BĂȘtesDu Grand Nord pas cher : retrouvez tous les produits disponibles Ă l'achat dans notre catĂ©gorie Livre ancien En utilisant Rakuten, vous acceptez l'utilisation des cookies permettant de vous proposer des contenus personnalisĂ©s et de rĂ©aliser des statistiques.
See other formats This is a reproduction of a library book that was digitized by Google as part of an ongoing effort to preserve the information in books and make it universally accessible. Google" books Google Det hĂ€r Ă€r en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer pĂ„ bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in den. Det Ă€r en del av ett projekt för att göra all vĂ€rldens böcker möjliga att upptĂ€cka pĂ„ nĂ€tet. Den har överlevt sĂ„ lĂ€nge att upphovsrĂ€tten har utgĂ„tt och boken har blivit allmĂ€n egendom. En bok i allmĂ€n egendom Ă€r en bok som aldrig har varit belagd med upphovsrĂ€tt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmĂ€n egendom eller inte varierar frĂ„n land till land. SĂ„dana böcker Ă€r portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap som mĂ„nga gĂ„nger Ă€r svĂ„rt att upptĂ€cka. Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det Ă€r en pĂ„minnelse om bokens lĂ„nga fĂ€rd frĂ„n förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. Riktlinjer for anvĂ€ndning Google Ă€r stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmĂ€n egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgĂ€ngliga för alla. Dessa böcker tillhör mĂ€nskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det hĂ€r arbetet kostar mycket pengar, sĂ„ för att vi ska kunna fortsĂ€tta att tillhandahĂ„lla denna resurs, har vi vidtagit Ă„tgĂ€rder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har bland annat infört tekniska inskrĂ€nkningar för automatiserade frĂ„gor. Vi ber dig Ă€ven att âą Endast anvĂ€nda filerna utan ekonomisk vinning i Ă„tanke Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska anvĂ€ndas av enskilda personer, och vi vill att du anvĂ€nder dessa filer för enskilt, ideellt bruk. âą AvstĂ„ frĂ„n automatiska frĂ„gor Skicka inte automatiska frĂ„gor av nĂ„got slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversĂ€ttning, text igenkĂ€nning eller andra omrĂ„den dĂ€r det Ă€r intressant att fĂ„ tillgĂ„ng till stora mĂ€ngder text, ta dĂ„ kontakt med oss. Vi ser gĂ€rna att material som Ă€r allmĂ€n egendom anvĂ€nds för dessa syften och kan kanske hjĂ€lpa till om du har ytterligare behov. âą BibehĂ„lla upphovsmĂ€rket Googles "vattenstĂ€mpelâ som finns i varje fil Ă€r nödvĂ€ndig för att informera allmĂ€nheten om det hĂ€r projektet och att hjĂ€lpa dem att hitta ytterligare material pĂ„ Google boksökning. Ta inte bort den. âą HĂ„ll dig pĂ„ rĂ€tt sida om lagen Oavsett vad du gör ska du komma ihĂ„g att du bĂ€r ansvaret för att se till att det du gör Ă€r lagligt. FörutsĂ€tt inte att en bok har blivit allmĂ€n egendom i andra lĂ€nder bara för att vi tror att den har blivit det för lĂ€sare i USA. Huruvida en bok skyddas av upphovsrĂ€tt skiljer sig Ă„t frĂ„n land till land, och vi kan inte ge dig nĂ„gra rĂ„d om det Ă€r tillĂ„tet att anvĂ€nda en viss bok pĂ„ ett sĂ€rskilt sĂ€tt. FörutsĂ€tt inte att en bok gĂ„r att anvĂ€nda pĂ„ vilket sĂ€tt som helst var som helst i vĂ€rlden bara för att den dyker upp i Google boksökning. SkadestĂ„ndet för upphovsrĂ€ttsbrott kan vara mycket högt. Om Google boksökning Googles mĂ„l Ă€r att ordna vĂ€rldens information och göra den anvĂ€ndbar och tillgĂ€nglig överallt. Google boksökning hjĂ€lper lĂ€sare att upptĂ€cka vĂ€rlde ns böcker och författare och för lĂ€ggare att nĂ„ nya mĂ„lgrupper. Du kan söka igenom all text i den hĂ€r boken pĂ„ webben pĂ„ följande lĂ€nk Ihttp / /books . google . com/ I i L Digitized by t^ooQle Digitized by LaOOQle ĂFVERSIGT AF FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS t FĂRHANDLINGAR. XXL 1878 - 1879 . HELSINGFORS, J. SIMELll ARFVINGAR9 TRYCKERI, 1879. Digitized by LaOOQle Digitized by Google OCTfg InnehĂ„ll. Ăfversigt af förhandlingarne vid Vetenskaps-Societetens sam- mantrĂ€den Sid. Den 14 Oktober 1878 I > 18 November IH » 16 December V > 20 Januari 1879 VI > 17 Februari VII » 24 Mars X > 15 April * XII » 29 April XIV > 19 Maj XIV Vetenskapliga meddelanden Statistiska berĂ€kningar angĂ„ende en tillĂ€mnad pensionskassa tör folk- skollĂ€rares enkor och barn, af L. Lindelöf 1 Diagnoses Hemipterorum novorum, scripsit O. M. Reuter ... 30 De Hemipteris e Sibiria orientali nonnullis adnotationes criticee, scrip- sit ö. M. Reuter 42 Till en djurgeografisk frĂ„ga, ett litet bidrag af O. M. Reuter . 64 Om möjligheten af ett finskt-ugriskt etyiuologiskt lexikon och om Donners komparativa ordbok, af A. Ahlqmst 83 En jemförelse mellan finskan och latinet, af F. Gustafsson . 136 Till kĂ€nnedomen om mimiska Hemiptera och deras lefnads histo- M ria, af ö. M. Reuter Hl 3 Capsid© Turkestanse. Diagnoser öfver nya Capsider frĂ„n Turkestan. Af O. M. Reuter 199 g Diagnoser öfver nya Thysanoptera frĂ„n Finland, af O. M. Reuter 207 X ReseberĂ€ttelse afgifven till Finska Vetenskapssocieteten af T. G. Ami - noff 224 I Skilnaden mellan varg- och rUfungar, af F. W. MĂ€klin .... 239 P Fabricii och Erichsons Statira-arter, Ă„nyo beskrifna af F. W. MĂ€klin 243 Om Turkarnes primitiva kultur, af A . Ahlqvist 248 MagnetnĂ„lens deklination i Fredrikshamn, af E. Neovius .... 263 545700 Digitized by tjOOQle Sammandrag af de klimatologiska anteckningame i Finland Ă„r 1878, af A. Moberg 261 MĂ„nadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster Ă„r 1878 i jemlorelse med det Ă„rliga medeltalet, af A. Moberg .... 281 Medeltemperaturen och nederbörden i Helsingfors under Ă„ret 1878 % af H. G. Borenius 282 Vetenskaps-Societetens Ă„rshögtid den 29 April 1879 I. Ordförandens helsningstal 285 II. Ă rsberĂ€ttelse, afgifven af Sekreteraren 286 III. Om allmĂ€nna helsovĂ„rdsangelĂ€genheter i Finland. Föredrag af F. von Willebrand 294 IV. Coupd^il sur les peuplades finnoises occidentales dansTanti- quitĂ©. RĂ©digĂ© dâaprĂ©s le discours fait en suĂ©dois, par G. Fro- sterus 809 Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Societeten förĂ€rade frĂ„n den 20 Maj 1878 till den 19 Maj 1879, af A. Moberg . 344. 1 Digitized by t^ooQle öfversigt af förhandlingarne vid Vetenskaps-Sooietetena sammantrĂ€den. Den 14 Oktober 1878. Ordföranden var af sjukdom förhindrad att bivista sam- mantrĂ€det, hvarföre förhandlingarne leddes af vice-ordföran- den hr Frostbrus; och antecknades frĂ€mst att med anled- ning af ordförandens illamĂ„ende samt vice-ord förandens och sekrea terare ns frĂ„nvaro frĂ„n orten nĂ„got sammantrĂ€de under September mĂ„nad icke egt rum. Föredrogos skrifvelser frĂ„n Universitetet och Naturfor- skare-SĂ€llskapet i Dorpat, NaturvĂ€nnernas SĂ€llskap i Moskva, Vetenskaps-Akademien i Stockholm, Universitetet i Lund, Videnskabernes Selskab i Throndhjem, Naturforschende Ge- sellschaft i Zttrich, Historischer Verein för Steiermark, Hisfco- rischer Verein fUr Schwaben und Neuburg, Zoologisch-Mine- ralogischer Verein i Regensburg, Literary and philosophical Society i Liverpool, Meteorological Office i London, Society of Natural History i Boston samt professor Jos. LenhossĂ©k i Budapest, angĂ„ende dels afsĂ€nda, dels i bytesvĂ€g emottagne bokremisser. I cirkulĂ€r frĂ„n Smithsonian Institution i Washington af den 14 Maj detta Ă„r meddelades, att inrĂ€ttningens sekrete- rare och direktor Josepb Henry den 13 i samma mĂ„nad af- lidit samt att professor Spencer Fullerton Baird blifvit utsedd till hans eftertrĂ€dare. FrĂ„n Kuopio tiilkĂ€nnagafs, att Societetens observatör der8tĂ€des lĂ€neforstmĂ€staren Carl Johan ForstĂ©n den 29 Maj aflidit i en Ă„lder af 64 Ă„r. Med anledning hĂ€raf meddelade sekreteraren, att han vid ett besök i Kuopio nyligen vidtalat apotekaren Piispanen angĂ„ende öfvertagaudet af de meteorologiska observationerna der8tĂ€de8 och att denne lofvat sitt bitrĂ€de för sakens ord- Digitized by LaOOQle II nande. UnderrĂ€ttelse hĂ€rom hade jemvĂ€l meddelats till Fy- sikaliska Centralobservatorium i St Petersburg sĂ„som svar pĂ„ en derifrĂ„n ingĂ„ngen förfrĂ„gan om orsaken till de frĂ„n Kuopio erhĂ„llna vĂ€derlekstelegrammens upphörande. Professor E. van Beneden erinrade i ett cirkulĂ€r af den 17 Maj om en tiilĂ€mnad jubelfest för professor Schwann i LiĂ©ge samt meddelade detaljer om dennes verksamhet och vetenskapliga utmĂ€rkelser. ^ FrĂ„n SociĂ©tĂ© MĂ©tĂ©orologique de France hade medelst cirkulĂ€r af den 20 Juni inbjudning anlĂ€ndt till Societeten att deltaga i en internationel meteorologiskt kongress, Ă€mnad att hĂ„llas i Paris den 24 â 28 derpĂ„följande Augusti, hvilken in- bjudning i följd af sommarferierna ej förr Ă€n nu kunnat So- cieteten delgifvas och sĂ„som sentida föredragen ej föranledde nĂ„gon Ă„tgĂ€rd. En i St Petersburg bildad Djurskyddsförening medde- lade Societeten, jemte skrifvelse af den 26 Maj, program öf- ver en journal, som föreningen Ă€mnade utgifva, anhĂ„llande om programmets publicerande hĂ€rstĂ€des; och skulle detsamma i sĂ„dant afseende öfverlemnas till nĂ„gon hĂ€rstĂ€des utkom- mande tidning. Direktorn för forstinstitutet Ă„ Evois A. G. Blomqvist hade till Societeten inlemnat ett arbete med titel Eine neue Methode den Holzwuchs und die Strandortvegetation bildlich darzustellen, jemte 6 vegetations bilder frĂ„n norra Finland och Lappland, anhĂ„llande om dess publicerande i Societetens skrifter. Arbetet hĂ€nskjöts till Naturalhistoriska Sektionens granskning. Sedan den under hr Ahlqvists ledning utarbetade ord- boken till Kalevala numera utkommit och det visat sig att de med dess utgifvande förenade kostnaderna för korrekturlĂ€s- ning m. m. med 157 mark 75 penni öfverstego det belopp 200 mark Societeten hĂ€rförinnan för Ă€ndamĂ„let beviljat, be- slöts pĂ„ anmĂ€lan hĂ€rom, att författaren skulle för sagde dif- ferens af Societetens medel godtgöras. Herr Donner meddelade utdrag ur ett bref frĂ„n dr T. Aminoff, skrifvet i Votjakbyn Ulöngurt, 120 verst nordost Digitized by LaOOQle frĂ„n Kasan, den 5 Augusti detta Ă„r. Brefskrifvaren förmĂ€ler bland annat, att han studerat votjakernas sprĂ„k först i Ka- san tillsammans med en votjakisk folkskollĂ€rare samt deref- ter i Ulöngurt, omgifven af hedningar och muhamedaner. SprĂ„ket stĂ„r i flere hĂ€nseenden pĂ„ en mycket ursprunglig stĂ„ndpunkt. Hittills hade han samlat omkring 200 gĂ„tor och 20 stycken besvĂ€rjelser, h vilka röjde stort syskontycke med de finska, Ă€fvensom nĂ„gra tiotal sĂ„nger. Votjakerne i denna trakt hafva troget och ostördt bibehĂ„llit sin hedniska guda- lĂ€ra. Gudstjensten bestĂ„r i offer, hvaraf familjeoffren anstĂ€l- las af husfadren i kotan, pĂ„ votj. kuola. De flesta byar hafva derjemte en för hela byn gemensam storkuola, der offren och gudstjensten ledas af delvis Ă€rftliga prester mudorĂ©i. Of- ferlunder och heliga trĂ€d finnas i mĂ€ngd kring hvarje by. De döda begrafvas utan kista ofvau jord och förses för sin sista fĂ€rd med knif, sked, spade m. m.; pĂ„ grafven uppföres ett slags boning af hopbundna störar. Den döde antages fort- sĂ€tta samma slags lif som förut, uppmanas att gifta sig o. s. v. Herr Reuter redogjorde för nĂ„gra iakttagelser, som han varit i tillfĂ€lle att göra betrĂ€ffande Collembola och deras par- uingsförhĂ„llanden, Ă€fvensom för nĂ„gra i sammanhang dermed anstĂ€llda undersökningar af den hos en del arter förekom- mande 8. k. ventral-tuben, om hvars Ă€ndamĂ„l olika menin- gar blifvit framkastade. En afhandling öfver detta Ă€mne med titel ^Etudes sur les Collemboles I â IIP utlofvades för akterna. Under loppet af sistförflutne sommar hade Bocietetens bibliotek riktats med inalles 350 volymer eller hĂ€ften, för- Ă€rade af 62 iu- eller utlĂ€ndska samfund samt af nĂ„gra en- skilda personer. Den 18 November. Föredrogs ett cirkulĂ€r frĂ„n Smithsonska Institutionen i Washington af den l Juli d. Ă„., hvari denna erbjuder sig att efter skedd anmĂ€lan, sĂ„ vidt möjligt Ă€r, fylla de luckor, som kunua förefinnas i Bocietetens samling af Institutionens i en bifogad förteckniug upprĂ€knade skrifter, samt tillika anhĂ„l- ler om uppgift pĂ„ hĂ€rvarande vetenskapliga samfund oeh in- rĂ€ttningar. Digitized by LaOOQle IV I ett brefkort af den 21 nĂ€stvikne Oktober underrĂ€t- tade hr A. Agassiz, att ett paket med böcker blifvit frĂ„n Mu- seum of comparative zoology i Cambrigde afsĂ€ndt. till Veten- skaps akademien i St Petersburg för att till Societeten be- fordras. PĂ„ framstĂ€llning af Naturhistoriska Sektionen beslöts, att Direktor Blomqvists till Societeten inlemnade afhandling, ^Eine neue Methode den Holzwuchs und die Standortvegeta- tion bildlich darzustellen 7 â, finge i Societetens Bidrag offent- liggöras. Herr Hjelt redogjorde för de experiment, som pĂ„ sena- ste tider blifvit verkstĂ€llda till utrönande af lungsotens smit- tosamhet. Sedan de försök, som sedan nĂ„got mer Ă€n ett de- cennium tillbaka utförts af Villemain o. a., dels att pĂ„ djur inympa det Ă€uberkulösa sekretet, dels att dermed inpregnera deras födoĂ€mnen, icke ledt till nĂ„got afgörande resultat, har nyligen en annan metod blifvit bragt i anvĂ€ndning af hr Top- peiner och diskuterad vid naturforskaremötet i Milnchen. Me- toden bestĂ„r deri, att vatten uppblandadt med tuberkelsekret medelst en pulverisatör eller Ă„ngmaskin utsprides i fint för- deladt tillstĂ„nd i det rum, hvari djuret hĂ„lles instĂ€ngdt, och detta tvingas att inandas den sĂ„lunda förorenade luften. Hos de flesta djur, som underkastats en sĂ„dan behandling, upp- repad 30 Ă„ 40 gĂ„nger, hafva tuberkler yppats ej blott i lun- gorna utan Ă€fven i andra organer, tydande pĂ„ allmĂ€nna, icke blott lokala störingar i organismen. HĂ€rmed synes det alltsĂ„ vara bevisadt, att tuberkulos verkeligen kan meddelas ge- nom inandning. Att öfverföring frĂ„n en individ till en an- nan emellertid ej oftare eger rum, förklaras derigenom, att luftens förorening genom upphostning ej sker i lika intensiv grad som genom en pulverisatör. Om dessa försök Ă€n yt- terligare bekrĂ€ftas, Ă€r hĂ€rmed ett i hygieniskt afseende vig- tigt resultat vunnet. Herr Donner refererade en af den ungerske sprĂ„kfor- skaren Budenz nyligen utgifven skrift Uber die Verzweigung der Ugrischen Sprachen^, hvari förf. söker leda i bevis, att finskan och lappskan icke vore sĂ„ nĂ€ra beslĂ€gtade med hvar- Jl - ' VA - t b [i 'nj ^ fa Li y 1,1 ^ kif l Digitized by LaOOQle V andra, som hittills antagits, utan skulle tillhöra hvar sin af de tvenne greuar, i hvilka den ugriska sprĂ„kstammen enligt hans Ă„sigt fördelar sig och hvilka han benĂ€mner den nord- oeh sydugriska. Den likhet, som emellertid förefinnes mel- lan de bĂ„da sprĂ„ken, vill förf. förklara derigenom, att lapp- skan lĂ„nat en stor del af bĂ„de ord och former frĂ„n finskan, en Ă„sigt som enligt refs mening ej torde vara hĂ„llbar. Herr förevisade exemplar af Colorado skalbag- gen afven8om af nĂ„gra andra insekter, hvilka isynnerhet pĂ„ senare tider Ă„dragit sig uppmĂ€rksamhet genom de förödelser de Ă„stadkommit bland skilda kulturvexter inom sĂ€des- och tobaksodlingen. Herr Donner förevisade fotografier af nĂ„gra intressanta och dyrbara fornsaker af silfver, funna under sistlidne som- mar uti byn Ilinsk i Permska guvernementet. Detta fynd, som för 600 rub. siifv. blifvit inlöst till Stroganoffska sam- lingen i St Petersburg, innehĂ„ller bland annat en mĂ€ngd gre- kiska och sassanidiska mynt, tydande i likhet med de ar- keologiska föremĂ„l, som förut blifvit funna i Perm, â bl. a. silverkĂ€rl frĂ„n andra seklet af vĂ„r tiderĂ€kning â pĂ„ de handelsrelationer, som fordom egt rum mellan dessa trakter och södern. Herr Elmgren inlemnade vattenhöjds observationer an- stĂ€llde af honom under sistlidne sommar morgon och afton Ă„ Munkholm i Esbo skĂ€r. Till Societetens bibliotek hade efter senaste samman- trĂ€de sĂ„som föraringar frĂ„n sĂ€rskilda samfund inkommit in- alles 100 volymer, deribland en större sĂ€ndning frĂ„n Un- gerska Akademien i Budapest. Den 16 December. Föredrogos skrifvelser frĂ„n Naturwissenschaftlicher Ve- rein i Elberfeld, NaturvĂ€nnernas SĂ€llskap i Moskva, SociĂ©tĂ© de physique et d^istoire naturelle i Geneve, Direktionen för Kejs. Botaniska TrĂ€dgĂ„rden i St Petersburg samt AcadĂ©mie des Sciences et lettres de Montpellier, angĂ„ende Societetens skriftutbyte med berörda samfund. Digitized by LjOoqLc TI Herr Reuter anmĂ€lde för intagning i Soeietetens Ăfver- sigt följande tvenne af honom författade uppsatser De He- mipteris e Sibiria orientali nonnullis adnotationes crilicae, och Diagnoses hemipterörum novorum, samt redogjorde derjemte för ett af docenten J. Sahlberg i Svenska Vetenskaps Aka- demiens handliugar nyligen utgifvet arbete med titel Bidrag till nordvestra Sibiriens insektfauna; Hemiptera heteroptera, insamlade under expeditionerna till Obi och Jenisej 1S76 och 1877. Herr MXklin omnĂ€mnde att den kĂ€nde instrumentma- karen Edw. Steinheil i Mttnchen, som Ă€fven sysselsatt sig med entomologiska studier och bland annat ur sin samling lemnat typerna till de af hr MĂ€klin pĂ„ hans anhĂ„llan be- skrifna Statira-arterna frĂ„n Nya Granada, nyligen aflidit. Herr Hjelt framstĂ€llde nĂ„gra iakttagelser rörande bru- ket af bromkalium i medicinen. Detta medel har, sĂ„som be- kant, i senare tid begynt anvĂ€ndas vid nervösa störingar och ref. hade haft tillfĂ€lle att dermed behandla ett fall af ago- rafobi. I likhet med jodpreparater framkallar Ă€fven brom- kalium, nĂ€r det begagnas under lĂ€ngre tid, utslag i ansigtet och pĂ„ kroppen, och det har numera lyckats en tysk kemist Guttmann att uppvisa tillvaron af bromkalium i utslagsblem- morna. Sekreteraren meddelade ^Statistiska berĂ€kningar Ăfver en tillĂ€mnad pensionskassa för folkskollĂ€rarenes i landet en- kor och barn 150 . Med afseende Ă„ den vetenskapliga metod förf. dervid sökt tilllĂ€mpa och som kunde finua anvĂ€ndning vid andra likartade anstalter, trodde han sig ega skĂ€l att för detta arbete, som egentligen utgjorde ett komitĂ©betĂ€nkande, anhĂ„lla om plats i Ăfversigten. Soeietetens bibliotek hade efter senaste sammantrĂ€de vunnit en tillökning af 54 volymer. Den 20 Januari 1879. UpplĂ€stes sĂ€rskilda skrifvelser frĂ„n Geologiska ByrĂ„n i Stockholm, Fysikaliska Central-Observatorium i St Petersburg, och Meteorological Office i London, berörande Soeietetens ââąâDigitized by Google VII skriftutbyte med dessa inrĂ€ttningar, samt frĂ„n apotekaren V. 8ahlberg i SysmĂ€, rektorn K. M. Kandolin i Mariehamn, apo- tekaren E. Westerlund i UleĂ„borg och vicepastorn J. Sime- lius i PyhĂ€jĂ€rvi angĂ„ende af dem anstĂ€lda meteorologiska observationer. LotsĂ„ldersmannen vid Jungfrusunds lotsplats A. V. Sa- lomonson anmĂ€lde i bref af den 2 Januari d. Ă„., att den till apparaten för vattenhöjdsmĂ€tningen derstĂ€des hörande trĂ€d- kistan vore af Ă„lder förfallen och behöfde delvis ombyggas, samt erbjöd sig att mot en ersĂ€ttning af 60 mark istĂ„ndsĂ€tta densamma, bvilket förslag af Societeten antogs. Herr MĂ€klin förevisade nĂ„gra till hans undersökning lem- nade föregifna vargskinn, om hvilka hans utlĂ„tande begĂ€rts. SvansĂ€ndarne voro afklippta, men med lupp kunde likvĂ€l nĂ„gra hvita strĂ„n pĂ„ dem urskiljas, hvilka röjde att ett bedrĂ€- geri hĂ€r förelĂ„g och att de ifrĂ„gavarande skinnen tillhörde rĂ€fungar. Herr Frosterus förmĂ€lde, att han numera genomgĂ„tt det till Societeten för nĂ„gon tid sedan inlemnade manuskriptet med titel Historiskt politiska anteckningar för Ă„ren 1743 â 1796 af Henrik Adlercreutz, samt meddelade biografiska notiser om författaren. FrĂ„gan om manuskriptets tryckning lernnades tillsvidare beroende. Sekreteraren föredrog en af professorn K. Hallsten in- gifven afhandling med titel NĂ„gra observationer betrĂ€ffande Fresnel-Cauchyâ8 teori, I, och skulle denna enligt författa- rens önskan införas i Acta, sĂ„snart den hinnner afslutas. Till Societetens bibliotek hade efter senaste sammantrĂ€de i bytesvĂ€g ingĂ„tt inalles 30 hĂ€ften. Den 17 Februari. Föredrogos skrifvelser frĂ„n forstmĂ€staren C. Brander i Parkano, dr C. Ehrström i Brabestad, dr P. A. Karsten i Mustiala och kontraktsprosten J. Granholm i Orimattila, be- trĂ€ffande af dem anstĂ€llda observationer. I bref af den 20 Januari erbjöd sig apotekaren F. G. Borg i TorneĂ„ att öfvertaga de af hans företrĂ€dare Ă„ derva- * Digitized by LaOOQle VIII rande apotek besörjda meteorologiska observationerna, i hĂ€n- delse Societeten derom ville anmoda honom, hvilket anbud med nöje antogs. Ingeniörkaptenen G. H. Ăhmaisn i Wiborg hade jemte barometer- och termometer-observationer för sistlidet Ă„r in- sĂ€ndt af honom berĂ€knade medeltal af dem sĂ„vĂ€l för pen- tader som för mĂ„nader och för Ă„ret, Ă€fveusom nederbörds observationer. De sistnĂ€mnde skulle sĂ€rskilt införas i öf- versigten. Ett nybildadt sĂ€lskap, Der Alderthums Verein in Agram Kroatien, öfversĂ€nde första hĂ€ftet af sina förhand- lingar med anhĂ„llan om framtida skriftutbyte, hvartill bi- fölls. Hr Hjelt fĂ€ste uppmĂ€rksamheten pĂ„ ett nyligen utkom- met arbete, *Der Alkoholismus, seine Verbreitung und seine Wirkung auf den individuellen und socialen Organismus, so- wie die Mittel, ihn zu bekĂ€mpfen, von dr A. Baer, Berlin 1878 75 , hvartill han varit i tillfĂ€lle att bidraga genom statis- tiska uppgifter frĂ„n Finland och upplysningar om vĂ„r lag- stiftning i Ă€mnet. â Det Ă€r en nog allmĂ€n fördom att alko- holen mĂ„ttligt njuten höjer kroppsvĂ€rmen och befordrar dess omsĂ€ttning till mekanisk kraft. I verkligheten förhĂ„ller det sig dock tvĂ€rtom, sĂ„som erfarenheten isynnerhet under po- larfĂ€rder ger vid handen. Alkoholen kan ej i nĂ„got fall be- traktas sĂ„som nĂ€ringsmedel; dess lifvande verkan beror pĂ„ en tillfĂ€llig retning af magens slemhinna, hvilken för svaga per- soner, sĂ„som för barn och qvinnor under graviditeten, stundom kan medföra vĂ„dliga följder. Att det omĂ„ttiiga bruket af starka drycker alstrar brott, sjukdomar och en ökad dödlighet, Ă€r en afgjord sak, hvilken Ă€fven den hithörande, visserligen Ă€nnu mycket bristfĂ€lliga statistiken ojĂ€faktigt Ă„dagalĂ€gger. I hvilket förhĂ„llande dryc- kenskapen stĂ„r till pauperismen, derom hafva meningarne varit nĂ„got delade. I Liebigs yttrande öfolket super, emedan det Ă€r fattigt 75 , ligger tvifvelsutan nĂ„gon sanning, i ty att arbetslös- het mĂ„ngen gĂ„ng föranleder dryckenskap; dock anser förf., att pauperismen i allmĂ€nhet Ă€r snarare en följd af Ă€n en or- mer f4 i- -Lill' * â ! ' ^ 'to' » 1â I v **» Digitized by VaOOQle XV Societetens observatör i Nikolaistad rektor E. E. Ing- raan tillkĂ€nnagaf i bref af den 17 April, att han sĂ„g sig tvun- gen upphöra med de meteorologiska observationerna, utan att kunna ge anvisning pĂ„ nĂ„gon lĂ€mplig person för deras öf- vertagande. Societeten lemnade saken beroende, tills utvĂ€g att fĂ„ den Ă€ndamĂ„lsenligt ordnad framdeles möjligen kunde erbjuda sig. Professor H. GyldĂ©n, som öfvervarade detta samman- trĂ€de, anmĂ€lde till införande i Societetens Akter en afhand- ling med titel ^Versuch einer matematischen Theorie zur ErklĂ€rung des Lichtwechsels bei den verĂ€nderlichen Sternen* 1 , för hvars vĂ€sentliga innehĂ„ll i korthet redogjordes. Herr Lagus omnĂ€mnde en filologisk frĂ„ga af viss bety- delse för astronomiens historia. Hvar Ptolemaeus, forntidens store astronom, lefvat och verkat, Ă€r ej med sĂ€kerhet kĂ€nd t. I de arabiska öfversĂ€ttningarne af hans verk finnes till hans namn Botlimos = Ptolemaeus bifogadt ett nĂ„got gĂ„tligt epi- tet qaludi eller feludi, hvilket man ansett syfta pĂ„ hans fö- delseort och Ă„tergifvit med 1, pelusiensis T! . I ett nyligen an- trĂ€ffadt manuskript, som inköpt*? till vicekonungens af Egyp- ten bibliotek, Ă„terfinnes samma epitet, men under den Ă€fven annars förekommande formen alqaludi, hvari man tydligen igenkĂ€nner det romerska förnamnet Claudius. För antagandet att Ptolemaeus hĂ€rstammade frĂ„n Pelusium finnes sĂ„ledes icke mera nĂ„got stöd. Hr Lagus meddelade vidare ur Lexells kor- respondens ett troligen ej förut kĂ€ndt bref till Vargentin an- gĂ„ende Eulers sista stunder och död. Herr MXklin inlemnade till intagning i öfversigten tvenne uppsatser 1 Skilnaden mellan varg- och rĂ€fungar samt 2 Fabrieii och Erichsons Statira - arter Ă„nyo beskrifna. Herr Mittag- Lbffler anmĂ€lde andra delen af sina *funk- tionsteoretiska studier 10 , hvari han lyckats framstĂ€lla nĂ„gra nya allmĂ€nna utvecklingar af de elliptiska funktionerna, inne- fattande sĂ„som speciella fall de serier, af hvilka GyldĂ©n gjort bruk i sina undersökningar öfver planetstöringar. Herr Moberg meddelade ett sammandrag af vattenhöjds observationerna vid Finlands kuster under sistlidet Ă„r, samt Digitized by VjOOQle XVI anmĂ€rkte i sammanhang dermed Ă„tskilliga bristfĂ€lligheter, som vidlĂ„da dessa observationer Ă„ en del stationer. Herr Ahlqvist redogjorde för ett nyligen utkommet ar- bete af VĂ„mbĂ©ry om den turko- tatariska stammens primitiva kultur, hvarom en skriftlig notis utlofvades till öfversigten. Herr Lemström anmĂ€lde sin önskan att fĂ„ i Soeietetens Akter införd en pĂ„ franska sprĂ„ket gjord bearbetning af sitt akademiska specimen om jordens magnetiska tillstĂ„nd. Herr Wiik ingaf till offentliggörande i Bidragen tvenne afhandlingar 1 Geologiska iakttagelser under en resa i östra Finland mellan Joensuu och Lahtis sommaren 1878, samt 2 Om fossilierna i Ă lands silur-kalksten, jemförda med de i Sverige och Estland förekommande. Herr Frosterus ansĂ„g sig böra tillkĂ€nnagifva, att han ernade i öfversigten publicera en fransk bearbetning af sitt vid senaste Ă„rshögtid hĂ„llna föredrag. Mag. R. Hausen, som Ă„r 1877 af Societeten erhĂ„llit ett anslag om 700 mk för undersökning af Kuustö slottsruiner i Piikkis socken, hade nu inlemnat en skrift, Ă„tföljd af plan- teckning och fotografier, deri han redogjorde för de af ho- nom i omförmĂ€ldt afseende verk&tĂ€lda utgrĂ€fningarne samt anhöll om ytterligare understöd för deras fortsĂ€ttande. So- cieteten beviljade för Ă€ndamĂ„let 700 mark. Likaledes beviljades, pĂ„ derom gjord ansökning, 200 mk Ă„t studeranden A. O. Heikel för arkeologiska forsknin- gar i Birkala hĂ€rad samt 200 mk. Ă„t fil. mag. friherre H. O. Wrede för undersökning och beskrifning af de fasta fornlem- ningarne i PernĂ„ hĂ€rad. Wid beviljandet af samtliga dessa understöd ville Societeten dock fĂ€sta det vilkor, att redogö- relse öfver undersökningarnes gĂ„ng och resultater i sinom tid blefve Societeten meddelad. Sekreteraren tillkĂ€nnagaf, att Societeten numera fĂ„tt emot- taga meteorologiska observationer för 1878 frĂ„n inalles 23 stationer. DĂ„ med anledning hĂ€raf frĂ„ga uppstod om be- arbetningen af dessa observationer och dervid anmĂ€ldes, att sĂ„vĂ€l prof. Boreni us som lektorn Nordenskiöld förklarat sig villige att mot förut bestĂ€mdt arvode öfvertaga sagde arbete, fann Societeten lĂ€mpligt öfverlemna saken till Matematisk- fysiska sektionens pröfning och afgörande. X. Lindelöf. tolM f-i*4 ;i '»i-iaj .i >itr ' 6 ""Wlljl. ^ j;.j Vj ^an i 1 ^4'ir }i. ' * faw 1 * hw ^ 1 1 H, '» " Y .. W till â % Digitized by LjOOQle Vetenskapliga meddelanden. Statistiska berĂ€kningar angĂ„ende en tillĂ€mnad pensions- kassa för folkskollĂ€rares enkor och barn. Sedan frĂ„ga uppstĂ„tt om inrĂ€ttande af en pensionskassa lör folkskollĂ€rarnes i landet enkor och barn och Hans Kej- serliga MajestĂ€t genom nĂ„dig resolution af den 18 Januari 1877 till grundfond för densamma af finska statsmedel för- unnat ett anslag af 200,000 mark samt landets senast för- samlade stĂ€nder hĂ€rtill beviljat ett tillskott af 10,000 mark Ă„rligen i fem Ă„rs tid, hvarutom för samtna Ă€ndamĂ„l pĂ„ en- skild vĂ€g insamlats inemot 30,000 mark, har den för Ă€nda- mĂ„let nedsatta komitĂ©n uppgjort ett förslag till reglemente för pensionskassan, hvari ingĂ„ bland annat följande bestĂ€m- ningar ; a Delegarene i pensionsinrĂ€ttningen Ă€fvensom de till delegarenes enkor och barn utgĂ„ende pensionerna fördelas i . tv Ă„ klasser, och utgör den Ă„rliga afgiften i la klassen 40 och i den 2a klassen 20 mark. Samma förhĂ„llande skall Ă€fven ega rum emellan pensionsbeloppen i de bĂ„da klasserna. I 4. b AHider i tjenst varande delegare innan pensionsaf- gifter af honom i lo Ă„rs tid erlagts, utgifves endast halfpar- ten af pensionen och andra hĂ€lften innehĂ„lles, intill dess pen- sionskassan sĂ„lunda blifvit godtgjord för de* bristande afgif- terna. $5 6 och 7. c FolkskollĂ€rare, som frĂ„n sin befattning Ă„tgĂ„tt, be- fria» frĂ„n skyldigheten att erlĂ€gga de i mom. a faststĂ€lda Ă„raafgifler, sĂ„ snart de af honom gjorda inbetalningarna sam- 1 »anlagda uppgĂ„ till ett belopp motsvarande minst 30 Ă„rs af- gifter i den klass han vid afskedstagandet tillhörde. § 8. Digitized by LaOOQle 2 d BerĂ€ttigade, till peusion Ă€ro enka under hdla sin Ă„ter- stĂ„ende lifstid samt oförsörjda barn af hvardera könet intill 18 Ă„rs Ă„lder, sĂ„lunda att sterbhus bestĂ„ende af tvĂ„ eller flere personer undfĂ„r hel pension inom behörig klass, men ensam familjemedlem, vare sig enka eller barn, endast tvĂ„ tredje- delar af en sĂ„dan pension. §§ 15, 16 och 17. För att kunna berĂ€kna huru stor den pension Ă€r, som kassan enligt ofvanstĂ„ende preliminĂ€rt faststĂ€lda grunder kan förbinda sig att till vederbörande sterbhus utbetala, erfordras kĂ€nnedom af lo folkskollĂ€rarnes antal och dess progressiva förökning i framtiden, 2o deras Ă„lder och familjeförhĂ„llan- den samt 3o mortaliteten bland folkskollĂ€rarne och deras familjer. Vi skola till en början redogöra för den utredning i dessa afseenden kunnat vinnas enligt det till bands varande Statistiska materialet Genom skolöfverstyrelsens bemedling har trĂ„n samtliga folkskollĂ€rare i landet infordrats uppgifter bland annat om följande omstĂ€ndigheter 1 lĂ€rarens födelseĂ„r och dag, 2 tiden för intrĂ€det i folkskolans tjenst, 3 om och nĂ€r ingĂ„tt Ă€ktenskap, 4 hustruns födelseĂ„r och dag samt 5 antal barn. I följd hĂ€raf inkommo i början af Ă„r 1876 sĂ„ beskaffade upp- gifter frĂ„n inalles 168 folkskollĂ€rare. Af dessa voro 74 ogifte, 93 gifte, 1 enkling. MedelĂ„ldern vid intrĂ€det i folkskolans tjenst var 26,3 Ă„r. Vid Ă€ktenskapets ingĂ„ende befanns man- nens medelĂ„lder vara 27, o och hustrun var i medeltal 2,3 Ă„r yngre Ă€n mannen. Af de 94, som ingĂ„tt Ă€ktenskap, voro 31 barnlöse; 22 hade ett barn h varje, 18 tvĂ„ och 23 flere Ă€n tvĂ„ barn. Barnens hela antal var 141. Dessa uppgifter, som hvad lĂ€rarenes antal betrĂ€ffar, ej kunna göra ansprĂ„k pĂ„ fullstĂ€ndighet, kompletteras i viss mon genom den af hr A. Berner sedermera utgifna folksko* lek&lendern för lĂ€seĂ„ret 1876 â 77 Suomen kansakoulut ja niiden opettajat. Enligt denna kalender voro under sagde lĂ€seĂ„r vid samtliga folkskolor i stĂ€derna och pĂ„ landet an- stĂ€lde inalles 231 manlige lĂ€rare och för en hvar af dem meddelas i en bifogad förteckning biografiska notiser, upp- Digitized by LaOOQle 3 tagande bland annat födelseĂ„r och tiden för intrĂ€det i sko- lans tjenst. För att lĂ€ttare tillgodogöra detta material, det enda som hittills finnes att tillgĂ„ betrĂ€ffande folkskollĂ€rarnes per- sonliga och familjeförhĂ„llanden, hafva vi derur gjort nedan- stĂ„ende sammandrag, som för bĂ€ttre Ă„skĂ„dlighet ordnats i tabellarisk form. Deri upptagas tillika i skilda kolumner nĂ„gra rĂ€kningsresultat, för hvilkas tillkomst och betydelse lĂ€ngre fram redogöres. Digitized by LaOOQle 4 Sammandrag af de till skolöfverstyrelsen insĂ€nda upp- gifterna för 1876 . A. Folkskollararnes Ă„lder och civilstĂ„nd fcdkskonĂ€rĂ€rnes 4 samt hustruns Ă„ldersskilnad. Ă„lder vid Ă€kten- skapets ingĂ„ende. ! âąfl C Ă Antal. 1 . j Alder 1879. ! Pensionernas kapi- '*© 1 1 M S PenMonsafcifternas kapitalvĂ€rde 1879. Ăldcr vid in- trĂ€det. âș 3 ST Pensionsafgifternaf kapitalvĂ€rde vid intrĂ€det. . För en. l För alla. II I För en. ! För alla. 1856 1 23 14,92 19 âą 1 15,04 ' 1855 5 24 14,89 74,451 20 5 15,01 75,05 1854 7 25 14,85 103,95 i 21 10 14,98 149,80 1853 9 26 14,80 133,20 22 25 14,95 373,75 1852 15127 14,75 221,25 23 28 417,76 1851 12 28 14,69 176,28 24 29 14,89 431,81 i 850 17 29 14,63 248,7 1 1 25 29 14,85 430,65 1849 19 30 14,57 276,83 26 23 14,80 i 1848 18 31 14,50 261,00 27 10 14,75 147,50 1841 19 32 14,43 274,17 28 9 14,69 132,21 1846 14 33 14,35 200,90 29 13 190,19 1845 15 34 14,27 214,05 j 30 9 1 4,57 131,13 1844 10 35 14,18 141,80 31 8 14,50 116,00 1843 15 36 14,09 211,35 32 5 14,43 72,15 1 1842 12 37 13,98 167,76 33 ; s 14,35 1 14,80 '1841 4 38 13,85 55,40 34 2 14,27 28,54 1840 5 39 13,73 68,65 35 4 14,18 1839 8 40 13,60 108,80 36 2 14,09 28,18 il83B 9 41 13,47 121,23 37 â â 1837 â 42 13,32 â 1 38 1 13,85 13,85 1831 4 43 13,17 52,68 1; 39 2 i 13,73, 27,46 4835 1 44 13,00 13,00 40 1 13,60 13,60 '1834 4 45 12,85 51,40 ; 43 1 13,17 I 13,17 1 1 833, 1832 1 4 46 47 1 2,67 12,67 _ Sa 225 f 3319,76 H831 1 48 12,31 12,31 ! * b * 1 14,75 i ; 1828 1 51 11,71 11,71 I l826j 1 53 11,30, 11,30; ; 8a 231 3289,73 i, Hed. 14,24 1 i Digitized by LjOoqLc 6 Af de i den första tabellen A upptagna 168 folkskol- lĂ€rare voro, sĂ„som redan antyddes, 56 procent gifte eller enklingar. Detta procenttal fĂ„r dock icke betraktas sĂ„som uttryck för det normala förhĂ„llandet i framtiden ty med sĂ€- kerhet kan antagas, att af de 74 folkskollĂ€rare, som vid ifrĂ„- gavarande tidpunkt 1876 voro ogifte och bland hvilka 6 / 7 Ă€nnu ej uppnĂ„tt 35 Ă„rs Ă„lder, flere sedermera ingĂ„tt eller framdeles ingĂ„ Ă€ktenskap, hvarigenom nĂ€mnde procenttal mĂ„ste blifva ansenligt större. För oss Ă€r dock af mindre betydelse, huru detta förhĂ„llande slutligen kommer att gestalta sig för en grupp af samtidigt lefvande personer; det som hĂ€r borde utredas, Ă€r huru stor del af en viss pĂ„ engĂ„ng intrĂ€dande generation af folkskollĂ€rare öfverhufvud förr eller senare in- gĂ„r Ă€ktenskap och huru stor del deremot dör ogift. Om man jemför antalet af gifte och ogifte, som enligt tab. A öfver- hufvud 1876 passerat en viss Ă„lder med antalet af dem, hviJka enligt tab. B vid Ă€ktenskapets ingĂ„ende redan öfver- skridit samma Ă„lder, finner man att vid uppnĂ„endet af ne- dannĂ€mnda Ă„ldersstadier antalet af gifte och ogifte folkskol- lĂ€rare var följande Procent. Ă lder. Ogifte. Gifte. Summa. Ogifte. Gifte. 25 121 25 146 83 17 30 50 30 80 63 37 35 11 23 34 32 68. HĂ€raf synes, huru för en viss generation procenttalet af gifte ökas Ă„r frĂ„n Ă„r. Af 34 folkskollĂ€rare, som öfverhufvud öf- verskridit 35 Ă„rs Ă„lder, voro, dĂ„ denna Ă„lder af dem upp- nĂ„ddes, 68 °/ 0 gifte. RĂ€kningen kan för nĂ€rvarande ej full- följas lĂ€ngre, emedan endast ett ringa fĂ„tal Ă€nnu uppnĂ„tt en högre Ă„lder Ă€n 35 Ă„r. Men af det anförda torde man redan, Ă€fven om i betraktande tages att â af den ursprungliga gene- rationen nĂ„gra kunnat dö ogifte, innan de fyllt de i nĂ€stfö- regĂ„ende tabell upptagna Ă„ldersstadierna, vara berĂ€ttigad till den slutsats att minst 70 °/ 0 af samtliga folkskollĂ€rare förr eller senare ingĂ„ Ă€ktenskap. DĂ„ denna siffra emellertid för nĂ€rvarande ej kan nĂ€rmare utredas och vi mĂ„ste Ă„tnöja oss iaii hr & ti h v a Digitized by Google 11 den rĂ€ntefot, enligt hvilken kassans tillgĂ„ngar med sannolik- het kunna göras fruktbĂ€rande. Försigtigheten bjuder att upp- skatta den hellre för lĂ„gt Ă€n för högt. EhuruvĂ€l för sĂ€kra placeringar i uĂ€rvarande tidpunkt torde kunna berĂ€knas minst âą procent, antaga vi derföre blott en rĂ€nta af 4^2 proc. pĂ„ kassans medel. Hvad derofver möjligen kan erhĂ„llas, be- trakta vi sĂ„som bidrag till förvaltningskostnaden, h vartill der- jemte i vĂ„r berĂ€kning anslĂ„s en fix summa af 3,000 mark för Ă„ret. Slutligen mĂ„ste Ă€fven tagas i betraktande att nĂ„- gon större eller mindre summa alltid kommer att ligga oför- rĂ€ntad; detta döda kapital upptages förslagsvis till Ă„ 5,000 mark. BerĂ€kning af pensionens maximibelopp. Vi, öfvergĂ„ nu till hufvudfrĂ„gan, nemiigen utrönandet af det högsta möjliga belopp, h vartill pensionen, utan att Ă€f- ventyra kassans framtida bestĂ„nd, kan faststĂ€llas. Vid lös- ningen af detta problem har man i allmĂ€nhet att upprĂ€tta kassans bilans för en gifven tidpunkt sĂ„lunda, att man ut- rĂ€knar ej blott kassans sannolika tillgĂ„ngar vid denna tid, utan Ă€fven det matematiska eller kapitalvĂ€rdet af alla dess framtida inkomster och utgifter, d. v. s. det kapital som ge- nom dem enligt den antagna rĂ€ntefoten blefve amorteradt. 1 denna bilans ingĂ„r pĂ„ utgiftssidan sĂ„som faktor det tills- vidare obekanta pensionsbeloppet, h vilket derefter bör sĂ„ be- stĂ€mmas, att credit och debet jemnt motsvara hvarandra. Valet af tidpunkten för detta bokslut Ă€r egentligen godtyck- ligt och utan iuflytande pĂ„ resultatet, som oberoende hĂ€raf alltid mĂ„ste blifva detsamma, sĂ„vidt. förutsĂ€ttningarna i Ăfrigt bibehĂ„llas oförĂ€ndrade. Man kunde exempelvis vĂ€lja den tidpunkt, dĂ„ det normala förhĂ„llandet mellan delegare och sterbhus antagligen intrĂ€dt, ett förfarande, som vi vid en lik- artad berĂ€kning i frĂ„ga om sjömĂ€nnens pensionskassa hĂ€r- förinnan anvĂ€ndt. Denna gĂ„ng föredraga vi likvĂ€l att redu- cera samtliga vĂ€rden till tidpunkten för kassans inrĂ€ttande, hvarigenom den, visserligen blott skenbara, fördelen vinnes, att dessa vĂ€rden framstĂ„ i en genom diskontering minskad skala. Digitized by CjOOQle 12 Den frĂ„ga kring h vil ken undersökuingen hufvudsakli- gen hvĂ€lfver sig. Ă€r den om afgifternas och pensionernas ka- pitalvĂ€rden och vi skola derföre frĂ€mst taga den under pröt- ning. Hvad först } ension sa f giften betrĂ€ffar, utgör denna, en- ligt uppskattning, i medeltal 33 1 / 3 mark för hvarje delegare. Vi beteckna detta medelvĂ€rde med a och förestĂ€lla oss alltsĂ„, att hvarje intrĂ€dande medlem, i enlighet med de för inrĂ€tt- ningeu antagnĂ„ grundbestĂ€mningar, förbindes att i 30 Ă„r, sĂ„- framt han lefver, erlĂ€gga en annuitet a, med vilkor derjemtc att, om han dör inom 15 Ă„r och efterlemuar pensionsberĂ€t- tigadt sterbhus, inbetalningen fortsĂ€ttes, tills 15 annuiteter blifvit för honom inalles erlagda. KapitalvĂ€rdet af deuna förbiudelse, eller den summa, genom hvars inbetalning i ett för allt vid intrĂ€det hvarje ny medlem kunde tillĂ„tas infria sin delaktighet i pensionsinrĂ€ttningeu för all framtid, finnes utrĂ€knad för skilda Ă„ldersĂ„r i tab. II, enligt förut angifveu mortalitet och rĂ€ntefot. Upplysningsvis bör nĂ€mnas att i denna tabell, hvars inrĂ€ttning för öfrigt torde vara tillrĂ€ck- ligt tydlig, annuiteten Ă€r tagen till enhet. Den fördel, som tillskyndas kassan genom tillĂ€ggsbestĂ€mningeu om dess er- sĂ€ttande i vissa fall för hvad som brister i 15 Ă„rs afgifter, har i tabellen sĂ„lunda observerats, att en dylik ersĂ€ttning berĂ€knats för halfva antalet af alla dem, som dö innan de varit 15 Ă„r i kassan delak tige, emedan antagas kan att en- dast halfva antalet af dessa tidigt bortgĂ„ngne varit gifte. Vid den faktiska berĂ€kningen af pensionsafgifternas ka- pitalvĂ€rde 1879,5 sĂ€rskilja vi tre grupper af delegare, nemli- gen lo dem, som finnas upptagna i folkskolekalendern för 1876 â 77, 2o dem, som tillkommit under lĂ€seĂ„ren 1877 â 79 och 3o dem, som intrĂ€da efter kassans stiftelse 1879. Den första gruppen omfattar 231 personer, hvilkas Ă„l- der Ă€r kĂ€nd. För enhvar af dem Ă€r pensionsafgifternas ka- pitalvĂ€rde, dĂ„ han 1879 intrĂ€der i pensionsföreningen, hĂ€rledd enligt hans dĂ„varande Ă„lder ur förenĂ€mnda tabell 11. RĂ€knin- gen, som finnes sammanstĂ€ld i de bĂ„da sista kolumnerna af tab. 0 sid. 5, utvisar att det sökta kapitalvĂ€rdet utgör för en- 4 sm! 1 r iafra *2 - J B >in -v* lu* âą âą! i T â .Vil 'dviflj â* de af ^arii ^ WtTi.,1 i* ft.»r ,j h. lik * o ^ l v %r ,, ,v âą H lv liar w , Digitized by LaOOQle 13 hvar i medeltal 14,24 a och för hela gruppen tillsammans 3290 a. Vi hafva begagnat oss af de för denna grupp tillgĂ€ng- liga Ă„ldersuppgifterna Ă€nnu i annat syfte, i det vi samman- stĂ€llt i tab. D samtlige lĂ€rare efter deras Ă„lder vid intrĂ€det i folkskolans tjenst och för enhvar af dem berĂ€knat det ka- pital, som skulle motsvarat hans afgifter, om han frĂ„n sam- ma Ă„lder förbundits att erlĂ€gga dem enligt reglementet, d. v. s. om pensionsinrĂ€ttningen dĂ„ redan existerat och han ge- nast ingĂ„tt sĂ„som delegare i densamma. Det ur rĂ€kningen framgĂ„ngna medeltalet 14,7 5 a kan anses beteckna kapital- vĂ€rdet af de afgifter, som h varje framdeles intrĂ€dande ny medlem förbindes att erlĂ€gga. Till den andra gruppen höra 40 folkskollĂ€rare, hvilka i medeltal varit 1 Ă„r i tjenst, dĂ„ de vinna delaktighet i kas- san. Det hĂ€remot svarande kapitalvĂ€rdet af utfĂ€sta pensions- afgifter Ă€r för enhvar i medeltal 14,69 a och för hela grup- pen 588 a. Den tredje gruppen bestĂ„r af ett obegrĂ€nsad t antal suc- cessiva generationer, som intrĂ€da efter 1879. För hvarje in- trĂ€dande ny medlem Ă€r, enligt hvad nyss utlades, kapital- vĂ€rdet af de afgifter han förbindes att erlĂ€gga 14,75 a. Denna summa kan anses tillfalla kassan hvarje gĂ„ng en ny medlem i framtiden intages, sĂ„ledes, enligt vĂ„r förutsĂ€ttning, under första Ă„ret efter kassans stiftelse 21 gĂ„nger, under andra Ă„ret 22 gĂ„nger, under tredje Ă„ret 23 gĂ„nger o. s. v. samt under det tjugonde och hvarje derpĂ„ följande Ă„r i all fram- tid 40 gĂ„nger. TĂ€nker man sig Ă„ter alla dessa efterhand Ă„rligen inflytande summor a, a, a v. kapitaliserade efter i l / 2 %, sĂ„ finner man att deras sammanlagda kapitalvĂ€rde vid tidpunkten för kassans stif- telse Ă€r 746, a, eller med andra ord all den in- komst kassan har att pĂ„rĂ€kna genom dess efter 1879 intrĂ€- dande delegares afgifter, Ă€r, under förutsĂ€ttning att tilloppet försiggĂ„r enligt den antagna progressionen, uppskattad enligt »itt kapitalvĂ€rde 1879 densamma, som om 746,52 delegare Digitized by CjOOQle 14 med ens intrĂ€dde*. Det nĂ€rvarande vĂ€rdet af hela denna framtida inkomst Ă€r sĂ„ledes 1101 lo. För att visa hvilket jeniförelsevis obetydligt inflytande pĂ„ resultatet en i nĂ„gon mon modifierad förutsĂ€ttning om den framtida tillvexten af delegarenes antal utöfvar, mĂ„ hĂ€r nĂ€mnas, att om man tĂ€nkte sig den aritmetiska progressio- nen för denna tillvext 21, 22, 23 . . . . fortsatt i 30 Ă„r. sĂ„ att tilloppet slutligen uppginge till 50 i stĂ€llet för 40 om Ă„ret, resultatet i afseende Ă„ afgifternas kapitalvĂ€rde hĂ€rige- nom blefve detsamma, som om 822,71 delegare med ens in- trĂ€dde, h varigenom slutsiffran för samma kapitalvĂ€rde blefve 12135o eller endast 1 / 10 större Ă€n i förra fallet. Det följer nu att utreda Ă„ andra sidan pensionernas kapitalvĂ€rde. Enligt reglementet sĂ€rskiljas Ă€fven pensionerna 1 tvĂ„ klasser och skall pension i första klassen utgĂ„ till dub- belt högre belopp Ă€n i den andra. Om hvarje sterbhus er- hölle full pension i behörig klass, sĂ„ skulle enligt föregĂ„ende framstĂ€llning, pĂ„ hvart och ett af dem i medeltal belöpa sig s / 6 af en pension i första klassen. Detta tillsvidare obekanta medelvĂ€rde af helpensionen beteckna vi i det följande med p. Den i verkligheten till hvarje sterbhus i medeltal utfal- lande pensionen Ă€r likvĂ€l icke p utan endast af stadgandet att helpension tillkommer blott sterbhus med 2 eller flere medlemmar, men 2 / 3 pension alla de öfriga, hvilka antagligen utgöra flertalet. KĂ€nde man det antal enkor, som vid en gifven tidpunkt Ă„tnjuta pension, sĂ„ behöfde man, enligt föregĂ„ende utlĂ€gg- ning, endast öka detta antal med 1 / 8 af sitt belopp eller multiplicera det med 1 -j- 1 / 8 för att finna hela antalet af pensionsberĂ€ttigade sterbhus vid samma tid. HĂ€raf följer alltsĂ„, att, om enkornas antal Ă€r E, hela deu summa, som * För att finna detta tal, har man att summera serien 21 v + 22 v a + 23 v* + . . . -f 39 1 * 19 4 - 40 v*° + v u -f . . . , der v betecknar diskonteringsfaktorn âą Den sökta summan Ă€r 20+1=^*= 746,52. \ 1 â r / 1 â v »si *âą% 1 i Ă„illJi k m .4 r \ . 'vititD fur 4 f - ' * J14I, âąC&, , uf . r , Xdl, Ea . mai. ^ k, * Jft Ki fl. ^ dt 4 ! » 1;1 »lliM , 4 Ti11 * V 14 %lli, '^ij % M lr *fi ,T *adt Digitized by Google 15 för Ă„ret utbetalas i pensioner till samtliga sterbbus, utgör 1 4- l /s eller lika mycket, som om Ii varje enka er- hölle beloppet O âH 7 8^ * 7 4 P = 2 med det ur tabellen funna talet. Vid tillĂ€mpningen hĂ€raf skola vi Ă„ter betrakta hvar för sig de tre grupper af delegare, om hvilka nyss var frĂ„ga, dervid ihogkommande att, enligt sannolik uppskattning, 85 procent af delegarene inom hvarje grupp eller generation öfverhufvud ingĂ„ Ă€ktenskap. lo. Till den första gruppen, som bestĂ„r af 231 med- lemmar, höra bland andra de i tab. A sid. 4 upptagne 93 gifte folkskollĂ€rarne. Deras medelĂ„lder 1879 Ă€r 35,0 Ă„r och dĂ„ hustrun i medeltal Ă€r 2,3 Ă„r yngre Ă€n mannen, blefve det hĂ€remot svarande kapitalvĂ€rdet af en utfĂ€st pension i medel- Digitized by CaOOQle 16 tal 2,87 . 27 / 32 />. EhuruvĂ€l vi kunde Ă„tnöja oss med detta sum- mariska förfarande, sĂ„som för Ă€ndamĂ„let tillfyllestgörande, liafva vi dock ej velat lemna obegagnadt det tillfĂ€lle, som i förevarande fall erbjuder sig för en nĂ„got noggrannare be- rĂ€kning. Med ledning af de Ă„ldersuppgifter, som finnas Ă€tt tillgĂ„ betrĂ€ffande ifrĂ„gavarande 93 folkskollĂ€rare och deras hustrur och som Ă€ro sammanstĂ€lda i tab. A, lĂ„ter nemligen pensionens kapitalvĂ€rde berĂ€kna sig för enhvar af dem. En sĂ„dan rĂ€kning hafva vi utfört oeh hufvudmomenten deraf fin- nas upptagna i de bĂ„da sista kolumnerna af nyssnĂ€mnda ta- bell.* Deraf framgĂ„r medelvĂ€rdet 2,884 . 27 / 33j p, sĂ„ledes obe- tydligt större Ă€n förut. För att vid den förut anförda sum- mariska berĂ€kningen komma till samma resultat, behöfde inan endast Ă€ndra Ă„ldersskilnaden 2,3 till 2,5 Ă„r, och detta iakt- taga vi vid enahauda berĂ€kningar i det följande. Förevarande grupp bestĂ„r af 231 medlemmar. Om sist- anförda medeltal anses gĂ€lla för gruppen i dess helhet, blir alltsĂ„ det kapital, som tages i ansprĂ„k för pensionering af till densamma hörande enkor och barn inalles 0,85 .231 .2,884 . 27 / 32 j9 = 477,8^. 2o. För de 40 folkskollĂ€rare, som höra till den andra gruppen, Ă€r medelĂ„ldern vid tiden för kassans inrĂ€ttande 27 Ă€r, och dĂ„ hustruns Ă„ldersskilnad nu antages till â 2,5 Ă„r, erhĂ„lles ur tabellen IV talet 2,6 5, hvarigenom kapitalvĂ€rdet af samtliga pensioner för denna grupp blir 0,8 5 . 40 . 2,6 5 . 21 /wP = 76,0 p. 3o. Den tredje gruppen bestĂ„r af successiva genera- tioner, om hvilka Ă„ter det gemensamma antagandet göres, att medelĂ„ldern för h varje sĂ„dan vid intrĂ€det Ă€r 26 Ă„r samt att Ă„ldersskilnaden mellan man och hustru i hvarje hjone- lag Ă€r 2,5 Ă„r. HĂ€rmed erhĂ„lles ur tab. IV sĂ„som kapitalvĂ€rde af hvarje enskild försĂ€kring i inedeltal 2,63 . 27 /' 32 /?. Vid- hĂ„llande de antaganden vi förut gjort betrĂ€ffande den fram- * Talen i sista kolumnen Ă€ro summor af de lör hvarje kjone- lag skildt utrĂ€knade i tabellen icke upptagna pensionsvĂ€rdenai nĂ€st föregĂ„ende kolumn innehĂ„ller derur hĂ€rledda medelvĂ€rden för hvarje Ă„ldersgrupp ut 'iaWt, »i iâ 1 1, ad it M i â » un, -fe Cm. ' 4 K, \ ,, Digitized by LaOOQle 17 tida tillvexten af delegarenes antal och tillĂ€mpande sarnma betraktelsesĂ€tt, som anvĂ€ndts i frĂ„ga om pensionsafgifterna, finna vi Ă€fven hĂ€r, att resultatet för kassan med afseendj^ Ă„ pensioneringen af de till denna grupp hörande enkor och barn blir detsamma, antingen delegarene tillkomma successivt enligt den förutsatta stigande progressionen, eller om med ens 746,52 nya delegare intagas i föreningen. HĂ€raf följer alltsĂ„ omedelbart, att kapitalvĂ€rdet 1879,5 af pensioner till samtlige efter denna tid intrĂ€dande folkskollĂ€rares enkor*och barn kan uppskattas till 0,85 . 746,52 . 2,63 . 21 /np = 1408,1 p . Utom enkor och barn efter de folkskollĂ€rare, som höra till nĂ„gon af förenĂ€mnda tre grupper, finnas Ă€nnu nĂ„gra en- skilda pensionstagare, som för fullstĂ€ndighetens skull Ă€fven mĂ„ste tagas i betraktande. Af folkskollĂ€rarne sjelfva har nemligen den önskan blifvit uttalad, att enkor och barn till nĂ„gra bland dem, hvilka arbetat och gjort uppoffringar för Ă„stadkommande af en pensionsinrĂ€ttning, men aflidit innan den hunnit komma till stĂ„nd, mĂ„tte hugnas med pension en- ligt det för kassan i öfrigt gĂ€llande reglemente. De enkor, hvilka sĂ„lunda omedelbart efter kassans inrĂ€ttande skola komma i Ă„tnjutande af pension, torde vara omkring 3 till antalet. Enligt en för Ă€ndamĂ„let utrĂ€knad tabell II, som anger kapitalvĂ€rdet af en genast börjande lifrĂ€nta, Ă€r, om deras Ă„lder 1879 antages till 32 Ă„r, kapitalvĂ€rdet af dem till- kommande pension 15,60 gĂ„nger pensionens belopp för en- hvar och sĂ„ledes för alla tre 46,8 . 21 /np = 39,5p. Men för hvarje af dem bör Ă„ andra sidan, enligt reg- lementet, innehĂ„llas pensionsafgifter i 15 Ă„rs tid, h varigenom kassan beredes en ersĂ€ttning, hvars kapitalvĂ€rde, uppgĂ„ende till 32 a, bör pĂ„ inkomstsidan observeras. öfriga poster, hvilka ej direkte bero af delegarenes el- ler sterbhusens antal, kunna med större sĂ€kerhet faststĂ€llas uch erfordra endast obetydlig rĂ€kning. Dertill höra bland inkomster * a Det af allmĂ€nna statsmedel utlofvade anslaget till 2 Digitized by LaOOQle I 18 grundfond, som lorde tillfalla peusionsiiirĂ€ttniugen, sĂ„snart den hunnit blitVa organiserad, och derföre har upplages till si 1 1 nominela belopp 200,000 mk. b Det af stĂ€nderna beviljade tillskottet 10,000 mk Ă„r- ligen i 5 Ă„rs tid. Om detta bidrag inflyter under Ă„ren 1879 â 1883, utgör dess efter 4 l / 2 °/o diskonterade vĂ€rde 1879 sammanlagd t 45,875 mk. c HĂ€rförinnan insamlade medel till ett ungefĂ€rligt be- lopp af 29,125 mk. Bland utgifter observeras, utom pensionerna till enkor och barn, ytterligare följande poster a Kostnaden för inrĂ€ttningens första organisation, för- slagsvis upptagen till 3,000 mk. b Den Ă„rliga förvaltningskostnaden. Emedan denna kostnad i viss mon Ă€r beroende af inrĂ€ttuiugens omfĂ„ng och det förrĂ€ntade kapitalets storlek, kan den anses hestĂ„ af tvĂ„ delar, en konstant och en annan förĂ€nderlig, utgörande en vi&s procent af kapitalet. Den senare delen Ă€r redan tagen i betraktande, tlĂ„ den sĂ„som ren inkomst berĂ€knade rĂ€ntan nedsatts till 4 l / 2 %. Det fasta beloppet af den Ă„rliga för- valtningskostnaden uppskatta vi till 3,000 mk och denna ut- gift kapi tal iserad efter 4 x / 2 °/ 0 medtager en totalsumma af 66,667 mk. c Uteblifna rĂ€ntor för medel, som mĂ„ste hĂ„llas dispo- nibla i kassan. Det hĂ€remot svarande döda kapitalet anslĂ„ vi, för att afrunda summan af nĂ€stföregĂ„ende tvĂ„ poster till 5,333 mk. Sammanfatta vi nu alla de poster hvilka i det före- gĂ„ende hvar för sig blifvit tagna i skĂ€rskĂ„dande, framstĂ€ller sig följande bilans öfver kassans stĂ€llning vid tidpunkten för dess inrĂ€ttande, dĂ„ deri afses ej blott kassans nĂ€rvarande tillgĂ„ngar, utan Ă€fven det kapitaliserade vĂ€rdet af alla dess framtida inkomster och utgifter, sĂ„vidt de kuunat förutses t JiC- IV- i lljl! - ***' fvĂ€; j Vi.,* * bevillningsmedel .... 45875. Insamlade medel 29125. Pensioneafdrag för 3 sterbhus ... 32 a. KapitalvĂ€rdet af pensionsafgifter, er- lagde af De under l&seĂ„ret 1876 â 77 anstĂ€lde 231 folkskollĂ€rarne 3290 a. Under lĂ€se&ren 1877â79 tillkomne 40 lĂ€rare 588 a. Efter 1879 tillkommande delegare i kassan 11011 a. â 3mf 275000 + 14921 a. Utgift. Organisationskostuad 3000 KapitalvĂ€rdet af Ă„rlig förvaltningskostnad Ă„ 3000 mk 66667 KĂ€ntelöst kapital 5333 KapitalvĂ€rdet af pensioner Ă„t enkor och barn efter 3 redan aflidne folkskollĂ€rare . . . 39,5 p. 231 under lĂ€seĂ„ret 1876 â 77 anstĂ€lde do 477,8 p 40 under lĂ€seĂ„ren 1877 â 79 tillkomne do 76,0 p. Framdeles intrĂ€dande delegare i kassan 1408,1/?. ~ 75000 -f 2001,4 p. HĂ€r betecknar, enligt öfverenskommelse, a den Ă„rsaf- gift, som i medeltal belöper sig pĂ„ hvarje delegare, och p medelvĂ€rdet af utfallande helpension. Den förra af dessa qvantiteter Ă€r Ă„tminstone nĂ€rmevis bekant, den senare Ă„ter- stĂ„r att bestĂ€mma. Det högsta belopp, h varti 11 den obekanta p fĂ„r faststĂ€llas, Ă€r det som gör hela summan af utgifter lika med inkomstsumman. UppstĂ€lla vi alltsĂ„ likketen Digitized by LaOOQle 20 275000 -f 1^9*21 a = 75000 + 2001,4 p eller 2001 ,4 p = 200000 + 14921 a, sĂ„. fĂ„s hĂ€raf nĂ€rmast p = 99,93 -f- 7,455 a. Första termen mk 99,9 3 i deDna formel Ă€r den pen- sion, som skulle kunna utbetalas, om delegarene vore helt och hĂ„llet befriade frĂ„n afgifter. För att berĂ€kna den senare termen har man att för a insĂ€tta dess vĂ€rde. Antages detta, sĂ„som förut, =3373 mk, blifver p =&mf 348,43 = 10,453 a. Det maximum pensionen enligt denna berĂ€kning ej fĂ„r öfverskrida, Ă€r alltsĂ„ 10,453 gĂ„nger afgiftens belopp, och dĂ„ denna utgör i första klassen 40, i andra 20 mk, sĂ„ blefve maximum för helpension i första klassen 9mf 418,12 i andra > > 209,0 6. Ehuru vi i det föregĂ„ende öfverhufvud stĂ€llt vĂ„ra an- taganden sĂ„, att det slutliga vĂ€rdet för p blefve hellre för litet Ă€n för stort, torde likvĂ€l, nĂ€r det gĂ€ller att faststĂ€lla ett för alla tider oförĂ€nderligt pensionsbelopp, en nödig för- sigtighet fordra, att detta utsattes nĂ„got lĂ€gre Ă€n det berĂ€k- nade maximum; och fĂ„ vi derföre slutligen föreslĂ„ att pen- sionen bestĂ€mmes i första klassen till 400 och i den andra till 200 mark för Ă„ret. Kassans bilans för 1879 komme dĂ„ att visa ett öfverskott af 30,233 mk. HĂ€r mĂ„ste likvĂ€l anmĂ€rkas, att nĂ€r man sĂ„lunda af omtanke för kassans framtida bestĂ„nd nedsĂ€tter pensionerna under det belopp, som enligt berĂ€kning af kassans nĂ€rva- rande stĂ€llning sannolikt kunde utbetalas, och derigenom be- reder möjlighet för pensionernas höjande i framtiden, ett sĂ„- dant förfarande i sjelfva verket innebĂ€r en afvikelse frĂ„n en princip, hvars giltighet ej torde kunna ifrĂ„gasĂ€ttas, den nem- ligen att man Ă€r skyldig samma omtanke Ă„t den nĂ€rvarande generationen som Ă„t den kommande och förty ej borde till- godose den senare pĂ„ den förras bekostnad. Vill man strĂ€ngt vidhĂ„lla denna princip af fullkomlig likstĂ€llighet, Ă„terstĂ„r ej v im , W" \-$k 3iir -V sed i. r * ? Antal lefvande. Ă lder. Antal lefvande. MĂ€n. Log. Qvinnor. Log. MĂ€n. Log. Qvinnor. Log. ,0 4,00000 4,00000 50 3,86491 21 3,99704 3,99726 51 85658 87036 22 99383 99443 52 84787 86372 23 99052 99150 53 83876 85667 24 98711 98848 54 82901 84920 25 98375 98537 55 81881 84108 26 98052 98231 56 80813 83249 27 97727 97923 57 79693 82341 28 97399 97604 58 78507 81357 29 97069 97276 59 77211 80272 30 96728 96946 60 75769 79066 31 96376 96605 61 74155 77717 32 96013 96253 62 72379 76225 ; 33 95638 95899 63 70422 74578 ! 34 95252 95526 64 68311 72771 35 94863 95141 65 66009 70787 36 94469 94737 66 63473 68605 [ 37 94073 94313 67 60649 66197 1 38 93664 93876 68 57569 63565 39 93233 93426 69 54274 60746 ; 40 92780 92964 70 50757 57711 . 1 41 92296 92496 71 47006 54428 42 91778 92014 72 42928 50899 43 91236 91519 73 38520 47082 44 90668 91008 74 33719 42950 45 90064 90492 75 28517 38472 46 89423 89961 76 22740 33546 *1 i 88743 89413 77 16232 1 28101 48 88032 88859 78 08943 22091 1 49 87278 88279 79 00927 15519 Digitized by LaOOQle 23 Ă lder. Antal lefvande. Ă lder. Antal lefvande. MĂ€n. Log. Qvinnor. Log. MĂ€n. Log. Qvinnor. Log. 80 3,08369 90 1,65660 1,98261 81 83392 00522 91 67108 81024 82 74032 2,91902 92 28202 63415 83 83857 82341 93 08573 47445 , 84 52843 71749 94 0,84269 29836 85 40498 60300 95 54166 12227 86 26594 48400 96 24063 0,91815 87 12144 36531 97 9,93960 69630 1 88 1,97302 24856 98 52021 89 82041 12767 99 21 918 Digitized by LaOOQle u II. KapitalvĂ€rdet efter 4 l / 2 °/ 0 af lifrĂ€nta eller pen- sionsafgift = 1, som betalas Ă„rligen, första gĂ„ngen ett Ă„r efter aftalets ingĂ„ende. Ă lder. VĂ€rdet af 1 i frĂ€n t a för VĂ€rdet af &rsafgiftei\ som skola erlĂ€ggas Man. Qvinna. i 30 Ă„r. enligt reglementet. 20 I 6,92 17,19 14,73 21 16,80 17,08 14,70 22 16,68 14,95 28 16,57 16,85 14,63 14,92 24 1 6,45 16,73 1 4,59 14,89 25 16,32 16,61 14,55 14,85 26 16,48 14,80 27 16,04 16,34 14,44 14,75 2s 15,89 16,20 14,37 14,69 29 15,73 16,06 14,30 14,63 30 15,91 14,57 31 15,40 15,76 14,15 14,50 32 1 5,23 15,60 14,07 14,43 33 15,05 15,44 13,98 14,35 34 14,87 15,27 13,88 14,27 35 14,68 15,10 13,77 14,18 o 6 14,93 13,66 14,09 37 14/27 14,76 13,53 13,98 38 14,05 14,58 13,38 13,85 39 13,84 14,39 13,24 13,73 40 13,61 14,20 13,08 13,60 41 13,38 14,00 12,92 13,47 42 13,15 13,79 12,75 13,32 43 12,92 13,58 12,57 * 13,17 44 12,67 1 3,36 12,37 13,00 45 12,43 13,13 12,18 12,85 46 12,18 12,89 11,97 12,67 47 11,93 12,64 11,76 12,49 48 11,68 12,38 11,54 12,31 49 1 1 ,42 12,11 11,31 12,12 Digitized by VaOOQle 25 >âą VĂ€rdet af lifranta för VĂ€rdet af Ă„rsafgilter, som skola erlĂ€ggas CL a n Man. Qvinna. i 30 Ă„r. enligt reglementet. 50 11,15 11,83 11,06 i 51 10,88 11,54 10,81 11,71 52 10,60 11,25 10,55 11,51 53 10,31 10,02 10,95 10,28 11,30 54 10,64 10,00 11,09 55 9,72 10,33 9,70 10,87 56 9,42 10,01 9,41 10,66 57 9,10 9,68 9,09 10,43 58 8,77 9,35 8,77 10,21 59 8,44 8,12 9,02 8,44 9,98 60 8,12 9,77 1 Digitized by LaOOQle 26 III. KapitalvĂ€rdet efter 4 1 / 2 0 0 af en förbindel te rĂ€nta = 1, som betalas Ă„rligen till eller af ett hjonelag, sĂ„ lĂ€nge man och hustru bĂ„da lefva; första gĂ„ngen ett Ă„r efter aftalets ingĂ„ende. Mannens Ă„lder Hustruns Ă„lder. 1 1 1 t. 2. t- 4. 1 *-6. j i f â 8. t-\0. 20 14,79 i i j 21 14,07 i ! 22 14,54 14,66 i 23 14,42 14,53 , 24 14,29 14,41 14,52 ! 25 14,16 14,28 14,39 ' i 20 14,01 14,13 14,25 14,35 27 13,80 13,99 14,10 14,20 28 13,70 13,83 13,95 14,05 14,15 29 13,53 13,07 13,80 13,90 14,00 30 13,30 13,50 13,63 13,74 13,84 13,93 31 13,19 13,33 13,46 13,58 13,68 13,77 32 13,01 13,16 13,29 13,41 13,51 13,00 , 33 12,82 12,98 13,12 13,24 13,35 13,43 34 12,64 12,80 12,94 13,06 13,17 13,26 ! 35 12,44 12,00 12,75 12,88 12,99 13,09 ; 30 12,25 12,41 12,55 12,68 12,80 12,90 i 37 12,04 .12,20 12,35 12,48 12,00 12,70 ! 38 11,83 11,99 12,14 12,27 12,39 12,49 39 11,62 11,78 11,92 12,06 12,18 12,29 i 40 11,40 11,50 11,71 11,84 11,97 12,07 1 41 11,17 11,35 11,49 11,62 11,75 11,86 t 42 10,95 11,13 11,28 11,41 11,53 11,64 1 43 10,72 10,90 11,00 11,19 11,31 11,42 1 44 10,48 ! 10,67 10,83 10,97 11,09 11,20 45 10,24 10,44 10,60 10,74 10,86 10,97 40 10, 00 10,20 10,37 10,52 10,64 10,74 1 47 9,74 9,96 10,13 10,28 10,41 10,51 - 48 9,48 9,71 9,89 10,05 10,18 10,28 ; & 9,22 9,45 9,65 9,80 9,94 10,05 50 8,95 9,19 9,39 9,50 9,69 9,80 51 8,07 8,92 9,13 9,30 9,44 9,56 1 52 8,39 8,64 8,86 9,04 9,19 9,30 ! 53 8,10 8,36 8,58 8,77 8,92 9,04 j 54 7,81 8,07 8,30 8,49 8,65 8,78 55 7,51 7,78 8,01 8,21 8,37 8,50 56 7,20 7,47 7,71 7,91 8,0q 8,22 âą 57 0,89 7,17 7,40 7,61 7,78 7,93 ! 58 6,57 0,85 7,09 7,30 7,48 7,62 ; 59 0,25 0,53 6,78 6,99 7,17 7,32 60 5,94 0,22 0,47 6,68 0,86 7,02 Digitized by CaOOQle 27 IV. KapitalvĂ€rdet efter 4V 2 % a * öfverlefvelserĂ€nta eller pension == 1, tillförsĂ€krad gift qvinna efter mannens död. Jjop n Hustruns Ă„lder. = /. t. tâ 1. t â 2. t â 3. tâ 4. t â 5. tâ 6. tâ 7. t â 8. tâ 9. Ăit m * 3 ffriicia i h j' = k IV , 'â'-StTADli '-P t â 4i !a> , H V iiij ; *SĂ€l ... Kk ^ Digitized by CaOOQle 29 Om man med W betecknar vĂ€rdet af en förbindelse- rĂ€nta = 1 för ett hjonelag, der mannens Ă„lder Ă€r x och hustruns y Ă„r, samt med yit antalet öfverlefvande enligt liflĂ€ngdstabellen af mankön vid Ă„ldern t oeh med \pt an- talet öfverlefvande af qvinkön vid samma Ă„lder, kan W hĂ€r- ledas ur formeln W.pxyipy = v >,* d!i * NlN Digitized by LaOOQle 31 tennis articulo secundo apicem versus clavato-incrassato; ro- stro coxas posticas attingente; pronoto latitudine basali paullo lougiore, antice eonstricto, disco postico convexo, apice stric- tura annuliformi instructo, callis maguis sed leviter convexis, fere diniidiam partein apicaiem occupantibus, postice prseser- tim ad latera pronoti sulco transversali determinatis, lateri- bus antice ad medium usque subtiliter et anguste, sed sat acute inarginatis; tarsis postieis articulo secundo primo lou- gitudine aeqvali et tertio breviore. Genus ad divisiouem Miraria referendum videtur, ab omnibus reliqvis liujus divisionis pronoti apice recto divergens. E. cyllocoroides Niger, opacus, capite maculis duabus tron tis superiori- bus oblongis guttaque ad basin antennarum, pronoto anuulo apicali maculisque tribus postieis, scutello apice hemelytris- que flavis, clavo ad magnam partem eorioque sutura clavi vittisque duabus logitudinalibus fuscis; mernbrana venis fla- vis, areolis totis limboque externo late fuscis, hoc basi ma- cula albida; maculis pectoris abdomineque basi et lateribus flavis; rostro pedibusque flavo-testaceis, illo apice nigro; fe- moribus seriatim fusco-punctatis, apice tibiarum tarsisque fuscis. Long. o* l / 2 min. In peninsula Tauria unieum specimen legit D. Ribbe; beuevole communicavit D. Dr F. Stein Mus. Dris Steiu. 3. Lopus? insignis Niger, sat nitidus, parcius flavo-pubescens, froute vitta orbitali utriuque maculaque utrinque ad basin e ly pei, pronoto inargine laterali antice ad medium usque anguloque externo acetabularum anticarum albis; scutello maeula media testa- cea; cuneo albo-testaceo, intus pallide aurautiaco, angulo in- terno apiceque nigris; femoribus et tibiis aunulo albo-testa- ceo ornatis; pronoto erebre et fortiter punetato, limbo late- rali antice ad callos anguste explanato, inargine incrassato, strietura apicali convexiuscula, callis valde diseretis; heme- lytris sat profunde rugoso-punetatis. Long. 6 mm. Digitized by VjOOQle In al[ibus Pyrenseicis Hispaniee inventus a Dno D;re Fr. Stein benevolissime communic&tus Mus. Dris Steiu. Cum L. mat Rossi ad genus proprium a speeiebus re- liqvis forsitan discernendus. Capul verticale, minus latum, basi pronoti circiter duplo angustius, antice visum longitu- dine tantum paullulutn latius, clypeo a fronte impressione discreto, gula obliqua peristomio circiter duplo breviore, ge- nis minus al tis, alti tudi ni oeulorum mqvalibus vertex maris L. insignis oculo vix magis qvam 3 / 4 latior. Species cor- pore satis nitido, parutn signato, preeeipue autem punetura fortiore ab affinibus mox distincta. 4. Calocoris ventralis Niger, opacus, supra pilis aureis divellendis vestitus; pronoti limbo basali fusco, strictura apicali annuliformi lata apice scutelli, fascia transversali cunei, marginibus apicali- bus rnesostethii maculaque basali ventris albis antennis ni- gris, articulo secundo saepe basin versus ultimisque fuscis, tertio annulo basali testaceo, articulo primo robusto capite parum breviore femoribus totis nigris, tibiis testaceis, basi et apice earum tarsisque fuscis, spinulis tibiaruin nigris e punctis fuscis nascentibus; segmento maris genitali ad sinum sinistrum juxta angulum ejus anteriorem denticulo instructo. Long. f $> § l / 2 â 7 mm. In insula Corsica a DD. Coczi oro v i tch et Otto Hjelt lectus Mus. Lethierry et Reuter. Species C. fulvomaculati De Ge er varietatibus obscu- rioribus simillima, differt autem articulo antennarum primo distincte longiore et crassiore, nigro, femoribus totis nigris maculaque alba ventrali; a C. vicino Hor v. statura magis oblonga, colore tibiarum dilutiore, scutello apice albo, fascia cunei albida ut etiam macula ad basin ventris distincta. 5. Caioooris snlphuremt Oblougus, sat gracilis, sulphureus, unicolor, ubique sub- tiliter flavo-pubescens; antennis longis, pulchre fulvis, articulo primo virescente, sat robusto et prouoto annulo hujus api- i awpifi fcre j tpiee e n uwlis mf t fifile MUnte. '>\m ipitili acr »ii »jviii n -ris *m m " j Dm. h HispĂnia i ^ ffflnmuimtQ f. tlpitr i X »» pnefflii wtri adhur * t. I b fyns '»all,- % fula ha»-; et aj fi, ^ 'pWli a-, *Wa i, tas, * W, H; c» Vtt f V â N Digitized by LaOOQle 33 D;re * re- um. 1 ;itu- une r iri; or- âąJM I J cali excepto fere eeqve longo; pedibus innotatis, tibiis nigro- spinulosis, apiee earum tarsisque fuscis; membrana sub-hy- lina, areolis arcuque exteriore circa venas dilute flavescenti- bus; capite nutante; pronoto apicem versus fortiter angustato, strictura apicali annuliformi crassitiei articuli antennarum se- cundi seqvali; segmento maris genitali ad medium marginis superiom sinus sinistri tuberculo sat obsoleto instructo. Long. 0* 9 l / 2 mm. In Hispania a Dno Dre Bolivar captus et mihi be- nevole communicatus. Mus. Bolivar et Reuter. C. alpestri Mey. et affini proximus, eoiore et pubescentia corporis, antennis pulchre fulvis longioribus earumque prsesertim articulo primo longiore et crassiore, a C. alpestri adhuc capite longiore et levius nutante mox dis- tinctue. 6. Eurycyrtns n. g. Capsidarum I Corpus ovatum, sat robustum; capite valde nutante, f vertice immarginato, fronte fortiter declivi, clypeo vix pro- minente, gula haud distinguenda; antennis articulo primo for- I titer incrassftto obconico, secundo valido, apicem versus sen- , sim incrassato et apice primo tantum paullo graciliore; rostro I coxas intermedia8 attingente; pronoto trapeziformi, disco api- cem versus fortiter declivi, posterius transversim ruguloso, strictura apicali annuliformi medio lato, latera versus sensim angustiore; scutello pronoto paullo breviore; cuneo brevius- f culo; membrana vena brachiali a basi valde et late arcuata, vena cubitali in membranam fortiter oblique exeunte. Genus insigne divisionem Capsaria corpore robustiore et breviore brevitateque cunei appropinqvans, ad divisionem Phytocoraria tamen pronoto impunctato, tantum transversim rugoeo, nec non corii vena brachiali distincta referendum. Purca cubiti distincta. Cuneus latitudine basali haud lon- giore. Alae areola hamo nullo. Articuli ultimi antennarum pedesque in exemplo desunt. 3 Digitized by LjOoqLc 34 E. Belleroyei Testaceus, capite pronotoque brevissime, parce et sub- tilissime flavo-pubescentibus; capite margine verticis posteriore 8at late punctoque utrinque ad sinum oculorum nigro, fronte utrinque striis obliquis ferrugineis; antennis articulo primo nigro, secundo triente apicali basique nigro-piceo, cetero ru- fo-ferrugineo, annulo angusto in ipea basi albo, tertio basi albo cetero?; pronoto disco in ferrugineum vergente, an- nulo apicali pallidiore postice anguste nigro-marginato, ma- cula minus distincta utrinque prope angulum apicalem, striga postica callorum discoque posteriore utrinque puncto nigris, angulis posticis margineque basali pallidis; scutello parte ba- sali nigro-picea, apicali testacea vi t tis tribus longitudinalibus sub- ferrugineis; hemelytris testaceis, brevissime subtilissime- que nigro-pubescentibus, vena clavi medio apiceque surnmo clavi, ipso margine externo hemelytrorum, dimidio apicali venarum brachiali et cubitali cuneique triente basali et apice piceo-nigris, membrana hyalina, venis piceo-nigris, vena cu- bitali basi testacea; pedibus anticis to tis testaceis posterio* res desunt. Long. 3 x / a mm. In Aegypto a Dno Bellevoye inventus et a Dno Dre Puton benigne communicatus. 7. Lygua ruflnervisi Dilute auranliaco-rufus vel fere carneus, dense et lon- gius albido-pubescens, capite rufo-ferrugineo, cetero unicolor; antennis pedibusque flavo-testaceis, illis unicoloribus, his fe- moribus ferrugineis, apice flavo-testaceis, tibiis testaceo-spi- nulosis, posticis basi ferrugineis; hemelytris unicoloribus, mem- brana hyalinescente, limbo externo, areola minore arcuque circa venam brachialem dilute fumatis, venis fere puniceis. Long. cf 3 4 / 5 mm. Duo specimina, al terum ad Daya, alterurn in Gallia Marseille lectum, communicavit D. Dr Puton. Species L. atomario Mey. primo intuitu simillima, cor- pore minore, punctura densiore et subtiliore, pubescentia mi- nus tenui et fere albida, oculis minoribus minusque exsertis, .0 lijic »I iivf rc Fall i 1 1 ii.* Ln;r i 1 Fi -iit , i j * tnc^ CUTm ' fe a u Ho ^ a % l%ti> V. 0fa !>* ^i t , 11 Digitized by LaOOQle 35 antennis unicoloribus, spinulis tibiarum dilutioribus, Ă€ignatura membran» diversa ejusque venis puniceis distinguenda; a L. rubricato Fall. colore magis in roseum vergente, oculis mi- nus convexis, pronoto antice minus angustato, densius et paullo subtilius punctato, hemelytris aliter pubescentibus, cu- neo toto unicolore, venis membran» aliter coloratis femori- busque apice pallidioribus et basin versus .obscurioribus di- vergens. 8. Hadrodema parvnla Ovatus, ochraceus, piceo-variegatus; clypeo apiee linea- que infra oculos piceis pronoto sat dense impresso-punctato, limbo postico, margine excepto, nigro-piceo; scutello margine basali vittisque duabus apicalibus nigro-piceis, punetis desti- tuto, sed transversim subtiliter strigoso; hemelytris subtilius punctulatis, cuneo sub-lsevi, pallido-pubescentibus, apice clavi, fascia apicali corii apiceque cunei piceis, corio basi clavoque juxta marginem scutellarem late rufo-piceis; membran ve- nis sangviueis; pectore nigro-piceo-maculato; femoribus ma- culis preertim in posticis confluentibus lineaque tibiarum basali piceis; antennarum articulo primo latitudini verticis que longo. Long. c? 2 3 /* mm. Unicum ad Daya captum individuum benevole commu- nicavit D. Dr Pu ton. Hte Pinastri Fall. multo minor, vertice angustiore, oculis maris majoribus, magis granulatis superneque magis convergentibus, pronoto densius et minus fortiter punctato, scutello punetis destituto, hemelytris multo subtilius punctu- latis mox distineta. 9. Orthocephalua conflni» Niger, opaeus; vertice depresso, capite apicem versus longe rostrato-produeto; antennis articulo secundo cf apicem versus levius incrassato; hemelytris sub-rugoso-punetatis, pi- ceecentibus, subtiliter sed longius fusco-pubescentibus, pilis brevibus sqvamiformibus albidis faciliter divellĂ©ndis parcius Digitized by LjOoqLc 36 intermixtis; antennis articulis duobus ultimis, tarsis basi ro- stroque, apice exeepto, fusco-testaceis. Long. ef mm. Individuum in Sarepta Rossicse meridionalis captutn D. Jakovleff benigne communicavit Mus. Jakovleff. Species Orthocephalo brevi Panz. magni tudine, statura et colore simillima, differt autem articulo secundo antenna- rum paullo longiore et prsesertim dimidio basali tenuiore he- melytrisque pilis sqvamiformibus albidis instructis. 9. Pachytoma Jakovleff! Nigra, admodum nitida, pilis albidis facillime divellen- dis parce vestita; margine orbitali oculorum interiore anguste, margine genarum posteriore, fascia laterali obliqva capitis mox infra medium posita sat angusta, marginibus acetabulo- rum orificiisque metasterni testaceis, fronte tumido-convexa, clypeo basi a fronte discreto, a latere viso arcuato; antennis articulo primo latitudine verticis interoculari longiore cf; pedibus totis nigris; pronoti disco antice bi-foveolato. Long. c f i l / 3 mm. 8pecimen in Rossia meridionali ad Astrachan inventum benevole misit D. Jakovleff Mus. Jakovleff. Species nigra, admodum nitida, fronte tumido-convexa pedibusque totis nigris mox distinguenda. 10. GUobiceps cruciatus Niger, minus nitidus, supra subglaber; capite maris opa- culo, vertice planiusculo, margine elevato arcuato, fronte con- vexa, capite feminae nitido, vertice convexo, immarginato, supra oculorum superficiem tamen levius surgente, fronte sub- verticali; antennis articulo primo, rostro pedibusque ferrugi- neis, femoribus, apice excepto, tibiis posticis basin versus apiceque tarsorum fuscescentibus; pronoto basi quam apice fere triplo cf vel fere duplo $ latiore, lateribus in femina fortiter sinuatis et callis disci valde elevatis, obtuse rotunda- tis; hemelytris maris explicatis, feminse abbreviatis, intus membrana brevi prseditis; corio mox pone basin macula magna cuneoque albidis, hoc apice nigro. Long. cf 6, $ 4 2 / 3 mm. ti- ii 4,r h t * i L ' ni *; f* , {* âąÂ»ii*!* . ' r " *fh t > l ii V ler âąk hl, Digitized by LaOOQle 37 flabitat in insula Corsica, a Dno Puton commu- nicatus Mus. Puton. Inter Gl. fiavomaculatum Fabr. et Julvipedem Scop. qvasi intermedius. Ab illo divergit mas vertiee superne pla- niusculo, oculis supra verticis superfieiein leviter surgentibus, froute minus convexa, rnacula corii basali apice truncata 8tructuraque forcipurn, femina vertiee multo minus alto, arti- culo secuudo antennarum paullo minus incrassato coloreque pedum*, a GL fulvipede differt mas capite opaeulo, vertiee ante marginem subtilius carinatum haud impresso, carina ver- ticis subtiliore distinete arcuata et utrinque oeulos haud at- tingente, pronoto postice angustiore et minus convexo, corii raacula basali majore structuraque forcipurn, femina vertiee altiore, callis pronoti magis elevatis coloreque pedum. Mas forcipe dextra irregulariter cordata, lo bo dextro breviore et latiore, sinistro longiore et lateribus sub-parallelo, margine supero forcipis medio angulariter einarginato et praesertim in lobulo dextro aciculis pluribus armato. 11. Globiceps snturalis Niger, opaeulus, supra sub-glaber; feminee vertiee levi- ter convexo, immarginato, supra superficiem oeulorum parum surgente, basin versus haud deelivi, ipso margine solum per- pendiculariter deelivi, antice ad oeulos puneto leviter impressoâ fronte verticali; antennis articulo primo, rostro pedibusque flavo-ferrugineis, femoribus rufo-ferrugineis, tarsis fuscis; ros- tro coxas posticas attingente; pronoto $ basi quam apice cireiter 2 / 3 latiore, lateribus fortiter sinuatis, callis sat eleva- tis, valde obtuse rotundatis; hemelytris 5 abbreviatis, bre- viter parceque pallido-pubescentibus, sordide albido-Haventi- bus, corio apicem versus dilute ochraceis, ipsa basi corii, davo toto maculaque corii communi rotundata circa commis- 6uram nigris. Long. $ 3 8 /* â 4 mno. Specimina dua, alterum in Helvetia, alterum in Gallia boreali Lille leetum, D. Dr Puton benevolissime eornmu- nieavit Mus. Puton. A speciebus maxim e affinibus colore hemelytrorum struc Digitized by LaOOQle 38 turaque capitis feminse bene distinctus. 61. sordido Re ut. longior et gracilior, corpore minus opaco vertice supra ocu- lorum superficiem surgente, toto immarginato, pronoto basi latiore, antennis longioribus earumque articulis ul ti inis palli- dis, hemeljtris pilis brevibus flavis instructis et aliter pictis demumque colore pedum mox distinguendus. 12. Platycranus Putoni Dilute virescens, capite basi pronoti latitudine seqvali, vertice vittisque duabus frontis apicem versus divergentibus nec non basi scutelli aurantiacis, capitis apice parcius bre- viusque argen teo-pilosulo; antennis ochraceis articulo primo pallido-pubescente ; tibiis pallido-spinulosis, tarsis apice fusco. Long. d* 574 mm. Specimen in Algeria Gery ville inventum D. Dr Pu- ton benigne misit Mus. Puton. A Pl. Erberi Fieb .colore, capite minus lato, apice ejus parcius et brevius argenteo-piloso, dorso abdominis virescen- ti8 concolore etc. certe distinctus. 13. Orthotylus parvulus Ovalis. viridis, supra sat longe flavo-pubescens, capite, pronoto antice, basi scutelli, venis membranse levissime fu- matse, antennis lemoribusque lutescentibus, tibiis virescenti- flavescentibus, pallido-spinulosis, apice fusco; capite pronoti basi tautum circiter 1 / l angustiore. Long. Mi »l ia % Digitized by LaOOQle 45 capitis lateribus tantum leviter sinuatis et ampliatis, ab ocu- lis leviter, nec ultra medium angustatis, pronoti inarginibus lateralibus anterioribus multo magis rotundatis et antice pro- fundius sinuatis, angulis anticis magis prominentibus, sub-ro- tundatis, scutello carina longitudinali elevata instructo, sed utrinque ruga basali callosa destituto, tuberculis ventris mar- ginalibus paullo majoribus, corpore subtus testaceo nigro- punctato coloreque pedum. Specimina quattuor supra commemorata hoc modo di- vergunt Var. , nigra Capite, pronoto, scutello abdomineque supra nigris, pronoto maculis parvis adspersis in marginibus lateralibus maculisque duabus transversis in eulco transver- sali, macula majore in utroque latere basis scutelli pun- ctisque nonnullis callosis versus apicem scutelli, corio, mar- ginibus segmen torum dorsalium tuberculisque marginalibus ventris testaceis, his maculis ad partem nigro-punctatis; sub- tus obscure testacea, nigro-punctata, epimeris prothoracis mar- gine excepto nigris; pedibus testaceis, femoribus apice excepto den8is8ime nigro-variegatis, tibiis utrinque basi et apice vitta nigra vel fusca, tarsis fuscis; scutello linea longitudinali con- colore lievigata et distincte elevata nec apicem nec basin at- tingente; pronoto linea elevata destituto. Long. ö* 5 1 /* mm. Var. fii carinata Supra fuscescen ti -testacea, nigro- et fusco-punctata, pronoto postico, corio, scutelli macula margi- nali a basi fere ad medium extensa plagaque discoidali fu- sco-marginata pallidioribus; hac plaga basi fusca, m argi ne laterali a basi lata versus medium fortiter angustata, mox ante medium fortius sinuata et dein leviter ampliata, in parte qvarta apicali iterum sinuata deinque sub-recta, angusta; pronoto at scutello carina media communi longitudinali for- tiuB elevata, Isevi, testacea, nigro-interrupta, versus apices pronoti et scutelli paullo debiliore, sed distinguenda; pronoto angulis anticis punctisque duobus discoidalibus partis ante- rioris remotis, callosis, testaceis; parte posteriore pronoti 8cutelloque apicem versus punctis callosis pallidis; subtus fusco-testacea, nigro-punctata ;* pro- et mesostethio utrinque Digitized by LaOOQle 46 vittula vel puncto flavo calloso; femoribus testaceis, dense nigro-adspersis, tibiis testaceis annulo ante medium apiceque late nigro-fuscis, tarsis fuscis. Long. 4 4 / 5 mm. Var. y, callosa m. Supra livido-testacea, capite mar- ginibus lateralibus, marginibus clypei, vittis duabus margine- que postico verticis et pronoto antice punctis qvatuor in ar- cum obtusum positis nigris, pronoto adhuc maculis densius ni- gro-punctati8 indeterminatis in sulco transversali et inter an- gulos laterales et posticos; scutello plaga longitudinali fusco- marginata fere concolore, lateribus a basi lata ad medium usque sat fortiter sed minus qvam in prsecedente angustata, dein qvam in prsecedente multo latiore ad quartam partem apicalem parallela ibique iterum subito sinuata et demum am* pliata, margine corii et scutelli punetis nigris notato; pronoto et scutello carina longitudinali percurrente sat debili, sed distincte lcevigata, testacea, hic il lic nigro-adspersa; pronoto punctis rarioribu8, sed scutello ubique punctis numerosis cal- losis pallidis ; subtus testacea, inseq valiter fusco-punctata, pectore densius nigro-punctato; pro- et meso-stethiis utrinque vittula callosa flavescente; pedibus ut in prsecedente. Long. 2 5 3 / 4 mm. Var. d, pallida an immatura? Pallide testacea, su- pra fere unicolor, ad maximam partem concoloriter punctata; capite ut in prsecedente signato pronoto antice punctis duo- bus remotis callosis nigro-terminatis, carina longitudinali de- stituto; scutello plaga longitudinali obsoleta nebulis nigre- punctatis hic illic definita, punctis callosis vix distinguendis, carina longitudinali versus basin et apicem evanescente; sub- tus remotius fusco-punctata, limbo laterali pectoris nigro, ipso margine tamen testaceo ; pro- et meso-sthetiis utrinque vit- tula callosa flavescenti; pedibus ut in preecedentibus, sed mar- gine superiore tibiarum fere toto testaceo. Long. $ 5 2 / 3 mm. 4. Stemodontus similis StĂ„l, Enum. Hem. V, 31, 1. Ancyrosoma id. StĂ„l, öfv. Vet. Ak. Förh. 1854, 232, 1; 1. c. 1856, 53, 1. Corpus scutiforme, supra flavo- tes taceum, punctatum, punctis ad partem fuscis vel nigris. Caput linea media pun- in fieuto. ^ ']TO mt* iivn-iijj »niii-f 5 evau laid 1 ao liira ** driini-to. ^ laleraii l ^il ^ si ia s^,; fe Ui d io li ^ f pani 1 *0d ''T 1 *- 1 sfiii; p»;, ^ el ^di 4 1^* di, ' k - ^ W ^''*âą1110 *** 0^,1 ^ imj 2S Digitized by LjOOQle 47 i den* âąiceque e mar- ir^ioe* in ar- ii us ni- ter aa- fusco- lediura ustati partem m affl- pio Ii, sd ; ronoto 1 ijscal* i iclatii rinfe Lods. a, ** etata JiJe- lligTO- enfc ; sub* iiigro, ie mar- 0â tl, 1* âą2J !ll^ piio* ctulata elev&ta, jugis apice rotundatis. Pronotum lineis quin- qve, qvarura media percurrente dimidio apicali callosa et di- latata, flavo-albida et utrinque nigro-margiuata, intermediis subrectis antice abruptis vel seepe totis obsoletis, lateralibus versus angulos laterales excurvatis, basin versus callosis, api- cem versus evanescentibus; his lineis in scutellum continua- tis; angulis lateralibus supra et subtus nigris, margine late- rali anteriore ad angulos laterales posterioreque toto al bidis. Scutellum linea discoidali percurrente, medio autem paullo minus distincto, lineis intermediis omnino vel fere omnino obsoletis, lateralibus tantum in qvarta vel qvinta parte ba- sali scutelli distinctis et callosis, cetero omnino obsoletis. Veoter ut in seqvente. Long. a* 5, $ 6 mm. Iudividua duo in collectione sibirica F. Sahibergi verisimiliter in Dauria capta; specimen generis Sternodonti in eadem collectione est, novam, ut mihi videtur, speciem conetituens, qvam nomine sequenti describo 5. Sternodontns purpurens n. sp. Corpus scutiforme, punctatum, capite, pronoto, scutello lateribusque pectoris obscure purpureis. Caput linea media concolore elevata. Pronotum parte dimidia antica carina media margineque laterali postico ut etiam ad angulos late- rales antico flavis, cetero lineis nullis elevatis nisi exteriori- bus lateralibus divergentibus et ultra dimidium basalem pro- noti haud extensis, elevatis, sed concoloribus. in sextam tan- tum partem basalem scutelli continuatis. Scutellum cetero lineis omnino destitutum, basi inter lineolas supra dietas fransversim rugulosum, cetero seqvaliter punctatum, apice pallescens. Corium intus purpureum, extus testaceum, nigro- punetatum. Venter lividus, angulis segmentorum puneto ni- gro, disco vittis duabus convergentibus nigro-punetatis. Long. cf 57 2 mm. Colore insigni, pronoti carina media tantum in dimidio antico distinguenda scutelloque carinis tantum externis, valde abbreviatis, instrueto, cetero carinis omnino destituto a prae- cedeote distinguendus. ;! ' . I Digitized by LaOOQle 48 6. X&cthletinus n. g. Corpus sub-ovatum; capite longitudine latiore, antice semi-circulariter rotundato, marginibus integris ante oculos haud excisis; rostro coxas posticas sub-attingente; antennis articulo tertio secundo paullo breviore pronoto antice late einuato, medio sub-truncato, disco tantum transversim eon- vexiusculo, iinpressione transversali obsoletissima vel nulla; scutello tantum apicem segmenti tertii abdominis attingente, basi capite paullo angustiore, apice latissime rotundato, pia- no, marginibus rectis; hemelytris abbreviatis, segmentum se- cundum dorsalem paullo superantibus, corio margine externo a medio intus curvato, apice late sub-truncato, parte tertia interiore, scutello proxima, membrana angusta, ad partem sub scutello occulta et apicem scutelli paullo superante prae- dita; ventre convexo; tibiis apicem versus dilatatis, sulcatis, marginibus dentibus vel spinis brevibus anteriorum validis et dense positis, posticorum remotioribus, apice inferne spinis longioribus instructis; tarsis articulo primo reliqvis simul sum- tis breviore, secundo minuto. Generi Sciocoris F all. affinis, pronoto antice magis ce- qvaliter sinuato, disco impressione transversa destituto, scu- tello plano, hemelytris abbreviatis corio apice intus late rotundato-truncato divergit; notse autem hse forsitan tantum formam brachypteram significant; genus proprium tamen, Menaccaro Am. et Ser v. affine, caput breve semicirculari- ter rotundatum, pronotum antice haud angulariter emargina- tum, scutellum medium abdominis haud attingens tibiseque fortiter spinulosse apicemque versus dilatatse condere videq- tur. A genere Menaccarus Am et Ser v. marginibus late- ralibus capitis et pronoti non ciliatis structuraque tarsorum distinctus. 7. K. abbreviatns n. sp. Ferrugineus, supra subtiliter et obsoletius concoloriter punctatus, oculis, pronoti plagis duabus basalibus angulisque segmentorum connexivi Digris ; subtus fortius sed sat rernote punctatus, pectore utrinque vitta percurrente fusca densius fa ^ mi ii-jin [a ie\ Vi 4, Wi ai fir Ă ' Ă€ ' 4,1 ,71] r j a O. ^UIl t ; ut i 'Vuj v fatit JJ ' i VY % f >n 0, Digitized by LaOOQle punctata, ven tre lateribus dense et subtili us punctatis ut etiam vittis duabus disci apicem versus convergentibus paullo den- sias punctatis fuscescentibus, in tus ad spiracula puncto leevi, pallido; antennis articulis duobus ultimis, basi tertii excepta, fuscis; femoribu8 dense fusco-conspersis, anticis subtus fere totis fuscis; tibiis fusco-spinosis, apice earum tarsisque fuscis. Long. $ 5 3 /i mm. Unicum tantum individuum in collectione sibirica F. Sahl bergi, verisi mil i tev ad Irkutsk inventum, asservatur. Corpus leviter ovatum, ferrugineum, supra sat obsolete concoloriter punctulatum. Caput linea inter apices oculorum ducta quam linea ab illa ad apicem capitis ducta duplo lon- giore. Oculi nigri, leviter prominuli. Antennee ferrugineae, articulo tertio secundo breviore et primo parum longiore. se- cundo qvarto longitudine sub-seqvali, hoc quinto circiter breviore. Pronotum breve, longitudine fere triplo latius, mar- ginibus apicem versus leviter angustatis, angulis apicalibus et basalibus seqvaliter et sat leviter obtusis. Scutellum seg- menta ultima tria dorsalia haud tegens, a basi lateribus rec- tis sensim leviter angustatum, latitudini basali sub-aequelon- gum, apice latissime rotundatum et corii apice paullo magis qvam duplo latius, Corium scutello paullo brevius, distin- clius punctatum, vena media distincta. Abdomen segmentis dorsalibus medio truncatis, ventralibus sinuatis. I 7. âHysius ThymP StĂ„l, Stett. Ent. Zeit. 1858, 179, 17. j 8pecimina ut ^varietas solito minor et in omnibus ob- scurior 7 â a StĂ„l 1. c. relata ad N. grcenlandicum Zett. sec i »pecimina in Mus. Holmise asservata referenda sunt. 8. âHysilis Eric se* 0 StĂ„l, 1. c. 179, 18. Exempla sub nomine N. Ericce Schill. enumerata sunt N. punctipennis = pubescens J. Sahlb.. N. eri - cop Bohem, est N. helveticus 9. Eyiiut eximiui StĂ„l, 1. c. 180, 19. Subgenus Ortholomus StĂ„l in öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 43 typo O. punctipennis appropinquat et 4 Digitized by LaOOQle 60 inter illud et subgenus Nysius StĂ„l 1. c. quasi intennedius. Cum hoc margine costali eorii antice recto, dein paullo ani pliato, cum illo bucculis postice haud dislinguendis, sensim evanescentibus, articulo primo rostri pone partem distinctam buccularum extenso, oculis promiuentibus orificiisque apice extrorsum auriculato-prominulis eon venit; ad subg. Ortholo- mua optime referendus. 10. Bhyparochromns convivn» StĂ„l, 1. c. 180, 23. Generis Trapezonoti species, ad hoe tempus tantum iu Sibiria inventa; specimina enim svecica et fennica nomine * Trapezonotus convivus* descripta omnia ad Tr, distinguen- dum Flor, speciem bene distinctam, referenda. 11. Oxycarenus viduns StĂ„l, 1. c. 181, 26. Generis Philomyrmex Sahlb. potissimum esse videtur. Femora antica spina armata. Buccula capitis brevissima, tantum in apicali parte capitis distincte elevata. Gula levi- ter sulcata. Rostrum apicem mesosterni attingens, articulo primo insertionem antennarum nonnihil superante, articulo secundo trientem basalem prosterni attingente. Antenn ar- ticulo primo clypeum sub-superante, secundo qvarto distincte longiore, tertio hoc multo breviore. Pronotum lateribus si- nuatum. Hemelytra clavo ad margines laterales seriatim pun- ctato, membrana magna, late valvante, venis omnibus apice furcatis et in medio membran magis minnsve conjunctis, areolas 1 â 3 basales forman tibus. 12. T Geocoris albipennis T StĂ„l, 1. c. 181, 29. Specimina ad Ch lapponicum Zett. referenda. â As- aervatur in collectione Dni F. Sahlberg hujus speciei exem- plum brachypterum hemelytris tantum segmentum qvartum abdominis attingentibus membranaque abbreviata parva. Pro- notum in hoc exemplo magis pallidum quam in typicis. 13. Anthocoris aibiricus Re ut., Pet. nouv. ent. 1875, 545, 6 diagnosis brevis. Niger, nitidus, longius pallido-pubescens, antennis totis * 'WH . » ^ ^ta t esicri- fi y L c;;. 1 * **'."âą> , **âą. Str i w .. . " a s > SS» ' * » X& C . 1 Digitized by CaOOQle 51 nigris, capite et pronoto simul sumtis longitudine sub-eeqva- libue, articulo qvarto tertio paullo longiore; rostro piceo, ar- ticulo secundo tertio vix duplo longiore; pronoto basin ver- su8 ampliato, lateribus apicein versus fortius angustatis, me- dio subsinuatis et antiee pilis nonnullis exsertis instructis, basi apice magis qvam triplo latiore, disco postice sub-ru- goso-punctato; scutello parte apicali transversim fortius stri- goso; hemelytris fusco-testaceis, margine clavi scutellari, com- missura, vena corii cubitali apicem versus rainoque furcee brachialis exteriore nec non cuneo picescentibus; membrana hyalino-albida, parte dimidia apicali interdum vittas duas emittente fusca; coxis, trochanteribus, genubus, tibiis et tar- sis testaceis. Long. 3 3 / 4 mm. Habitat circa Irkutsk, D. Dr F. Sahlberg. A. nemorali Fabr. affinis, sed longius pubescens, an- tennis totis nigris gracilioribus, pronoto lateribus antiee sat longe ciliatis, hemelytris fere unicoloribus staturaque minus elongata distineta; ab A. Sarrothamni Dougl. et Se., cui antennis totis nigris similis, corpore majore, colore hemely- trorum, pronoto ciliato antennarumque, ut videtur, paullo gracilium artieulis paullo longioribus d ivergens. 14. Deraeocoris triannulatus StĂ„l, 1. c. 183, 45. Hc species est generis Calocoris Fieb. = Derceoco - ris Dougl. et Sc., C. tenebroso Reut. et varietati nigree C. seticornis Fabr. simillima et proxima, his eodem modo ac C. annulicomis F. Sahlb. Ci Chenopodii affinis vide- tur. Annulus flavus artieuli antennarum secundi non ^sub- apicaliö T , ut dicit StĂ„l, sed sub-basalis. Supra aureo-pube- sceus, pil© autem faciliter divellendee. Antennee articulo primo incrassato, tertio et qvarto conjunctis secundo tantum paullo longioribus et hoc parum tenuioribus, qvarto tertio magis quam duplo breviore, summo apice tlavo. Cetero ut descripsit StĂ„l 1. c.. 15. Calocoris tenebrosus Reut., Pet. nouv. ent. No 136, 544 , 1 . Oblongus, niger, capite et pronoto ni tidis, hoc strietura i Digitized by LjOoqLc 52 apicali augusta, lineari, disco antico bifoveolato, postico trans- ver8im ruguloso; rostro piceo; antennis testaeeis, gracilibus, articulo secundo toto nigro, articulis ultimis simul sumtis se- cundo longioribus; pronoto ipso margiue basali, cuneo ma* cula marginali ad medium marginis exterioris extensa, femo* ribus apice, tibiis tarsisque, his articulo tertio excepto testa- ceis, tibiis nigro-spinulosis; hemelytris aureo-pubescentibus. Long. 8 mm. Habitat circa Irkutsk. C . seticomi Fabr. affinis, colore et praesertim anten- nis longioribus et gracilioribus distinguendus. 16. Derooooris nigronasutus StĂ„l, l. c. 184, 46. Ad genus Lygus referendus. Corpus ovatum, virescens, pallido-pubescens, nitidum. Caput vertice convexo, haud sul- cato, clypeo toto nigerrimo. Antennee articulo secundo lati- tudine basali prouoti parum longiore et primo circiter 2 2 / 3 longiore, duobus ultimis simul sumtis secundo brevioribus, apice articuli secundi duobusque ultimis fuscis. Pronotum et scutellum innotata. Hemelytra ipso margine lateraii corii nigro, fascia undulata marginis corii apicalis in angulum ba- salem interiorem cunei continuata nigro-fusca, cuneo apice sat late nigro; membrana infuscata, venis virescentibus, areola majore apicem versus minoreque tota fuscis, linea angusta ad apicem cunei hyalina, limbo exteriore late obscurius in- fuscato, macula rotundata hyalina ante medium notato, disco fascia magis minusve distincta obliqua hyalina. Dorsum ab- dominis virescens. Femora annulis duobus apicalibus fuscis. Tibise spinis nigris e punctis minutis nigris nascentibus, apice nigro. Tarsi articulo ultimo nigro. Species circa Irkutsk habitans L. limbato Fall. pro- xima et ad eandem divisionem referenda veftex nempe con- vexiusculus, sulco destitutus, tibiee nigro-spinulosee et nigro- punctatee, ut etiam antennarum articulus secundus latitudine basali pronoti paullo longior; a L. limbato tamen cuneo apice sat late et determinate nigro feraoribusque apice haud rufis distinguenda. Im ni . k 10 il;a \ , !klm Sjltfifs t;i DDĂ©tlrjir irtitii- âą r - v iie tri j hh it ! '^fc K[ j ^ iD?j i;. c Hl 4., ^ âą t ** ^ tyife * %t Ser i * %j * * ! %J Si ^[iti H j, u Ha » Digitized by LaOOQle 53 Lygus nigronasutus Re ut. in Hem. Gymn. Sc. et Fenn. I, 69, 10 alia est species. 17. Deraeocoris approximatus StĂ„l, 1. c. 185, 50. Species generis Lygus L. rubricato Fall. proxima. Corpus elongatum, fusco-testaceum, pallido-pubescens. Caput fuscescens, vertice oculo fere angustiore, acutius marginato. Rostrum medium abdominis attingens. Antennae testacese, sat robust, articulo primo apicem clypei attingente, secundo hoc circiter triplo longiore et latitudine basali pronoti circi- ter a / 5 longiore. Oculi magni, granulati. Pronotum punctu- latum, fuscescens, medio postice dilu tius, lateribus rectis, basi quam apice circiter triplo latius, strictura annuliformi apicali convexo, flavo. Scutelium transversim rugulosum. Hemely- tra pallidius testacea, angulo corii apicali exteriore, margine interiore anguloque apicali cunei obscurius rufescenti-testa- ceiö vel sangvineis membrana fumata, venis rufo-testaceis, areola majore apicem versus minoreque tota fuscescentibus, vitt» ad apicem cunei, macula sub-rotundata in triente basali limbi externi obscurius infuscati nec non fascia disci obliqua hyalinis. * 18. Lygus distinguendus Reut., Pet. nouv. ent., 1875, 544, 2 diagnosis brevissima Sub-ovalis. sordide flavo-testaceus vel rufo-testaceus, supra sat dense longius cinereo-pubescens, subtus ventre me- dio nigro; capite margine verticis postico, fronte signatura antice trilobata clypeoque nigris; antennis articulo secundo âą capite circiter */ 4 longiore et pronoti basi fere duplo breviore; pronoto di8Co apicem versus minus fortiter convexo -decli vi, crebre et sat subtiliter punctato, fascia transversa basali nigra; »cutello transversim ruguloso, apice et plerumque marginibus lateralibus exceptis, nigro; hemelytris crebre et subtiliter pun- ctatis, maculis plurimis interdum conttuentibus nigris vel fus- cis notatis, cuneo apice sat late strigaque marginis interioris basali nigro-fuscis, ipso margine corii anguste nigro vel fusco; roembrana infuscata, areolse majoris maxima parte, macula Digitized by LaOOQle 54 pone apicem eunei postice fusco-terminata aliaque majore ]one hane sita hyalinis, venis fuseo- testaceis, externa pal- lida; femoribus apice fusco-biannulatis, anticis tri-annulatis, tibiis impunetatis. testaceo-spinulosis, apice fuscis. Long. 4 1 / 2 â 5 mm. Var . fi Nigredine valde extensa; capite nigro, tan tum ad oeulos et ad basin clypei utrinque macula parva testa- cea; pronoto annulo apicali vittisque obsoletis diseoidalibus testaceis scutello tanlum apice testaceo; hemelytris maeulis valde contluentibus. angulo apicali externo corii fasciaque transversali eunei testaceis; femoribus apicem versus late fu- sco-signatis, tibiis fusco-testaceis. Habitat circa Irkutsk. Species Lygo pratensi L. sub-speciei campestri L. pro- xime affinis, differt tamen tibiis spinulis testaceis, pronoto minus convexo-declivi, punetura ejus multo erebriore et sub- tiliore, fascia pronoti basali nigra bene determinata hemely- trisque maeulis fuscis irroratis. Agnocori rubieundo Fall. primo intuitu sat similis, colore structuraque antennaruin, sig- natura capitis, pronoto postice detenninate nigro-fasciata, he- melytri8 fusco-irroratis, cuneo apice sat late nigra-fusco fron- teque feminse latiore distinetus. 19. Deraeocoris mutans StĂ„l, 1. c., 186, 53. Genens Lygus Hahn, auet. rec. subgeneris Orthops Fieb., Re ut. species valde distineta. 20. Deraeocoris illotus StĂ„l, 1. c., 184, 47. Hsec species genus novum prope Hadrodema Fieb. po- nendum condit, cujus notse hse sunt Lygidea nov. gen. Corpus oblongo-ovatum, capite nutante, vertice lato, tota latitudine postica sat distinete marginata, ad oeulos utrinque fovea oblonga transversali instrueto; clypeo a fronte parum disereto, fortiter deorsum arcuato, loris buccatis genis sat altis; antennis artieulo primo clypeum paullulum superan te, secundo erassiuseulo; oeulis pronoto contiguis; coxas ku, »!", j m ipf- X h/i 1 , Denec *' ~rci] diw m r * ^te\;ra Ca. j,,. * ' J . ' kc . v. **1 ? *ei, , % 5i »s* Ka %!l un. 'J*- ?lj Digitized by LaOOQle 55 intermedias attingente, articulo primo caput paruni superante; pronoto apicem versus sat fortiter convexo-declivi, disco an- tiee callis elevatis glabris, postice fortiter punctato, basi late rotundato basin scutelli obtegente, margine basali medio le- viter sinuato, Jateribus apicem versus sat fortiter angustatis, basi quam apice circiter duplo latiore; scutello transversim strigoso; hemelytris subtiliter et dense punctatis, his flavo- pubescentibus, pilis sqvamiformibus autem omnino destitutis. 21. âDeraeocoris Dalmanniâ StĂ„l, 1. c. 187, 58 ex Irkutsk = PcBciloscytus vulneratus Wolff, varietas. Specimina sibirica a me examinata omnia a specimini- j bus europceis divergunt colore in rufo-testaceum nonnihil vor- gente; signatur, qvse in speciminibus europeeis nigree sunt, in sibirieis sunt colore fusco-rufo. Caput margine postico nigro. Pronotum stramineum, lateribus vittisque duabus di- sei fusco-rufis. Scutellum pallido-testaceum, lateribus fusco- rufis. Hemelytra vittis longitudinalibus obliquis obsoletissimis vel nullis. Cuueus coccineus, marginibus apiceque pallidis. Membrana fere hyalina, venis albidis. , 22. Deraeocoris brachialis StĂ„l, 1. c. 185, 51, Tab. i I, fig. I ö* figura mala. Species haec magnifica genus novum divisionis Capsaria constituene, qvod prope gen. Derceocoris Kirschb., Re ut. Capsus auct. rec. ponendum, sed tamen ad cohortem BJ5, 1 p. 84 ^Revisionis eriticse Capsinarum^ referendum est cor- pore tamen supra glabro. Macrocapsus nov. gen. Corpus magnum, glabrum, oblongum, supra impresso- punctatum; capite nutante, latitudine longitudini seqvali, quinqvangulari, apicem versus rostrato-producto vertice im- marginato, clypeo cum fronte confluente, haud prominulo, genis angustis, gula sat longa; oculis magnis antennis arti- culo primo capitis longitudine, clypeum fere dimidia parte superante, secundo apicem versus sensim incrassato, piloso, tertio et qvarto simul sumtis secundo inulto brevioribus, qvarto Digitized by Google 56 tertio breviore; pronoto disco apicem versus valde convexo- »di'» declivi, basi quam* apice fere qvadruplo latiore, lateribus rec- anaj-a, tis, apice strictura annuliformi augusta, glabra, callis glabris ntoa. ? u - et lsevibus; scutello valde convexo; iibiis pilosis, haud spi- nulosis, tarsis articulo prirao secundo multo longiore et eras- ^ siore, duobus ultimis simul sumtis secundo iongioribus, un- ** ^ y gvieulis ad medium explanato-laminatis. 23. Deraeocoris simulans StĂ„l, l. c., J86, 57. Generis Capsns Fabr. Re ut. lihopcilotomus Fieb.. leptos Antenn articulo secundo haud a medio subito, sed usque a basi sensim et minus quam in C. atro L. incrassato. Cetero ^ K ; huic speciei valde similis. p a i 24. Leptomerocoris prolixus StĂ„l, 1. c., 187, 61. Species generis Macrotylus Fieb. antea a Duo F. Sahlberg Mon. Geoc. p. 89, 3 nomine Lopus cruciatus de- scripta. Caput fusco-virescens. Rostrum coxas posticas su- perans. Pronotum fusco-virescens, basi iongitudine circiter duplo latiore, apice Iongitudine parum angustiore, emarginato, disco callis valde diseretis, postice et praesertim antice im- pressione profunda bene determinatis, limbo antico ante cal- los annulo collari sub-simili, disco posteriore maeulis tribus nigro-fuscis, q varum laterali utrinque extus ad marginem po- stieum calli, media in triente basali pronoti. Scutellum in luteum vergens, medio fuscescens. Hemelytra sordide obscure virentia, venis pallidis. Tibiee nigricantes. â In Museo Be- rolinensi specimina hujus speciei ad Ural a Dno Ev ers man n inventa examinavi. 25. Leptomerocoris mtmdulus StĂ„l, 1. c., 188, 65. Haec quoque species ad genus Ifacrotylus referenda. Ungviculi breves, falciformes. Corpus Havo- virens, nigro-pu- bescens, puneto apicali interiore lineaque exteriore artieuli basalis, basi apiceque artieuli secundi antennarum, vena haud ^sutura^, ut descripsit StĂ„l clavi, costa, venis brachiali mi- nus distinete et cubitali corii ejusque margine apicali nec iÂŁ! ^ W tx w Vi % ^ -4! , ' di', , 14 , t * " S M ta»*, V,, %, , Stii» Digitized by LaOOQle 57 DVCXO- m rec- »labiis .ud spi- etenr lUS. Bh FieL uyjiie i Celer 1 1. i,w f tns. artimi. *' ,!j[ - ak'iu* 4 hita, ur* , t v, ^ k n >â ^ Burjm a »âj. t , âą'â* I a n s c ^ A ^ Win Digitized by LaOOQle 59 diculari-declive, supra visum brevissimum, apicem versus ro- strato-productum, vertice latissimo, cum oculis pronoti basi haud forma brachyptera vel parum forma macroptera an- gustiore, haud transversim excavato, clypeo perpendiculari cum fronte confluente, nec medio nec apicem versus dilatato, genis altis, gula haud distinguenda. Oculi globosi, breves, prominentes. Antenn sub oeulis insertae et ab his remotae, ab apice clypei tamen longe distantes, articulo primo ver- ticis latitudine multo breviore, rigido-setoso, articulo qvarto tertio fere longiore. Rostrum crassum. coxas intermedias vix attingens, articulo primo valde dilatato, secundo brevi, ter- tio et qvarto longitudine sub-seq vali bus. Pronotum trapezi- forme, lateribus sub-rectis, basi qvam apice tantum paullu- lum f. brach. latius vel paullo magis qvam 1 / 3 f. macr. latius. Membrana albida areola unica semi-ovali, fusca. Femora postica valde incrassata, tibiee nigro-spinulosee, tarsi articulo primo secundo duplo breviore, arolia divaricata. Cor- pus colore nigro, opacurn, antennis, articulo primo excepto, apice femorum tibiisque testaceis, earum apice nigro. Va - riat femoribu8 testaceo-conspurcatis. Forma macroptera ha- bet hemeJytra abdomen dimidia parte membran superantia; hemelytra formce brachypterce tota coriacea, medium dorsi vix attingentia, apice in tus nonnihil oblique truncata. 30. âEurymerocoris ericetorum* StĂ„l, l. c., 189, 68. Specimen a StĂ„l ut r Eur. ericetorum Fall.* enume- ratum valde mutilatum ideoque determinari vix potest, ad ge- nus Litocoris tamen haud referendum. 31. Eurymerocoris flaveolus StĂ„l, 1. c., 189, 69 1858!. Ad genus Onootylttfi Fieb. referendus et a Dno Fieber in âCriterien zur generischen Theilung der Phytocoriden* vide Wiener Entom. Zeitschr. 1859 sub sp. 19 nomine O . fmstratus descriptus. He species in Siebenbuergia, Gali- zia, Bohemia. Alsacia et Gallia in Euphorbia cyparissta etc. occurrit. Specimina typica descriptionis Dni StĂ„l cum spe- cimine a Dno Fuss in 8iebenbuergia capto et a Fieber ipso Digitized by LaOOQle 60 determinato a Dno Dre Horvath benevole tnecum com- municato comparavi. 32. Macrycoleus soror Reut., Pet. nouv. ent. 1875, 544, 3 diagnosis brevis. Virescens, longius nigro-pilosus, antennis pedibusque nigro-pubescentibus, illis tarsisque obscuris, leviter fuscescen- tibus, tibiis subtiliter spinulosis; hemelytris commissura ne- bulaque anguli apicalis interioris corii fumatis, cuneo extus leviter fumato, basi intus latius glabra, pallida; membrana cum areolis fumata, venis dilute virentibus, brachiali fusce- scente, macula ad apicem cunei hyalina apieem areolse mi- noris attingente postice obscure et latius fusco- termi nata Long. d* 2 l / 2 mm. Species ad genus Macrocoleus haud referendum; xyphus enim convexus. Specimeu valde mutilatum, vix quoad ge- nus determinandum. Corpus oblongurn. Caput pronoti basi fere duplo angustius, leviter nutans, clypeo arcuato, angulo basali acuto, ipsa basi supra lineam mediam ocularem po- sita, angulo faciali sub-recto, gula brevi, horizontali. Oculi in lateribus capitis oblique positi, prominuli. Antennse paullo supra oGulorum apicem interne insertse, articulo primo api- cem clypei attingente. Rostrum coxas posticas attingens, ar- ticulo primo medium xyphi attingente. Pronotum apice si- nuatum ibique longitudini latitudine eeqvale. Hemelytra com- pleta, membrana bi-areolata. Alae in specimine omnino mu- tilatee. Tibise subtiliter spinulosse. Tarsi postici articulo se- cundo superne viso usque a basi tertio sub-sequelongo. Ung- viculi sat magni, aroliis brevibus, conniventibus. Ad qvam divisionem hsec species re vera referenda non dijudicare possum; specimen enim, ut antea dicitur, nimis mutilatum, alarum areola haud observanda. 33. Coriscus flavomarginatus Scholtz. Hujus speciei specimina nonnulla feminea ex lrkutsk in collectione Dni F. Sahlberg vidi unumque etiam ma- rem examinavi eodem loco captum, quod tamen forsitan pro- akpeeie i UieĂ„ » nstipe dw Mk* ii Jiiyrihu*. ' flw. öunri intrj kl, " -n* mao Uito toica Reut. i in i; ö k l 5 tipr * ***1 Nu; â fe '4â * aii ^ l4 V'ta i &Wda o 'itiaiiii; *hUi J '*'- ii r ; * * »jI Digitized by LaOOQle 61 priam subspeciem constiiuat, a me in âPet. nouv. en t. 1 â loeo jam antea commemorato var . sibirica nominata. Hoc speci- men nempe dorso abdominis latius flavo-testaceo, vittis disci percurreutibus tribus fuscis vel nigro-fuscis, qvarum laterali- bus latioribus, segmento genitali ad maximam partem flavo- testaceo, hamo copulatorio scapo non nisi levissime curvato, ventre vitta intra-marginali fusca excepta fere toto flavo he- melytrisque limbo laterali late flavo-testaceo insigne; heme- lytra form» macropterse abdominis longitudine. 34. ^Habis fuminervisâ StĂ„l, 1. c., 190, 76. Specimina hoc nomine enumerata ad Coriscum N. minorem Reut. refeVenda. Hsec species autem jam antea a Dno Scholtz in ^AufzĂ€hl. d. Schles. Land- und Wasserwan- zen* 1846 p. 112, 2 ut N. brevis descripta, qvam descrip- tionem olim ad N. mgosum Linn. rettuli. D. Scholtz ta- men verbis expressis scripsit âVorderschenkel keulig ver- dickt, aussen und unten fast bis zur Spitze braunschwĂ€rz - lich. Die Weiber sind etwas 1 Ă€nger und gestreckter r ; qvse not» in N. rugosum minime, in N. minorem optime qva- drant. Illa species femora, qvantum mihi innotuit, semper unicolora, haec contraea eadem preesertim externe et subter vitta lata picea signata habet. 35. Salda oblonga StĂ„l, 1. c., 191, 80. In vicinitate S. scoticoe Curt. ponenda. 36. Salda laticollis Reut. rectius Acanthia id., Pet. nouv. ent. No 136, 544, 3. & saltatojHce similis et ad eandem divisionem referenda, sed multo major, pronoto valde transverso, impressione ar- cuata et foveolis disci profundis, lateribus medio sub-rectis, scutello basi subtilissime aspero-opaco ; hemelytris guttulis strigieque disci ut in S. saltatoria variantibus, sed margine corii tantum guttula ssepe didy ma mox pone medium si ta; corio cetero gutta rotunda prope angulum externum, sed a margine longius remota notato; membrana ut in S, saltato - Digitized by Google 62 ria; pedibus flavis, femoribus subtus, tibiis basi apiceque ni- gris, his anticis ultra medium extus fuscis. Long. 4 3 / 4 mm. Ad frkutsk habitans. Species in hoc opusculo commemoratee, systematice euu- meratse. 1. Phimodera nodicollis Gerni, 2. Ph. leevilinea StĂ„l. 3. Ph. carinata Reut. n. sp. 4. Sternodoutus similis StĂ„l. 5. St. purpureus Reut. n. sp. 6. Hastletinus abbreviatus Reut. n. g.* et sp. 7. Nysius groenlandicus Zett. = N. Thymi StĂ„l, var. minor. 8. N. punctipennis = N. Ericce StĂ„l nec Schill. nec Bohem. 9. N. eximius StĂ„l. 10. Geocoris lapponicus Zett. == G. albipennis StĂ„l nec Fieb. 11. Philomvrmex viduus StĂ„l = Oxycarenus id. StĂ„l. 12. Trapezouotus convivus StĂ„l = Rhyparochromus id. StĂ„l. 13. Calocoris triannulatus StĂ„l = Derceocoris id. StĂ„l. 14. C. tenebrosus Reut. 15. Lyguö approximatus StĂ„l = Derceocoris id . StĂ„l. 16. L. nigro-nasutus StĂ„l = Derceocoris id. StĂ„l. 17. L. disting vendus Reut. 18. L. Orthops mutans StĂ„l = Derceocoris id . StĂ„l. 19. Lygidea n. g. illota StĂ„l = Derceocoris id. StĂ„l. 20. Poeciloscytus vulneratus Wolff = Derceocoris Dalmanni Fall., StĂ„l. 21. Macroeapsu8 n. g. brachialis StĂ„l = Derceocoris id. StĂ„l. 22. Capsus simulans StĂ„l = Derceocoris id. StĂ„l. 23. lrbi8ia n. g. sericans StĂ„l = Ltptomerocoris id. StĂ„l. 24. Labops Burmeisteri StĂ„l. 25. L. Pachytoma Kirschbaumi StĂ„l = Anapus id. StĂ„l = Orthocephalus opacus Jak. Digitized by LaOOQle 63 26. Cyllecoris eqvestris StĂ„l.* 27. Chlamydatus gilvipes StĂ„l = Leptomerocoris id. StĂ„l. 28. Oncotylus llaveolus StĂ„l = Eurymerocoris id. StĂ„l = Oncot. fenestratus Fieb. 29. Macrotyius cruciatus F. Sahlb. = Leptomerocoris pro - lixu8 StĂ„l. 30. M. mundulus StĂ„l = Leptomerocoris id. StĂ„l. 31. Gen.? soror Reut. 32. Anthocoris sibiricus Reut. 33. Acanthia = Salda pilosa Fall. var. = Salda seri- cans StĂ„l.** 34. A. oblonga StĂ„l. 35. A. laticollis Reut. 36. Cori8CU8 = Nabis flavornarginatus Scholtz var. sibiri- . cus Reut. 37. C. brevis Scholts = Nabis fuminervis StĂ„l nec Dahl b. = N. minor Reut. Supra haud commemorata generis Cyllocoris species vera. Supra haud commemorata, jam antea a denominatore et syno- nymura S. pilosfe relata Vide Enum. Hemipt, El, p. 148. 2. Digitized by LaOOQLe Till en djurgeograflsk frĂ„ga, ett litet bidrag af O. 3f. Reuter . Redan sedan lĂ„nga tider tillbaka har den Ă„sigten bland zoologerna varit ganska allmĂ€nt utbredd att djuren, ju mera man nĂ€rmade sig polerna, egde en allt vidstrĂ€cktare utbred- ning frĂ„n vester till öster, h varjĂ€mte man Ă€fveu antagit att de höguordiska formerna skulle hĂ€rstamma frĂ„n Altais bergs- trakter, en sats, h vilken synts hem ta nog talande bevis frĂ„n den omstĂ€ndighet att en stor mĂ€ngd af de högnordiska for- merna erhĂ„lla sin sydgrĂ€us allt lĂ€ngre mot söder, ju mera österut man förföljer dem. Hvad sĂ„lunda Skandinaviens dĂ€gg- djur betrĂ€ffar har professor Nilsson delvis pĂ„ vĂ€l kĂ€nda geologiska skĂ€l grundat den öfvertygelse att de nordliga trakternas fauna först under en senare period invandrat frĂ„n norra Ryssland och Sibirien. Med afseende Ă„ de högnordi- ska insekterna i Skandinavien och Finland har professor MĂ€klin i sina ^Bidrag till kĂ€nnedom om insekternas geogra- fiska utbredning i norden 75 uttalat en likartad förmodan an- gĂ„ende dessa, hvilken han sökt bestyrka genom talrika exem- pel. Ăfven sĂ€rskildt med hĂ€nsyn till Skandinaviens och Fin- lands hemipterfauna har förf. i sin ^Revisio critica Capsina- rum 71 p. 50 yttrat sig i samma syfte, hvarvid han pĂ„pekat önskligheten af ep nĂ€rmare undersökning af Sibiriens insekt- fauna. Nu har nyligen docenten J. Sahlberg i sextonde ban- det af Kongl. Svenska Vetenskaps Akademiens Handlingar offentliggjort en förteckning öfver de sĂ„vĂ€l af honom och studeranden E. Bergroth, som af de svenska expeditionerna ; tonri? 'isttal n a* t 1 [ - ^tiCtun * l * * %]-! * L »I i a; ^ !i h >1% V ^ ' Digitized by LaOOQle till nordvestra Sibirien i detta land under senast förflutna Ă„r insamlade Hemiptera Heter optera*, hvarjĂ€mte han fram- stĂ€lt nĂ„gra allmĂ€nna frĂ„n ofvanstĂ„ende afvikande resultat, dem han hemtat frĂ„n jĂ€mförelsen af n. v. Sibiriens fauna med Europas, Ă€fvensom mellan faunorna i olika territorier inom det undersökta landstycket kring Obi och Jenisej. En redogörelse för hr Sahl bergs arbete torde redan derföre vara af intresse för Societeten, att densamma delvis bidragit till. utrustande af den af herr Bergroth gjorda re- san till Sibirien; dĂ„ vi dessutom Ă€ro i tillfĂ€lle att rĂ€tta nĂ„- gra förbiseelser eller misstag i Sahl bergs afhandling hafva vi trott oss till publikation böra öfverlemna nedanstĂ„ende j meddelanden. Sahlberg indelar det i frĂ„ga varande gebitet i fyra ter- ritorier, sĂ€rskilda genom olikartad topografi oeh öfriga na- turförhĂ„llanden Ă€fvensom i faunistiskt hĂ€nseende, hvilka han kallar det bergiga t. montosum, urskogs t. silvosum, ark- l tiska t. arcticum och tundra-territoriet t. frigidum. I och för inhĂ€mtande af dessa omrĂ„dens nĂ€rmare begrĂ€nsning och karakteristik hĂ€nvisa vi till den ofvan anförda afhand- lingen, p. 5. Det sydligaste af de nĂ€mnda territorierna Ă€r t. mon - tmm, som öfvergĂ„r i söder i Altai och Sajanska bergen och inom omrĂ„det hufvudsakligen omfattar trakterna kring staden Krasnojarsk. Hemipterfaunan förhĂ„ller sig, enligt den kinnedoin man i dag har om henne, sĂ„lunda, att af de inom i hela nordvestra Sibirien funna 186 arterna upptrĂ€da hĂ€r 82, af hvilka endast 8 species eller 10% Ă„ro rent sibiriska, un- der det alla öfriga eller 90 % anföras sĂ„som europeiska. Af dewa senare upptagas 36 species sĂ„som utbredda frĂ„n vestra Europa Ă€nda till östra Sibirien Irkutsk, hvilket antal dock egenteligen bör vara 38**. Med östra Sibirien, men ej med âą "Bidrag till nordvestra Sibiriens insektfauna. Hemiptera Heteroptera.â ** Coriacus = Nabis jlavo-marginatus Scholtz"och C. brevis Scholtz, anförda p. 8 sĂ„som uteslutande europeiska, hafva dock hemförts frĂ„n Irkutsk af doc. Sahlbergs fader, aflednc Dr F. Sahl* herg. Den senare arten antecknas Ă€fven jp. 37 frĂ„n "Sibiria orientalis 11 . âą 5 Digitized by VaOOQle âą 66 Europa, Ă€ro blott tre arter gemensamma; fem arter hafva hittills icke blifvit funna utom territoriet. Det andra territoriet i ordningen, L silvosum , gĂ„r nord- ligt upp till inloppet af Nedra Tunguska vid Jenisei och Sosvas mynning vid Obi. Faunan sĂ€ges visa ganska stor öf- verensstĂ€mmelse med södra och mellersta Skandinaviens. Af de omtalade 186 arterna förekomma hĂ€r 122, af h vilka 27 Ă€ro utbredda frĂ„n vestra Europa till östra Sibirien*, medan i föregĂ„ende territorium ej mindre Ă€n 38 hade .denna vid- strĂ€ckta utbredning. Blott en art Ă€r gemensam med östra Sibirien, men ej med Europa, under det sju Ă€ro egendom- liga för territoriet, h vad an vi hafva 8 arter eller blott 7 °/ 0 rent sibiriska former, medan 93 °/ 0 Ă€ro gemensamma med Europa, af hvilka ej fĂ€rre Ă€n 86 % förekomma Ă€nda upp i dess norra delar. Det tredje territoriet Ă€r det arktiska, t. arcticum, hvil- ken frĂ„n det föregĂ„ende strĂ€cker sig upp till trĂ€dgrĂ€nsen, som vid Jenisej vidtager vid 68°, 55', vid Obi deremot redan vid 66°, 30'. HĂ€rifrĂ„n hafva expeditionerna hemfört endast 29 arter heteroptera, af hvilka blott 79 % europeiska och 21 / 0 rent sibiriska. Af de förra upptagas 8 arter, d. v. s. 10,1 % sĂ„som utbredda Ă€fven till östra Sibirien, men Ă€fven hĂ€r torde antalet fĂ„ ökas med en, Acanthia = Salda pal- lipes, som visserligen icke med sĂ€kerhet Ă€r kĂ€nd derifr&n, men deremot tagen pĂ„ Sitka, dit den förmodligen utbredt sig öfver Sibirien. Det nordligaste territoriet, t . frigidum , strĂ€cker sig slut- ligen upp till norra ishafvet och karakteriseras af den Ă„ret om frusna marken, som upptinar blott pĂ„ ytan. Faunan vi- sar synnerlig likhet med Lappmarkernas Qellregion. Endast 16 heteroptera Ă€ro hĂ€r antrĂ€ffade, af hvilka blott tre ut- bredda frĂ„n vestra Europa till östra Sibirien samt af de öf* * Sahlberg angifver blott 24 arter, men redan StĂ„l upptager 1858 i Stett, Ent. Zeit. tvĂ„ arter, dem Sahlberg anför frĂ„n urskogs- territoriet, och hvilka förekomma frĂ„n Irkutsk till vestra Europa, nemligen Piestna eapitata oeh Ger ris = Hydrometra mfoscutellatu ; till dessa kommer ytterligare Coriscus â Nabis brevis. j xi to ul t-D i I irfcr ;vu atj i y-w. af i * f. ; x Mald i i o " v -H fi, d !i i-Ha r.- fr, '7, i t rt-i '>J iir 1 fr4 v, S,i iâ It4 V . ; j* f h ^ Jr * h, 'rk » > fin, af Digitized by LaOOQle 67 riga fyra förekomma blott i det nordligaste Europa tre i Lappland, en i Lappland och Skotland; sĂ„ledes vore blott 44% arter gemensamma med Europa, under det de öfriga 9 arterna eller 56 °/ 0 anföras sĂ„som uteslutande sibiriska tun- dra-former; af dessa Ă€r Allorhinocoris ftavus n. sp. likvĂ€l funnen icke blott vid Ural, men Ă€lven vid Astrachan*, sĂ„ att procenttalet i sjelfva verket stĂ€ller sig sĂ„ att tundra-ter- ritoriet eger jĂ€mt 50 °/ 0 för sig egendomliga arter, hvareinot de öfriga 50 % Ă€fven Ă€ro gemensamma med Europa och af dem fyra arter 58 % Ă€ro Jiögnordiska. Resumera vi det nu anförda, sĂ„ erhĂ„lla vi för hvarje territorium följande procent-tal för de med Europa gemen- samma arterna och för de icke utom Sibirien funna Ă€fven europeiska; blott sibiriska. Territorium montosum 90% O o" O s silvosum> 93% 7% * arcticum 79 % 21 % j frigidum 50 % 50%. Till följe hĂ€raf drager nu hr Sa hl berg följande slut- ledning ^Det visar sig*, sĂ€ger han p. 12, v att Uemipter - faunan nordligast sĂ„ Ă€ndrat natur pĂ„ ungefĂ€r 200 geogra- fiska mils af stĂ„nd, att icke ens hĂ€lften af arterna Ă€ro ge - mnsamma för Lappmarkerna och trakterna vid Jeniseis nedre lopp och att faunans likformighet smĂ„ningom tillta - ger sĂ„, att ungefĂ€r 150 mil sydligare pĂ„ omkring 400 geo- grafiska mils afstĂ„nd arterna inom Jeniseis urskogs terri- torium till 12 / 13 Ă€ro identiska med inom Skandinavien eller dess nĂ€rmaste grannskap förekommande species, men att faunan derifrĂ„n söderut Ă„ter blir mera förĂ€nderlig , sĂ„ att antalet gemensamma arter i förhĂ„llande till total-antalet Ă„nyo börjar förminskas J* Detta anser han sĂ„som ett icke blott med afseende Ă€ hemiptera isoleradt faktum, men sĂ„som förmodligen en regel för alla landtdjurs utbredning. FĂ„ grund af den vĂ€sendtliga olikhet, Sahlberg anser rig hafva framvisat emellan vestra Sibiriens och Lapprnar- * Enligt mig meddelad l exemplar IrĂ„n hr JakovUfl. Digitized by tjOOQle 68 kernas faunor, förmodar han slutligen att de arktiska djur- arterna hafva skilda utbrednings-eentra i de frĂ„n norr mot söder gĂ„ende höjdstrĂ€ckningarna, Norska fjellryggen, Ural och Stanovoj-bergen. Hvad denna förmodan angĂ€r, vilja vi dock pĂ„peka att den ingalunda Ă€nnu fĂ„r anses för annat, Ă€n den sjelf synes utgifva sig för. NĂ„got sĂ€kert resultat, som grundlĂ€de en teori, Ă€r visst icke Ă€nnu vunnet. Tv sĂ„som vigtigt hafva vi först att anteckna ofullstĂ€ndigheten af de Ă€nnu gjorda un- dersökningarna i Sibirien af betydelse Ă€r Ă€fven det ringa artantalet, som utmĂ€rker de nordligaste territorierna, enĂ€r procenttalen genom upptĂ€ckandet deraf. att ytterligare blott par af arterna Ă€ro med Europa gemensamma, tilltager i ha- stig progression; sĂ„ finna vi redan att genom, blotta bortrĂ€k- nandet af en art, Allorhinocoris , till de Ă€fven europeiska for- merna procenttalet af de med Europa gemensamma arterna stiger frĂ„n 44 till 50. AntrĂ€ffas yttermera t. ex. 4 af de nu frĂ„n nordvestra Sibirien funna arterna i Europa, sĂ„ har pro- centtalet gemensamma former redan stigit till 75. Och huru lĂ€tt kan sĂ„dant icke ske, dĂ„ man betĂ€nker att hela norra Rysslands ofantliga landstrĂ€ckor Ă€ro alldeles oundersökta i hemipterologiskt afseende*. Vi kunna derföre Ă€nnu icke tillmĂ€ta de anförda siffrorna sĂ„ stor betydelse att de för- mĂ„dde kullkasta en gammal och, sĂ„som det synes, pĂ„ nog talande skĂ€l grundad hypotes. Exkursionerna i Sibirien hafva företagits icke ens alla Ă„rstider sĂ€rskildt Ă€r af territorium monto9um blott en mindre del undersökt och det under för hemipteras utveckling jĂ€mförelsevis olĂ€mplig tid. I tnin âRevisio critica Capsinarum r ' p. 51 har jag utta- lat om Stiphrosoma steganoides , Platypsallus acanthioides , Teratocoris hyperboreus , Psallus intermedius , Ps. cethiops , Ps. graminicola och Agnlliastes signa tus, att de jĂ€mte Di - placus inom vĂ„r fauna torde representera ett ryskt-sibiriskt element bland Capsiderna ; dĂ„ jag förmodade detta, var Ă€nnu * För icke lĂ€ngesedan voro t. ex. de frĂ„n östra Sibirien be- skrifna Diplacus alboomatus och Anapvs Kirschbaumi okĂ€nda frĂ„n Europa. * I âą pfcif 'irv i*» iner !'*i /Sfn aW i, ' h C ij'/; fe,, ip, ** ^ -[T *** 2*, **^»41 '** Ui vi övart afi» f i i btr* a Ă€. ^ »Iii iiH * hhk - tv ai 11 -der l\ 1 8 inte 1 ^ it! ile ^ "Jtt [;. ' 11 i Ot %, haft V â ''Wc. % filigare V Ita ' ^ i*i Digitized by VaOOQle 71 Af dem förekommer blott en enda inom nordvestra Si- biriens bĂ„da nordligare territorier, men inom bergs - och ur - skogs-territorierna följande sju Lamproplax picea, Teratocoris Saundersi , Serenthia femomlis, Calocoris annulicornis, Aradus annulicornis , Acanthia Salda opaculu, A . vestita , af hvilka Calocoris annulicornis Ă€r utbredd Ă€nda till östra Sibirien, hvarest Ă€fven Macrolylus cruciatus och Acanthia fucicola Ă€ro funna. [Den förra af dem Ă€r Ă€fven tagen vid Ural af Eversmann och visst icke frĂ€mmande för nordve- stra Sibirien.] ĂĂ„lunda hafva vi hĂ€r blott 27,2 % gemen- sam för nordliga Europa och Sibiriens motsvarande bredd- grader, alla funna inom dess territorium silvosum eller mon- tosum Acanthia opacula Ă€fven i t . arcticum. Men om nĂ„- gonsin gĂ€ller det hĂ€r om de Ă„terstĂ„ende 24 arterna att man ieke bör lĂ„ta siffrorna tala, utan att granska deras verkliga vĂ€rden, ty af dessa arter Ă€ro icke fĂ€rre Ă€n 16 funna blott pĂ„ en eller tvĂ„* lokaler och endast i ett eller nĂ„gon gĂ„ng par exemplar; den siffra, de representera, betyder sĂ„ledes sĂ„ godt som intet, ty i sjelfva verket Ă€r möjligheten ganska stor för att de lika vĂ€l blifva pĂ„visade i mellersta oeh södra Europa och till ett sĂ„dant element höra pĂ„tagligen flere af dem, som i dess östra delar och i Sibirien. Endast Hebrus ruficeps, Chlamydatus Jlaveolus och geminus , Scoloposcelis obscurella , Piezostethus formicetorum , Acanthia morio och A. marginalis hafva nĂ„got oftare och talrikare antrĂ€ffats i nord- liga Europa, utan att vara iakttagna inom öfriga delar af den palĂ€arktiska zonen; och helt visst skola mĂ„nga, om icke alla, af dem vid nĂ€sta undersökningar inom n. v. Sibi- riens sydligare territorier derstĂ€des Ă„terfinnas. Man bör sĂ€r- skildt betĂ€nka att isynnerhet trakterna kring Krasnojarsk blott i förbigĂ„ende och under en för insamlandet af hemip- tera synnerligen olĂ€mplig Ă„rstid blifvit undersökta. Alla be- rĂ€kningar, utgĂ„ende frĂ„n en jĂ€mförelse af den nordeuropei- ska faunan med hvad man nu kĂ€nner frĂ„n territorium sil - V 08 um och isynnerhet montosum inom n. v. Sibirien torde Digitized by LjOoqLc 72 derföre inĂ„hĂ€uda auses ouödiga. Vi halva doek trott det vara lĂ€mpligt, vid tal om det förhĂ„llande, Sahlberg sökt uppvisa i Sibiriens fauna vice Europas, att sĂ€rskildt pĂ„peka de arter, livilka hos oss Ă€ro egendomliga för norden och re- dan funnits Ă€fven i Sibirien, Ă€fvensom» dem, hvilka der med all sannolikhet stĂ„ att antrĂ€ffa. HĂ€rvid böra ytterligare nĂ„gra arter i hĂ„g kommas, neinligen sĂ„dana, hvilka helt och hĂ„llet saknas i vestra Eu- ropa, t. ex. i Frankrike, medan de deremot förekomma i nĂ„- gra öfriga delar af mellersta Europa, men i synnerhet i det nordliga, under det dessutom för nĂ„gra af dem deras utbredning kan förföljas Ă€nda in i sydöstra Ryssland, och hvilka arter nĂ€stau sam tel i gen Ă„terfinnas i Sibirien. Dessa, för hvilka vi upptaga deras nĂ€rmare utbredning, Ă€ro följande 1. Clinocoris Fieberi St Petersburg, Ural 69° â 65°, Kasan, Orenburg, Sarepta, n. v. Sibirien 63°, 15' â 58°, 20', Irkutsk. 2. Geocoris lupponicus svenska nedre Lappmarkerna, Sverige Ă€nda ned i SmĂ„land, en stor del af Finland, ryska Karelen, Arkangei, Olonetz, Livland, Astrachan, östra Sibi rien vid Irkutsk. 3. Trapezonotus anorm södra Finland, ryska Kare- len, Livland, Estland, Ăsterrike; Böhmen, Ryssland vid Vilno och Kasan, nordvestra Sibirien 59°20' â 58°15'. 4. Trapezonotus distingvendus England, Sverige, Ă land, Wiborgs lĂ€n, ryska Karelen, Livland, n. v. Sibirien 61°25'. 5. Acalypta platychila mellersta Sverige, Ă land, sö- dra Finland, ryska Karelen, Livland, Böhmen, Ăsterrike, n. v. Sibirien 59°20'. 6. Aradus betulinus mellersta Sverige, mellersta och södra Finland, Tyskland, Schweitz, n. v. Sibirien 58°20 / . 7. Aradus crenaticollis Finland, ryska Karelen, Liv- land, n. v. Sibirien 62°5'. [Uppgifves Ă€fven frĂ„n Tyskland, men de medeleuropeiska exemplaren Ă€ro osĂ€kra; arten Ă€r mĂ„hĂ€nda rent nordlig, hvarföre Ă€fven den nordliga fyndor- ten i Sibirien synes tala.] ?. i kiDC. > &rdt vJ Tui l âąsfimid, ^ 5' y* ta irt .[ !'i Oi Un F; Ă„in- ^ V, H. L % Kli Ii ll, I ^ B. » II. 0 , r ' 1 ' Sii II- 0, 4 -to 1 \ f, . * i K L u. Digitized by LaOOQle 73 ;t Jei ; jOkt ipeb ch re- r med iiim& a Efl* littir âąhet; derĂ€s d, Ă© i 'ilriiof â 6 *r , rkeroi ! ryska i Sibi j Kart- l Vilwi Algol \W i, * ike , 1 ta och 20 '. jklandf len * r yud^* 8. Aradus lugubris Lappmarkerna, norra och meller- sta Sverige, hela Finland, ryska Karelen, Livland, Kurland, Tyskland, Schweitz, Ryssland mellan Wolga och Ural, Oren- burg, Saratow, Astrachan, Kaukasien, n. v. Sibirien Ă€nda upp till Turuchansk 65°5o', vid Birussa och Barnaul. 9. Systratiotes nigrita mellersta Sverige, Ă land, sö- dra Finland, Petersburg, Livland, uppgifves Ă€fven frĂ„n Tysk- land och Schweitz, men exemplaren torde vara osĂ€kra; Dr Puton upptager i sin Catalogue des HemiptĂ©res dâEurope denna art endast ifrĂ€n Skandinavien, Ryssland vid Mohilew och Sarepta, Ural vid Orenburg, n. v. Sibirien 63° â 56°. 10. Orthocephalus vittipennis södra Norge, mellersta och södra Finland, ryska Karelen, Livland, Schlesien, Tysk- land, Schweitz, Ryssland vid Vilna och Sarepta, n. v. Sibi- rien 56°. 11. Labops Sahlbergi Lappland, norra och mellersta Sverige, mellan Wolga och Ural, Ural. 12. Diplacus albo-ornatus ryska Karelen, Ryssland vid Moskwa, Simbirsk, Sisranska och Chvalenska, Orenburg, Sarepta, n. v. 8ibirien 66°30 / , Irkutsk. 13. Orthotylus virens Lappland, mellersta Sverige, södra Finland, Karelska nĂ€set, Livland, Preussen, Wiesba- den, n. v. Sibirien 63°. 14. Criocoris 4-maculatus mellersta och södra Sve- rige, södra Finland, ryska Karelen, Livland, Tyskland vid Mflnchen ?, Gistl enl. Flor, Ryssland vid Astrachan, n. v. Sibirien 68°25', Irkutsk. 15. Gerris aspera Sverige, södra Finland, Livland ?, Tyskland, Ungern ?, n. v. Sibirien 65°50 . Ehuru en del af dessa arter utbredt sig i mellersta Europa sĂ„ vestligt som Ă€nda till 8chweitz, hafva de dock alla sitt egentliga hem i norden, der flere af dem t. ex. Geocoris lapponicus , Trapezonotus a norus, Acalypta platy - Ma , Aradus lugubris , Systratiotes nigrita , Orthocephalus vittipennis , Labops Sahlbergi , Orthotylus virens , Criocoris i mculatus icke Ă€ro synnerligen sĂ€llsynta och, der de fin- nas, ofta upptrĂ€da i massor, under det de i de sydligare i Digitized by LaOOQle 74 trakter, der de förekomma, visa sig ytterst sporadiskt ock pĂ„ synnerligen inskrĂ€nkta lokaler samt i blott ett eller annat exemplar. Andra af dem t. ex. Clinocoris Fieberi , Dipla- cus albo-ornatiis Ă€ro uteslutande ostliga former, om hvilket hela deras utbredning vittnar, i det de visserligen stiga högt nog mot norden, men inom mellersta och södra Europa hĂ„lla sig till deras östra och ostligaste delar; en utbrednings-linie, som för öfrigt Ă€fven Ă€r egen för en stor mĂ€ngd ânordiska 11 skalbaggar. För vĂ„r del tro vi dock att icke blott dessa arter, utan alla de upprĂ€knade hvilka Ă€nnu icke blifvit i akt tagna i vestra Europa, ehuru t. ex. Frankrikes fauna kan anses gan- ska vĂ€l undersökt hĂ€rstamma frĂ„n ett ostligt utbrednings- centrum och, dĂ„ de samteligen Ă€ro funna i Sibirien, mĂ„ste vi medge att vi Ă€ro böjda att söka detta centrum i detta lands södra delar, troligen nĂ„gonstĂ€des kring Altai, hĂ€rvid anslutande oss till den gamla Ă„sigten om de nordiska arter- nas hĂ€rstamning; ty sĂ„som nordiska former inom Europas fauna mĂ„ste de dock alla anses. Förutom de nu ofvan upprĂ€knade hafva vi inom Eu- ropa blott följande arter, hvilka Ă€ro funna i norra Europa och pĂ„ par stĂ€llen i det mellersta, men icke tillhöra vĂ„r verldsdels vestliga fauna Phimodera Flori, 1 A. longiceps ,* Stygnus pygmceus 2 Phylas limitatua ° Aradus er os m, z P sallus Kolenati 11 A . crassicornisf Triphleps agilis, 12 Teratocoris paludutn, 5 Temnostethus stigmatellm, 18 Globiceps dispar * Myrmedobia tenella, 1 * Orthotylus bilineatus, 1 Acanthia riparia, 15 Amblytylus nasutus, 8 Coriscus lineatus 18 l Livland, Berlin. * Finland, Sverige, Tyrolska alperna. * Mellersta Sverige, södra Finland, Tyskland, Tyrolen. 4 Mellersta Sve- rige 1 ex., Tyskland. * Sverige, Finland, Livland, Schlesvig. âą Mellersta o. norra Sverige, Finland, Livland, England, Preussen. 7 Sverige, Finland, Livland, Tyskland, Britanien. âą Södra Sverige, Livland, Tyskland, Ungern. âą Livland. l0 Mellersta Sverige, södra Digitized by t^ooQle 75 Dessa 16 arter hafva Ă€nnu icke blifvit funna i Sibirien, men om flere bland dem t. ex. Phimodera Flori, Aradus crassicornis, Amblytylus longiceps, Triphleps agilis gĂ€ller det att de Ă€ro ytterst sĂ€llsynta och lokala öfverallt. SammanslĂ„ vi nu de allmĂ€nnare arterna, hvilka inom Europa bebo endast dess nordliga del med sydligaste grĂ€n- sen i södra Sverige och Livland eller undantagsvis England med de likasĂ„ allmĂ€nna bland dem, som, egenteligen till- hörande norden, dock utbredt sig temmeligen sydligt och hvilka vi nu senast berört, erhĂ„lla vi ett antal af 42 arter, af hvilka 23 eller 54,7 % förekomma Ă€fven i Sibirien. Att vi i deona berĂ€kning upptagit blott de allmĂ€nnare torde vara fullt motiveradt genom den jĂ€mförelsevis ringa kĂ€nnedom vi Ă€nnu ega af Sibiriens fauna; hade vi upptagit alla, Ă€fven dem, som Ă€nnu Ă€fven hos oss blifvit funna i blott ett eller par exemplar, hade resultatet blifvit osĂ€krare, ty helt sĂ€kert skola Ă€nnu flera af de i berĂ€kningen medtagna arterna blifva observerade i Sibirien. Emellertid finna vi att procenttalet gemensamma arter för den fauna, vi ofvan betecknat sĂ„som egenteligen tillhö- rande det nordliga Europa, och för Sibiriens fauna synes kunna antagas vara betydligt större Ă€n det, som utmĂ€rkte likheten emellan de bĂ„da verldsdelarnes arktiska faunor. HĂ€r- vid hafva vi haft uteslutande hĂ€nsyn till de arter, hvilka vi ansett sĂ„som sĂ€rskild t karakteristiska för de resp. om- rĂ„dena och vi hafva pĂ„ denna vĂ€g kommit till nĂ„got sĂ„ nĂ€r samma resultat, som det af Doc. Sahlberg vunna, att nem- ligen de nĂ€rmast de arktiska breddgraderna liggande terri- torierna skulle hafva att uppvisa flere gemensamma arter, Ă€n de arktiska, eller sĂ„som Sahlberg uttrycker sig, att faunans likformighet tilltager frĂ„n de arktiska territorierna söderut inom en viss bestĂ€md grĂ€ns, frĂ„n hvilken den Ă„ter visar sig Finland, Ăsterrike. n Södra Finland, Livland, Schweitz, Ungern. â Livland. ** Lappland, Gottland, Ăsterbottenâ södra Finland, ry- ska Lappmarken, Livland, Tyskland vid Regensburg. u Lappland, Sverige, Finland, Livland, Brittanien, Tyskland. , * Sverige, Finland, Tyskland. l1 t'; âą * MJĂ€- y 'It [k * N i K â , t S-'. »[ Dp ItlPt , * *! i 1,1 1!^ y i, â V-,i te *%!, ** fti Digitized by LaOOQle 77 olikartade element, som blott verka förvirrande; sĂ„ t. ev. kunna vi icke genom att jĂ€mföra Skandinaviens hemipter- fauna i dess helhet ined Jenisej traktens territorium silvo- sum och pĂ„ grund af den stora likhet, vi finna dem emel- lan hvad betrĂ€ffar antalet gemensamma arter, derföre med fog tala om de uordliga arternas stora utbredning i Ăster och vester, om vi Ă€fven, sĂ„som Sahlberg gjort, kunna pĂ„peka faunornas likformighet; emedan till dessa sednare höra en stor iniiogd arter, hvilka icke Ă€ro rent nordliga, utan invan- drade frĂ„n sydliga o. a. trakter samt tillhöra ett helt annat element eller ock sĂ„dana som Ă€ro utbredda t. ex. öfver hela Europa och Sibirien och om hvilkas centrum vi vĂ€l fĂ„fĂ€ngt söka nĂ„gon sĂ€ker nĂ€rmare uppgift. Ett verkligt resultat kan först ernĂ„s genom att undersöka hvilka arter med skĂ€l kunna anses sĂ„som nordiska samt sedan följa deras utbredning, art för art. Det Ă€r detta vi sökt tillĂ€mpa pĂ„ de nord-europei- ska hemiptera gymnocerata och vi hafva dervid funnit att utbredning8linien för ett stort antal af de arter, hvilka kunna tagas med i berĂ€kningen, pekar emot östern och in i Sibi- rien. I motsats emot Sahl bergs förmodan p. 13, tro vi derföre Ă€nnu icke pĂ„ nödvĂ€ndigheten att för de nordiska ar- terna antaga nĂ„got utbredningscentrum t. ex. i Skandinavien. Men vi vilja ytterligare pĂ„peka hvilken stor betydelse under- sökningen af den Altaiska bergskedjan skulle ega för djur- geografin. Det Ă€r hufvudsakligen hit, de nordiske forskare, hvilka önska lösa dess gĂ„ta, den der Ă€nnu höljer sig i en slöja af mer eller mindre löshaltiga hypoteser, borde stĂ€lla sina steg. UpptĂ€ckas hĂ€rstĂ€des vid omkr. 50° n. I. ett större antal af vĂ„ra nordiska former, sĂ„ kunna vi vĂ€l med allt skĂ€l anse dem hafva sin vagga i dessa höga bergstrak- ter. MĂ„hĂ€nda skola vi Ă€fven hĂ€r Ă„terfinna af de arktiska formerna. SĂ€rskildt vilja vi pĂ„peka trakten kring Bielucha och Sajanska kedjan. Till de ofvan upprĂ€knade nordliga arterna böra mĂ„- hĂ€nda Ă€nnu följande tillĂ€ggas, hvilka Ă€fven Ă€ro de enda, som tills vidare blifvit i Sibirien funna af det element inom den europeiska faunan, som utbredt sig öfver sĂ„vĂ€l norra som Digitized by LjOoqLc 78 mellersta Europa samt Ă€nda in i dettas vestligaste delar; an mĂ€rkas bör att tlere af dem Ă€ro sub-alpina former. Vi upp- rĂ€kna dem för att dermed komplettera den lista, vi redan förut uppgjort öfver nord-europeiska arter, och hvilken mĂ„- hĂ€nda skall underlĂ€tta framtida undersökningar i Ă€mnet. De Ă€ro Plociomerus syhestris ,* Euryopocoris nitidus , Trapezonotus nebulosus , Dicyphus stachydis, Plesiocoris rugicollis** Acompocoris alpinas. Lygus limbatus , Coriscus limbatus.*** Vi anmĂ€rka att, ehuru de alla Ă€ro funna Ă€fven i Frank- rike, de dock derstĂ€des Ă€ro ganska sĂ€llsynta, hvaremot de flesta af dern i mĂ„nga delar af Skandinavien och Finland antrĂ€ffas allmĂ€nt och talrikt. I Sibirien förekomma af dessa följande Ă€nda in i östra Sibirien i trakten af Baikal sjön och det 4,980 pariserfot höga Charmanoi Chrebet Plociomerus sylvestris , Trapezonotus nebulosus , Plesiocoris rugicollis , Lygus limbatus och Euryopocoris nitidus . Af de förut an- tecknade arterna kunna vi koinpletteringsvis frĂ„n samma trakt upprĂ€kna Clinocoris Fieberi , Geocoris lapponicus , Ca- locoris annulicornis, Diplacus alboornatus } Macrotylus cru- ciatus, Criocoris 4-?naculatus och Acanthia fucicola. Det nordliga Europas fauna bildas Ă€nnu af ett element, förutom det som utgöres af de öfver hela Europa utbredda arterna, nemligen sĂ„dana species, hviika egenteligen tillhöra mellersta Europas fauna och derifrĂ„n inkommit i det norra. Dessa, som alla gĂ„ Ă€nda in i det vestligaste Europa, utgö- ras af nedanstĂ„ende arter Berytus cognatus , Plociomerus fracticollis , Nysius helveticus , Pl. luridus, Oxycarenus modestus , Rhyparochromus sabulicola, O. Preyssleri , * GĂ„r anda upp i Lappmarkens regio sylvatica. ** GĂ„r Ă€nda upp i Lappmarkens regio sub-alpina. *** Acanthia margindia , som Ă€lven hör hit, Ă€r mĂ„hĂ€nda blott en varietet af A. saltatoria. foitrki fm} faVL fak? l i&vn Pi nifrb h Sm 1 wjk i , ,, t hy densamma. ^ DerjĂ€mte hafva vi velat fĂ€sta uppmĂ€rksamhet pĂ„ det arbete, doc. Sahlberg nyligen publicerat och hvilket öpp- nar för oss en ny och sĂ„ vĂ€l behöflig utsigt öfver hittills jj i nĂ€stan alls icke undersökta trakter â Societeten kan iyck- j Ănska sig till alt i sin mon hafva bidragit hĂ€rtill. Om vi j H icke i allo dela de Ă„sigter, förf. i sin inledning yttrat, och k hvilka Ă„sigter just delvis föreslafvat vĂ„rt uttalande i ofvan- n, berörda frĂ„gor, sĂ„ inse vi dock till fullo den tacksamhets- skuld, i hvilken vetenskapen stadnar hos honom för hans mö- dosamma, ihĂ€rdiga och tlitiga arbete i Sibiriens skogar och ^ I p& dess öde tundror. Det vore doek orĂ€tt atl sluta, ulan att förut meddela i; i l^j nĂ„gra rĂ€ttelser till en del i det ofta anförda verket förekom- mande uppgifter, hvilka i annat fall kunde blifva missle* ^ dande. Vi hoppas atl förf. i den entornologiska vetenska- pens intresse ursĂ€ktar oss detta. rc, Pag. 8 upptagas Nabis Jlavoinaryinatus och A r . brevis A sĂ„som icke funna i östra Sibirien bĂ„da Ă€ro dock tagna i ir- â kutska guvernementet. PĂ„ samma pag. anföras sĂ„som funna blott i norra och mellersta Europa Nysius Jacobecp, som Ă€fven förekommer i södra Europa, Systratiotes nigrita , funnen vid Mohilev och Sarepta samt Agalliastes pullus , tagen vid Astrachan och i Italien. Digitized by Google 82 Pag. 9 upprĂ€knas Piesma capitata, Nabis brevis och Hydrometra rufoscutellata bland de arter, hvilka vore ut- bredda till vestra Europa, men ej till östra Sibirien; alla tre Ă€ro tagna kring Irkutsk af Dr F. Sahlberg. Pag. 10 anföras följande arter, sĂ„som funna blott i norra och mellersta Europa Arenocoris spinipes , som dock gĂ„r ned ostligt Ă€nda in i Caueasus; Stenocephalus agilis f hvilken alls icke finnes i norra Europa, men sydligt Ă€r tagen Ă€nda ned i Biskra i norra Afrika och i Transkaukasien, den fin- nes Ă€fven i Turkestan; Scolopostethus affinis och pilosus , hvilka begge Ă€ro funna i Transkaukasien; Dry mus brunnens, som finnes i södra Europa; Systratiotes nigrita , om hvilken vi redan sagt att den Ă€r tagen i södra Ryssland. Samma pag. sĂ€ges Acanthosoma hcemorhoidale vara i akt tagen blott i mellersta och södra Europa; den förekom- mer dock i Sverige Ă€nda upp vid Stockholm och i Norge hafva vi tagit den vid Christiania. Samma pag. sĂ€ges Sciocoris distinctus vara funnen blott i mellersta Europa, men Ă€r likvĂ€l tagen i sydligaste Ryss- land. Pag. 11 anföres för andra gĂ„ngen Agalliastes pullus sĂ„som funnen blott i norra och mellersta Europa. Digitized by LaOOQle I i Om möjligheten af ett finskt-ugriskt etymologiskt lexikon och om Donners komparativa ordbok. Af Aug. Ahlqvist âą Etymologi kallas den gren af sprĂ„kvetenskapen, som sysselsĂ€tter sig med utredandet af ordens hĂ€rkomst, förvandt- skap sins emellan och ursprungliga betydelse, och ett ety- mologiskt lexikon Ă€r i enlighet hĂ€rmed en sĂ„ beskaffad alfabetisk förteckning öfver orden, som framstĂ€ller en dylik utredning. Etymologin eller rĂ€ttare etymologiserandet uppkom sam- tidigt med eller mĂ„hĂ€nda tidigare Ă€n försöken att uppdaga och ordna böjningsformerna, ty utredandet af ordens ursprung hade större lockelse och erbjöd mera spelrum för fantasin Ă€n framstĂ€llningen af deras böjningar, medan derjemte ety- mologiserandet tycktes vara en sĂ„ lĂ€tt konst, att hvem som helst trodde sig kunna utan förberedelse och pĂ„ mĂ„fĂ„ upp- göra hypoteser om ordens förvandtskapsförhĂ„llanden. Detta förfaringssĂ€tt har, i synnerhet uti det med etymologiserandet i nĂ€ra sammanhang stĂ„ende komparerandet, strĂ€ckt sig Ă€nda till vĂ„ra dagar, ja det fortfar Ă€nnu att vara gĂ€ngse, sĂ€rdeles pĂ„ de sprĂ„komrĂ„den, hvilka först nyligen blifvit föremĂ„l för forskningen och der kritiken Ă€nnu icke gjort sig hemmastadd. I all synnerhet har denna okritiska metod frodats pĂ„ det fin- ska sprĂ„kfĂ€ltet, der den frĂ„n Cajanus och Juslenius samt sed- nare Idman Ă€nda till Lmdström och EuroPjEUS i vĂ„ra dagar haft anhĂ€ngare, hvilka, för att begagna Diezâ ord om det okritiska etymologiserandet, af den tillfĂ€lliga yttre likheten hos ord, till ursprunget alldeles frĂ€mmande för hvarandra, Digitized by Google 84 slutit till deras förvandtskap eller identitet, eller, nĂ€r likhe- ten varit ringa eller ingen, tvingat den fram genom anta- gandet af mellanformer, dem de sjelfve godtyckligt uppgjort och hvilka aldrig bevisligen existerat. Detta förfaringssĂ€tt har litet hvarstĂ€des bragt den ety- mologiska forskningen i vanrykte. Trots tviflet och gycklet Ă€r dock, sĂ€ger G. Curtius, strĂ€fvandet att uppspĂ„ra ordens ursprung och slĂ€gtskap oafvisligt. Etyinologin har fullt ut samma lockande makt som alla de andra vetenskaper, hvilka sysselsĂ€tta sig med uppkomsten af stora frambringelser pĂ„ naturens omrĂ„de eller andens. Dock, ingen kan förneka det, Ă€r dervid Ă€fven faran att misstaga sig mycket nĂ€ra och myc- ket stor. Det Ă€r ju sĂ„ pĂ„ alla omrĂ„den, att tnenuiskans forskning kan gĂ„ endast till en viss grĂ€ns, och icke derut- öfver. Den första uppkomsten af hvad hon i rik mĂ„ngfald finner omkring sig oeh hvad hon förmĂ„r sĂ€rskilja, ordna och i dess sednare stadier begripa, Ă€r för henne förborgad. Hon kan endast annalkningsvis nĂ€rma sig densamma genom mer eller mindre sannolika hypoteser, hvilka dock sakna den noggranna forskningens visshet och derför lĂ€tt kunna föra pĂ„ afvĂ€gar. Faran att förlöpa sig i ohĂ„llbara antaganden, sĂ„ stor den Ă€n Ă€r för dilettanten eller den om sprĂ„kforskningens rĂ€tta metod obekymrade, har dock för den samvetsgranne och sakkunnige etymologen blifvit betydligt mindre efter de stora framsteg, linguistiken gjort under det sednaste halfsek- let. Tager etymologen ljudlagarne till bestĂ€ndigt rĂ€ttesnöre, ger han akt pĂ„ den kulturhistoriska stĂ„ndpunkt, hvilka den eller de sprĂ„k som han etymologiskt utreder hunnit, och kĂ€n- ner han detta eller dessa sprĂ„k grundligen, skall hans arbete i allmĂ€nhet krönas med framgĂ„ng, om han ock ej alltid kan undgĂ„ att misstaga sig. Vi hafva numera flera exempel pĂ„ sĂ„lunda utförda, vĂ€l lyckade etymologiska arbeten, som i sin mĂ„n kasta nytt ljus öfver de forskningsfĂ€lt, der deras för- fattare arbetat, och för hvilka sprĂ„kvetenskapen hos desse st&r i stor tacksamhetsskuld. Jag vill hĂ€r omnĂ€mna blott tre etymologiska och komparativa verk, alla frĂ„n den indo- âąi-li. M r *J st >.i v,i ijjrĂ€ri'! *Ti r ^ l ^ CcrtiL; zie, Ă€eraf f,i 4 1 -iiiar fj % fl. v. . V m u; ty * t, * tvĂ€ i 'K % Digitized by LaOOQle 85 germaniska linguistikens omrĂ„de, hvilka Ă€ro sĂ„ klart upp- stĂ€llda, sĂ„ omsorgsfullt utförda och sĂ„ upplysande, att de hvart i sitt slag vĂ€l förtjena att tagas till mönster af dem, som pĂ„ andra sprĂ„kstammars omrĂ„de i etymologin vilja Ă„stadkomma nĂ„gonting dugligt och varaktigt. Ett etymologiskt-komparativt lexikon kan vara af tre lill omfattningen olika slag, och bland de tre etymologiska arbeten, jag Ă„syftar, representerar hvarje ett af dessa tre slag. En etyniologisk ordbok kan neml. inskrĂ€nka sig till blott ett enda sprĂ„ks ordförrĂ„d, i det den jemförer dess ord med beslĂ€gtade eller identiska ord ur slĂ€gtsprĂ„ken och inom bita sprĂ„k sjelft sammanstĂ€ller allt. som hörer tillsamman d. v. s. som hĂ€rstammar frĂ„n samma rot. Ett sĂ„dant verk n t. Curtius bekanta Grundziige der griechischen Ktymologie, hvilket vunnit ett sĂ„dant bifall, att 4de upp- IftglO deraf förekommer tryckt redan 1873. Eller ock kan âą it dvmologiskt lexikon utstrĂ€cka sig öfver ordförrĂ„det i en at flera sprĂ„kindivider bestĂ„ende sprĂ„kfamilj, t. ex. den sla- viska. den germaniska. En sĂ„dan ordbok mĂ„ste för öfver- jlighetens skull uppstĂ€llas i afdelningar, af hvilka den för- sta omfattar de ord, som Ă€ro gemensamma för hela sprĂ„k- familjen d. v. s. som antrĂ€ffas i alla till familjen hörande sptĂ©k eller munarter, men de öfriga Ă€ro egnade hvar för sitt sprĂ„ks ordförrĂ„d sarskildt. Utftf detta slag Ă€r ett af de Ă€ld- sta etymologiska verk som blifvil utarbetade i enlighet med den nyare sprĂ„kvetenskapens grundsatser, neml. Diezâ lika- ledes mycket bekanta Ety mologiscbes Wörterbuch der romanischen Sprachen, som utkom redan Ă„r 1853 och bestĂ„r af tvĂ„ delar 1 . Gesammtromanische Worter } hvari den italienska ordgestalten stĂ„r i spetsen for hvarje artikel Oök derunder ordets öfriga gestalter franska och spanska upprĂ€knas 2. Wörter aus einzelnen Gebieten, hvari sĂ„som nnderafdelningar förekomma A. Italienisches Gebiet , B. Spa - febiet och C. Französisches Gebiet. Eller kan slut- ligen ett etymologiskt-komparativt lexikon utstrĂ€cka sig öf- i kel >prĂ„kstam, sĂ„som Fickâs utmĂ€rkta Vergleichen- des Wörterbuch der indogermanischen Sprachen, Digitized by VaOOQle 86 hvaraf inom en icke alltför stor tidrymd utkommit tre upp- lagor den 3dje tryckt 1874 â 1876. Det ofantliga sprĂ„k- & it omrĂ„de, som utgör föremĂ„let för detta verk, Ă€r deri afdeladt tösta! . pĂ„ följande sĂ€tt 1. Wortschatz der indogermanischen Grund- oit ki; sprache in ihrem Bestande vor der Spaltung des Urvolks in Arier und EuropĂ€er , upptagande sĂ„dana ord, som an- h trĂ€ffas öfver hela sprĂ„kstammen; II. Wortschatz der arischen m&c,i Spracheinheit vor der Spaltung der Arier in Inder und Eranier, hvari det ordförrĂ„d IramstĂ€lles, som Ă€r gemensamt ^ v ^ för denna sprĂ„kstams asiatiska familjer; III. Wortschatz der ' europĂ€ischen Spracheinheit vor der Spaltung der EuropĂ€er ^ nach Nord und Sud y Tiefebene und Bergland , som innehĂ„l- , ler det för de europeiska tungomĂ„len gemensamma; IV. Wort- lr! schatz der graeco-italischen Spracheinheit ; V. Wortschatz ^ der slavo-deutschen Spracheinheit ; VI. Wortschatz der letto - slavischen Spracheinheit med ett bihang Zum pruso-lettischen [^ la 1 Wortschatz; och slutligen VII. Wortschatz der germanischen Spracheinheit , som allena upptager hela tredje bandet, hvar- efter sĂ„som ett slutband följa indices öfver samtliga i arbe- tet berörda ord. Gemensamma för alla tre verken Ă€ro den vidtomfattande kĂ€nnedom af Ă€mnet, det fullĂ€ndade mĂ€ster- skapet i dess behandling och den lorsigtighet vid till vĂ€ga- gĂ„endet, som deras författare Ă„dagalĂ€gga i sina resp. arbeten. För att nu komma till vĂ„r frĂ„ga, den om möjligheten af och vilkoren för ett etymologiskt-komparativt lexikon pĂ„ det finska sprĂ„kgebietet, Ă€r det nödigt att kasta en blick pĂ„ detta sjelft. Vi finna dĂ„, att detta gebiet, med olika bredd i norr och söder, pĂ„ lĂ€ngden strĂ€cker sig frĂ„n Ăstersjön i vester till floden Ob i öster, och att de tungomĂ„ls antal, som höra dertill, vĂ€l utgör ett dussin, om ej mera. Vi finna vi- dare, att de geografiskt nĂ€rmast till hvarandra belĂ€gna af dem ocksĂ„ i linguistiskt afseende Ă€ro nĂ€rmast beslĂ€gtade, hvaremot frĂ€ndskapen aftager med det tilltagande afstĂ„ndet, sĂ„ att de yttersta af dem i sprĂ„kmaterialet hafva blott rĂ€k- neorden och pronominerna samt endast ett ringa antal andra ord gemensamma. Vid nĂ€rmare granskning af de finska finsk t-ugriska sprĂ„ken finna vi slutligen, att de hufvudsak- Digitized by LaOOQle 87 ligast pĂ„ grund af lexikalisk förvandtskap dela sig i tvĂ„ stora hĂ€lfter, den vestfinska och den ostfinska. Ă eua sidan ut- göra neml. de baltiskt-finska idiomerna en familj, hvars sĂ€r- skilda individer Finskan, Karelskan, Estniskan, Wepsiskan m. fl. Ă€fven i ordförrĂ„det stĂ„ mycket nĂ€ra hvarandra. Till dem ansluter sig, ehuru nĂ„got fjermare stĂ„ende, Lappskan med sina dialekter, frĂ„n hvilka Ă„ter öfvergĂ„ngen till Mor- dvinskan Ă€r genom mĂ„nga förbindande trĂ„dar förmedlad. Ă andra sidan bilda de permska tungomĂ„len Tscheremissiskan, Wotjakiskan och SyrjĂ€nskan pĂ„ sitt sydöstra omrĂ„de kalladt Permskan en tĂ€tt sammansluten familj, likasom de ugriska, Woguliskan och Ostjakiskan med sina munarter, göra det. Den frĂ„n det geografiska sammanhanget ryckta och lĂ„ngt bort i syd vest slungade Magyariskan sluter sig nĂ€rmast till dessa. Denna de finska sprĂ„kens gruppering Ă„skĂ„dliggöres bĂ€st genom följande sammanstĂ€llning. Digitized by LjOoqLc 80 FrĂ„gar man sig nu, huru ett etymologiskt eller kompa- rativt lexikon öfver de linska sprĂ„ken skulle gestalta sig i enlighet med denna indelning, sĂ„ bör man framförallt ej lemna den omstĂ€ndigheten ur sigte, att olikheten pĂ„ det fin- ska sprĂ„komrĂ„det mellan de frĂ„n hvarandra fjermare stĂ„ende familjerna Ă€r Ă„tminstone lika stor som olikheten mellan de sprĂ„kfamiljer pĂ„ det indogermaniska gebietet, som stĂ„ lĂ€ngst frĂ„n hvarandra. Ett allmĂ€nt etymologiskt-komparativt lexi- kon pĂ„ vĂ„rt sprĂ„komrĂ„de kan derför ej uppstĂ€llas annor- lunda an efter mönstret af Fickâ 8 ofvannĂ€mnda jemförande ordbok. Detta medgifvet skulle en sĂ„dan ordbok komma att bestĂ„ af följande afdelningar 1. Ord, som genomgĂ„ hela sprĂ„kstammen. I. Ord, som Ă€ro gemensamma för den ostfinska grenen. âą1. Ord, som Ă€ro gemensamma för den vesttinska grenen. 4. Ord pĂ„ det ugriska omrĂ„det. 5. Ord pĂ„ det permska omrĂ„det. 0. Ord pĂ„ det mordvinska omrĂ„det. 7. Ord pĂ„ det lappska omrĂ„det. 8. Ord pĂ„ det karelska omrĂ„det. 9. Ord pĂ„ det jĂ€miska omrĂ„det. Men nu uppstĂ„r frĂ„gan, huruvida det för handen va- rande lexikografiska materialet redan medgifver möjligheten af ett sĂ„dant arbete som det ifrĂ„gavarande. En sĂ„dan frĂ„ga kan besvaras antingen nekande eller jakande, allt efter som ansprĂ„ken stĂ€llas större eller mindre. Det Ă€r klart, att ma- terialet hĂ€r ej ens aflĂ€gset Ă€r jemförligt med hvad Fick och andre författare af etymologiska ordböcker haft att tillgĂ„ pĂ„ det indogermaniska omrĂ„det, hvarest de flesta af sprĂ„ken Ă€ro eller varit högt bildade nationers litteratursprĂ„k och Ă€fven i lexikaliskt afseende blifvit i grund undersökta. Men allde- les oförberedt Ă€r dock ett lexikon af detta slag ej heller pĂ„ det finskt-ugriska gebietet. I allmĂ€nhet kan först sĂ€gas, att det numera ej Ă„terstĂ„r nĂ„got enda af hithörande sprĂ„k, frĂ„n hvilket större eller mindre fullt pĂ„litliga ordsamlingar ej vore gjorda. För den vesttinska grenen Ă€r vidare det lexi- kografiska materialet tillochmed rikligt, Ă„tminstone för större Digitized by CaOOQle 90 delen deraf. BetrĂ€ffande den ostfinska Ă€r deremot förhĂ„llan- det ett annat. I den permska familjen fyller vĂ€l Rogovs permiakiskt- d. Ă€. syrjĂ€nskt- ryska lexikon sin plats bra nog och Savvaitov s Ă€ldre ordförteckning, sĂ„som hĂ€rrörande frĂ„n en infödd SyrjĂ€n, Ă€r ingalunda att förakta, hvarjemte ett större syrjĂ€nskt lexikon, med hvars utarbetaude och tryc- kande akademikern Wiedemann i St Petersburg för det nĂ€r- varande Ă€r sysselsatt, snart Ă€r att förvĂ€nta. Men för Wot- jakiskan finnes ej nĂ„gon annan ordsamling Ă€n den torftiga i nyssnĂ€mnde sprĂ„kforskares votjakiska grammatik, hvarför det af dr Amiisoff nyligen sammanbragta materialet Ă€r sĂ„ mycket mera efterlĂ€ngtadt och skall vĂ€l fylla den nu för handen varande luckan. En sĂ„dan företer Ă€fven Tschere- missiskan, ehuru CastrĂ©ns, Wiedemanns och mina handskrift- liga materialer till nĂ„gon del dock torde kunna anses fylla densamma. I den ugriska gruppan slutligen finnes för Ma- gyariskan naturligtvis material mer Ă€n till fylles, och de öf- riga sprĂ„ken torde kunna anses vara för första behofvet till- rĂ€ckligt representerade genom det material, CastrĂ©n och Huw- falvy utgifvit och det jag i en snar framtid skall utgifva. Men skulle det anses ogörligt och för tidigt att med sĂ„ ringa ordförrĂ„d som det för den ostfmska grenen hĂ€r berörda nu redan skrida till utarbetandet af ett allmĂ€nt finskt-ugriskt etymologiskt och komparativt lexikon, finnes deremot intet sĂ„- dant hinder för bearbetandet af den vestfinska sprĂ„kgrenen i denna riktning, hvarvid Ă„ter Djezâ romauiska lexikon kunde tjena sĂ„som förebild. Ett sĂ„dant lexikon öfver denna gren skulle dĂ„ lĂ€mpligast komma att bestĂ„ af följande afdelning&r 1. Ord, som Ă€ro gemensamma för den vestfinska grenen. 2. Ord pĂ„ det jĂ€miska omrĂ„det. 3. Ord pĂ„ det karelska omrĂ„det. 4. Ord pĂ„ det lappska omrĂ„det. 5. Ord pĂ„ det mordvinska omrĂ„det SĂ€rdeles upplysande och intressevĂ€ckande vore till en början Ă€fven ett etymologiskt-komparativt lexikon af detta slag. Material dertill finnes för hufvudsprĂ„ken i ymnighet för handen och mera vĂ€ntas inom kort Friis' stora lappska 5 x 1 lr[] 'jT n tv öl ei.' i & ill?, i] & fe ;..ii ^ Kl '*^1 vu - Ki ila;. j ^ a »u r -i Obt Ki y ^ c ! * k-i K, 11 "â''Uid ^ ti '^1 .. J 91 lexikon, Gbnbtz karelska och ryskt-lappska ordsamlingar. För Wepsiskan och Wotiskan kunde de af mig publicerade ordsamlingarne för första behofvet vara till fy 1 1 es. Vigligt sĂ„vĂ€l för det vetenskapliga behofvet som för sprĂ„kets prak- tiska begagnande i litteraturen vore framförallt att komma under fund med, hvad som Ă€r gemensamt för denna sprĂ„k- gren, likasom det i mer Ă€n ett afseende vore af vigt, att det hela sprĂ„kstammen genomgĂ„ende ordförrĂ„det, ingalunda stort, blefve kĂ€ndt. Vid planerandet af ett finskt etymologiskt-komparativt lexikon, vare sig i större eller mindre skala, gör dock ma- terialets torftighet ej det största bekymret. Ănnu kĂ€n barare Ă€r bristen pĂ„ personer med nödiga insigter till utförandet af ett sĂ„dant vĂ€rf. PĂ„ det indogermaniska sprĂ„kgebietet finnas mĂ„nga sĂ„dana vetenskapsidkare, i synnerhet Tyskar, hvilka Ă€ro förtroliga med hela det ofantliga omrĂ„det och i grund kĂ€nna en stor del af de derĂ„ förekommaude tungomĂ„len. PĂ„ det finska sprĂ„kgebietet finnes ingen enda, och har aldrig funnits nĂ„gon, som pĂ„ en gĂ„ng ens nĂ„got sĂ„ nĂ€r dominerat hela fĂ€ltet. Det vestfinska omrĂ„det, sĂ„som lĂ€ttare tillgĂ€ng- ligt genom litteratur och ordböcker och bestĂ„ende af mera homogena elementer, Ă€r Ă„tminstone för i Finland födde for- skare mera möjligt att bemĂ€ktiga sig. Men i de finska sprĂ„- ken förekommer ett element, i endast ringa grad antrĂ€ffeligt i de indogermaniska, som gör etymologens vĂ€rf hĂ€r mĂ„ng- faldigt svĂ„rare och omger honom med lĂ„ngt flera och större faror Ă€n pĂ„ de sistnĂ€mnda tungomĂ„lens gebiet. Onomato- poesin spelar neml. eu stor role vid den primĂ€ra ordbildnin- gen i de finska sprĂ„ken, i synnerhet uti de vestfinska och framförallt i vĂ„rt tungomĂ„l hĂ€r i Finland. Och det Ă€r rent af omöjligt â det intygar den dagliga erfarenheten hos fin- ske sprĂ„kforskare och sprĂ„klĂ€rare â att lĂ€ra sig att rĂ€tt fatta de onomatopoetiska ljudsammanstĂ€llningarnes betydelse, i fall man ej fĂ„tt klaven dertill derigenom, att Finskan ut- gjort ens första, och verkliga modersmĂ„l. Om sprĂ„kkĂ€nslan stundom Ă€fven pĂ„ andra sprĂ„kgebiet har rĂ€ttighet att, dĂ„ an- dra bevismedel 6aknas, i sista instansen afgöra om ett ords Digitized by VaOOQle !>2 elymologiska ursprung och stĂ€llning, Ă€r detta lĂ„ngt mera fal- let pĂ„ vĂ„rt omrĂ„de. Det Ă€r denna kĂ€nsla, och den allena, som kan t. ex. uppfatta skilnaden mellan kohisee , hohisee , tohisee och sohisee; mellan suhisee , sohisee , sĂ€hisee och si - liisee; mellan purskaa , pĂ€rskÀÀ och pirskaa; mellan Aw/Ă„ och hilke och helke , AraMre och kalske. Om ock dessa och dylika rent onomatopoetiska ords betydelser, till följe af de i dem ingĂ„ende ljudsammanstĂ€llningarnes enkelhet och sĂ„ att sĂ€ga musikaliska beskaffenhet, kunna af sprĂ„kforska- ren tillnĂ€rmningsvis beskrifvas och sĂ„ledes Ă€fven af icke-Fin- nen i nĂ„gon mĂ„n ej helt och hĂ„llet uppfattas, Ă€r detta alls icke fallet med de talrika halfonomatopoetiska ord, som fö- rekomma i vĂ„rt sprĂ„k och i hvilka onomatopoesin hĂ€nförer sig . ej till hörseln utan till synsinnet eller kĂ€nseln, sĂ„som t. ex. rehvana , kutvana, lötvĂ€nĂ€; vonkale , kutale, retale , ret- kale; huitukka , haitukka; nuhjus, nahjus , ruhjus , rahjus ; lottij lonttiy rontti ; kötöstÀÀ , rötöstÀÀ, lötöstÀÀ, retustaa , re - tostaa; löntĂ€tcr , lĂ€ntĂ€tĂ€ ; vilkkaa, vĂ€lkkÀÀ; puikkaa, tuikkaa ; ruiskaa , tniskaa, huiskaa . Ord af denna beskaffenhet un- dandraga sig alla sprĂ„kforskarens bemödanden att med af- seende Ă„ rotstafvelsens betydelse ordna dem under generela synpunkter, och de kunna förstĂ„s och njutas ty en njutning skĂ€nka de verkligen, rĂ€tt anvĂ€nda endast förmedelst sprĂ„k- kĂ€nslan hos den infödde Finnen. Endast denna kĂ€nsla för- mĂ„r rĂ€tt uppfatta poesin och onomatopoesin i sĂ„dana Kale- vala-verser som 5. 230 â 236 iiif" ! t 'ier -i a w-rM !J!i fe ^ % * ntH ' ^ fe I * h 11 4 Me ne Pohjan tyttĂ€rihin, Siell 1 on tyttĂ€ret somemmat, Neiet kahta kaunihimmat, . Viitttf, kuutta virkeĂ€mraĂ€t, Ei Joukon jorottaria, Lapin iapsi -lönttĂ€reitĂ€, eller sĂ„dana som 25. 301â312 âą ' ^ Paljo on tĂ€llĂ€ neitosella Oman vörttinĂ€n vĂ€keĂ€, Oman kehr&n kiertömĂ€tĂ€. >4» igitized by Google 93 Hyvat hurstit huilahuksct , PÀÀn-alaiset pĂ€llĂ€hykset, Sivallukset silkkihuivit, Vilahukset villavaipat, hvilka Ă€ro fullkomligen omöjliga att ĂfversĂ€tta till nĂ„got som helst sprĂ„k. SprĂ„kkĂ€nslan Ă€r det Ă€fven, som i vissa fall fĂ„r och bör afgöra, huruvida ett tvifvelaktigt ord skall förklaras genuint eller frĂ€mmande. För det lĂ„nade ordgodsets urskil- jande frĂ„n det egna Ă€ro dock Ă€fven andra och mera vĂ€sent- liga kriterier af nöden, framförallt god kĂ€nnedom af grann- folkens tungomĂ„l. PĂ„ hela det finska sprĂ„kgebietet Ă€r sĂ„- lunda kĂ€nnedomen af Ryskan oundgĂ€ngligen nödvĂ€ndig, ej blott för igenkĂ€nnandet af de myckna slaviska elementenm i de finska sprĂ„keu, utan Ă€fven för att kunna begagna den pĂ„ ryska skrifna litteraturen om dessa sprĂ„k. Den pĂ„ det vestfinska omrĂ„det arbetande etymologen har ocksĂ„ af nöden nĂ„gon förtrolighet med de litthauiska sprĂ„ken samt Fornnor- diskan jemte det svenska allmogesprĂ„ket, likasom etymolo- gen pĂ„ det 08tfinaka gebietet bör liafva nĂ„gon insigt i Ta- tariskan Turkiskan. Vi hafva i det föregĂ„ende gjort oss reda för de möu- I ster, sprĂ„kvetenskapen pĂ„ andra omrĂ„den erbjuder för elt etymologiskt-komparativt lexikon pĂ„ vĂ„rt sprĂ„komrĂ„de, tagit kĂ€nnedom om det material, som för det nĂ€rvarande Ă€r till- gĂ€ngligt för utarbetaren af ett sĂ„dant, och derjemte gjort ett utkast till de qvalifikationer, denne sjelf borde lmfva för att kunua med framgĂ„ng utföra ett sĂ„ svĂ„rt arbete. Det Ă„ter- stĂ„r nu, att vi göra oss bekanta med de försök, som allare- dan blifvit gjorda för att lösa denna uppgift. Den veten- skapliga verlden Ă€r neml. redan i besittning af tillochmed tvĂ€nne arbeten af ifrĂ„gavarande slag, och ehuru dessa vis- serligen icke Ă€nnu Ă€ro slutförda, torde ett bedömande af dem pĂ„ grund af hvad som utkommit ej vara för tidigt, ty deraf framgĂ„r mer Ă€n tydligt sĂ„vĂ€l de resp. verkens plan som ock , författarnes förmĂ„ga att gĂ„ i land med hvad de företagit. i I Digitized by LjOoqLc 94 Det ena af dessa arbeten Ă€r Magyar-ugor összeha- sonlitö SzötĂ„r magyariskt-ugrisk jemförande ordbok af Budenz, den bekante professorn i altaisk sprĂ„kvetenskap vid universitetet i Budapest, en 1 ynglingaĂ„ren till Ungern ut- vandrad Tysk. Af detta lexikon hafva sedan 1873 utkom- mit 3 hĂ€ften om inalles 595 sidor, innehĂ„llaude ordförrĂ„det under samtliga konsonanterna med ett litet undantag, sĂ„ att numera blott de vokaliskt anljudande orden Ă„terstĂ„. Ver- ket Ă€r, sĂ„som titeln Ă€fven ej blott för prĂ„l utvisar, skrifvet pĂ„ magyariska. Det andra arbetet Ă€r Donners pĂ„ tyska skrifna Verglei chendes Wörterbuch der finnisch- ugrischen Sprachen, försed t Ă€fven med finsk titel, troli- gen blott till prydnad. Deraf har sedan 1874 utkommit 192 -j- 160 sidor i 2 hĂ€ften, i h vilka orden, som anljuda med k, It, j, t, /, s, blifvit behandlade. Till planen Ă€ro bĂ„da arbetena ungefĂ€r lika, i det hvart- dera utgĂ„r frĂ„n det egna sprĂ„ket och under dess stamord oeh rötter samlar allt hvad derinom hörer tillsamman och det ur slĂ€gtsprĂ„ken, som med de ungerska, resp. finska or- den af författaren anses vara identiskt eller beslĂ€gtadt. Det ungerska lexikonet Ă€r dock kanske mera komparativt, me- dan det finska Ă€r mera etymologiserande. Ville man jem- föra dem med nĂ„got af de i det föregĂ„ende sĂ„som mönster anförda arbetena, torde de i uppstĂ€llningen nĂ€rmast likna CuRTfUsâ grekiska etymologi, d. v. s. de Ă€ro egentligen ej komparativa ordböcker öfver hela sprĂ„kstammen, sĂ„soirt man skulle förmoda af titeln Ă€ Doiwerâs arbete, utan försök att, med tillhjelp af slĂ€gtsprĂ„ken, etymologiskt utreda det unger* ska, resp. det finska ordförrĂ„det, hvilket titeln pĂ„ Budbnzâ verk Ă€fven rĂ€tteligen innebĂ€r. Naturligtvis hafva författarne haft rĂ€ttighet att uppstĂ€lla sina resp. arbeten sĂ„som de för godt funnit. Men en verklig vinst hade det varit, om de sammanstĂ€llt materialet gruppvis, efter Fickâs mönster, öf- versigtligheten hade sĂ„lunda blifvit större, och det verkligen identiska eller beslĂ€gtade hade bĂ€ttre hittat tillsamman, li- kasom man Ă„ andra sidan hade undvikit att sammanstĂ€lla verkligen fflentiska ord med ord, aom vĂ€l hafva en tillfĂ€llig ir 3*- - k i iP; Vj Kl Cti i & * 4 . rf *5. ;rj i ĂJCI f,,. * fe D 'fc ht âą fef !*jj ra ^ /fefe, ^ hi\ l nfetr fe Hr D 'fe i > ii* h, - 1 * 'it 4111 ., fe fe ;> >i. Si Digitized by VjOOQle 97 dt ii Is iii. j' u a t r- ?lBI 0 »il. fin* fali- t! lR- DilrĂ€ ;iii nĂ© ilei vil»- fvea rk , o ! I *1 I» II !l aok* ar- er* > som enligt författarens mening dermed beslĂ€gtadt. Detta grofva misstag har förf. efterĂ„t rĂ€ttat i ^Berichtigungen 7 *, men dervid begĂ„tt ett nytt, dĂ„ han uppger att kökas vore sam- mandraget af kokokas . Att kookas Ă€r uppkommet af bestĂ„nds- delame koko och kasa Ă€r sĂ€kert; men sĂ„lunda hafva de ej blifvit förenade, utan under formen kogon kasa = kogokkaha, kogokas hos Juslenius Ă€nnu hafva vi lugen. lugun; jemför estn. koguga, kogukas. Under no 2 finna vi under en antagen grupp af ord- rötter kak , kok , kuk o. s. v., som skulle betyda ^gebogen, krummâ, bland annat orden koukku krok och kuokka grĂ€fta. Att dessa bĂ„da ord Ă€ro lĂ„nade, sĂ€ger den finska sprĂ„kkĂ€n- slan tydligt; sĂ„som gemensamt original hafva de det sv. krok . Om kuokka har jag sagt Vestf. Spr. Kulturord, att det inkommit i den speciela betydelse af redskap för jordens uppristande för sĂ„dd, som krok har i sv. allmogemĂ„let jmfr nyl. verbet kroka plöja med ett sĂ„dant redskap. Att vĂ„ra Finnar lĂ„nat namnet pĂ„ detta redskap, sĂ„som de flesta an- dra tekniska termer pĂ„ jordbrukets omrĂ„de, bestyrkes Ă€fven âą deraf att Esterna och Liverna likaledes lĂ„nat det, frĂ„n an- nat hĂ„ll. Hr D. menar att i anljudet af lĂ„nord kr i Finskan antingen bibehĂ„lies eller upptages blott sĂ„som r. Detta Ă€r viest det vanliga. Men exempel förekomma Ă€fven derpĂ„, att af tvĂ„ anljudskonsonanter i ett lĂ„nord den förra bibehĂ„lies och den sednare bortkastas se inledn. till den tyska öfvers. af Kul tur or den. Stundom förekomma bĂ„da sĂ€tten att tillegna sig det frĂ€mmande ordet, det ena i den ena, det andra i en anuan dialekt; sĂ„lunda finnes grop i gestalterna kroopi, kuoppa och ruoppa . Ordet krok upptrĂ€der i Lapp 8kan uti gestalterna kruokke , roakke , ruokke och kouko , kuokke , i olika, ehuru beslĂ€gtade betydelser krok, grĂ€fta, krampe, hĂ€kta. Under no 5 hĂ€nföres Ă€fven ordet kakku och det deraf hĂ€rledda kakkara kaka, litet bröd till ofvannĂ€mnda rotgrupp. Jag har sökt bevisa, likasom ock Thomsen, att ordet Ă€r ett l&nadt kulturord och ingenting annat Ă€n det sv. kaka , lika- 7 i l Digitized by LaOOQle 98 som leipĂ€ Ă€r och alla de vestfinska sprĂ„kens benĂ€m- ningar pĂ„ bröd Ă€ro af frĂ€mmande ursprung. Vid no 9 kokka âetwas aufrechtstehendes, spitze des bootstevens 7 * förvĂ„nar det, att förf. för detta ord ej kĂ€nner grundbetydelsen hufvud, hvari det dock förekommer ej lĂ€n- gre borta Ă€n i lsta sĂ„ngen af Kale vala. OcksĂ„ Ă€r den af- ledda betydelsen ej spitze des bootstevens, utan helt enkelt Vordersteven. LikasĂ„ förundrar man sig vid no 14 kokea ^versuchen, prCifen, streben*, att detta ords konkreta och ursprungliga betydelse smaka ej blifvit anfördt. I denna betydelse före- kommer ordet Kal. 9. 497 â 8 Koki ukko kielellĂ€nsa, Maistoi suullansa sulalla, hvilket synes tydligen af parallelordet maistoi y och i denna betydelse antrĂ€ffas det sĂ„som stam i ordet kokiainen , som förekommer i viinan-kokiaiset , suolan-kokiaiset. Under no 15 förekommer ordet kinkeri upprĂ€knadt bland en hel hop genuint finska ord, för hvilka förf. anser hank, kink utgöra roten. Jag har i K i el e tĂ€r, 6 h. s. 80 Ă„dagalagt, att detta ord ej kan vara annat Ă€n det gĂ€nger i ordet gĂ€ngermĂ€l , mĂ„ltid eller kalas af samman- fördt matskott, i synnerhet vid lĂ€sförhör, biskops- och pro- stevisitationer. Ordet Ă€r en förvridning af det sv. gengĂ€rd , som Rietz beskrifver sĂ„lunda ^sammanskott af lifsmedel, som skickades biskopen till mötes under hans resor; Ă€fven det underhĂ„ll, som kyrkoherden lemnade honom, dĂ„ han kom till socknen; sammanskott af lifsmedel till konungen eller hans lĂ€nsman, samt det af honom, dĂ„ detta sammanskott âągjordes, hĂ„llna gĂ€stabud* jemför hĂ€rmed Liljeiistrawd, Fin- lands Jordnaturer, s. 106. Mest nyttjas ordet kinkeri numera i betydelsen lĂ€sförhör; Ă€fven Lönnrot anser gengĂ€rd för dess original. Att för öfrigt roten kank, kink ej har betydelserna *krumm, gebogen*, utan betydelsen styf, Ă€r tydligt af ord sĂ„dana som kanki , kankea , kangoittaa , kingoitiaa m. fl. Det estn. kanky bĂ„ge, sĂ„som identiskt med t kanki, har afseende Digitized by LaOOQle 99 JE* da m Ă€a- kft' bö- js r0 *ÂŁ I .Sid' 0 ; . i ;iert i ! 'yl f-zru- >? oJ D ^ ki* el! & fi- ni jjĂ€r* /rJ Df ; pĂ„ bĂ„gens styfhet. ej dess egenskap af böjd. Ordet kangas i dess bĂ„da bemĂ€rkelser vĂ€f nĂ„gonting uppspĂ€ndt och mo, Ă„s hörer Ă€fven hit; det förvĂ„nar, att detta ord hĂ€r Ă€r bort- glöindt, sĂ„ mycket. mera som kangastaa , ett derivat deraf, aDföres. Under no 20 upptages ordet kukko tupp bland genuina finska ord, tvĂ€rtemot alla andras mening, som yttrat sig om detta ord och andra gestalter pĂ„ de finska sprĂ„kens omrĂ„de af samma indogermaniska ord, hvaraf detta Ă€r den finska formen. Hr D. tror att ordet Ă€r onomatopoetiskt och sĂ€tter det i förbindelse med verbet kukkna . Imellertid betecknas med detta sednare ord blott gökens galande, ej tuppens ovĂ€tt uppger han att kukkua betyder T kakeln r , h vilket seduare benĂ€mnes laulaa i en folkvisa heter det Ă€fven r 'kaikki lin- nut laulelee , vaan kĂ€ki yksin kukkuii ' . Orden kukko tupp och kukkua gala stĂ„ sĂ„ledes ej i nĂ„gon förbindelse, utan Ă€r kukko ett lĂ„nord och kukkua ett onomatopoetiskt ord, hvar- med gök en 8 namn kukku % kukkuk , förekommande Ă€fven i mĂ„nga ural-altaiska sprĂ„k, har skyldskap. Till no 23 liv. kuoig, koiy fartyg anmĂ€rker jag, att det stĂ„r alldeles enstaka i de vestfinska sprĂ„ken och kan sĂ„- ledes ej vara aunat Ă€u r. kqiokTj, eller lett. kugis. Att dessa i sin tur Ă€ro lĂ„nade frĂ„n sydost, der man i Turkiskan har kujik, bestrides ej; och det turkiska ordet kan vidare vara lĂ„nadt, eftersom Ă€fven Spanskan har cajucco . Det raagy. hajö, st. hajag , hĂ€rstammar helt visst i nĂ€rmaste hand frĂ„n nedra Donau. Hvarken Slaver eller Turkar eller Finnar, sĂ„- som frĂ„n början kontinentalfolk, kĂ€nde till sjövĂ€sendet eller dess termer se hĂ€rom mera i mina Kul tur ord. Det behöfves mycken fantasi till att antaga, att no 29 koi morgonrodnad och no 31 kuu fett skulle vara af samma rot kai, koi ^dumpf tönen, leuchten 71 . För min del tror jag, att dessa ord Ă€ro alldeles sjelfstĂ€ndiga ^rötter* sjelfva, sĂ„ mycket mera som de Ă€ro enstafviga. Ordet kuuja en art lax Ă€r troligen en förfinskning af la. goaigem hanlax, helst ordet förekommer blott i norra Finland, och har intet att skaffa med kuu fett, hvilket ord alls icke nyttjas om fiskfett, Digitized by i^ooQle 100 emedan det egentligen betyder njure, njurfett jmfr bibelns munas-kuut. No 35 kaima , af br D. öfversatt med w einer der den- selben Namen hat 75 hvilket i det nĂ€rmaste torde = ingenting, pĂ„ tyska rĂ€tteligen Namensvetter, Ă€r ej nĂ„got genuint finskt ord, utan det litth. kaimas , kaimynas , öfver Estniskan in- kommet till Finskan och frĂ„n detta sprĂ„k till Lappskan i formerna guojbme , gajbme. Att den lappska komitativ-Ă€n- delsen guim skulle hĂ€rstamma frĂ„n detta ord, Ă€r i högsta grad oantagligt. Under no 39 sĂ€ttes ordet kantele i samband med kansi, kante lock och sĂ€ges uttryckligen, att det Ă€r ett diminutiv af detta. HĂ€rvid bör anmĂ€rkas, att Finskan ej kĂ€nner nĂ„- gon hĂ€rledningsform för diminutiver med Ă€ndeisen lehe; denna förekommer endast i nĂ„gra halfonomatopoetiska ord, sĂ„som siekale , retale, retkale , hvilkas derivationsbetydelse Ă€r dun- kel. Tanken derpĂ„ att kantele skulle vara diminutiv af kansi Ă€r sĂ„ledes ej hĂ„llbar. Jag tror ej ens att kantele 9 tĂ„r i nĂ„- gon förvandtskap med kansi , af orsak att i detta instrument ej förekom nĂ„got, som kunde kallas kansi lock. Instrumen- tet beskrifves noga i Kalevala 40de och 44de sĂ„ngerna, hvarest dess uppfinning genom WĂ€inĂ€möinen förtĂ€ljes, och det sĂ€ges bestĂ„ af koppa eller emĂ€puu den urhĂ„lkade ku- pan, i WĂ€inĂ€möinens sednare kantele gjord af masur, nau- lat eller vÀÀntimet tapparne af ek och kielet strĂ€ngarne, tvin- nade första gĂ„ngen af hĂ€sttagel, för den sednare kantele af en jungfrus fina hĂ„rstrĂ„n. NĂ„gon del, som rimligtvis kunnat kallas kansi förekom sĂ„ledes alls icke i den gamla kantele , och detta ord kan ej hafva det förra till stamord. För min del tror jag, att kantele ej Ă€r nĂ„got annat Ă€n litth. kanklys, namnet pĂ„ folkharpan hos Litthauerna, af hvilket i Ăstersjö- lĂ€nderna urgamla folk de sednare hitkomne Finnarne lĂ„nat sĂ„ mĂ„nga andra kulturföremĂ„l och kulturord. Vid no 42 sĂ€ttas orden kotelo , kotero hylsa, kapsel, foderal i förbindelse med kete , kesi skinn. PĂ„tagligen Ă€r dock kotelo , hvaraf kotero Ă€r en variantform, ett diminutiv- derivat frĂ„n kota hus se hĂ€rom Suomen kielen Raken - Hf. j i Ili SL 't. I , j »iill Oj ; -ii>r *âą v. ir Ut * ta 1 * ' ^ dt Q ^ .Tit Cm * *i jilĂ€ > * Ă€l? MV i 1 ^ if . * te-Mm, tya aii ***âą' te Min* '» titt ** M»l, '"Ă„rj,, tel f ;i ^ fĂ„ fi !r Hci ^ i Pia. S tet,, Digitized by LaOOQle 105 ordet K0*a ktĂ€a skinn. Ăfven Löwrrot, som ofta under- lĂ„ter att upptaga lĂ„nords frĂ€mmande original, har vid kasukka anfört det nyssnĂ€mnda ryska ordet. Ordet kaeakin Ă„ter Ă€r ett sĂ„ allmĂ€nt ryskt ord KaaaKHHi», alt det förekommer Ă€f- ven i handlexika och höres stundom tillochmed i det sven- ska samtalssprĂ„ket i Finland. Det Ă€r derivat frĂ„n ordet Ra- mi» kosack och utgör namnet pĂ„ den kĂ€nda korta kosack- rocken. Magyarerna hafva lĂ„nat bruket af denna för ryttare passande rock af Sydryssarne och dermed Ă€fven upptagit dess slaviska namn oförĂ€udradt i sitt sprĂ„k. Vid no 112 finna vi estn. verbet kostma anfördt bland onomatopoetiska, ord sĂ„dana som kahajan, kuhisen m. fi. Detta Ă€r ett svĂ„rt missgrepp. NĂ€mnda verb och f. kostan Ă€ro till ljud och betydelse fullkomligen identiska. Det estn. ordet har bibehĂ„llit den ursprungliga betydelsen svara; i me- ningen af svara har ordet Ă€fven betydelsen Ă„terskalla sĂ„som man Ă€fven i Finskan sĂ€ger metsĂ€ vastaa och alls icke sĂ„- som följd af onomatopoesi, ty nĂ„gon sĂ„dan finnes ej i detta ords ljudsammansĂ€ttning. I Finskan har ur den ursprungliga betydelsen utvecklat sig den af Ă„tergĂ€lda, vedergĂ€lla kost r Jumala! tacksĂ€gelseformel och den nu allmĂ€nnaste; veder- gĂ€lla ondt med ondt, hĂ€mnas. Att kiehun no 114 och koho med kohoan , kuohun no 121, sĂ„som nĂ€ra beslĂ€gtade bĂ„de till ljud och betydelse, bordt stĂ€llas tillsamman, Ă€r temligen sjelffallet. Vid kiehun saknas kehun , som dialektvis Ă€nnu har den ursprungliga kon- kreta betydelsen sjuda, koka intrĂ€ns., fastĂ€n det i Finskan numera nyttjas blott i den afledda betydelsen af andligt sju- dande eller pösande skryta. Ordet kuhilas, allmĂ€nt i de vestfinska sprĂ„ken, Ă€r ej âga 1 *^ pĂ€ finska lyhde , sĂ„som hr D. no 122 öfversatt det, utan Hocke. Ej heller Ă€r detta ord af finskt ursprung, utan det lett. kuhlis , kuhls , litth. kulys , öfver Estniskan in- kommet i Finskan. Med estn. kuhi stam kuhja och f. kuhjo bar det troligen ej nĂ„got samband. Under no 127 och ytterligare under no 141 finna vi t karvaan garfva vara deriveradt ur f. karva hĂ„r. Utom Digitized by LjOoqLc 106 hr D. torde det knappast finnas nĂ„gon Finne, som ej ville medgifva, att karvaan helt enkelt Ă€r sv. garfva . Ordet kar - vaan kan visserligen regelbundet afledas frĂ„n karva , lika- som mustaan svĂ€rta afledes frĂ„n musta svart, kultaan för- gylla frĂ„n kulta guld, likaan smutsa frĂ„n lika smuts o. s. v. Men dĂ„ betyder det ej beröfva hĂ„ren, utan förse med hĂ„r! F. kari Ă€r no 151 upptaget sĂ„som ett genuint ord, ehuru det dock uppenbart Ă€r sv. skĂ€r , uttaladt enligt nyl. allmogemĂ„let; detta Ă€r Ă€fven Lönnrots mening. Vid kirjun no 153 hade dess variantform kiljun bordt anföras. Vid no 170 Ă€r keri öfversatt med ^birkenbast^. Björ- ken har ej nĂ„got bast. Se oin ordets betydelse Lönnrots Lexikon. Under no ISO antrĂ€ffas kure och under no 181 kuron , ehuru det förra Ă€r ett alldeles regelbundet derivat frĂ„n det sednare och sĂ„ledes bordt hafva sin plats efter eller tillsam- mans med detta. Vid no 272 sammmanstĂ€lles f. kypĂ€rĂ€ , eetn. kubar mössa, hatt, hjelm med orden kiperĂ€ krokig nyttjas mest om korfven ei makkaran kiperyydestĂ€ , eikĂ€ miehen mustuu- desta!, kipperĂ€ id. och kippura vridet, böjdt, sammanvridet tillstĂ„nd. Det Ă€r svĂ„rt att inse, hvad för ett sammanhang dessa ord skulle hafva med kypĂ€rĂ€ . Skulle hr D. helst hit- tat pĂ„ ordet kupera ^hvĂ€lfd, gröpt, konvex, kullrig^ Lönn- rot, sĂ„ skulle mellan dess betydelse och betydelsen af Ay- pĂ€rĂ€ varit nĂ„got som rimmar sig ihop. Men förhĂ„llandet Ă€r, att ordet ej kan rĂ€ddas Ă„t Finskan; det Ă€r och förblir det Iitth. kepurre mössa, öfver Lettiskan inkommet i Finskan och frĂ€n detta till Lappskan kapper. Lösa mössor eller andra hufvudbonader hade ej Fornfinnarne se Kulturor- den; derför hade de ej heller namn pĂ„ dem. Under no 278 finna vi Ă„tskilliga ord af alldeles olika ursprung sammangyttrade. Estn. kĂ€pp gen. kĂ„pa och liv. kĂ€ba tass pĂ„ djur höra tillsammans med det f. kĂ„pĂ€lĂ€ tass, som Ă€r ett derivat ur det i Estniskan qvarlefvande stamor- det. Men estn. kopr , f. kopra nĂ€fve har ej nĂ„gon gemen- jh h*n jj »>! 2 wr? I K ? il ni-? Ă€TiiW Hi. ^ m i y v TliI- k -i t.!*L % âą'» 3 * !l ko Ult Va Digitized by 107 ville kr- likt i n or- \ i t. j hkâ t nL njl \*Ă© \\iW l;uM d det ilha* blhf ! s aeit lUSim* jvricie! , tnbafl? 1st hit* IĂ * a!*r IĂ€B »' 1 furtf 1 iflrk** . , ello j irof I olik» b li fi JI»A auior* »iiiefl* skap med dessa ord. SistnĂ€mnda ord finna vi i gestalten koura Ă€nnu en gĂ„ng no 294 anfördt uti en annan grupp, ehuru det dock Ă€r allmĂ€nt bekant, att detta ej Ă€r annat Ă„n en nyare form af kopra. Ett derivat af detta Ă€r kopru vat- tenfall mellan tvĂ€nne klippvĂ€ggar i meningen af nĂ„gonting sammantryckt, sammanpressadt, hvilket vi dock finna hos hr D. under no 286 anfördt sĂ„som ett sjelfstĂ€ndigt eller pri- mitivt ord. Om ordet kapio hĂ€sthof delar jag Lönnrots me- ning, att det Ă€r det r. koiiuto hof, endast att det finska or- det af fonetiska skĂ€l ej kunnat bibehĂ„lla originalordets t. Af kapio Ă„ter Ă€r kavio en förmildrad biform, ehuru det orĂ€tt upptrĂ€der i en annan grupp under no 292. I betydelsen af sĂ€desmĂ„tt Ă€r ordet kappa obestridligt det sv. kappe . Men dĂ„ f. kippa dialektvis antager gestal- ten kappa genom eu förvexling af a och i y som förekom- mer ej sĂ€llan, sammanfalla detta genuina och det nĂ€mnda lĂ„nordet till ljudet, men hĂ„llas dock af sprĂ„kkĂ€nslan till be- tydelsen Ă„tskils. Dessa frĂ€n olika hĂ„ll hĂ€rstammande ord hade sĂ„ledes ej bordt sammanföras no 279. Under no 283 finna vi estn. kabel grĂ€fta ej ^wurf- schaufeP, liv. kapxl id. och magy. kapa trĂ€dgĂ„rdshacka sammanstĂ€llda, ehuru de ej hafva annat gemensamt Ă€n att de pĂ„ olika hĂ„ll blifvit lĂ„nade frĂ„n de lettiskt-slaviska sprĂ„- ken, hvarest verbet r. KonaTb, lett. kappat grĂ€fva utgör de- ras grundord. En nĂ€rmare utredning om dessa ord lemnas i Kulturorden. Orden kiverĂ€ y kovera , kuvera anföras ytterligare under no 294, sedan de dock i sina Ă€ldre gestalter kiperĂ€ y kopera , kupera förut förekommit under Ă„tskilliga numror. No 337 utgöres af ordet korni ^einhei- mische benennung des volkes bei den Syrj. u. Permiern 1 â, BammanstĂ€lldt med ostj. ^o, yui man och vog. qum id. Detta innebĂ€r mer Ă€n ett misstag. Det syrjĂ€nska ordet har intet att skaffa med dessa ugriska ord, emedan det Ă€r identiskt med iom, det syrjĂ€nska och ursprungliga namnet pĂ„ flo- den Kama, med ett tillagdt i, som möjligen Ă€r en samman- dragning af adjektiv*Ă€ndelsen - ja , eller kanske hellre blott Digitized by LaOOQle 108 det *, som förekommer i flera af de ural-altaiska sprĂ„ken in- skjutet mellan delarne uti ett sammansatt ord och hörer till den förra af dem. Vi hafva sĂ„ledes i komi antingen ett ad- jektiv, som i Finskan skulle motsvaras af kamainen =ka - malainen, eller ock qvarlefvan af ett sammansatt ord, hvari ordet kom Kama utgör den förra lemmen om förekomsten af sĂ„dana stympade composita i vĂ„ra sprĂ„k se Suom. Kiel. Rak. § 145. I sjelfva verket nyttjas ocksĂ„ det fullstĂ€ndiga komi-mort mera sĂ„som inhemsk benĂ€mning pĂ„ det syrjĂ€nskt- permska folket; detta ord betyder ordagrannt Kama-menni- ska och just deraf anser jag komi, som derjemte nyttjas, vara en förkortning. Detta slags bildning af folkslagsnamn Ă€r tem- ligen allmĂ€n bland de permska och ugriska Finnarne. Wot- jakernas inhemska namn ud-murt ell, vudi-murt Ă€r bildadt pĂ„ detta sĂ€tt, af mur t = det nyssnĂ€mnda syrj. mort och ud ell. vud det inhemska namnet pĂ„ floden Wjatka. PĂ„ samma sĂ€tt Ă€r namnet Ostjak, hvarmed de lĂ€rda sĂ„ mycket brĂ„kat sina hufvuden, bildadt af as Ob, sing. as-y o Ob-man plur. a$-ja% Ob-mĂ€n, Ob-menniskor, folk som bor vid Ob, af hvil- ket sistnĂ€mnda Ryssarne och andra nationer fĂ„tt OcTbHKi», Ostjak. Inom Obs flodsystem kallas vid nĂ€stan hvarje större biflod innevĂ„narne med denna biflods namn, sĂ„som Pol-jay, KĂ€sim-jay, Saku-jay innevĂ„nare vid Poluj, KĂ€sim och Saku d. Ă€. Sigva ell. nordi. Sosva. Mellan de ugriska och perm- ska sprĂ„ken finnes i denna bildning af nomina gentilia Ă€nnu en intressant beröringspunkt, neml. pluraltecknet i dessa namn. Uti ostj. as-yo Ă„r den sednare delen yo man, menniska, hvaraf plur. regelbundet Ă€r yojet. Men af as-yo heter plur. as-jay. Detta jay kan omöjligen vara uppkommet af yojet, ej heller antrĂ€ffas det i sprĂ„ket sĂ„som ett sjelfstĂ€ndigt ord, utan Ă€r rĂ€tt och slĂ€tt en pluralĂ€ndelse, hvilken i Ostjakiskan nyttjas blott af ifrĂ„gavarande nomina gentilia, men deremot i Syr- jĂ€nskan-Permskan i gestalten -jas Ă€r den allmĂ€nna Ă€ndeisen för pluralis. AngĂ„ende Kamaâs inhemska namn kom , Ă€fven uttaladt kam, vill jag tillĂ€gga, att det pĂ„tagligen Ă€r identiskt med det finska ord, som i vĂ„rt sprĂ„k framtrĂ€der i gestal- terna kemi och kymi> hvarför komt } i fall det skulle uppta- Ă„ D vi der Mer te esa fal t iV h i-ni a; ^ 14. ti »te Ă„ar * ka [i il SĂ€ i fr ut u c- !a,i ft*. Hm i Ull * iU 1,4 ^4 kil, I % isitL. ^ iiiutil *** ht ^ u & til k j *4 ihi' 1 $ J U.! ^ itii. v. tj * Digitized by LaOOQle 109 gas i hr Ds ordbok, hade bordt sammanstĂ€llas med dessa ord under no 334. SĂ„som bekant Ă€r Kemi namnet pĂ€ tvĂ„ stora floder i Finnarnes nordliga omrĂ„de, af hvilka floder den ena faller i Bottniska viken och den andra i Hvita haf- vet. Kymi Ă€r namnet pĂ„ Kymmene-floden i södra Finland. Detta ord Ă€r Ă€nnu tillika ett nomen appellativum, betydande stor flod, hufvudflod i motsats till bifloderna. Denna be- tydelse har Ă€fven ordets andra gestalt Kemi pĂ„tagligen haft; och denna betydelse har Ă€fven den permska gestalten Kom, Kam. SĂ„ Ă€r förhĂ„llandet Ă€fven med as i Ostjakiskan; och det kan vĂ€l hĂ€nda, att en Ostjak frĂ„gar fremlingen, om i dennes land finnes nĂ„gon as flod, hufvudflod sĂ„ stor som den jĂ€s, vid hvilken han bor. Deremot kallas bifloder jogan, jugan, som Ă€r identiskt med f. joki. Till no 341 hĂ€ijy âschlecht, böse, gemein^ kan anmĂ€r- kas, att ordet i folksprĂ„ket nĂ€stan allmĂ€nnare antrĂ€ffas i ge- stalten Aa;y, men Ă€r rĂ€tteligen en förmildring af ett ursprung- ligt hĂ€iky, hĂ€ikĂ€ . Dess ursprungliga konkreta betydelse Ă€r svag, kraftlös hos Renvall Ă€ro dess första betydelser ^usui ineptus, inutilis, nequam*â, i hvilken betydelse det Ă„terfinnes i derivater sĂ„dana som hĂ€ikenen, hĂ€ikitĂ€n o. s. v. Med denna betydelse förekommer ordet Ă€fven i Lappskan uti gestalterna hcegjo, hajo, hvilka vi hos hr D. finna under no 598 sam- manstĂ€llda med f. heikko, som dock ej Ă€r annat Ă€n en va- riant eller tillochmed ett derivat af hĂ€iky, hĂ€ijy. Det lapp- ska ordet har dock Ă€fven den afledda betydelsen fattig. Ver- bet hĂ€viĂ€n blifva fattig, af hr D. anfördt under egen num- mer 771, hĂ€rstammar troligen frĂ„n detta ord, och kan, sĂ„- som trestafvigt, i intet fall vara ett primitivt ord. Egendom- ligt nog finna vi denna samma artikel hĂ€ijy hos hr D. i 2dra hĂ€ftet under no 809 upprepad och förbĂ€ttrad, ett hand- gripligt bevis derpĂ„, att sĂ„dana arbeten som det ifrĂ„gava- rande ej böra utgifvas i hĂ€ften. Till no 342, deri f. hĂ€rkĂ€ oxe och la. hcergge ârenn- thierochs 15 rĂ€tteligen blott körren Ă€ro sammanstĂ€llda med agr. jor, kan anmĂ€rkas, att detta sednare ej betyder alls oxe Digitized by LjOoqLc no emedan nötkreatur först i nyare tid blifvit införda i Ugrer- nas land, utan handjur i allm. af ren, hjort, hund o. s. v.. Vid no 344 finua vi med hilja stilla, sakta, stillsam, och dess derivater sammanstĂ€lldt bland andra Ă€fven hillitsen* tyra, hĂ„lla i styr, beherrska, hvilket ord likvĂ€l Ă€r af annat ur- sprung Ă€n det förstnĂ€mnda. Ordet hillitsen Ă€r nĂ€rmast de- rivat af hil ti hejd, Ă„terhĂ„ll, deraf sprĂ„ket företer flera deri- vater, sĂ„som hillitöin , hiltiĂ€ , hiltimĂ€töin ; men detta hil ti synes dock vara endast en variant af ho/ti ell. holtti , som har samma betydelse och uppenbarligen Ă€r sv. folksprĂ„kets hĂ„ll hejd, Ă„terhĂ„ll frĂ„n verbroten halt. Ordet hil ti och dess derivat hillitsen , hvilka ej Ă„terfinnas ens i Estniskan Ă€n min- dre i nĂ„got annat slĂ€gtsprĂ„k, Ă€ro sĂ„ledes och uppfattas Ă€fven af sprĂ„kkĂ€nslan sĂ„som pĂ„ Finskans omrĂ„de, genom förvex- ling af a och i, uppkomne varianter af halti i haltija t. ex. och liallitsen , för hvilka uppenbarligen ligger till grund den nĂ€mnda germaniska verbroten halt . â Verbet hilaan slĂ€pa, hala, som Ă€fven anföres hĂ€r, synes verkligen vara af samma rot som hilja, och förbindeö naturligt med detta ord genom sin lappska gestalt hilggot , hilgodet skjuta ut en bĂ„t af hr D. ej anfördt, hvaraf synes, att de finska ordens ursprung- liga gestalt varit hilka och hilkaan. Den andra betydelsen för hilja sen, sentida har hr D. glömt. SammanstĂ€ller man ordets tvĂ„ nuvarande, skenbart sĂ„ olika betydelser med hvar- andra, kommer man till den rĂ€tta ursprungliga betydelsen lĂ„ngsam, sĂ„som en gemensam utgĂ„ngspunkt för dessa bĂ„da, och hĂ€rmed öfverensstĂ€mmer betydelsen af f. hilaan och la. hilggot förtrĂ€ffligt. NĂ„gra af mig under bokstafven h anmĂ€rkta ordlikhe- ter mellan Finskan och Lappskan, hvilka jag ej kunnat finna i hr Dis ordbok, mĂ„ hĂ€r fö plats. De Ă€ro f. halu lust la. vuolo id.; f. harva gles la. vuorje, vuorjes tunn om skĂ€gg o. d. f. haukata bita la. havkkadet 1. hauketet qvĂ€lja t. ex. om röken i tĂ€ltet; f. henki lif, ande la. vuoih ande, f. hiehOy hehko qviga la. guiggo , kuigo f hvilken gestalt tyder derpĂ€ att ordet rĂ€tteligen Ă€r af skandinaviskt ursprung; f. hieroa gnugga, gnida, blanda maten med krĂ€kla, f. hierin LUJ Ă„, i . v »h;i $ . »!;yd ^'.1* '[] \ i » -L m 4 i , * â '.i 'k' > 1 is, x > 'ufcf Iflfe il ' ' iii t fRI _ ött * ar & i f e ^ 1 ^ it> r iuir c * iia 117 Under no 418 tahto, tahdon mĂ„ste Ă„ter oordning i de beslĂ€gtade ordens upprĂ€knande anmĂ€rkas. Det f. verbet tah- don Ă€r derivat af tahto , hvilket i sin tur Ă€r nomen actiouis af det i Estniskan Ă€nnu bevarade ursprungliga verbet taht- a-ma , som har a till bindevokal. Hvarför verbet tiedyn , som Ă€r den intransitiva formen af tiedĂ€n , blifvit stĂ€lld t sjelfstĂ€ndigt under no 425 och ej tillsammans med detta under no 423, Ă€r svĂ„rt att inse. UugefĂ€r samma gĂ€ller om tulukset no 432 och tuli no 431, af hvilket sednare det förra Ă€r ett regelbundet derivat. Under no 435 fĂ„ vi veta, att r. TOCKa Ă„ngest Ă€r dt f. tuska , hvilket Ryskan lĂ„nat frĂ„n Finskan. Detta pĂ„stĂ„ende stöder hr D. hufvudsakligast derpĂ„, att dĂ„ TOCKa ej förekom- mer i Foruslaviskan, mĂ„ste det vara ett lĂ„uord i Ryskan. Jag kan ej kontrollera hr Ds uppgift hĂ€rom ur Miklosich* lexikon, dĂ„ jag ej har detta arbete till hands. Det af Pe- tersburgska Vet. Akademien utgifna GlOBapb UepKOBHO-Cjia- BflHCKaro H PyccKaro H3MKa Lexikou öfver Kyrkoslaviska och Ryska sprĂ„ket upptager imellertid ordet TOCKa, och Dahl i sitt bekanta stora lexikon sĂ€tter detta ord i förbindelse med verbet rfccinrn» trĂ€nga, trycka, förfölja, som obestridli- gen Ă€r ett slaviskt ord. Samma TOCKa Ă„terfinnes i gestalten teska sĂ„som stamord uti mĂ„nga polska, tschechiska och syd- slaviska ord tesknost , tesklivost , teskota m. fl., alla med samma eller uĂ€rbeslĂ€gtad betydelse Ă„ngest, andligt qval, ledsnad. Det Ă€r sĂ„ledes temligen sĂ€kert, att TOCKa Ă€r af ge- nuin slavisk hĂ€rkomst och ingalunda lĂ„nadt frĂ„n Finskan, och sannolikt Ă„tminstone Ă€r det motsatta förhĂ„llandet. Men jag vill nu ej uppehĂ„lla mig dervid, utan anmĂ€rker Ă€nnu vid denna artikel i hr Ds ordbok, att han deri om ordet tuska uttalar Ă€fven den meningen, att det vore till roten beslĂ€g- tadt med tuiskan flyga ell. strös hastigt omkring hvaraf bland annat tuisku snöyra och med tiuskan yttra otĂ„ligt, och med gnĂ€llande ton. snĂ€sa till. Detta Ă€r dock föga troligt. SĂ„vĂ€l tuiskan som tiuskan höra till dessa halfono- matopoetiska ord, om livilka i det föregĂ„ende var frĂ„ga och .1 Digitized by LaOOQle 118 som för icke-Fiuneu Ă€ro sĂ„ svĂ„ra att fatta; tuiskan Ă€r ett onomatopoetioon för synsinnet beslĂ€gtadt dermed Ă€r htiiskan och kanske Ă€fven luiskan , hvaremot tiuskan iir ett sĂ„dant för hörseln. Men i tuska förekommer ej nĂ„gon onornato- poesi alls F. terve frisk har af andre forskare och sednast Ă€fven af Lönnrot ansetts vara r. 3AopoBHĂ frisk. Detta ryska ord begagnas i gestalten 3ÂŁopoBO fneutrum och Ă€fven i deriva- tet 3jnpaBie helsa sĂ„som helsningsord uti folksprĂ„ket, och har i denna anvĂ€ndning vunnit stor utbredning bland de finska folken. Karelarne sĂ€ga Ă€nnu vid helsning terve , terve! li- kas ym Esterna sitt tere, tere! och hos de nĂ€rmast Ryssarne bosatte Finnarne hör man ock torovo, torovo! Gerymi denna anvĂ€ndning har ordet smĂ„ningom vunnit den medborgarrĂ€tt i de vesttinska sprĂ„ken, som det obestridligen nu eger, men kan ej sammanstĂ€llas med nĂ„gra genuint iinska ord, Allra- minst med dem, med hvilka hr 1. under no 453 satt det i förbindelse. Ordet terĂ€ liar för h varje Finne, som kĂ€nner finska sprĂ„ket, en betydelse, hvilken Lönnrot rĂ€tt lyckligt karak- teriserat med orden *'i allmĂ€nhet för alla ting det förnĂ€m- sta 1. det hvarmed de yttra sin verkan, spets, udd, egg, bett, klinga, blomkrona, ax, skida, korn 75 . I Kalevala, 15. 219, 229, kallas tillochmed solens runda skifva terĂ€. SĂ„ mycket underligare Ă€r det att finna, att hr D. fördelat ordet pĂ„ tvĂ„ artiklar no 454 och 456 blott pĂ„ grund af de tvĂ„ skenbart olika betydelserna af kĂ€rna eller korn i sĂ€desvexter och bett, egg, hvilka betydelsers gemensamma ursprung klar- ligen framgĂ„r ur den anförda definitionen. I den sednare artikeln sammanförer hr D. med terĂ€ ordet terva, som at alla andra forskare, Ă€fven Lönnrot, ansetts vara ett lĂ„nord. Under no 476 Ă€ro f. tarttua hĂ€fta vid, fastna, tarjoon framrĂ€cka, bjuda och la. doarjot stöda, stötta, uppehĂ„lla, för- svara, anförda sĂ„som hörande till ett. Stamordet för verbet tar joan , tarjoon Ă€r subst. tar jo , hvars förvand tskap med verb- stammen tarttu Ă€r mer Ă€n osannolik. Det lappska ordet Ă„ter Ă€r pĂ„tagligen identiskt med f. tor jun försvara, afhĂ„lla ifrĂ„n; Wa- ^ Uir F fei 3 » ri> 'Ni,* w i fe h'i !>⹠° i iT ... âąâąT .]r Hl i> fi * fei' i, % ^ u- , fefe Digitized by fejOOQle 119 tillochmed har Lappskan uti ordet doarje stötta bevarat stam- ordet, hvilket i Finskan ej kommit i bruk. Ie tre samman- stĂ€llda orden hafva i sjelfva verket intet gemensamt utom den yttre tillfĂ€lliga likheten. Artikeln no 489 utgöres af turi trana, sammanstĂ€lldt med identiska ord ur andra slĂ€gtsprĂ„k, och författaren uttalar den förmodan att ordet vore '^wurzelhaft verwandt 71 , med magv. tarka brokig. Detta Ă€r svĂ„rt att medgifva. SammanstĂ€ller man med detta tur i det motsva- rande finska kurki förvexling af t och k Ă€r ej sĂ€llsynt, sĂ„ vinnes förbindelse med f. kur-kku hals, strupe, en förbindelse, som synes naturlig med afseende Ă„ tranans lĂ„nga hals. DĂ„ tallus och tallaan Ă€ro regelbundna derivat ur talla , Ă€r det ej lĂ€tt att inse, hvarför dessa tre ord anföras under sĂ€rskilda numror. Af derivaterna synes, att ordet talla , hvaraf en biform talka finnes, ursprungligen betyder fot, och genom denna betydelse kan det bringas i förbindelse med f. jalka och mordv. pilge . Det ostj. verbet la ilem, taitem stĂ„ Ă€r kanske ur samma rot som dessa ord, ehuru det vĂ€l ock kan sĂ€ltas i förbindelse med f. seison. Adjektivet tania rĂ€tteligen tanea Ă€r under no 516 upptaget sĂ„som artikelns utgĂ„ngspunkt, ehuru dess stamord iana Ă€fven finnes i sprĂ„ket. Ett mycket bekant derivat af det förra Ă€r tanakka, hvilket hr D. orĂ€tt skrifver tanikka , som Ă€r nĂ„got helt annat och bordt anföras under no 518. Det vestfinska ordet tappi no 525 Ă€r sv. tapp och har ingenting att skaffa med typpÀÀn stympa m. fl. verkli- gen genuina ord, ej heller med tuppaan , tuppia, h vilka Ă€ro genom förvexling af k och p uppkomna bigestalter af tuk - tia tillstoppa eller ock möjligen blott lĂ„nord af 6v. stoppa. Ordet tappi kan lika litet hafva sjelfstĂ€ndigt uppkommit pĂ„ finskt botten som tynnyri och olut . Det under no 530 upptagna tenippu Ă€r, sĂ€som hvar man vet, ej nĂ„got genuint ord, utan jemförelsevis nytt eller ungt i Finskau, ty det har till original det ital. tempo, hvil- ket i Svenskan och Ă€fven andra sprĂ„k bland annat brukas sĂ„som benĂ€mning pĂ„ handgrepp i soldatexercis. Det har na- Digitized by LjOoqLc 120 turligtviö genom det svenska militĂ€rvĂ€sendet inkommit i fin- ska sprĂ„ket och sedan fĂ„tt en nĂ„got vidare betydelse. Det i Estniskan allmĂ€nt brukliga töbi sjukdom, stam töbe. antrĂ€ffas i Finskan uti verbet pote-a, hvari ordets kon- sonanter Ă€ro omkastade. Detta verb Ă€r ej observeradt hos hr D. vid nĂ€mnda ord no 533, men i stĂ€llet Ă€r det der satt i förbindelse med ett halfonomatopoetiskt verb tepertyii , hvarmed det dock ej torde hafva nĂ„got gemensamt. Jag tager vĂ€l ej för afgjordt, att f. tammi ek Ă€r lĂ„nadt och identiskt med slav. dub; men dĂ„ detta ord med den ur- sprungliga nasaleringen hetat dumb, hvilken gestalt det Ă€nnu har i Polabiskan, och dĂ„ det i Polskan heter damb , hade vĂ„r lexikograf dock kunnat under no 547 fĂ€sta uppmĂ€rk- samheten vid en sĂ„dan likhet, som knappt kan vara tillfĂ€l- lig. Budilovitsch anser ifrĂ„gavarande slaviska ord för ursla- viskt se hans förtrĂ€ffliga nyligen utkomna IlepBobbrrHbie bt> imh fl3biKt. öbirt h noHnfinxT, no 4 aHHburb .leKCHKa^bHblMT». ll3CJl^40BaHifl BT> OĂJiaCTH JIHHrBHCTH4eCK0ti najieoHT04orin CjiaBflin>. H. I. KieBT> 1878, 1879 Fornsla- verna i deras sprĂ„k, lefnadssĂ€tt och förestĂ€llningar, pĂ„ grund af lexikaliska data; undersökningar pĂ„ omrĂ„det af Slavernas linguistiska paleontologi. Under n;o 550 vid ordet tuomi hiigg anföres, att Schibf- iher sammanstĂ€llt, detta ord med ostj. jĂ€m och votj. I om, hvilka hafva samma betydelse soin det finska ordet. Denna mening förkastar dock hr D., sammanstĂ€llande dessa osttin- ska ord med f. lemmen puu kĂ€rlekens trĂ€d och lemmen lehti kĂ€rlekens löf. En hvar som nĂ€rmare kĂ€nner runorna, der allena ordet lempi förekommer, vet att med uttrycket lem- men lehti ej menas löf af nĂ„got bestĂ€mdt trĂ€d, utan ett löf eller blad, hvarmed sĂ„som trollmedel genkĂ€rlek vĂ€ckes Kal. 2. 196; undantagsvis begagnas uttrycket sĂ„som benĂ€mning pĂ„ ett sĂ„r helande lĂ€ke- eller trollmedel Kal. 9. 411. Der- emot förekommer uttrycket lemmen puu aldrig i runorna, mig veterligen ej heller i folksprĂ„ket, och jag kan ej finna, hvarifrĂ„n LĂiwrot fĂ„tt det och af hvilken anledning han kal- lar det hĂ€gg, dĂ„ Kalevala 2 runon tvĂ€rtom uppgifver, att ĂWH 1 V in Hff 2t k'M * 1*1 k i! liWi-r â^Ur fl. âą' -ill ,;Ă€ k' 1 ^ fil'.; I.,- K'.,, t] % fr *4 f ,v tr * ^ i u fj, M i ' l ni 3 ' ' V'!; ^4 M\ * , Digitized by VaOOQle 121 lemmen lehti vĂ€xte pĂ„ eken. Men Ă€fven om lemmen puu verkligen vore namnet pĂ„ nĂ„got trĂ€dslag, vore det dock ej identiskt med ostj. jam och votj. \öm. Det ostjakiska ordet heter egentligen lum, lom och dial. jum, med ett anljud, som i Finskan motsvaras Ă€n af t, Ă€n af s, sĂ€llan af l , och detta lum heter i de permska sprĂ„ken lötn och i Finskan tuomi. Den af Schiefrbr gjorda sammanstĂ€llningen Ă€r sĂ„ledes riktig. Till no 556 harva kan tillĂ€ggas, att i Ostjakiskan ya,r betyder detsamma som detta finska ord. Under no 560 förekommer suu och i omedelbart sam- manhang dermed upprĂ€knas en mĂ€ngd derivater derur. Der- för förvĂ„nar det, att först under följande nummer och sĂ„som sjelfstĂ€ndig artikel finna verbet suutelen , som dock Ă€r ett alldeles regelbundet derivat frĂ„n suu y i denna följd suu , suu - dan , suutelen . Verbet suudan har hr D. alldeles glömt bort. Att sammanstĂ€lla no 566 magy. W, vog. lu , lo och ostj. lou hĂ€st, hvilka höra tillsamman, med liv. loju sto och f. laikko hör till de djerfheter, hvilka endast hr D. kan begĂ„. Om det liviska loju sĂ€ger Wiedemann, att det Ă€r âveraltet 7 â, hvaremot stoets rĂ€tta namn Ă€r JcĂ©v. Det Ă€r dock troligt att loju , i fall det ej Ă€r ett lĂ„nord, icke Ă€r djurets rĂ€tta namn, utan en föraktfull benĂ€mning pĂ„ en mager, dĂ„lig mĂ€rr jmfr f. loju, lojuan m. fl.. Vare sig dock huru som helst med det liviska ordet det finska laikko har alldeles intet att skaffa med ofvananförda ugriska namn pĂ„ hĂ€sten och bety- l! ej heller 'pferd 7 * sĂ„som hr 1. öfversĂ€tter det, utan b lĂ€s, Wi flĂ€ck i pannan pĂ„ en hĂ€st, och Ă€r i annan gestalt det- Mtoroa som d**t i Kalevala förekommande l ii * 'tiU ' k I s i. \ ^ L"tv - O .V ' 'l * *' f ;r> ua; j â 0$ * k ' r an 4i , 1'sder 'â'b.. Digitized by LaOOQle 123 keu lĂ„nat namnet pĂ„ detta föremĂ„l hos de slaviska eller ger- maniska grannarne öopo^a, Bart, parta . Om ordet sikka har ur Renvalls lexikon influtit i Lönn- rots ett groft fel, som Ă„ter föranledt hr D. till ett stort misshugg no 584. Lönnrotâs bestĂ€mning, ordagrannt öfver- satt frĂ„n Renvalls, lyder ''"sikka parningslust, brunst hos tĂ„r, getter; olla sikassa 1. sikoillansa vara brunstig". En- dast det sista Ă€r riktigt, ty saken Ă€r den, att ordet sikka 1. sikko, föga brukligt i Finskan, men sĂ„ mycket mer i Estni- skan ehuru Ă€fven der troligen af frĂ€mmande ursprung, i sistnĂ€mnda sprĂ„k betyder boek, handjur af fĂ„ret eller geten, i synnerhet det sednare. FrĂ„n denna betydelse synes det vara lĂ„ngt till den af de tvĂ„ lexikograferne angifna. Det Ă€r likvĂ€l ej sĂ„. 3Ian sĂ€ger i Finskan om kon, dĂ„ hon Ă€r brun- stig âlehmĂ€ on hĂ€rjillĂ€nsct* med adess. plur. af hĂ€rkĂ€ oxe, tjur. Uttrycket Ă€r omöjligt att ordagrant efterbilda; nĂ€rm* ningsvis kan det öfversĂ€ttas med kon har lust till tjurar. PĂ„ samma sĂ€tt sĂ€gcs om svinet "sika on karjuillansa' n sug- gan har lust till fargaltar, af kar ju fargalt. Oeh likasĂ„ sĂ€- ger man om getter och fĂ„r r uuhi, kili on sikoillansa 11 har lust till bockar, af det ifrĂ„gavarande ordet sikka 1. sikko bock. Lönnrots n olla sikoillansa vara brunstig 17 Ă€r sĂ„ledes rĂ€tt, blott man underförstĂ„r att uttrycket gĂ€ller endast om tĂ„r och getter, h vilket dock framgĂ„r af hvad han yttrar li- tet förut. Hr D. har tagit sig friheten att utvidga betydel- sen af ordet sikka till ^brunst bei thieren 11 i allmĂ€nhet, och detta har han gjort sannolikt för att kunna med detta ord sammanstĂ€lla verbet sikiĂ€n atlas, alstras, emedan detta ej begagnas blott om fĂ„r och getter, utan Ă€fven om andra djur, ja sjelfva menniskan. Men dessa ord hafva ej nĂ„got gemen- samt med hvarandra; sikka , med dubbelt Z>ljud, betyder bock, sikiĂ€n , med enkelt sĂ„dant, betyder atlas, alstras, och har till stamord ett siki ell. sike med betydelsen foster, som vĂ€l ej sjelft numera förefinnes i sprĂ„ket, men dock antrĂ€f- fas i ordet sikiö, sikiĂ€ foster, affoda sĂ„som stamord. Under no 620 förekommer ordet sysi kol, stam syte , och hr D. syues förmoda, att det Ă€r derivat frĂ„n syttyĂ€ tĂ€n- Digitized by CjOOQle 124 das, dĂ„ han om sysi sĂ€ger ^der bildung nach wörde das vvort so viel heissen als das angezundeteâ. Sanningen ftr dock den, att sysi Ă€r stamordet, livaraf regelbundet bildats verbet syt-tÀÀ tĂ€nda och deraf intransitivet eller passivum sytt-yĂ€ tĂ€ndas. Ăfven syden , syteĂ€ kytta. förkolas Ă€r ett regelbundet derivat frĂ„n syte. Lappska ordet suorgge trĂ€dgren, tlodarm torde ej kunna sammanstĂ€llas med f. saara , ha a ra gren no 635, utan med f. sorkka fot. ben hos djur, ehuru dessa bĂ„da ord till roten dock kunna vara beslĂ€gtade med de förra. Till 638 sart i och 63S lĂ€s 639 hirvi, der vi bland annat finna magv. szarv horn och szarvas hjort anförda, hade Ă€fven bordt hĂ€nföras f tarvas. Om detta i Kalevala förekommande ord i verserna âPohjola porolla kynti, Ta- kalappi tarvahalla r> , som eljest Ă€r alldeles obsolet, tvistade man lĂ€nge, tills jag antrĂ€ffade ordet i Ljungo Thomas lagöf- versĂ€ttuing i betydelsen el g se Suomi, 2n Jakso 1 osa s. 7. OrĂ€tt Ă€r ordet suoro r g!ied der thiere'â under no 642 uppstĂ€lldt sĂ„som ett sjelfstĂ€ndigt stamord. Det ar identiskt med eller Ă„tminstone derivat frĂ„n saora rak och hade sĂ„le- des haft sin rĂ€tta plats tillsammans med detta ord. Vid no 668 sa iras sjuk hade mordv. verbet sĂ€rĂ€dan vara sjuk f. sairastanj , sĂ„som dermed nĂ€ra beslĂ€gtadt, bordt anföras. Att surma död fĂ„tt sin egen nummer 670 och ej stĂ„r tillsamman med verbet suren, som i Estniskan och Wotiskan har betydelsen dö och deraf surma sure-ma Ă€r ett tydligt derivat, förefaller besynnerligt. HĂ€rmed har jag kommit till första hĂ€ftets slut. Tid och tillfĂ€lle medgifva mig ej att egna det andra hĂ€ftet en sĂ„ ingĂ„ende granskning som den det första nu erhĂ„llit. Lik- vĂ€l kan jag ej lemna det andra hĂ€ftet heller utan att au- mĂ€rka om ett och annat, som fallit mig mest i ögonen. I detta hĂ€fte, sotn kom tvĂ„ Ă„r sednare ut Ă€n det lsta, har arbetets plan undergĂ„tt en betydlig förĂ€ndring, deri neml. att rotgrupperna i detta hĂ€fte Ă€ro mycket större Ă€n i det första, hvilket dock kan till en del Ă€fven bero af Ă€mnets be- ifktK $ tWI »v. Tij fl' ..M t * fi 1 b i U Kl I- to * * ^ .a n .V !, flits $ *l'Ă L e , i ittyi ^ i ii i t'; K ^1 Digitized by VaOOQle 125 skaffenhet det Ă€r bokstafven $, hĂ€r afhandlas. Ju större imellertid den ordmassa Ă€r, som antages hafva sitt ursprung i en s. k. rot och derundr sammanstĂ€lles, desto större mĂ„- ste Ă€fveu det godtycke vara, hvarmed de sĂ„lunda samman- fösta orden likasom pĂ„ en prokrustesbiidd af etymologen gö- ras lika eller liknande hvarandra och lemlĂ€stas sĂ„vĂ€l till be- tydelse som ljud. All ordning och öfversigtlighet gĂ„ hĂ€ri- genom förlorade, egenskaper, hvilka dock ett lexikaliskt ar- bete i första rummet bör ega. Och hvad har hĂ€rmed vun- nits? Knappt nĂ„got annat Ă€n att författaren varit i tillfĂ€lle att visa sin skicklighet i fonetikens trollkonster och sin full- komliga oafhĂ€ngighet af allt hvad som kallas sundt förstĂ„nd. Ty fĂ„fĂ€ngt Ă€r det att hoppas, att nĂ„gon skulle bli öfverty- gad t. ex. derom, att roten sap med varianter i de linska sprĂ„ken ursprungligen har följande 14 betydelser driicken, schmutz, eng, zupfen, umwickeln, umwiihlen, magern, ertrin- ken, sauer werden, greifen, sch lagen, fiigen, schleifen, sam- meln 2 hĂ€ftet s. 60, och att ord, sĂ„dana som suppu , siipi , sauva , sepci, saapas , hĂ€peĂ€ , happama , sappi , sav i, suoja , hauta , haava, seppĂ€ skulle hafva sitt gemensamma ursprung i detta sap . SĂ„ vidt mig Ă€r bekant har ingen af de sprĂ„k- forskare, hvilkas arbeten kunna kallas niöustergiltiga, gifvit teorin om ordrötterna en sĂ„ vidstrĂ€ckt tillĂ€mpning som hr D. Dock, det Ă€r icke min meniug, att denna gĂ„ng granska planen i hans arbete, utan mĂ„ste jag inskrĂ€nka mig att till det sednare af de tvĂ€nne utkomna hĂ€ftena nu göra nĂ„gra anmĂ€rkningar i detalj. I spetsen för artikeln no 682 stĂ„r veps. seraidan bĂ€fva, darra. Hvarför Ă€ro de beslĂ€gtade finska sĂ€rĂ€jĂ€n , sĂ€rĂ€htÀÀ Tpyy pyrĂ€hti, maa jĂ€rĂ€hti, Jeesuksen sydĂ€n sĂ€rĂ€htP ej an- förda hĂ€r? Under no 683 finna vi bland annat f. hieroa , men sakna dess lappska motsvarighet jierrot. Verbet siirtÀÀ no 686 Ă€r helt visst uppkommet af samma rot som f. syr-jĂ€, hvilken rot kanske finnes i tscher. sir rand, kant, och hade sĂ„ledes rĂ€tteligen bordt samman- stĂ€llas med dessa ord under no 648 i hĂ€ftet. Digitized by VaOOQle 126 Under no 690 furekoinmer f. sĂ€rki mört, jemte Ă„tskil- liga ord ur slĂ€gtsprĂ„ken, som dels Ă€ro dels af författaren antagas vara identiska med detln ord. Bland de sednare antrĂ€ffa vi Ă€fven magy. sarga i sammansĂ€ttningen sarga si~ rdltf ^hĂ€ringsinöve*. Hr D. resonnerar sĂ„ hĂ€r sirdly allena betyder mĂ„s, sarga sirdly betyder sillmĂ„s, sĂ„ledes mĂ„ste sdrga betyda sill och vara identiskt med f. sĂ€rki. Olyckan vill dock, att sillens namn i Magyariskan helt enkelt Ă€r lĂ„- nadt frĂ„n Tyskan och ter sig ungerskt skrifvet her ing , samt att magy. sarga alls icke Ă€r namnet pĂ„ nĂ„gon fisk, utan be- tyder gul. SĂ„ledes Ă€r sdrga sirdly ordagrant gul mĂ„s och med detta namn, troligen af nytt datum, har inan pĂ„tagligen, ehuru ej lyckligt, efterbildat artnamnet larus fuscus eller möj- ligen artnamnet larus canus. Bland de andra ord, som hĂ€r sammanstĂ€llas, förekomma Ă€fven ostj. 8Ă€ra%, sĂ€rak T plötze r och nordostj. soro% ^rothauge^, och hr I. gör i slutet af ar- tikelu den anmĂ€rkningen, att ^das magy. sdrga , welches nicht eiuzeln vorzukormiien scheint, stimmt ganz hesouders mit ostj. sĂ€rak ubereinâ 5 . Att pĂ„ en sĂ„dan öfvereusstĂ€m- melse ej Ă€r att tĂ€nka, synes af det nyss sagda. OcksĂ„ Ă€ro de ostjakiska orden ej namn pĂ„ nĂ„gon cyprinus-art, sĂ„som f. sĂ€rki och de af hr D. anförda ĂfversĂ€ttningarne, utan be- teckna en coregonus-art e. vimba. Det ostj. ordets rĂ€tta form Ă€r sori%, och det har Ă€fven blifvit lĂ„nadt till Obtrak- tens ryska sprĂ„k i gestalten cwpĂKl>. Skatans finska namn harakka och dess magyariska namn szarka Ă€ro troligen lĂ„nade och hafva det slav. copoKa skata till original. Denna fĂ„gel trifves mest i nĂ€rheten af fasta menniskoboningar och torde derför i en tidigare period va- rit obekant för de nomadiserande eller jagtidkande Finn- Ugrerna. NĂ€mnda ryska ord nyttjas ocksĂ„ sĂ„som uarnn pĂ„ en art qvinnohufvudbonad jmfr hĂ€rmed det sv. krĂ„ka , an- vĂ€ndt pĂ„ samma sĂ€tt. I denna betydelse har ordet ingĂ„tt i Wotiskan uti gestalten sorokka . Nis 692, 693. I f. solki bröstspĂ€nne hafva Tuomsen och jag trott oss igenkĂ€nna det fn. syllgo , nyare sölga , sölja. Hr D. anser ordet vara genuint och sammanstĂ€ller det ined mordv. sw/- Digitized by CaOOQle 127 gamo, namnet pĂ„ en stor bröstprydnad af lĂ€der ell. tyg, öf- versydd med silfvermynt, hvilket ord han sĂ€tter i förbindelse med mordv. s olgan sammansluta. HĂ€rvid Ă€r att mĂ€rka att s ulgatno ej samman- ell. fastsluter nĂ„got, utan betĂ€cker hela bröstet, derpĂ„ nedhĂ€ngande frĂ„n ett band kring halsen, och att detta ord i Mordvinskan likasom i Tscheremissiskan Ă€r ett lĂ„nord, hvars original Ă€r tschuv. s iilgemĂ© id. Mellan dessa ord och f. solki Ă€r sĂ„ledes ej nĂ„gon förvand tskap. Till no 711 helmi perla mĂ„ste Ă€fven la. helma rĂ€k- nas, ehuru det hĂ€r blifvit bortglömdt. Det Ă€r ej troligt att det ryska diamant Ă€r ursprungligen slaviskt, eftersom det ej tyckes förekomma i de öfriga slaviska sprĂ„keu. Men att det vore till Ryskan lĂ„nadt frĂ„n Liviskan, sĂ„soin hr D. efter Okewingk antager, Ă€r dock föga troligt. Det ryska or- det skall, enligt Gr , Ă„terfinnas i Kurdiskan, Persiskan och Arabiskan, hvilken uppgifts tillförlitlighet jag ej kan kontrol- lera. Om sĂ„ Ă€r, Ă€r ingenting naturligare Ă€n att ordet in- kommit i Ryskan frĂ„n det hĂ„llet. Möjligen kunde aJMa3T> dock Ă€fven vara det grekiska Att deremot antaga, att liv. ebnas berusten skulle vara originalet derför och öf- ver Ryskan gĂ„tt i de sydligare sprĂ„ken, motsĂ€ges sĂ„vĂ€l af olikheten i betydelserna för ajiMa3T» och el mas som mycket mera deraf att Ryssarne och Perserna m. fl. dock lĂ„ngt ti- digare kĂ€nt bĂ„de till diamanten och bernstenen och haft namu för dem Ă€n Liverna hade bosatt sig vid den bernstengifvande sydöstra kusten af Ăstersjöu. HĂ€rmed bestrider jag ingalunda, att Liverna ^sjelfstĂ€ndigt deltagit^ i fĂ„ngsten af bernstenen. Denna fĂ„ngst har vĂ€l tillgĂ„tt och torde Ă€nnu tillgĂ„ pĂ„ det allra enklaste sĂ€tt i verldeu och förutsĂ€tter ingen högre kul- tur Ă€n att den vĂ€l hade kunnat bedrifvas af ett vida min- dre kultiveradt folk Ă€n Liverna voro ens vid sin ankomst till Ăstersjön. Dessutom Ă€r till denna artikel att anmĂ€rka, att det Ă€r blott ordet ehn som Ă€r identiskt med f. helmi ; ordet Ă€r enligt all sannolikhet genuint samt ur samma rot som hely, helisee m. 11., och betecknade nĂ„got skramlande, klin- gande. Ănnu i dag Ă€r qvinnodrĂ€gten hos de osttinska fol- ken behĂ€ngd med smĂ„ bjellror och annat skrammeltyg, och Digitized by LaOOQle 128 helmi , plur. helmet , liv. ehn kunde ursprungligen hatVa va- rit namnet pĂ„ en art af dylika prydnader samt med tiden inskrĂ€nkts till namn för en halsprydnad, hvartill sednare glas- perlor nyttjades. NĂ€r Liverna kommo till Ăstersjön, var det naturligt, att deras qvinuor skulle fatta tycke för den mjuka, genomskinliga och annars prĂ€ktiga hernstenen, och de be- gynte nyttja halsperlor, gjorda af detta Ă€mne. Och bern- stenen fick nu naturligen sitt liviska namn elmas, som ur ordet ehn Ă€r deriveradt i en derivationsform, hvari bildas namn för Ă€mnet till det föremĂ„l, hvars namn stamordet Ă€r. Ordet ehnas betyder sĂ„ledes Ă€mne till ehn , sĂ„som bernste- nen hos Liverna i sjelfva verket torde varit det för de ri- kare qvinnornas halsperlor. Alldeles pĂ„ samma sĂ€tt har or- det teras stĂ„l i Finskan uppkommit i en jemförelsevis nyare tid genom afledning ur terĂ€ bett, och det betyder ordagrant Ă€mne till bett ell. egg; dylika bildningar Ă€ro aidas, kengĂ€s, tervas, vastas . Att ehnas stundom förvexlas med sitt stam- ord ehn och att dess egenskap af derivat ur detta ord för sprĂ„ksinnet fördunklats, beror af den oreda, som Ă€fven an- nars pĂ„ alla hĂ„ll genom sprĂ„kets aftynande gjort sig gĂ€llande i Liviskan. Till de öfriga baltiskt-finska sprĂ„ken har detta ord dock ej kuunat trĂ€nga; ej heller nyttjas ordet helmi i dem ens Ă€nnu sĂ„som namn pĂ„ bernstenen, utan betyder blott perla, helst glasperla, hvaremot Ă€dla perlor beuĂ€mnas i folk- sprĂ„ket med det lĂ„nade simpukka . simpsukka , ehuru Ă€fven de i det nyare poetiska och litteratursprĂ„ket begynt kallas helmet . Vid no 740 kan, utom de af hr D. upprĂ€knade hin - kua , hynisen m. fl., tillĂ€ggas hönkyĂ€, hönkĂ€isen . Ordet hyöntiö insekt de vanligaste formerna hyöntein och hyönteinen Ă€ro ej omnĂ€mnda anser hr D. no 741 vara uppkommet af ett ursprungligt hyöntĂ€jĂ€, som skulle be- tyda ^einer der das summen verursacht^. Detta förutsĂ€tter ett stamord hyöntÀÀ surra, som dock ej finnes till, h varför hr D. sĂ€tter ifrĂ„gavarande ord i samband med verbet hynÀÀn surra, brumma. Emot ett sĂ„dant antagande sĂ€tter sig den finska sprĂ„kkĂ€nslan, kvilken i ordet hyöntein ej förnimmer m Wli^i sd de! ej I ui ku or 'fflffl fyöltl ta ii»i. ni fmler yp tilldr, Stolta'»!; 'ffij yr liil m V& 'W ea u- âąa arivie Vi>r i V '! Ju t; c *! fen, - II, sapög litt. sopagas och lett. sĂ€baksj som betyder stöfvel, hafva alla finska folk frĂ„nĂster- sjön till Ob lĂ„nat frĂ„n Letterna, resp. Ryssarne och i sina sprĂ„k införlifvat det i gestalter, hvilka föga afvika frĂ„n ori- ginalordet. Alla författare, som befattat sig med de finskt- ugriska sprĂ„ken och föranledts att omnĂ€mna detta lĂ„nord, sĂ„som Savvaitov, Hukfalvy, Miklosich, Rogov och jag, hafva ansett det för ett sĂ„dant. Sjelfva folken, Ă„tmiustone de ost- finska, anse det Ă€fven sĂ„; nĂ€r man frĂ„gar en Ostjak efter det ostjakiska namnet pĂ„ canon», förklarar han, att Ostja- kerna nyttja detta ryska ord sĂ„som namn pĂ„ det frĂ€mmande fotplagget, och han nĂ€mner vid ytterligare förfrĂ„gan ordet 9 Digitized by Google 130 sopek» Endast hr t, hyser en annan mening och antager no 762, att dĂ„ ifrĂ„gavarande ord ej förekommer i andra iu- doeuropeiska sprĂ„k Ă€n de lettoslaviskca, dessa mĂ„ste hafva lĂ„nat det ur de finsk t-ugriska. Jag har*i det föregĂ„ende an- tydt, nĂ„got som ligger i öppen dag, att i h varje sprĂ„k, Ă€n mera sĂ„ledes i h varje sprĂ„kfamilj, finnas ord, hvilka hvarken Ă€ro lĂ„nade eller antrĂ€ffas i slĂ€gtsprĂ„ken. Detta Ă€r Ă€fven fallet med det lettoslaviska sapög. Ur hr Ds antagande framgĂ„r, att de linska folken nyttjat stöfiar redan förr Ă€n de gingo i sĂ€r, eftersom namnet Ă€r genomgĂ„ende i deras sprĂ„k. Derefter lĂ€rde de redan dĂ„ i byar och stĂ€der boende och jordbrukande Ryssarne samt Letterna och Littauerna af de i skogiga och sumpiga trakter boende Finnarne kĂ€nna detta fotplagg och upptogo Ă€fven dess finska namn i sina sprĂ„k. Ăr detta sannolikt? Föga. Intet fotplagg Ă€r sĂ„ olĂ€mpligt pĂ„ vĂ„ra nordiska moras och i den djupa snön samt strĂ€nga kölden om vintern som stöflarne. Detta intyga bland annat herremĂ€n och andre, hvilka vanligen nyttja stöllar, men un- der resor i den högre norden aflĂ€gga dem och, i synnerhet om vintern, pĂ„taga sĂ„dana fotplagg som infödingarne pĂ„ stĂ€l- let nyttja. Stöfiar kunna dessutom ej förfĂ€rdigas af ren- el- ler elghud, det enda material för fotplagg, som förekommer i nĂ€mnda trakter. Och sĂ„dant som dessa trakter var i fordna dagar, nĂ€r de finska folken först gjorde bekantskap med Ryssarne, nĂ€stan allt det land, dessa folk innehade. De hafva ej varit sĂ„ enfaldiga som hr D. vill göra dem till, neml. att hafva uppfunnit ett sĂ„dant fotplagg, som ej kunde förfĂ€rdigas af lĂ€tt tillgĂ€ngliga material, som Ă€r dyrt Ă€fven der material förefinnes, emedan det erfordrar mycket mate- rial och mycket arbete, i hvilket fukt och vĂ€ta lĂ€tt intrĂ€nga och som om vintern mycket illa emotstĂ„r kölden. Stöfveln Ă€r ett fotplagg att gĂ„ med pĂ„ gatorna i kultiverade lĂ€nders stĂ€der och byar, och Ă€fven i dessa lĂ€nder nyttjar allmogen i hvardagslag bast- och trĂ€skor samt andra dylika billigare och för dess sysslor mera passande skodon. De högnordiske folken deremot uppfunno fotplagg, hvilka Ă€ro oöfvertrĂ€filigt vĂ€l afpassade efter klimatet och andra förhĂ„llanden i deras Digitized by VaOOQLe 131 land, men till konstruktion och form alldeles afvika frĂ„n den, den lettorussiska sapog liar. Jag hĂ€nvisar för öfrigt till hvad jag i Kulturorden ss. 129 â 133 i den tyska upplagan ss. 144 â 149 omstĂ€ndligen ordat om Finnarnes nationella ben- beklĂ€dnad och fotplagg. Ett annat ryskt ord finna vi under no 7f>4 upptaget sĂ€som ett genuint finskt. Det Ă€r rysk t- k ar. t Ă€psĂ€, syrj. te- jjets ivinnohufvudbonad. Hvarför det finskt-kar. sĂ€psĂ€ ej tagits med, Ă€r oförklarligt. Originalet för dessa ord Ă€r det ryska l ieneuT>, i en annan gestalt Hemmet, med hvilka ord deu till den ryska nationaldrĂ€gten hörande bekanta mössan benĂ€mnes. I Karelen hares den endast af hustrur af gre- kisk trosbekĂ€nnelse, och Ă€nnu för 20 till 30 Ă„r sedan var ! W it â ^ ^ i , r ^i. i ij*K j ^ t* » V ; Digitized by VaOOQle 133 m ; forc i & i , i . l mi;- Ă e *'' rsiĂ€O ! ' firfc 1 mi inif ieii ^ i m- J 0 j i hoJ- leiiiöi' itt $ ;an & 1^ fijern* uiatf âąo * r JijeH* gli^ **/âą * Ă€ro namnen pĂ„ begreppen qvinna, hustru afledda i de flesta linska sprĂ„k. Ordet vaimo iorekommer i betydelsen hustru allenast i Finskan och har i början varit ett smekord frĂ„n mannens sida, sĂ„som man ju Ă€fven i Ryskan smekande till- talar sin hustru eller Ă€lskade med ^ymentKa ell. /jyiueHKa, dim. af ityxi» ande, lif, sjĂ€l, i Tyskan med mein Herzchen , i Svenskan med mitt hjerta lilla. Genom bruket har denna ursprungliga betydelse af det finska ordet bortnötts. I en annau gestalt förekommer sistberörda ord uti vĂ„rt sprĂ„k i limo, hvilket har samma adjek ti viska betydelse som oiva och Ă€r likasom detta indeklinabelt. Dess grammatikaliska beskaffenhet och stĂ€llning i satsen Ă€ro ocksĂ„ desamma som det sistnĂ€mnda ordets, hvarmed Ă€fven Lönnrot tyckes jem- föra det. Det vot. ummikko lĂ„ngt skjortlikt qvinnoplagg, som nyttjas i stĂ€llet för kjol, Ă€r under no 830 sammanstĂ€lld! med mordv. simana kort öfverrock och nĂ„gra andra ostfin- ska benĂ€mningar pĂ„ öfverplagg. Det Ă€r dock solklart, att vot. ummikko ej har nĂ„gonting gemensamt med dessa, eme- dan det Ă€r afledt. frĂ„n ordet umpi tillsluten. Namnet grun- dar sig pĂ„ den omstĂ€ndigheten, att en sĂ„dan kjol ej har nĂ„- gon öppning framtill, utan blott ett hĂ„l för hufvudet. De under nĂ„s 834 och 835 sammanstĂ€llda himo begĂ€r, lust, siemi , siemyt klunk och sima boning kunna ej förnuf- tigtvis anses för beslĂ€gtade. Hr Ds resonnemang hĂ€rvid ly- der ^Fin. himo bedeutet nicht nur ^begierde, verlangen* 0 , soodern auch ^das begehrte, verlangte^. In dieser weise kann man es erklĂ€ren. wie die bedeutung zum ^trinken, trunkâ tibergeht und dann weiter zu dem besonders angeneh- men getrĂ€nk meth, milch 7 â. HĂ€rvid Ă€r dock tt anmĂ€rka l-o att himo icke betyder ^das verlangte 7 â, föremĂ„let för be- gĂ€ret, lusten, annorlunda Ă€n oegentligtvis, sĂ„som i det af Lönnrot anförda exemplet ur bibelöfversĂ€ttningen; sĂ„ sĂ€ger man ju Ă€fven i Svenskan min lust Ă€r Guds ord ell. n. d.; Lo att himo i folksprĂ„ket och sĂ„ledes ursprungligen betyder blott könslnsta, sĂ„som Ă€fven tydligen framgĂ„r af de utaf Lönnrot anvĂ€nda orden till dess definiering begĂ€relse, lusta, Digitized by Google 134 Ă„trĂ„, passion, lystnad, blĂ„nad, drift; 3o att af denna ur- sprungliga betydelse ' den vidare af Ă„trĂ„ i allm,, passion, li- delse, lusta i religionssprĂ„ket utvecklat sig och 4o att himo alls icke i folksprĂ„ket anvĂ€ndes om den naturliga Ă„trĂ„u att dricka, dĂ„ man Ă€r törstig, hvilken Ă„trĂ„ heter jano, utan blotl om den, som Ă€r förenad med dryckenskapslasten, sĂ„ledes i en betydelse, som man lĂ€rt kĂ€nna genom det asketiska och litteratursprĂ„ket öfverhufvud. Antaget, att himo skulle hafva den af hr D. supponerade betydelsen, skulle sirna dĂ„ ur- sprungligen betyda dryck öfverhufvud, sedermera honings- dryck, mjöd och slutligen honing. Men sĂ„ Ă€r ej heller fal- let. Detta ord betyder ej nĂ„got annat Ă€n flytande honing och sedermera honingsdryck. Hvad Ă„ter siemi och siemyt betrĂ€ffar, Ă€ro de jemte siemaan , siemaisen m. fl. nĂ€ra be- slĂ€gtade med mordv. siman dricka. TillĂ€ggas bör, att honing heter i Mordvinskau med = f. mete, mesi. De ifrĂ„gavarande tre finska orden höra sĂ„ledes till tre sĂ€rskilda rötter och hafva intet gemensamt med hvarandra. Under no 841 förekommer f. hempeĂ€ veklig, kĂ€nslig, fin, intagande, sammanstĂ€lldt med f. hymy smĂ„leende, smĂ„- löje och estn. simane söt, vĂ€nlig. SistnĂ€mnda ord Ă€r ett adjektiv, alldeles regelbundet afledt ur det hĂ€r just ifrĂ„ga- vordna sima honing, hvilket sistnĂ€mnda, ehuru ej upptaget i estniska lexika, sĂ„ledes finnes eller funnits Ă€fven i detta Fin- skans systersprĂ„k. Med hymy har hvarken detta ord eller derivater derur nĂ„gonting gemensamt. Ej heller Ă€r det för mig möjligt att upptĂ€cka nĂ„got samband mellan hempeĂ€ och hymy. Tillochmed misstĂ€nker jag detta sednare ords sjelfstĂ€u- diga existens eller Ă„tminstone uppkomst. Af ordet finnes neml. en annan gestalt myhy eller, med hĂ„rda vokaler, muhu , muho och hĂ€raf muhuilen , tnahoilen le, smĂ„le. Dessa, muhu, mu- hoilen, torde vara de i folksprĂ„ket vanligen förekommande, ehuru hymy fĂ„tt företrĂ€det i litteraturen. Endera af dessa ordformer mĂ„ste vara den ursprungliga, och den andra en genom konsonantomkastning uppkommen sekundĂ€r form. Se vi oss om i slĂ€gtsprĂ„keu, sĂ„ finna vi ingenstĂ€des anförvandter till hymy , men vĂ€l talrika sĂ„dana till den andra gestalten, 4-b'. i\± ! r i J *'Ui - *0â K* i * "!.i i!' fg t ; * J l l ' r ; iS. ki V, »fi âą J i i, v Digitized by yjOOQie 137 för nĂ„gra Ă„r sedan inför en talrik Ă„hörarekrets framstĂ€lla exempel pĂ„ verklig flexion i ungerskan och pĂ„ grund af dem förneka att detta sprĂ„k vore endast agglutinerande. Genom att fasthĂ„lla sĂ„dana sanningar vinner man i forskningen pĂ„ de hithöraude sprĂ„kens omrĂ„de tillfĂ€llen till förtydligande jeinförelser och analogier, hvilka sprĂ„kvetenskapen i sĂ„ hög grad mĂ„ste anvĂ€nda. Ty sĂ„dana kan man med fullt skĂ€l begagna utan att derför brĂ„dstörtadt antaga slĂ€gtskap mel- lan tvĂ„ vidt skilda sprĂ„kgrupper. Det Ă€r en sĂ„dan jemfö- relse jag ville anstĂ€lla mellan tvenne tinska och latinska ver- balformer, hvilka mig veterligen förut icke blifvit med hvar- andra jemförda. De intressanta Ă€ndelserna vi och pi, som förekomma i tredje personen singularis af de finska verbernas presens och koncessivus ottavi , syöpi , ottanevi, hafva af O. Blornstedt blifvit undersökta i en sĂ€rskild afhandling* och Ă€ro i sjelfva verket af en omtvistad beskaffenhet. DĂ„ Blornstedt med en modifikation af Lönnrots och Sjögrens Ă„sigter i dessa Ă€udel- ser likasom ock i den allmĂ€nna Ă€ndeisen för tredje personen pluralis vat, vĂ€t**, hvilken i anseende till hĂ€rledning, ehuru icke till anvĂ€ndning motsvarar de i frĂ„ga varande, ser en form af pronomen för tredje personen singularis, hvars nu- varande form i finskan Ă€r hĂ€n, anser deremot Ahlqvist del- vis öfverensstĂ€mmande med CastrĂ©n att Ă€ndelserna vi, pi och vat, vut Ă€ro desamma som Ă€ndelserna för den s. k. adjecti- yus primus. SĂ„lunda förklaras pĂ„ ett mycket enkelt och naturligt sĂ€tt t. ex. ottavi ^han tager 11 vara detsamma som ottava ^den tagande 71 , ottavat ^de tfrga 11 detsamma som den lika lydande participialformen med betydelse af ^de ta- gande. 11 *** För sin förklaring af Ă€ndelserna vi , pi, vat, vĂ€t * Suomen verbien vi eli pi pÀÀtteestĂ€ tutkimus. HelsingissĂ€ 1869. Detta arbete och egna anteckningar efter prof. Ahlqvists före- lĂ€sningar öfver finsk grammatik har jag att tacka för Ă„tskilliga upp- lysningar i Ă€mnet. ** Former sĂ„dana som ottaavat i st. f. ottavat beröra ej huf- vndfr&gan. *** Icke blott i formen vat, vĂ€t För pluralis, utan Ă€fven i den ursprungliga formen för singularis pa , pĂ€ förefinnes verkligen finnu Digitized by i^iOOQLe 138 hemlar Ahlqvist ett enligt vĂ„r Ă„sigl, som vi nedan skola framstĂ€lla, icke behötligt stöd i den omstĂ€ndigheten att un- gerska och andra beslĂ€gtade sprĂ„ks presensformer bildas ge- nom en participialforms tillĂ€ggande till stammen framför Ă€ndeisen "jag förâ t. ex. heter pĂ„ finska vie-n , pĂ„ ungerska deremot vi-sz-ek , detta senare egentligen iförande jag. 11 Nu antager Ahlqvist att Ă€fven finskans konjugation ursprungli- gen varit en sammanstĂ€llning af persoualĂ€ndelserna med ^no- men agentis 1 â, att tecknet för detta smĂ„ningom bortfallit frĂ„n första och andra personen för att i dem framför allt bibe- hĂ„lla persoualĂ€ndelserna, men att deremot i tredje personen tvĂ€rtom persontecknet bortlemnats och Ă€ndeisen lör nomen agentis qvarstĂ„tt. HĂ€remot gör Blomstedt egentligen blott en invĂ€ndning af betydenhet. Han anmĂ€rker, och det vĂ€l med rĂ€tta, att, om ÂŁ0, vi vore en dylik för konjugationen ursprungligen nöd- vĂ€ndig participialform, densamma borde halva sin plats emel- lan stainmen och modustillĂ€ggeb sĂ„ att man t. ex. i koncessi- vus borde hafva formerna otta-va-ne icke otta-ne-vi. Men hans egen förklaring anse vi Ă€nnu mycket mindre kunna godkĂ€nnas. Han anser nĂ€mligen att vi bör hĂ€rledas frĂ„n pronomen för tre- dje personen singularis hĂ€n. Om man nu ocksĂ„ kan följa med hans bevisföring, ehuru den Ă€r nĂ„got svĂ€fvande, sĂ„ lĂ€nge han för att visa, att vi kunnat uppkomma frĂ„n hĂ€n eller, om vi förstĂ„tt honom rĂ€tt, bĂ„da frĂ„n en tredje ursprungligare form, jemför kiherĂ€ och kiverĂ€ , hieno och vieno , sĂ„ förlorar han sig pĂ„ det otroligas omrĂ„de, nĂ€r han pĂ„stĂ„r att formen pi, h vil ken naturligtvis ej vĂ€l kan hĂ€rledas frĂ„n hĂ€n , upp- kommit frĂ„n den vekare formen vi. Att förhĂ„llandet Ă€r det motsatta, tyckes dock vara naturligt och bevisas Ă€fven af sammanstĂ€llningar sĂ„dana som ÀÀnettĂ€, lilinetĂ€ , ÀÀneti med pa, va, vi. Hvad Ă„ter angĂ„r den af Blomstedt gjorda sammanstĂ€ll- i sprĂ„ket, sĂ„som Ahlqvist utan tvifvel riktigt anmĂ€rker, ett tydligt spĂ„r af participial betydelse, nĂ€mligen i ordet epĂ€, som Ă€r bildadt af nekningsordet e och pĂ€ och sĂ„ledes egentligen betyder âicke varandeâ, t. ex. epĂ€toivo âicke varande hoppâ, âhopplöshetâ, âförtviflan.â L! i a t 'a f il m ^ i âą K *- Eji* K u. âąH* W a t„ kl In ^ il,' ' 5'i- , h vil 38 ^ *4fi j ^in tr r, . abdominalis , pascuellus , strii/rons , m. fl. renare gröna species, hvilka karakterisera dessa lokaler. GĂ„ vi till mossarne, möta vi der bruna eller brun-grĂ„ arter, sĂ„som D. Panzeri och costalis, hvilka tillsammans med nĂ„gra Athy- saner , Ă„tminstone A. grisescens , och med den gula Notus flavipennis hos oss i Finland representera större delen af dessa lokalers homopter-fauna. Athysanus grisescens har jag funnit endast pĂ„ sphagnum-nriossar och dess fĂ€rg Ă€r i högsta grad lĂ€mpad efter hvitmossarnes, hvarföre den icke Ă€r lĂ€tt att upptĂ€cka, der den hoppar kring rötterna af den sparsamma starr-vegetationen; att den t. ex. frĂ„n Sverige uppgifvits sĂ„som sĂ€llsynt, beror troligen just hĂ€rpĂ„. En likartad efterhĂ€rmning i fĂ€rg, som vi nyss omtala!, kan Ă€fven Ă„terfinnas med hĂ€nsyn till den jordmĂ„n, som ut- mĂ€rker lokalen, der insekten uppehĂ„ller sig, och kan i akt- tagas sĂ€rskildt hos Acanthiiderna. NĂ„gongĂ„ng varierar Ă€f- Digitized by VaOOQle 145 ven en och samma art till fĂ€rgen, beroende pĂ„ samma omstĂ€n- dighet. SĂ„lunda hafva vi pĂ„ de af vĂ„ra strĂ€nder, hvarest före- kommer en svartbrun humus, den allmĂ€nna A, litoralis, med dess svarta af en fin matt gulaktig pubescens betĂ€ckta och för- mildrade fĂ€rg; med denna Iefver A. marginalis och dĂ„ man ser denna lilla art krypande och hoppande omkring pĂ„ den svartaktiga jorden emellan t. ex. stĂ„nden af Heleocharis , kan man ej undgĂ„ att fösta sig vid dess ytterst fördelaktiga fĂ€rg, sĂ„ lik jorden, att man mycket lĂ€tt förbisĂ„ge insekten, dĂ„ icke dess rörelser tillkĂ€nnagĂ„fve dess nĂ€rvaro; i skogskĂ€rr mecl kolsvart mylla förekommer de glĂ€nsande rent svarta A. morio och A. flavipes och jĂ€mte dem A. opacula \ pĂ„ sandiga strĂ€n- der lefva Ă„ter sĂ„dana arter, hvilka hafva mer eller mindre utbredda hvita eller gula teckningar, sĂ„som A. arenicola , A. melanoscela och A. stellata = c-album; mellan den fuktiga mossan pĂ„ bergsklackar Iefver A. orthochila , h vilken har en sĂ€rskildt efter lokalen lĂ€mpad, nĂ€stan svagt metallisk glans; tvenne arter förete dessutom en serie af varieteter, i det deras hemelytra vexla till fĂ€rgen frĂ„n nĂ€stan rent svarta till nĂ€stan helt hvita och jag har mer Ă€n en gĂ„ng lagt mĂ€rke till huru denna förĂ€ndring i fĂ€rg öfverensstĂ€mmer med för- gen pĂ„ den jordgrund, pĂ€ hvilken de hoppa; dessa arter Ă€ro A. lateralis* och A . pallipes; ocksĂ„ A. pilosa förhĂ„l- ler sig pĂ„ ett liknande sĂ€tt; jag fann sĂ„lunda blott svarta exemplar pĂ„ den mörkgyttjiga stranden af Koster-ö vid Bo- huslĂ€nska kusten jĂ€mte likaledes nĂ€stan rent svarta indivi- der af A . pallipes var. apicalis Sahlb . **, under det Ă„ter de varieteter af A . pilosa , som lefva pĂ„ ljusare botten, Ă€ro brungula eller gulbruna samt i allmĂ€nhet större. SĂ€rskildt mĂ„ nĂ€mnas att jag af A . lateralis eger en högst egen- domlig alldeles svart, glĂ€nsande varietet, hvilken jag ingen- stĂ€des funnit beskrifven, och hvilken jag genom hr Lethierry erhĂ„llit frĂ„n Calais. TyvĂ€rr saknas uppgift om lokalitetens * Dess varieteter hafva Ă€fven beskrifvit9 sĂ„som skilda arter, neral. pulchclla, bicolor och ebumea. ** Denna Ă€r en varietet af pallipes , icke, sĂ„som Sahlbcrg trott, af saltatoria. 10 Digitized by LaOOQle 14G beskaffenhet pĂ„ det stĂ€lle, der den tagits. Med A. pallipes öfverensstĂ€mmer Ă€fven A. pilosula , hvad betrĂ€ffar sĂ€ttet att variera till fĂ€rg, ehuru variationen hĂ€r sĂ„ att sĂ€ga rör sig inom trĂ€ngre grĂ€nser, hvilket beror derpĂ„ att arten uppe- hĂ„ller sig mera uteslutande pĂ„ vissa lokaler, strĂ€nder med brungul gyttjegrund. Jag har ofvan nĂ€mnt nĂ„gra exempel pĂ„ arter, h vilkas olika varieteter visa en sĂ€rskild adaption efter jordmĂ„nen hos lokalen *. Den nordamerikanske he- mipterologen Uhler omnĂ€mner ytterliga par fall af mycket Yn tresse. Det ena afser en Geocoris , G. bullatus , om hvil- ken han Hull. af Survey, III, No 2, p. 409 anför att de mycket bleka varieteterna af denna art springa pĂ„ den ljust fĂ€rgade sauden; de mörkare imitera kulören hos den mörka sandiga lera, som bildats i fĂ„rorna efter snabbt rinnande vĂ„rströmmar. Icke mindre instruktiv Ă€r en Ă€fvenledes nord- amerikansk Asopid , neinligeu Per illus claudus Say,om h vilken samma författare, l. c., p. 398, förmĂ€ler att den före- kommer i eu blek och en mörk varietet. Den förra Ă€r all- mĂ€nnast i vestra Colorado och han anser att denna bleka varietet bĂ€ttre skyddas genom dess öfvereusstĂ€mmeise med sandfĂ€rgen hos slĂ€tterna derstĂ€des, pĂ„ hvilka hon springer omkring, samt förmodar att hon just derföre Ă€r talrikare pĂ„ sĂ„dana platser. 'â'De mörkare variteterna hafva eu rikt röd grundfĂ€rg och de svarta teckningarue Ă€ro ofta fĂ€rgade med violett och indigo. Dessa mörka varieteter blifva bĂ€ttre skyddade pĂ„ den röda jord-ytan i de Triassiska regionerna * En mycket varierande homopter, Cicadula sex-notata, visar Ă€fven en betydlig förĂ€ndring i fĂ€rg efter olika lokaler. Den trĂ€ffas ofta vid grĂ€sens rötter; den form, som förekommer vid rötterna af Heleocharis etc. vid strĂ€nder, fĂ„r vanligen en brun fĂ€rg med ett öf- verdrag af daggblĂ„tt se J. S a hl berg, Ăfvers. af Finl. Cicad. p. 25Ă\ hvilket isynnerhet hos larver Ă€r sĂ€rdeles tydligt, och den pĂ„ bladen af vatten vexter, t. ex. Potamogdon nataw, lefvande C. cyane, Ă€r helt och hĂ„llet blĂ„, en fĂ€rg som för öfrigt ar ytterst sĂ€llsynt hos Hemip- tera. MĂ„hĂ€nda föreligger hĂ€r nĂ„gon imitation efter vattnet. FrĂ„n Tnrkestan kĂ€nna vi Ă€fven en pĂ„ samma sĂ€tt med daggblĂ„tt öfverdra- gen art, nemligen slĂ€gtet, Maracanda O sch. in litt., hvilket för- modligen Ă€fven lefver pĂ„ fuktiga stĂ€llen. Digitized by CaOOQle 147 och i trakter, hvarest marken Ă€r HĂ€ckig genom Jtrn-oxid. Deras fiender, sĂ„dana som Phynosoma , Ă„tskillige species af Sceloporus, Cnemidophorus , etc. Ă€ro skarpsyn ta och snabba och tvifvelsutan Ă€r derföre mönstret för teckningarna och fĂ€rgen just sĂ„dant, att det Ă„ stad kommer den nĂ€rmaste harmoni med omgifningarna^. De intressantaste fĂ€rg-imitationerna förekomma dock öfver hufvud taget hos de phytophaga arterna, och sĂ€rskildt hos de af dem, hviika icke utsprida nĂ„gon sĂ€rskild lukt; hos Capsider, Cicadarier och Chermetider = Psyllider kunna vi derföre i akt taga en i ögouen fallande fa rg- i m i ta tion ef- ter vexter i allmĂ€nhet, men Ă€fven ofta sĂ€rskildt just ef- ter de vextarter, hviika tjeua dem till nĂ€ring. Medan sĂ„lunda arterna af de slĂ€gten, hviika utmĂ€rkas af en star- kare odör, sĂ„som t. ex. genera Leptopterna , Calocoris , De- mocoris , Psallus *, likasom Ă€fven de med förmĂ„ga att fram- bringa starka ljud begĂ„fvade större Cicaderna , prunka med lifliga, brokiga fĂ€rger eller ock Ă€ro mer eller mindre svarta, ega deremot sĂ„dana arter, som de af slĂ€gtena Lygus , Mala - cocoris, Aetorhinus , Orthotylus, Plagiotylus t Platycranus , * Beskaffenheten af den gas, som utgĂ„r frĂ„n orificia hos dessa djur, Ă€r Ă€nnu icke fullt undersökt. Hr P i e r r e t har i âCompte Kenduâ för sammantrĂ€det den 7 Aug. 1875 af SoeiĂ©tĂ© entomologique de Belgique meddelat i akt tagelser af intresse, hviika synas tala för att den bestĂ„r af Ă€ttiks-ether eller nĂ„got liknande Ă€mne. Han hade i ett litet rör 50 mm. lĂ„ngt, 8 mm. bredt inneslutit fyra exemplar af Derceocoiis capillatis och tvĂ„ Heterotoma , hviika nĂ„gon tid derefter lago orörliga i röret, frĂ„n hvilket, dĂ„ det öppnades, uttrĂ€ngde en lukt, lik den som tillhör den i kommersen under namn af frukt- essans gĂ„ende uppblandade ethern ; dĂ„ djuren en tid varit utsatta för inverkan af frisk luft, försatt med nĂ„got ammoniak, uppvaknade de Ă„ter frĂ„n sitt lethargiska tillstĂ„nd; hr Pierre t instĂ€ngde dem dĂ„ Ă„nyo under ett glas, i hvilket han lĂ„tit en droppe Ă€ttiksether för- dygtiga sig och han erhöll samma resultat, som det hvilket frambragts genom insekternas egen utdunstning samma orörlighet och kĂ€nslo- löshet, samma lethargi, samma tid för Ă„teruppvaknande. Jag vill tillĂ€gga att jag hos Psallus cethiops observerat en dylik ether-lnkt och Ă€fven en liknande lethargi, dĂ„ ilere individer nĂ„gon tid inne- slutits i ett mindre profrör. Digitized by Vjooole 148 m. fl. e? helt och hĂ„llet eller till största delen grön fĂ€rg. Jag har sĂ€rskildt förvĂ„nat mig öfver huru noga denna fĂ€rg t. ex. hos genus Orthotylus lĂ€mpar sig i alla nyanser efter de olika nĂ€ringsplantornas. Under mina exkursioner i Skot- land var jag i tillfĂ€lle att otaliga gĂ„nger i detta hĂ€nseende jĂ€mföra den mĂ€ttadt gröna fĂ€rgen hos Orthotylus chloropte- rus med den hos bladen af Sarrothamnus scoparius ; de ar- ter, hvilka lefva pĂ„ videbuskar hafva en mera glĂ€nsande grön fĂ€rg, t. ex. O. diaphanus , 0 . virens ; men mĂ€rkvĂ€rdi- gast Ă€r dock fĂ€rgen hos den pĂ„ Chenopodiaceer förekom- mande 0. ftavosparsus ; denna arts kulör Ă€r nemligen grön, men hemelytra Ă€ro beströdda dels med genomskinliga flna gulaktiga flĂ€ckar, dels med flĂ€ckar af en hvit, nĂ„got silfver- artad lĂ€tt afnötbar flitlik ludd, som i högsta grad imiterar det mjöllika stoft, hvilket betĂ€cker blad och stjelk t. ex. hos Chenopodium album . PĂ„ Chenopodiaceer i södra Ryssland lefva andra arter med alldeles liknande fĂ€rgteckning, t. ex. O . Fieberi . Vi komma hĂ€r in pĂ„ en jĂ€mförelse emellan vissa vex- ters egendomliga fĂ€rg och de arters öfverhufvud, som lefva pĂ„ dem; och vi skola finna att dessa insekter, de mĂ„ sedan höra till i systematiskt hĂ€nseende Ă€fven vid t Ă„tskilda familjer, likvĂ€l röja sĂ€rskilda gemensamma drag i fĂ€rg och teckning, hvilka Ă€nda till den grad Ă€ro utmĂ€rkande, att en öfvad hemipterolog redan endast pĂ„ grund af dem nĂ„got sĂ„ nĂ€r kan sluta till djurets nĂ€ringsplanta. Jag kan af egen erfa- renhet intyga detta, emedan jag mĂ„ngen gĂ„ng, vid Ă„synen af vissa arter, frapperats af fĂ€rglikheten med andra och deraf dragit den slutsats att Ă€fven dessa förra mĂ„ste förekomma pĂ„ samma planta; och i sjelfva verket har denna slutledning knappast nĂ„gonsin kommit pĂ„ skam. En sĂ„dan karakteri- stik erbjuder fĂ€rgen hos ocksĂ„ till andra slĂ€gten hörande, pĂ„ Chenopodiaceer lefvande arter, t. ex. yttermera hos tvĂ„ Capsider Atomoscelis onustus och Solenoxyphus lepidus . Lethierry och Puton anmĂ€rka Ă€fven i en uppsats öfver Biskra-traktens Hemiptera âFaunule de Biskra% se Annales de la Boc. entom. de France, 1876, p. 14 att det förefinnes i m , a ? w et ' k „ u 6r & i», $12 T 1 dt ^ lil , Ă€iut Ă„ 1 Hfe 5 %, Digitized by 149 en stor affinitet emellan fĂ€rgen hos Salsolaceerna och Ta - marix Ă„ ena sidan samt hos de insekter, hvilka vistas pĂ„ dem. PĂ„ Tamqrix , sĂ€ga de, Ă€ro insekterna blekt gröna, ofta med en inblandning af rödaktigt, likasom Ă€fven vextens blad visa spĂ„r af rödt*; pĂ„ Salsolaceerna deremot hafva de en grön fĂ€rg med dragning i blĂ„grĂ„tt ^ils sont dâun vert glauque 7 â. Denna likhet strĂ€cker sig stundom Ă€n lĂ€ngre, i det insekten till och med imiterar bladets form 5 sĂ„lunda yttra sig nĂ€mnda författare ^rien ne ressemble plus Ă„ une feuille de Salsola que la Tarisa dimidiatipes , et il faut une attention extrĂ©me pour ne pas sây tromper^ 1. c. p. 14. SĂ€som illustrerande exempel, hvilka tala mera Ă€n alla be- skrifningar, vilja vi upprĂ€kna nĂ„gra arter, hvilka lefva pĂ„ de nyss i frĂ„ga varande vexterna, och man skall i sanning vara blind om man ej anslĂ„s af den högst mĂ€rkvĂ€rdiga lik- heten i fĂ€rg och fördelning af teckningar, hvilka utmĂ€rka dessa insekter, till sĂ„ olika grupper mĂ„nga af dem Ă€f- ven höra. SĂ„lunda lefva pĂ„ Salsolaceer Tarisa dimidiatipes , T. virescens , T. leprosa m. fl., Brachynema cincta, B. tri-gut- tata, B . virens , Lethceus Lethierryi , Orthotylus curvipennis , 0. rubidus var. Moncreaffi jĂ€mte den röda hufvudformen, samt flere gröna arter af genus Zosmenus , af hvilken Z. convexicollis erbjuder samma dragning i röd t, som utmĂ€rker flere Atriplex- arter; bland Homoptera t. ex. Thamnotettix alboguttata. Andra pĂ„ Salsolaceer lefvande species Ă€ra blekt fĂ€rgade med hvita, ljusa hemelytra, hvilka Ă€ro tĂ€tt be- strödda med fina svarta punkter; sĂ„ Ă€r fallet med Pseuda galliastes kirgisicus ; alldeles liknande teckning hafva de ifrĂ„n Turkestans saltstepper hemmavarande Atomophora alba och Maltacosoma punctipennis samt Solenoxyphus crassiceps Psallus fuscovenosus Fieb.. SĂ„som exempel pĂ„ en sĂ€rskildt efter Tamarix lĂ€mpad fĂ€rg-imitation kunna vi Ă„ter anföra t. ex. Leptocercea viri- * Detta gttller icke blott Hemiptera; denna teckning tillhör Ă€fven flere p& Tamarix lefvande skalbaggar, t. ex. Coniatus tamaricis- Digitized by LjOOQle 150 dis , Exaretus Meyeri, Camptotylus Yerseni och Beuteri Jakovl. ined., Tuponia ta?naricis , hippophaes , elegans , unicolor , prasina , concinna , Coriscus viridulus, Athysanus scutellaris, Pallasi , jocundus , Heydeni , hvilka fyra senaste arter, jemte den Ă€fveu pĂ„ Tamarix lefvande A stactogalus , Fieber fört till ett sĂ€rskildt genus, Opsius ; de bilda Ă€fven i sjelfva verket, sĂ„som Ă€fven Lethierry anmĂ€rker i sin Faunule de Biskra, p. 51, en liten genom den mĂ€rkliga fĂ€rg- teckningen, m. m. vĂ€l karakteriserad grupp. Ăfven de pĂ„ sand- v ex ter lefvande arterna hafva en egendomlig med dessas öfverensstĂ€mmande fĂ€rgton, sĂ„ t. ex. Chorosoma Schillingi och macilentum y hvilka lefva pĂ„ Psam- ma och Elymus . Instruktiv Ă€r den varietet af den vanligen pĂ€ fuktiga stĂ€llen lefvande gröna Trigonotylus ruficornis , hvil- ken jag i stor mĂ€ngd antrĂ€ffade pĂ„ Psamma arenaria uppĂ„ sand-dynerna vid Förres i norra Skotland. Medan hufvud- formen nemligen Ă€r rent grön med mörkare rĂ€nder samt röda antenner och tibier, Ă€r denna sand-form enfĂ€rgadt grĂ„- eller blĂ„grĂ„tt grön utan rödt, och fullkomligt lik till fĂ€rgen den planta, hvarpĂ„ den lefver Se Entom. Monthly Magaz. 1876, Sept.. Man vore frestad till en början att anse den sĂ„som skild art. Flere pĂ„ Sy nan thereer lefvande arter imitera an- tingen fĂ€rgen pĂ„ blad eller stjelk t. ex. Macrocoleus mol- liculus efter Achillea millefolium eller ock blommor sĂ„som de pĂ„ Tanacetum lefvande Macrocoleus Tanaceti och Onco- tylus punctipes. De pĂ„ ljungen förekommande arterna Ă€ro Ă€fvenledes af intresse. SĂ„ visar Orthotylus ericetorum en ypperlig fĂ€rg- imitation efter ljungens blad; likasĂ„ den lilla rödbenta Ery - thria aureola samt bland Chermetider Psyllodeer Rhinocolo Ericae . Redan förut hafva vi omnĂ€mnt Lygus pratensis var. punctatus . OcksĂ„ barrtrĂ€den herbergera arter, hvilka förete en protektiv likhet i fĂ€rg. Bland dem Ă€ro dock endast jĂ€m- förelsevis fĂ„ gröna; en sĂ€rskildt efter barren lĂ€mpad fĂ€rg hafva bland Homoptera de pĂ„ tallen lefvande blĂ„grĂ„aktigt Digitized by Google 151 gröna Eupteryx Germari och Notus jumperi , bland Hetero - ptera Pentatoma juniperina och pinicola saint hemelytrerna af Zygimus nigriceps. Stundom förekommer en vanligen pĂ„ löftrĂ€d lefvande grön art Ă€fven pĂ„ barrtrĂ€d i sĂ„dana fall Ă€r ofta den gröna fĂ€rgen tydligt mörkare hos de pĂ„ löftrĂ€d lefvande individerna. Detta har t. ex. J. Sahlberg anfört om Chlorita viridula Ăfv. af Finl. o. Skand. Cicad. p. 17. De flesta arterna förete deremot en egendomlig rödgul, nĂ„- gon gĂ„ng rödbrun fĂ€rg, ofta beledsagad af nog stark punktur och glans. Detta Ă€r förhĂ„llandet med t. ex. följande arterna af genera Orsillus , Ischnorhynchus , Gastrodes , Alloeotomus yothicus , Lygus rubricatus, L. atomarms, L. cervimis som lefver Ă€fven pĂ„ barrtrĂ€d, sĂ„som Abies pectinata , Larix euro- pcea, Dicrooscytus rufipennis, P sallus pinicola och lappo - nicus, Plesiodema pinetellum , Tetraphleps vittatus , Acom- pocoris lucorum , Temnostethus stigmatellus. Denna för alla dessa barrtrĂ€ds-arter gemensamma egendomliga fĂ€rg kan icke vara blott en tillfĂ€llighet. Jag tror mig sistlidne sommar hafva funnit en förklaring derpĂ„. Jag uppfödde nemligen dĂ„ eu mĂ€ngd barrtriids-hemiptera, hufvudsakligen för att ut- röna deras förhĂ„llande till Lachnus- arterna hvilka Ă€fven visa samma rödbruna fĂ€rg och kom dervid visserligen icke till Ă„syftadt resultat hvad denna senare frĂ„ga betrĂ€ffar, men fann i stĂ€llet att de flesta af de pĂ„ barrtrĂ€den i förevarande fall tallen lefvande arter icke uppehöllo sig pĂ„ de gröna barren, utan hufvudsakligen pĂ„ de af rödgula fjĂ€ll betĂ€ckta ungskotten. AngĂ„ende Dicrooscytus rufipennis vet för öf- rigt Scott att berĂ€tta att denna art företrĂ€desvis vistas pĂ„ kottarne. Se Entom. Monthly Magaz. 1876, Aug., p. 65. HĂ€r torde förtjena att anföras en af mig gjord i akt tagelse öfver Hadrodema pinastri. Medan nemligen alla de hun- dradetals exemplar, pĂ„ ett nĂ€r, af denna pĂ„ tallen lefvande art, dem jag sett i sydvestra Finland, tillhört den svarta va- rieteten, fann jag deremot under min vistelse i norra Skot- land Förres icke en enda svart individ, utan hörde alla till den rödgula varieteten. Denna senare utmĂ€rkes i mot- sats mot den förra af en skyddande fĂ€rglikhet och ofvan- Digitized by CaOOQle 152 stĂ„ende kan jag icke förklara pĂ„ annat sĂ€tt Ă€n genom anta- gandet att arten i Skotland Ă€r utsatt för nĂ„gon fiende, som icke hĂ€r angriper densamma; pĂ„ grund hvaraf derstĂ€des en- dast sĂ„dana individer blifvit vid lif, hvilka haft fördelen af den rödgula fĂ€rgen, samt fortplantat denna pĂ„ sina efter- kommande, sĂ„ att under loppet af generationer den svarta varieteten derstĂ€des helt och hĂ„llet uttrĂ€ngts och förintats. Det Ă€r för öfiigt icke blott efter barrtrĂ€dens ungskott, som en fargimitation eger rum. Densamma Ă„terfinnes Ă€fven bland löftrĂ€den. EfterhĂ€rmningen af gren ar nes och smĂ„- jvistarnes fĂ€rg eger hĂ€r icke sĂ„ fĂ„ representanter. Dessa linnas isynnerhet ibland Pediopsis - och Idiocerus-arteraa. In- gen skall vĂ€l kunna neka till att Idiocerus Populi eller lami - natus eger en stor likhet i fĂ€rg med de unga qvistarne till de buskar, pĂ„ hvilka de lefva. Inom samma genus finnas arter, af hvilka den ena synes imitera bladens, den andra grenarnes fĂ€rg, t. ex. Pediopsis virescens och P. nassaius , Idiocerus confusus och /. lituratus , bĂ„da lefvande pĂ„ samma buske. Pediopsis fiavicollis Ă€r en sĂ€rdeles varierande art, hvilken Ă€n Ă€r nĂ€stan helt grön, Ă€n, likasom P. rujusculus och Alni , pĂ„tagligen imiterar grenarnes fĂ€rg. JĂ€mföra vi nĂ€mligen dessa arter med de spĂ€da qvistarne af björken eller alen, sĂ„ se vi huru de grĂ„a vingarne med deras mörka, stun- dom brunskuggade Ă„dror frappant hĂ€rma den sprickfulla, tunna, grĂ„aktiga epidermis pĂ„ de spĂ€da qvistarnes bruna un- derlag, hvilket till fĂ€rgen Ă€n yttermera öfver ens stĂ€mmer med insektens kroppsfĂ€rg. Högst mĂ€rkliga Ă€ro fĂ€rg och teckning hos de pĂ„ trĂ€d- stammar springande arterna af slĂ€gtet Pkytocoris . Vi Ă„ter- tinna nemligen hĂ€r samma slags efterhĂ€rmning efter laf- varna, hvilken bland coleoptera och lepidoptera eger mĂ„nga företrĂ€dare; och hos flere af nu ifrĂ„ga varande arter Ă€r den ingalunda mindre mĂ€sterligt genomförd. Vi nĂ€mna blott Ph. Tilice , longipennis , dimidiatus , populi , pini. Denna teckning har till och med föranled t den amerikanska hemip- terologen Uhler att skapa en sĂ€rskild, uttrycksfull term, som han anvĂ€nder i sina beskrifningar, neml. ^lichenated 11 ee Digitized by CaOOQle 153 t. ex. âReport of fche insects coll. by P. R. LJhler during the explor. of 1875â, Bulletin of the Survey, vol. III, No 2, p. 414 i beskrifningen öfver Phytocoris inops. Enligt Kaltenbach die Pflanzenfeinde etc. p. 562 lurar Ph. Tilice pĂ„ lind- och poppelstammar efter smĂ„, mjuka fjĂ€ril-larver och bladlöss ; fĂ€rglikheten med lafvarne gör henne för dessa omĂ€rkbar och underlĂ€ttar henne att nĂ„ sitt byte. IfrĂ„n lafvarne ledas vi till trĂ€dens bark. OcksĂ„ ef- ter denna samt efter den öfre sidan af trĂ€dsva mparne boleti förefinnes en imitation, som karakteriserar en hel fa- milj, nemligen Aradiderna med deras mörka, vanligen grĂ„ eller svarta fĂ€rg samt ojĂ€mna med upphöjda ribbor m. m. försedda platt-tryckta kropp. Imitationen Ă€r sĂ„ stor, sĂ„ till form, som fĂ€rg och skulptur att mĂ„hĂ€nda just denna Ă€r or- saken till de hithörande arternas sĂ€llsynthet i samlingar. Ănnu nĂ„gra andra fĂ€rghĂ€rmningar torde förtjena att omnĂ€mnas. Athysanus argmtatus, som vistas pĂ„ Phragmi - tes, erbjuder en ytterlig likhet i fĂ€rg med de torra bladsii- dorna hos vassen; nerverna hos dessa imiteras mĂ€sterligt af vingĂ„drorna hos nĂ€mnde art; och vid undersökning har jag funnit den mycket ofta krypande uppför stjelken af nĂ€mnda vext; pĂ„ vassens gröna blad Ă„ter löpa eller hoppa de gröna Ă„rterna af slĂ€gtena Teratocoris och Chloriona. â Eurygaster maurus , hvilka jag alltid funnit pĂ„ blomhufvudena af Erio - phorum , imiterar till fĂ€rgen bĂ„da sĂ„som imago och larv fjĂ€l- len pĂ„ dessa. Innan vi sluta redogörelsen för fĂ„rgimitationen bland hemiptera, Ă„terstĂ„r Ă€nnu att omnĂ€mna ett egendomligt för- hĂ„llande, hvilket blifvit pĂ„pekadt att den skotske entomolo- gen och botanisten F. Buchanan-White. I den af ho- nom redigerade tidskriften âthe Scotish Naturalistâ, I, p. 264, .yttrar han nemligen pĂ„ tal om Miris holsatus âvĂ„r- och de tidiga sommar-exemplaren Ă€ro allmĂ€nt gröna, men i Augusti, dĂ„ grĂ€set, bland hvilket arten lefver, börjar att gulna* Ă€ro de flesta exemplaren ochra-fĂ€rgade. Om, sĂ„som * 'Vi anmĂ€rka att flera arter förekomma öfven i vĂ„ra sĂ€desĂ„krar. Digitized by LaOOQle 151 sannolikt Ă€r, vĂ„r-individerna Ă€ro öfverviutrade höst-individer, huru har dĂ„ denna förĂ€ndring frĂ„n ochra-gulfc till grönt för sig gĂ„tt? Genom en direkt inverkan af nĂ€ringsplantan? Orsaken mĂ„ vara hvilken som helst, vi hafva i alla hĂ€ndel- ser hĂ€r ett god t exempel pĂ„ proteetiv mimicry. 75 Detsamma an föres vidare Ă€fven om M. Icevigatus och Brachytropis calcarata . * Jag vill tillĂ€gga att jag ocksĂ„ hos oss gjort samma observation angĂ„ende ofvan stĂ„ende arter samt att Ă€fven Miris vivens förhĂ„ller sig pĂ„ samma sĂ€tt; dess vĂ„r- form har Fieber benĂ€mnt var. virescens \ höstformen har jag kallat var . testaceus Hem. Gymn. Sc. et Fenn. p. 19. Af denna art förekommer ytterligare en varietet, den rostgula var. fulvus Fieb., hvilken jag likasĂ„ funnit endast om hö- sten, men mĂ€rkvĂ€rdigt nog alltid pĂ„ en för den bland grĂ€- set pĂ„ Ă€ngarne vanligen lefvande hufvudformen helt frĂ€m- mande lokal, nemligen pĂ„ barrtrĂ€d gran och egendomligt Ă€r att just den fĂ€rgnyans, som utmĂ€rker denna varietet, Ă€r alldeles den samma, som den, hvilken karakteriserar flere af de ofvan omtalade barrtrĂ€ds-capsiderna, sĂ„som t. ex. den gula formen af Hadrodema pinastri. Vi stĂ„ hĂ€r framför fakta, dem vĂ„r nĂ€rvarande kunskap om dessa djur icke förmĂ„r förklara, dĂ„ vi icke ens med sĂ€ker- het veta om dessa djur upptrĂ€da i en eller tvĂ„ generationer om Ă„ret. Det vissa Ă€r emellertid att alla dessa arter hos oss öfvervintra samt att höst-exemplaren Ă€ro gulaktiga, de öf- vervintrade vĂ„r-exemplaren, hvilka framtrĂ€da redan de för- sta vĂ„rdagarne, deremot gröna. I sammanhang hĂ€rmed förtjenar den under sommarens lopp smĂ„ningom för sig gĂ„ende fĂ€rgförĂ€ndringen hos Cher - metiderna Psyllodea att omnĂ€mnas. Redan F 1 o r har i Rhynch. Livl. flerestĂ€des fĂ€st uppmĂ€rksamheten dervid. Se- nast har hr Fr. Löw, som nyss sĂ„ förtjenstfullt studerat Psyllodeema, i ^Verhandl, d. zool. bot. Gesellseh. in Wien, r 1876, yttrat öfver densamma bland annat ^Ett alldeles * FallĂ©n sĂ€rskiljer Henr. Succ. 130, 4 af Miris Icevigatus tre varieteter; pallescens, grisescens och virescens ; Fieber upptager af Brachytropis calcarata gnsescens och virescens . - = - X Uaitiz ecLby. Cj O Leon-Duf. = ^ scarabceoides 71 Fabr., Byrsinus v , sphceri - diöides 71 Fieb. synonym till albipennis Costa, B. v scara- bceoides 7 Fieb. synonym till fossor Muls. et Rey, Cydnus 7 zophozoides * Ram b. synonym till C. pilosus H. Sch., o. 8. v. Förmodligen Ă€r dock denna likhet endast beroende pĂ„ arternas lefnaassĂ€tt, hvilket, öfverensstĂ€mmande med de skalbaggars, de nĂ„got erinra om, betingat en i vissa afseen- den likartadt danad kropp. Vi hafva upptagit dem hĂ€r en- dast för att pĂ„peka att de enligt vĂ„r tanke icke torde vara att betrakta sĂ„som mimiska former i egentelig mening. Lobonotus anthracinus Uhler, Bull. Geol. Survey, III, No 2, 395 1877. Uhler uppgifver 1. c. att denna nord-amerikanska Cyd- nid ^erbjuder genom den smĂ€ckrare formen af skutell, he- melytra och kropp öfverhufvud analogier med nĂ„gra svarta arter af Ă„tskilliga Lygoeid- slĂ€gten.* Detta torde dock icke heller fĂ„ anses sĂ„som en maskering, utan endast, sĂ„som QĂ€mnde förf. Ă€fven uttrycker sig, sĂ„som en tillfĂ€llig âana- Digitized by LaOOQle 1 â* logi. 71 Dylika analogier förekomma iifven inom andra he- mipter-familjer. SĂ„ har jag varit i tillfĂ€lle att beskrifva eu Lygieid, Bledionotiis systellonotoides frĂ„n Syrien, som erin- rar om en Capsid, Systellonotus , se Ann. Soc. ent. Fr. 1878, p. 144 vidare en Capsid, Camelocapsus oxycarenoides } som pĂ„minner om Oxycareninerna bland Lygwidce se Ann. Soc. ent. Fr. 1878, Bullet. p. CV samt vidare en annan Capsid, authocoroides Gen. Cimicid. Eur. p. 8, som liar starkt tycke af Anthoc orider na . OcksĂ„ IJhler beskrif- ver en Capsid 1. c. p. 425 under namn af Pamerocoris authocoroides. Denna art, som herr Bergroth i Ent. Nachr. 1879, p. 38, identifierat med min Teratodella Ă€r dock, sĂ„- som han iifven senare meddelat, 1. c. p. 108, frĂ„n denna myc- ket vĂ€l skild. Ingen af ofvan stĂ„ende arter torde dock med skĂ€l kun§a anses sĂ„som en verkligt mimisk form. Deras lik- het torde vara endast tillfĂ€llig, isynnerhet som den icke hĂ€n- för sig till nĂ„gon viss art, vanligen ej ens nĂ„got bestĂ€md t shigte, och ej heller genom lefnadssĂ€tt, m. m., sĂ„ vidt kĂ€ndt Ă€r, kan i ringaste mĂ„n belyses. Alla fallen representera lik- het med andra hemiptera . Phyllomorpha Lap., Fieb. Eur. Hem. 214, 133. Detta slĂ€gte Ă€r onekeligen ett af de allra mĂ€rkvĂ€rdi- gaste inom hela hemipter-ordningen, sĂ„som Ă€fven Herrich- SchĂ€ffer Wanz. Ins., VI, p. 102 anmĂ€rker. Det utmĂ€rker sig igenom de pĂ„ alla kroppsdelar, med undantag af tĂ€ckvingar och Hygvingar, tĂ€tt stĂ„ende tornarne och de lapplika fortsat- serna vid mellankroppens och bakkroppens sidor. Kroppen sy- nes upptill urhĂ„lkad, emedan lapparne Ă€ro snedt uppĂ„t rigtade, undertill Ă„ter köladââ 1. c. Dessa arter lefva i södra Europa och i Afrika. Dr Ferrari anför i sitt arbete Hemiptera Agri Ligustici", p. 20, att den i Italien vanliga arten. Ph. la- ciniata D. Vill. förekommer under tufvor af Plantago Cynops och Galluna vulgaris . Men hos nĂ„gon förf. hvilken, kan jag tyvĂ€rr icke för nĂ€rvarande erinra mig har jag sett upp- gifvet att dessa djur förekomma pĂ„ en del stora tistelartade Digitized by CaOOQle 159 Synanthereer och att de til sin form och fĂ€rg pĂ„ ett frap- pant sĂ€tt erinra om de taggiga holkfjĂ€llen hos dessa. Alydus calcaratus Linn., Fieb., Eur. Hem. 226, 1 = hirsutus Kol., Mel. ent., p. 64, 26, Tab. VIII, fig. 8. Jag har med denna art identifierat Alydus hirsutus Kol,, hvilken blott Ă€r en helt svart varielet af densamma. Denua varietet Ă€r i Finland den vanliga; jag har tagit tlere exemplar af henne, medan jag blott funnit ett enda af den af Fieb er beskrifna, detta i sĂ€llskap med den svarta va- rieteten. Denna arts larv erinrar i högsta grad om en myra. Sommaren Ă„r 1877 fann jag en endast 3 l / 3 mm. lĂ„ng larv i Nagu pĂ„ eu saudig holme vid hĂ„fning pĂ„ Elymus , Artemisia etc. tillsammans med Ă©n Myrmica , som jag tyvĂ€rr försummade att bestĂ€mma. En redan 8y 2 mm. lĂ„ng nymf upptĂ€ckte jag- Ă„r 1874 bland Trifolium * pĂ„ dikesrenen af en Ă„ker, hvil- ken nymf jag beskrifvit i lsta hĂ€ftet af ^Meddelanden frĂ„n Societas pro Fauna ett Flora Fennica. 75 I, p. 70. Jag pĂ„- pekade dĂ„ dess stora likhet med en stor röd Formica. Sist ledne sommar lyckades jag i VĂ€nö skĂ€rgĂ„rd af Kimito soc- ken, allt i Finland, antrĂ€ffa ytterligare en nymf af denna samma art, och denna gĂ„ng pĂ„ en backe, der hon kröp i sĂ€llskap med Formica sangvinea. DĂ„ jag tvĂ„ gĂ„nger funnit denna art tillsamman med myror, synes dess frappanta ma- skering efter dessa djur stĂ„ i pĂ„tagligt samband med dess lefnads8Ă€tt. Detta vinner Ă€n mera i antaglighet, dĂ„ Reiber och Puton i deras "Catal. des HĂ©rn. HĂ©tĂ©r. de l AIsace et de la Lorraine^, p. 11, omförmĂ€la att hv Puton en gĂ„ng funnit denna art i en stor myrstack ^une fois dans une grande fourmiliĂ©re T . Hvilket deras förhĂ„llande till myrorna Ă€r, förblir dock tills vidare outredt. DĂ„ emellertid Coreiderna Ă€ro rofdjur, ligger den förmodan nĂ€ra till hands att maske- ringen eger rum för att, bereda insekten tillfĂ€lle att ostörd * Imago synes sĂ€rskildt lefva bland Papilionaceer ; sĂ„ Ă€r den angifven sĂ„som förekommande bland Medicago , Spartium, Genista, Cy - tisus; jag har oftast tagit den bland Trifolium . Digitized by CjOOQle 160 kanna intrĂ€nga i myrornas boningar; mĂ„hĂ€nda anfaller han fullt utbildade myror, mĂ„hĂ€nda Jefver han af dessas larver och pupor. Egendomligt Ă€r dock att myrorna, hvilka till och nied kĂ€nna skilnad emellan individer af samma art, huru vida de t. ex. tillhöra egen eller fremmande stackar, skulle lĂ„ta förvilla sig af en huru vĂ€l som helst genomförd maske- ring. HĂ€r föreligger i alla hĂ€ndelser ett faktum af intresse, som Ă€nnu vĂ€ntar sin förklaring; mĂ„hĂ€nda skall den kunna lemnas af nĂ„gon myrmecolog, som blir i tillfĂ€lle att utreda denna och andra myrlika hemipterers verkliga relationer till myrorna. Till dess förtjenar detta och liknande fall, af hvilka vi nedan skola anföra flere, att hĂ„llas i godt minne. Den af mig i sĂ€llskap med Formica sangvinea funna nymfen, med hvilken min beskrifning i meddelanden frĂ„n Soc. pro F. et Fl. F. 1. c. fullkomligt instĂ€mmer, liknar i hög grad just denna myra. Egendomligt Ă€r derföre att den larv, jag tagit tillsammans med ofvan omtalade Myrmica, mĂ€sterligt imiterar denna till fĂ€rg och Ă€fven genom de uppstĂ„- ende strĂ€fva borsten fĂ„r en likhet i skulptur med densamma. J»g lemnar hĂ€r nedan en beskrifning öfver djuret i detta utvecklings stadium. Alydus calcaralm Linn, larva long. 3V 3 mm. Castanea, supra pilis rigidis erectis pallidis; capite fusco- castaneo, fere ut in imagine constructo, sed pone ocuios longius constricto, his fere in medio laterum capitis positis, rotunda- tis; ocellis nullis; antennis corporis fere longitudine, articuli9 tribus basalibus rostroqve rufo-ferrugineis; hoc articulo primo capite duplo breviore; articulo primo antennarum apicem clypei sub-attingente, baBi pallido, secundo hoc paullo lon- giore, tertio secundo nonnihil breviore, qvarto crasso, leviter arcuato, duobus pnecedentibus conjunctis mqve longo, fusco- castaneo; thoracis Begmentis capite circiter V* angustioribus, omnibus seqve latis et longitudine sub-seqvalibus, fusco-casta- neis, linea longitudinali percurrenle lineolisqve apicalibus meta- noti qvinque pallide flaventibus, metanoto utrinqve lateribus rufescente; abdomine thorace parum longiore, ovali, basi con- stricto ibiqve thorace paullo angustiore, medio hoc saltem di- Digitized by LaOOQle 161 dimidio latiore, unicoloriter fusco-castaneo ; pedibus casta- neis, basi articuli primi tarsorum anteriorum dilutiore, arti- culo primo tarsorum posticorum albo; femoribus posticis om* nino muticis. Alydus rupestris Mey., Fieb., Eur. Hem. p. 226, 2. Denna synnerligen intressanta alphemipter upptĂ€cktes först i ett exemplar pĂ„ Rhöne-gletschern i Schweiz af Meyer- Dtir samt derefter i nĂ„gra exemplar under stenar pĂ„ Tracuit- alpen af herr prof. Fr ey-G ess n er, som haft godheten med- dela mig ett af dessa. Se Mitth. d. Schweiz. Ent. Gesellsch. III, hft 1, pagg. 323 och 324. En figur af densamma ingĂ„r i nyss citerade tidskrift, IV, No 1, Taf. 1, fig. 5. Seder- mera har han Ă€fven blifvit tagen i Tyrolen, hvaresfc Dr Gredler fann flere exemplar i Fassa-dalen pĂ„ Monzoni och i Oetz-dalen. LikasĂ„ Ă€r han funnen vid Breslau af Prof. Grube Se âNachlese zu den Wanzen Tirols*â, i Wien. zool. bot. Zeitschr. 1874, p. 555. Gredler Ă€r tveksam huru vida hans exemplar verkeligen tillhöra den rĂ€tta Alydus rupestris , emedan Meyer-Dilr pĂ„ baklĂ„ren rĂ€knat ^framför de fyra svarta taggarne Ă€nnu 3 â 4 mindre, 71 hvaremot hans pupor frĂ„n Monzoni vi9a blott 4 taggar, imagon ifrĂ„n Oetz-dalen blott 3; af de ^3 â 4 mindre*â finnes ej spĂ„r, hvarken hos de förra eller den senare 1. c.. OcksĂ„ i fĂ€rgen finner Gredler en liten afvikelse frĂ„n Fieb ers beskrifning. Han har god- hetsfullt till jĂ€mförelse meddelat mig sina exemplar och jag Ă€r i tillfĂ€lle att konstatera deras identitet med de schweizi- ska. Det exemplar jag eger frĂ„n Schweiz Walais alpes 1 * 5 , har de tvĂ„ mellersta antennlederna Ă€nnu ljusare Ă€n Gredlers individer; taggarne pĂ„ baklĂ„ren variera , sĂ„ att det venstra lĂ„ret pĂ„ mitt schweiziska exemplar har fyra, det högra blott tre större taggar; bĂ„da derjĂ€mte 'tvĂ„ smĂ„, men icke pĂ„ mot- svarande stĂ€llen belĂ€gna. Den af Fieb er gifna slĂ€gtkarak- teren Eur. Hem. p. 225 mĂ„ste alltsĂ„ modifieras. Fiebers art-diagnos Ă€r icke heller fullstĂ€ndig. Han har försummat att omnĂ€mna de stora hvita flĂ€ckarna utĂ„t pĂ„ sidan af hvarje acetabulum , Ă€fvensom att connexivum vid bashörnet af hvarje 11 Digitized by LaOOQle 162 segment har en hvit- eller röd-aktig flĂ€ck. Arten varierar ^ med ventralsegmenternas bakkanter hvita. Detta om den utbildade insekten. Nymfen, som Ă€nnu Ă€r _ obeskrifven, liknar en myra, likasom nymfen af föregĂ„ende art. Jag meddelar hĂ€r en kort karakteristik af densamma, sĂ€rskildt fĂ€stande uppmĂ€rksamheten vid den hvita flĂ€cken v pĂ„ hvardera sidan om abdomens bas *, hvilken ger denna ,, utseende af att vara Ă€nnu mera hopsnörd, Ă€n den i sjelfva ^ verket Ă€r. En sĂ„dan hvit flĂ€ck Ă„ter finnes för öfrigt Ă€fven hos imagon, sitter hĂ€r i form af en utĂ„t bredare, inĂ„t tillspetsad ^ flĂ€ck före spetsen af corium och Ă„ stad kommer delvis samma effekt. Det, som för öfrigt i första rummet bidrager till dju- rets maskering, Ă€r formen af de höga benen samt det deraf beroende sĂ€ttet att 6pringa. Denna art synes imitera nĂ„gon svart eller svartbrun myr-art. Alydus rupestris Mey., nympha a Capite fere ut in imagine instructo, vertice linea obtuse angulata apice anguli basin versus vergente fortius im- - pressa, antice breviter et rigide flavo-setuloso, vertice subglabro, ^ oculis quam imaginis minoribus, collo pone hos lateribus sub- parallelis; fusco-nigro, nitidulo, guttula utrinque eolli, linea supra commemorata impressa lineaqve longitudinali frontis testaceis; ocellis obsoletis; pronoto sub-rectangulari, lateri* K bus apicem versus ad angulos leviter rotundatis, angulis ^ postici8 acutis, prominulis, basi qvam apice vix latiore et ca- ^ pite cum oculis fere paullo augustiore, latitudine basali tan- tum paullo breviore, margine basali subrecto, fusco-nigro, niti- V dulo, macula magua antica apicem attingente, postice acumi- nata nigerrima, opaca notato, pilis erectis destituto; meso- noto, scutello rudimentisqve hemelytrorum fusco-nigris, haud v. pilosis, nitidulis, his elongatis, apicem versus margine externo J oblique attenuatis, apicem versus nigris, opaculis; abdomine % ovato-globoso, basi constricto, fusco-nigro, sub-glabro, macula ^ magna laterali basali aliaqve mox ante medium albidis, non- * Ăfven nymfen af A. calcaratus har en dylik. Digitized by VaOOQie 163 nihil nigro-punctatis; pedibus omnino ut in imagine colora- tis, femoribus speciminis descripti subtus tantum tri-dentatis. Loog. 6^2 mm. Megalonotus limbatus Klug, Fieb., Eur. Hem. 226 , I. Af denna art har jag sett nymfer, samlade vid Görz af Dr A. PalmĂ©n, h vilka synas vara maskerade efter nĂ„gon stor svart myrart*, likĂ„ litet om denna, som om följande arts lefnads förhĂ„llanden föreligga nĂ„gra uppgifter; allt hvad man kĂ€nner Ă€r att hon lefver sĂ„som imago bland Ă„tskilliga vex- ter i södra Europa. Den i frĂ„ga varande nymfen igenkĂ€n- nes genom följande k-arakterer Megalonotus limbatus, nympha , lon g. 9V 2 mm. Tota nigra, capite et pronoto nigro-setosis; illo capiti imaginie structura simili, sed pone oculos minus exsertos lon- gius constricto, collo latĂ©ribus leviter rotundato, linea arcu- ata inter oculos obsolete ferruginea; antennis et rostro ut imaginis, sed illarum articulis panllo brevioribus, primo ba- sin versus sordide fuscescenti-testaceo pronoto basi capiti oculis exceptis fere seqvei lato, capite supra viso paullulum breviore, margine basali medio leviter sinuato, angulis basa- libus erecte spinoso-prominentibus, disco lsevi, apicem versus leviter declivi, medio utrinqve impresso, marginibus laterali- bus leviter rotundatis apicem versus levius convergentibus, apice basi fere y 3 angustiore; mesonoto pronoto parum bre- viore, scutello carina longitudinali tenui instructo, cetero Ifievi, apice tuberculato flavo ; metanoto apicem versus angu- stato; hemelytrorum rudimentis pro- et meso-noto simul sumtis longitudine aeqvalibus, apicem versus acuminato-rotundatis, nigro-seneis, leevibus, ipsa basi nigra, leviter aciculata; ab- domine globoso-ovali, basi constricta apici metanoti teqve lato, thorace et capite supra visis simul sumtis longitudine 8ub-8eqvali, superne transversim aciculato, nigro, segmento primo utrinqve macula basali sub-triangulari segmentiqve 8ecundi margine basali utrinqve albis, hoc segmento basin versus seneo-nitente; coxis posticis epipleuris hemelytrorum contiguis; pedibus nigris, genubus fuscis, tibiis et tarsis fusco- nigris basi articuli primi tarsorum posticorum latius albo; Digitized by LaOOQle 164 femoribus posticis subtus apicem versus denticulis tribus ir- regulariter positis armatis. CamptopuB lateralis Ger m., Fieb., Eur. Hem. 225, 1. Hr Fedtschenko har i Turkestan, der denna insekt synes förekomma ganska talrik, funnit en larv och en nymf af densamma. BĂ„da tvĂ„ hafva en myrlik skapnad och jĂ€mte det vi hĂ€rpĂ„ fĂ€sta samlares uppmĂ€rksamhet, för att uppmana till undersökning af detta djurs lefnadssĂ€tt, meddelas nedan beskrifningar af insekten under de nĂ€mnda utvecklings sta- dierna. Larven med dess thoracal- och scutell-spiner synes Ă€nnu mera likna en myra, Ă€n nymfen. Camptopus lateralis Germ., nympha , long. 9 mm. Cinnamomeo-testacea, capite et pronoto pallido-seto- sis, hemelytrorum rudimentis abdomineque pallide pubescen- tibus; capite eidem imaginis sat sirriili, sed pone oculos mi- nus prominentes sat longe constricto, coilo lateribus rectis, superne vittia duabus discoidalibus uuaque utrinque laterali, subtus vittis qvatuor basalibus abbreviatis fuscis; antennis testaceis, articulo primo supra et subtus, apicibus articulorum secundi et tertii qvartoque ipsa basi excepta fuscis, hoc basi lateribusqve articuli primi al bidis, articulo primo capiti a basi usqve ad antenn insertionem seque longo, secundo huic articulo longitudine eeqvali, tertio hoc vix longiore et qvarto circiter 4 / 7 breviore; pronoto sub-qvadrato basi capiti oculis exceptis aeqve lato, capite a basi ad antennarum insertionem aeque longo, margine basali medio subrecto, sed angulos ver- sus obliqve truncato, his angulis erecte spinoso-prominentibus, angulis anticis late rotundatis, angulis posticis, vitta juxta marginem lateralem, lineis duabus mediis longitudinalibus per- currentibus vittisqve anticis duabus postice convergentibus fuscis vel fusco-ferrugineis; scutello pronoto eeqve longo, tri- angulari, apicem versus acuminato, ipso apice sub-calloso, disco carina media longitudinali utrinqve infuseata; hemely- trorum rudimentis scutello duplo longioribus, versus apicem acuminato-rotundatum fuscis; abdomine globoso-ovali, basi constricta capitis basi latitudine seqvali, maculis nonnullis pal- lidis ferrugineo-punctatis, segmentis 3 â 5 utrinqve ocello ni- Digitized by LaOOQle 165 gro pallide flavo cincto; pedibus fusco-punctatis, brevius pal- lido-setosis, apice tibiarum basique articuli primi tarsorum ut etiam eorum articulo ultimo nigro-fuscis. Larva long. 6 mm. capite rhombico, apicem versus longe rostrato-producto, basi pone oculos in tertia parte basali positos et vix prominulos longius constricto, latitudine ad ocu- los circiter duplo longiore, a basi ad apicem versus subsequa- liter areuato-declivi, pilis albis rigidis instructo, pronoti angu- lis posticis altius spinosis scutelloque apice in spinam erec- tam pallidam excurrente insignis. LYOMIDM Subfam. Berytina StĂ„l, En. Hem. IV, 127. Alla till denna underfamilj hörande arter hafva en gan- ska stor likhet med myggor. U h 1 e r omtalar i sitt redan citerade arbete, p. 406, en nord-amerikansk art, Neides mn- ticus Say Heter. New Harm., 13, om hvilken han sĂ€ger att densamma flygande i klart solsken, lĂ€tt kan misstagas för en Tipulid . Likasom fallet Ă€r med de Ă€fvenledes mygg- lika arterna af slĂ€gtet Ploiaria , röra sig alla hit hörande djur pĂ„ marken endast lĂ„ngsamt och till följe af de ofantligt lĂ„nga, spinkiga benen, med svĂ„righet. Denna extremiteter- nas skapnad Ă€r dem derföre icke till synnerligt gagn vid gĂ„ngen, utan synes deras egendomliga struktur endast kunna erhĂ„lla sin förklaring ur synpunkten af en maskering. De lĂ„nga, fina benen och antennerna, den smala kroppen samt fĂ€rgen bidraga Ă€fven i förening till utbildandet af denna mask efter tipulider; redan LinnĂ© beskref i Fauna svecica, p. 973, en hithörande Neides- art under namn af Cimextipu - larius. Samma imitation, som hos slĂ€gtet Neides, Ă„terfinnes för resten Ă€fven hos flere Berytns-arter t. ex. B. kirticor- nis BrullĂ©, hos Apoplymns pectoralis Fieb., Metacanthus elegans Curt., Metatropis, Cardopostethus, Megalomerium m. fl., hos de sist nĂ€mnda i Ă€nnu högre grad genomförd. Under det sĂ„lunda en grupp bland Lygceiderna F i e- bers Berytidea imitera arter af ordningen Diptera , hafva Digitized by LaOOQle 166 vi deremot ibland de öfriga Fiebers Lygceodce exempel pĂ„ imitation efter arter af Coleoptera och mestadels sĂ„dana, som lefva, liksom dessa hemipterer, pĂ„ marken. I allmĂ€nhet har hela denna stora grupp sĂ„ att sĂ€ga en coleopteroid typ. HĂ€rifrĂ„n torde vi dock böra undantaga slĂ€gtet Pterotmetus Am. et Ser v., Fieb., Eur. Hem., 182,88. Arterna af detta slĂ€gte likna vĂ€l Staphylinerna knap- past i andra afseenden Ă€n genom de korta tĂ€ck-vingarna hos den brachyptera formen, ehuru en art pĂ„ denna grund er- hĂ„llit namn Pt . staphylinöides Burm.. Till sitt sprĂ„ug erbjuda de deremot en icke sĂ„ ringa likhet med röda my- ror; de utveckla samma snabbhet och röra sig Ă€fven i öf- riga detaljer pĂ„ ett sĂ€tt, som rĂ€tt starkt imiterar myrorna. HĂ€rtill kommer de röda tĂ€ckvingarne. Jag har Ă€fven upp- repade gĂ„nger erhĂ„llit denna art med röda skogsmyror frĂ„n ljungbevuxna backar vid skogsbryn eller i skogsflackor. Hr AndrĂ© upprĂ€knar i sitt arbete öfver myrorua och de myrmecophila insekterna Manuel descriptiv des Fourmis dâEurope, etc., p. 80, 546 Ă€fven detta species sĂ„som enligt uppgift af Dr Puton funnet i myrstackar myrarten Ă€r ej angifven. Likasom de flesta, om ej alla myrmecophila hemipterer8, sĂ„ Ă€ro Ă€fven dennas relationer till myrorna Ă€nnu icke nĂ€rmare utredda. Lamprodema Fieb., Eur. Hem., 184, 92. BĂ„da arterna af detta slĂ€gte, neml. L. maurum Fabr. och brevicolle Fieb., hvilka lefva i södra Europa, erinra isynnerhet sĂ„som kortvingade i hög grad genom sin form och glans om Ă„tskilliga smĂ€rre -4mam-arter af samma stor- lek som t. ex. A . tibialis.* Dessa Lygeeider krypa om- kring pĂ„ marken efter rof och denna maskering skyddar dem förmodligen för anfall af de ofvan nĂ€mnda, pĂ„ alldele6 likartade lokaler lefvande Carabicerna . Plinthisui Fieb., Eur. Hem. 177, 82. Flere arter af detta genus pĂ„minna starkt om coleop- terer. En art, P. puflillu» Scholtz Horw., Die Hemip- * Se hĂ€rom Ă€fven r, Meddelanden frĂ„n Societas pro Fauna et Flora Fennica n , I. Digitized by CaOOQLe 167 IDl ur K. af- k er- Ă„DÂŁ j [UV* lf- rot . triö * kor. i de rini* iJi? pliiiĂ€ annn ab r. T\0 tor i , 0 ,'ddtf d m 1 e pif teren-Gattung Plinthisus, p. 6 som lefver under stenar, mossa o. s. v., har pĂ„ denna grund af F. Sahlberg som ansĂ„g den sĂ„som förut obeskrifven i Monogr. Geoeoris. Fen- niae, p. 61, beskrifvits under namn af Bhyparochromus co - leoptratus. Sahlberg anför att den förekommer i myrstac- kar. En annan Ă€nnu mindre i södra Frankrike och i Ita- lien funnen art Pl. minutisBimus Fieb. Horw. 1. c. p. 5 förekommer uteslutande i myrornas samhĂ€llen, enligt Puton Lyg. de France, p. 45 med Formica rufa och pratensis = congerens. Den visar ett icke ringa tycke med en Triclio - pteryx eller Ptilium , h vilket i Ă€nnu högre grad Ă€r fallet med Pl. ptilioides Put., Ann. Soc. ent. Fr. SĂ©r. V, p. 276, 3, 1875 frĂ„n Syrien, som pĂ„ grund hĂ€raf har erhĂ„llit sitt namn. Antagligt Ă€r att Ă€fven denna art lefver bland myror och, sĂ„- som kĂ€ndt, förekomma flere Trichopterygier i myrstackar. Imitationen efter Trichopteryx frambringas hĂ€r derigenom att arterna Ă€ro brachyptera och förutom kroppsformen i all- mĂ€nhet bidraga just i hög grad de bak till tvĂ€rt afhuggna tĂ€ckvingarna till genomförandet af denna mask. Lethaus Dall., Fieb., Eur. Hem. 193, 104. Af detta slĂ€gte förekomma Ă„tminstone tvĂ„ mimiska ar- ter. Den ena, Lethseus nitidns Dougl. et Sc. Ent. Monthl. Mag. V, p. 66 frĂ„n Nazareth, liknar i sĂ„ hög grad Cara- bicin-slĂ€gtet Calathus bland Coleoptera, att Douglas och Scott, hvilka uppförde den sĂ„som ett nytt genus, pĂ„ grund hĂ€raf benĂ€mnde detta Mimicus. Arten springer, likasom Calathus , pĂ„ marken efter rof. Den andra arten, Leth&m Lethierryi Put. Ann. Soc. ent. France, 1869, som före- kommer i Egypten och i Biskra, vid rötter af Salsolaceer, imiterar Ă€fven arter af samma genus* C AP SID jE. Phytocoris inopa Uhler, U. S. Survey, Vol. III, No 2, p. 413. Denna nord-amerikanska art skall, enligt Uhler 1. c. sĂ„ mycket likna vissa arter af Neuropter-slĂ€gtet Psoous , att * Se âMeddel. frĂ„n Soc. pro Fauna et Flora Fenn.â, I. I Digitized by LaOOQle 168 han pĂ„ grund deraf en eller par gĂ„nger höll pĂ„ att helt och hĂ„llet förbise densamma. Uhler uppger icke att han har iaktagit nĂ„got vidare om insektens relation till Psociderna, men möjligt Ă€r att den lifnĂ€r sig af dessa, likasom Ph. Ti- lice enl. Kaltenbach, Pflanzenfeinde, p, 562 af Aphides. Kanske likheten dock endast beror pĂ„ en hos bĂ„da dessa insekter Phytocoris och Psocus förekommande fĂ€rgimita- tion efter trĂ€dstammarnes lafvar*. PhytocoriB Salsolae Pu t., Ann. Soc. ent. Fr. 1875, 35, 14. AngĂ„ende denna pĂ„ Salsolaceer i Biskra oeh i Grek- land Jefvande art anför Dr Puton 1. c. att hon pĂ„ ett frappant sĂ€tt Ă€r maskerad efter en annan hemipter, som lefver tillsamman med henne och mĂ„hĂ€nda Ă€r hennes fiende, nemligen Coriscus sareptanus Dohrn. Pilophorus Hahn = Camaronotus Fieb., Eur. Hem. 313, 242. I min ^Revisio critica Capsinarum 1 â, p. 30, har jag tast uppmĂ€rksamhet pĂ„ att arterna af detta slĂ€gte likna myror; denna likhet Ă„stadkommes genom den egendomliga fĂ€rgen, de delvis matta, delvis sidenskimrande eller annars glĂ€nsande half- vingarna, den pĂ„ midten hopsnörda kroppen, antennernas teck- ning samt stĂ€llningen och formen af de lĂ„nga benen sĂ€rdeles bakbenen. Redan Douglas och Scott sĂ€ga i ^British Hemi- pteraâ, pag. 360, om P. bifasciatus = cinnamopterus Kirschb., som lefver pĂ„ barrtrĂ€d Pinus sy Iv estris** att^han i hĂ„fven mycket lĂ€tt misstages för en liten Formica rufa?. Jag har nĂ€- stan alltid funnit honom pĂ„ sĂ„dana tallar, hvilka Ă€fven besökts af ofvannĂ€mnda myra, som derstĂ€des skattat ZacAwtts-arterna pĂ„ honung; och jag har i min nyss citerade afhandling ut- talat den förmodan att maskeringen efter myrorna troligen skyddar honom för dessa. DerjĂ€mte har jag supponerat att nu i frĂ„ga varande art mĂ„hĂ€nda lefde af ZacAnws-arter. Jag * OcksĂ„ europeiska P&oci, t. ex. Ps. fasciatus och variegatus, imitera lafbeklĂ€dnaden pĂ„ trĂ€dens stammar. ** Douglas och Scott liafva sĂ€kert med denna art hopblan- dat Ă€fven P. perplexus, emedan de anföra exemplar ocksĂ„ frĂ„n ek. LikasĂ„ Fieber, Eur. Hem. 314, 1. Digitized by LaOOQle 169 trodde mig kunna göra det, dĂ„ kĂ€ndt Ă€r att Ă€fven andra Capsider, sĂ„som t. ex. Phytocoris Tilice enligt K al te n- bach die Pflanzenfeinde etc., p. 562 lifnĂ€ra sig af Aphi- des *. Emellertid uppfödde jag senaste sommar, för att ut- röna om detta verkligen vore fallet, flere exemplar af ofvan nĂ€mnde art jĂ€mte Lachnus-mĂ„ivider, men kunde icke obser- vera att den i frĂ„ga varande Capsiden angriper dessa, utan fann att den suger tallens barr och ungskott. Onekligt Ă€r dock att dess likhet med myrorna Ă€r sĂ„ stor, att den mĂ„ste stĂ„ i nĂ„got samband med insektens lif bland dessa. Douglas sĂ€ger att arten finnes pĂ„ trĂ€d, konstant i sĂ€llskap med Formica rufa Ent. M. M. 1874. Ăfven D;r Puton har i Annales de la Soc. ent. de Fr. SĂ©r. V, 1877, Bull., p. CXXX, anfört iakttagelser, liknande mina. Han sĂ€ger âVid afskakandet af de unga tallarne i nĂ€rheten af en myr- stack, föll i mitt paraply en hop af Formica congerens och med dem ett nog stort antal af Pilophorus bifasciatus Kb., men denna hemipter egde en sĂ„ stor analogi med myrorna i kroppsform, rörelse, sĂ€tt och fĂ€rg, att mycken uppmĂ€rk- samhet erfordrades för att ej förvexla dem. Detta Ă€r ett nytt exempel pĂ„ mimicry. AnmĂ€rkas bör att lĂ€ngre bort, der my- rorna voro försvunna frĂ„n tallarne, jag icke heller mötte nĂ„gon Pilophorus En annan art af samma slĂ€gte, P. clavatns Linn., uppe- hĂ„ller sig pĂ„ björkar, alar och aspar, der han ses krypa om- kring pĂ„ bladen samt uppför stammen. Denna art Ă€r liksom den förra lĂ„ngvingad, och ulgör mig veterligen nĂ€stan det enda exempel förutom andra arter af samma slĂ€gte pĂ„ lĂ„ngvingade hemipterer, hvilka imitera myror. Men likhe- ten med myror Ă€r Ă€nnu större hos larven och nymfen och * Hftr mĂ„ antecknas att n&gra af de sĂ„som vextsugande kĂ€nda Capsiderna dock Ă€fven nĂ€ra sig af djuriska safter. SĂ„ har Professor StĂ„l meddelat mig att han engĂ„ng blifvit stucken af en Phylus me - lanocephalus Linn. samt att stygnet kĂ€ndes ungefĂ€r sĂ„som det afen m ygga. 1 Berlins zoologiska trĂ€dgĂ„rd blef jag i juni 1876 i tillfĂ€lle att se flere nymfer af Psallus variabilis, varians och diminutus utsu- gande en fjĂ€ril-larv. Digitized by t^ooQle 170 jag har mĂ„nga gĂ„nger funnit dessa pĂ„ ofvannĂ€mnda trĂ€d i i sĂ€llskap med den lilla svarta myran, Lasius niger. OcksĂ„ förekommer detta species pĂ„ Salices och i Pargas socken i har jag flere somrar tagit den i en vide-buskage tillsamman d med Lasius fuli g in osus , hvilken dersammastĂ€des förekom i stor mĂ€ngd. De delvis sidenskimrande, delvis glatta tĂ€ck- vingarna bidraga mycket till likheten med just denna myra*. Dr Puton anför pĂ„ ofvan citeradt stĂ€lle att denna art T imi- i;;,, terar andra myr-arter Ă€n Pil. cinnamopterus , neml. Formica cinerea och cunicularia r> . as > OcksĂ„ P. confueuB Kirschb., som lefver pĂ„ grĂ„al och r- videbuskar, har jag funnit med Lasius niger , om hvilken deu Ă€fven pĂ„minner. ^ ; I senaste hĂ€fte April af Entom. MonthI. Mag. 1879 ^>3 har Mr. Douglas berĂ€ttat att han i början af juli sĂ„g Ă„t- j skiliiga larver af PiloplioriiB perplexns Dougl. et Scott 1 ^ springa upp och ned pĂ„ stammen af ett Ă€ppletrĂ€d tillsam- ^ f, man med ett antal Formica fusca . Före mĂ„nadens slut före- j^ r . kommo fullt utbildade individer under samma förhĂ„llanden. Kl Mimocoris coarctatus Muls. et Rey, Opusc. ent. I, p. Hli 147 [ Capsus ]. .\f DĂ„ Scott i Ent. MonthI. Mag. 1872, 195, beskref denna art sĂ„som ett nytt slĂ€gte Mimocoris och pĂ„ grund af dess likhet med Pilophorus â Camaronotus Fieb. valde detta ; r slĂ€gtnamn samt kallade arten camaronotoides , anade han föga att det generiska namnet skulle göra vida mera skĂ€l för sig; \ ty mindre egenteligt Ă€r att kalla denna insekt Mimocoris pĂ„ ^ grund deraf att han vore att anses sĂ„som en mimisk form efter Camaronotus; denna hans likhet med detta slĂ€gte be- i. â ror nemligen pĂ„ verklig affinitet och icke pĂ„ nĂ„gon ma- skering. Men sommaren 1876 meddelade mig Dr Stein i Berlin en hemipter ifrĂ„n Grekland, hvilken jag pĂ„ grund af , alla kĂ€nnemĂ€rken mĂ„ste anse sĂ„som den hittills okĂ€nda ho- k â 41 nan af Mimocoris coarctatus Muls. et Rey. = camaro- notoides Scott. Hanen Ă€r hittills kĂ€nd frĂ„n södra Frank- t * Rev. crit. Caps. p. 30. . Digitized by t^ooQle 171 rike, Corsica, Italien och Algier; i Berliner Museum har jag sett ett exemplar frĂ„n Dalmatien. Honan, som Ă€r i hög grad kortvingad cryptodimorph, liknar till ytterlighet en myra; och dĂ„ Ă€nnu ingen beskrifning varit offentliggjord öfver den samma, vil jag hĂ€r meddela en sĂ„dan Mimocoris coarctatus M. et R., $ Brachyptera; nigro-fusca, capite et pronoto laete fulvis, angustis, abdomine autem valde sub-circulariter rotundato- ampliato, nigro, basi constricto; hemelytris abbreviatis, tan- tum petiolum abdominis tegentibus et scutello vix triplo lon- gioribus. medio e lateribus nonnihil compressis, nigro-fuscis, fascia mox pone apicem scutelli striaqve transversa exte- riore apicis albis, membrana nulla; scutello apice depresso. Long 3 V 3 mm. TyvĂ€rr saknas alla notiser om denna arts lefnadssĂ€tt. Att döma af dess stora slĂ€gtskap med Pilophorus , torde man dock fĂ„ antaga att Ă€fven hon lefver under liknande förhĂ„l- landen, d. v. s. i sĂ€llskap med myror. Diplacus albo-ornatus StĂ„l, Stett. ent. Zeit. 1858, p. 183, 40. Re ut., Hem. Gymn. Sc. et Fenn. 116, 1. Af denna art beskrefs först frĂ„n Irkutsk den lĂ„ngvin- gade formen af StĂ„l pĂ„ anfördt stĂ€lle. Sedermera upptĂ€cktes den kortvingade af Oschanin i Moskva-trakten och gjordes af Fieber i hans ^Dodecas neuer Gatt. und neuer Arten 1,1 , pag. 11 3 Taf. Yl, fig. 10 , till typ för ett nytt slĂ€gte, hvilkethan pĂ„ grund af dess stora likhet med en myra kallade Myrmeco- phyes Oschanini = M. tricondyloides O sch.. Denna likhet med myror Ă€r Ă€n större hos honan Ă€n hos hanen. En figur öfver den förra har jag i ^Notiser ur SĂ€llsk. pro fauna et flora fenn. förhandi.'â XI, Tab. I, fig. 2, lemnat till J. Sahl- bergs afhandling om Ryska Karelens Hemiptera 1. c. pag. 289, 69. Sahlberg anför om artens lefnadssĂ€tt att hon, der han fann henne pĂ„ högsta toppen af MaanselkĂ€ vid Se- gosero i ryska Karelen, hoppade temligen högt och snabbt. Men hau nĂ€mner intet om att hon förekommer i sĂ€llskap med myror. Icke heller anföres nĂ„got sĂ„dant i hans ^Bi- drag till nordvestra Sibiriens insektfauna 71 , der arten uppta- Digitized by LaOOQle 172 ges pag. 28. Hela hennes skapnad pĂ„minner dock sĂ„ starkt om dessa djur, att den tanken mĂ„ste trĂ€nga sig pĂ„ enhvar att hon stĂ„r i nĂ„gon slags Ă€nnu okĂ€nd relation till dem. IfrĂ„n Turkestan eger jag tvĂ€nne nya arter af samma slĂ€gte, hvilka i icke mindre grad likna myror, och öfver hvilka jag, dĂ„ de Ă€nnu Ă€ro obeskrifna, hĂ€r nedan lemnar diagnoser. Diplacus nigripes n. Niger, nitidus, antennis pedibusque concoloribus, illis in mare articulo primo fortiter clavato-incrassato et dense ri- gido-setoso, in femina articulo primo apicem versus secun- doque rnedio plerumque fusco-ferrugineis ; femoribus posticis fortiter incrassatis; oculis haud pedunculatis ; hemelytris formse brachypter© apice latissime rotundatis ibique latius albis. Long. 3 â 3V 2 mm. Denna art Ă€r funnen vid Jagnob i Turkestan af herr A. Fedtschenko. FrĂ„n D. cilbo-ornatus StĂ„l afviker hon genom antennernas och benens fĂ€rg, genom den hos hanen tjocka första antenn-leden, genom icke urgröpt hjessa, ses- sila ögon, vid basen mindre hopsnörd bakkropp och nĂ„got tjockare baklĂ„r. Diplacus limbatus n. sp. Niger, ©neo-nitens, antennis articulo primo et basi ar- ticuli 8ecundi pedibusque flavo-testaceis, femoribus utrinque vitta fusca vel tantum serie punetorum fuseo-nigrorum noto- tis cum tibiis nigro-spinulosis, spinulis hic iiiic e punctis minutis nigro-fuscis nascentibus; oculis prominentibus, sessi- libus; hemelytris form© brachypter© apice truncato limboque externo oblique et late flavo-albis; basi abdominis minus fortiter constricto, Long. $ 3 l / a mm. Denna art Ă€r beskrifven efter nĂ„gra hon-cxemplar, tagna Ă€fvenledes af hr Fedtschemko i Turkestan vid Ka- rakasuk och Vartsaminor. Hon skiljer sig frĂ„n D . albo-or- natus StĂ„l genom metallglans, sessila ögon, vid basen min- dre hopdragen bakkropp samt tĂ€ckvingarna, hvilkas spets utĂ„t Ă€r snedt gulhvit. Al zcm i ii di fesa ar! ^ fiiil Ijr fö iv 'S I n fe fe. k ^ , fe-fe ^ a L fe-ir rv ii aii ii C. -t fe af -fe fe $ , âąfĂ€ vâ 3g ^ Uti I ;*H» ' Digitized by LaOOQle 173 AngĂ„ende denna, likasom föregĂ„ende arts lefnadssĂ€tt, kĂ€nner man Ă€nnu intet nĂ€rmare. Men maskeringen synes, sĂ„som sagts, tala för nĂ„gon relation till myrorna och sĂ€r- skildt vilja vi fĂ€sta uppmĂ€rksamheten vid de Ă€fven hos alla dessa arter förekommande hvita teckningarna vid kroppens midt, hvilka ytterligare föröka dess hopsnörda utseende. Myrmecoris gracilis Sahlb., Fieb., Eur. Hem. 238, 165. DĂ„ Sahlb er g i Monogr. Geoc. Fenn., pag. 123, be- skref sin Globiceps gracilis , kĂ€nde han endast dess lĂ„ngvin- gade form och kunde derföre icke omnĂ€mna artens lik- het med myror; ty denna framstĂ„r, likasom inom föregĂ„ende slĂ€gte, först hos den kortvingade, hvilkens vingar Ă€ro till ytterlighet reducerade och hos hvilken, lika som hos Dipla - cuSj Ă€fven bildningen af thorax Ă€r betydligt afvikande. Det var först .Gorski, som upptĂ€ckte den brachyptera formen och beskref arten sĂ„som ett vĂ€l skildt slĂ€gte, hvilket han pĂ„ grund af dess stora likhet med en myra, benĂ€mnde Myr- mecoris . Likasom hos Diplacus och Mimocoris Ă€r det Ă€f- ven hĂ€r isynnerhet honan, som Ă€nda till förvexling liknar en Formica. Kirschbaum Rh. Wiesb. p. 40 börjar Ă€f- ven sin beskrifning af djuret ^Das ganze Thier im Bau einer Ameise Ă€hnlich* 0 . Man har till senaste tid icke kĂ€nt nĂ„got tiĂ„rmare om orsaken till denna maskering. I min ^Revisio critica Capsinarum^, pag. 30, har jag anfört att jag engĂ„ng tagit ett exemplar af denna art kortvingad hane alldeles i nĂ€rheten af en stack, tillhörig Formica rufa jag har ingen* stĂ€des funnit uppgifvit att denna art förut blifvit funnen med myror; ehuru hvarken detta exemplar eller det, jag snart skall omtala, tagits i sjelfva stacken, togs det dock i sĂ€llskap med myrorne. Senaste sommar antrĂ€ffade jag Ă„ter en hane i YĂ€nö skĂ€rgĂ„rd pĂ„ samma backe, der jag tog den ofvan omtalade nymfen af Alydus calcaratus Linn. Denna Myrmecoris - hane sprang i min hĂ„f muntert i kring i sĂ€llskap med en hel mĂ€ngd myror, tillhörande Formica fusca , utan att anfallas af dessa. DĂ„ jag sĂ„ledes tvĂ„ sĂ€rskilda gĂ„nger de enda, jag tagit denna mycket sĂ€llsynta art har funnit den tillsammans med myror, sĂ„ torde intet tvifvel vara att den ju icke lef- Digitized by LaOOQle 174 ver i deras sĂ€llskap; men den nĂ€rmare beskaffenheten af det förhĂ„llande, hvaruti hon stĂ„r till myrorna, Ă€r Ă€fven med af- seende Ă„ denna art Ă€nnu outredt. En högst mĂ€rkvĂ€rdig omstĂ€ndighet vittnar yttermera högt för att Myrmecoris Ă€r en insekt, hvilken mĂ„ste stĂ„ i till och med sĂ€rdeles nĂ€ra relationer till myrorna. DĂ„ jag nemligen nĂ€rmare jĂ€mfört de bĂ„da af mig funna exemplaren af detta hemipteron bĂ„da hanar har jag iakttagit hos dem en ganska stor skilnad till fĂ€rgen, en skilnad sĂ„ stor, att derpĂ„ skulle kunna grundas tvĂ€nne sĂ€rskilda arter, om blott nĂ„gon olikhet i struktur derjĂ€mte vore för handen. Men nĂ„- gon sĂ„dan har jag ej kunnat upptĂ€cka. Hvad nu den ofvan berörda fĂ€rg-olikheten betrĂ€ffar, visar det sig att fĂ€rgen hos det exemplar, som jag tagit med Formica rufa helt och hĂ„llet rĂ€ttar sig efter denna myra; fĂ€rgen Ă€r nemligen myc- ket rödare och imitationen gĂ„r Ă€nda in i detaljer. Det exem- plar deremot, som jag fann med Formica fusca Ă€r nĂ€stan alldeles svart, med undantag af en del af antennerna och benen. HĂ€r föreligger utan tvifvel en polychroism , likar- tad deu, som Ă€r kĂ€nd hos Volucella bombylans bland Dip- tera, eller, med andra ord, hĂ€r hafva vi tvĂ€nne racer af samma art, den ena lefvande i sĂ€llskap med Formica rufa , den andra med F. fusca , och bĂ„da till fĂ€rgen imiterande* hvar sin myrart; pĂ„ samma sĂ€tt som de olika varieteterna eller rĂ€ttare racerna af Volucella imitera till fĂ€rgen olika Bombus- arter. Vi vilja hĂ€r nedan beskrifva bĂ„da de nu af oss kĂ€nda formerna, af hvilka den förra synes vara den Ă„t- minstone i Finland oftare funna. 1. Varietas mfuscnla cum Formica rufa habitans Capite ferrugineo, vertice gulaque infuscatis; rostro ru- fo-piceo ; antennis articulo primo toto seeundoque lsete rufo- testaceis, hoc apicem versus duobusque ultimis nigris, tertio basi anguste flavo-testaceo; pro- et mesonotis fuscis, hoc antice maculi8 tribus rufo-ferrugineis; hemelytris formse brachypterte dilute fuscis, ipsa basi testacea, apice albido; sterno cum coxis rufescenti-fusco; abdouiinis segmento primo rufo-ferru- gineo, ante apicem fascia angusta fusca, segmentis 2â5 fu- â~V X- Ll i ^ a ' ' ; .r Ufi,, " i.â âą il ' '-^X. - l\ f â\K ^ Ei fy U M; ' at ty I fy Digitized by LaOOQle 3 i I 1 b i, ie* Di ka »f It- is ni- jfn- .Ă© tice erff rrti* I 1 fr k âș 175 scis, limbo apicali latissime dimidio postico segmentorum pifo-ferrugineo, reliquis segmentis totis fuscis, ano ferrugineo, ventre fusco, segmento primo margine postico secundoque toto flavo-ferrugineis, marginibns posticis segmentorum 2 â 5 connexivi late rufo-ferrugineis; pedibus rufo-ferrugineis, femo- ribus basin versus ipsoque apice atque tarsorum articulo primo pallidioribus. 2. Varietas fasca cum Formica fusca habitans Capite thoraceqve omnino fusco-nigris; antennis fu- scis, ipsa basi articuli tertii, articulo secundo a basi ultra medium articuloqve primo toto obscurius ferrugineis; heme- lytris nigro-fuscis, ipsa basi apiceque albis; abdomine supra fusco-nigro, ipso margine apicali segmentorum primi et se- cundi fusco-ferrugineo ; ventre fusco-nigro, segmentorum pri- mi et secundi margine apicali albicante, connexivo margini- bus apicalibus segmentorum 1 â 3 anguloqve externo segmenti qvarti albido-testaceis ; pedibus cum coxis nigro-fuscis, apice femorum omnium, tibiis anticis, apice excepto, basi articuli primi tarsorum anticorum articuloqve primo toto tarsorum p08teriorum ferrugineis. Att döma af författarenes beskrifningar, synes Kirsch- ba um hafva kĂ€nt var. fusca Rh. Wiesb., p. 41, 23, Fie- ber Ă„ter var rufuscula Eur. Hem. 239; Flor torde hafva haft exemplar af bĂ„da racerna Khynch, Livl. I, 636, 1. Arten Ă€r, likasom alla maskerade species, öfver allt sĂ€llsynt, men synes vara utbredd öfver en stor del af nordliga och mellersta Europa. Camponotidea n. g. I ^Annales de la SociĂ©tĂ© entomologique de France 7 *, 1875, p. 281, har D;r Puton beskrifvit en Capsid ifrĂ„n Grek- land, som han kallat Myrmecoris Saundersi och om hvilken ban anför att den Ă€nda till förvexling liknar vissa Formici - der af slĂ€gtet Camponotus ââform, struktur, fĂ€rg, pubescens, allt förenar sig till att framkalla en den mest frappanta illu- 8ion , . Icke heller om denna art kĂ€nner man nĂ„got vidare. Jag har af densamma genom Dr Krueper i Athen erhĂ„llit exemplar och funnit att den emellertid i mĂ„nga hĂ€nseenden Digitized by LaOOQle 176 sĂ„ mycket afviker frĂ„n slĂ€gtet Myrmecoris , att den förtjenar alt blifva typ för ett nytt genus, hvilket pĂ„ grund af dess âmimicry^ lĂ€mpligast kan kallas Camponotidea . Detta slĂ€g- tes karakterer meddelas hĂ€r nedan. Enligt hvad mina exem- plar utvisa synes myr-likheten vara hos denna art mera ut- bildad hos hanen Ă€n hos honan ?; abdomen Ă€r nemligen hos det förra könet mera utvidgad bakom basen, hos det senare mera oval. Likasom hos Myrmecoris bidraga Ă€fveu bĂ€r de lĂ„nga benen och sĂ€rskildt bildningen och stĂ€llningen af höf- terna yttermera till genomförandet af den mĂ€rkvĂ€rdiga ma- skeringen. Camponotidea nov. gen.* Corpus myrmecoideum, sub-glabrum, opaculum; capite sub-verticali, pone oculos oblongos vix prominulos in collum longius constricto, ante oculos longe acuminato-rostrato, ver- tice haud excavato, fronte arcuatim eonvexa, clypeo basi cum fronte conflueote, genis altissimis, loris discretis, gula longa, valde obliqva vel sub-erecta; rostro coxas intermedias attingente, articulo primo capite breviore antennis ante oculos insertis, corpori longitudine sub-eeqvalibus, articulo primo apicem clypei haud attingente, secundo apiee paullo incrassato; pronoto basi levissime sinuato, disco valde con- vexo, limbo latiore autem basali depresso, mesonoto detecto pronoto breviore, subplano hemelytris formee brachyp teras coriaceis pronoto fere seqvelongis; abdomine ovali vel fere sphaeroideo, basi constricto; pedibus cum coxis longis, coxis posticis epipleuris hemelytrorutn appropinqvatis, femoribus posticis anterioribus longioribus, crassiusculis, tibiis spinulo- sis, tarsis subtus tomentosis, posticorum articulo primo se- cundo paullo longiore, aroliis divaricatis. Typus Camponotidea Saundersi Put. = Myrmecoris id. Put. 1. c.. Camponotidea Fieberi n. sp. Bland Fiebers efterlemnade teckningar öfver Europei- ska Hemiptera finnes en, som förestĂ€ller ytterligare en art * Tan tum forma brachypfcera cognita. Digitized by LaOOQle 177 af detta myrmecoida genus. Arten, som Ă„r 1878 den 19 mars blifvit tagen vid Smyrna, afviker till fĂ€rgen sĂ„ vĂ€sent- ligt frĂ„n C. Saundersi, att den visar sig vara tvifvelsutan skild frĂ„n denna; vi beskrifva den under namn af Camponotidea Fieberi n. sp. * Capite abdomineqve toto nigris, pronoto, inesonoto, hemelytris, femoribus apicem versus, tibiis, apice excepto, tar- sisqve ferrugineis; basi femorum apiceque tibiarum sat late pallide flaventibus; hemelytris abbreviatis, apice truncato albo-marginatis ; antennis flavo-testaceis, apice articuli se- cundi nigro, ultimis fuscescentibus, basi tertii latius albido. Long. g 8 mm. Denna art skiljer sig ifrĂ„n C. Saundersi Put. genom mellankroppen6 och tĂ€ckvingarnes fĂ€rg, de mot basen ljusare lĂ„ren samt genom bakkroppen, hvilken saknar de hvita ba- sal-teckningar, som karakterisera detta senare species. Möjligt Ă€r att den utgör blott en race af den nyss nĂ€mnda arten, h vilkens fĂ€rg rĂ€ttat sig efter nĂ„gon annan myr-art. Systellonotus Fieb., Eur. Hem. 323. 255. Af detta slĂ€gte Ă€ro tre europeiska arter beskrifna, S. triguttatus Linn., alpinus Frey-Gessn. och thymi Sign. Endast af de tvĂ„ föregĂ„ende kĂ€nner jag bĂ„da könen. Dessa Ă€ro hvarandra synnerligen olika. Hanen Ă€r nemligen alltid lĂ„ngvingad och lik vanliga Capsider, honan deremot, sĂ„ vid t man vet, alltid kortvingad * och kanske mera Ă€n nĂ„gon annan art lik en myra. Vi sysselsĂ€tta oss till en början med Systellonotus triguttatus Linn., Fieb., Eur. Hem. 324. Den som först upptĂ€ckte honan af denna, var prof. Kirschbaum, som i silt arbete ^Die Rhynchoten Wiesba- dens^ 1855 yttrar om densamma, pag. 110 ^Jag hade lĂ€nge förgĂ€fves sökt efter honan, till dess jag Ă€ndteligen er- höll det enda exemplar, som ligger till grund för beskrifnin- gen. FrĂ„n andra samlingar, ur hvilka jag utbedt mig denna * SĂ„vĂ€l F allĂ©n Hem. Svec. 121, 12, som Fieber 1. c. be- skrifva likvĂ€l bĂ„da könen allleles lika; men beror holr visst pĂ„ ett oförklarligt misstag. Kirschbaumâ har beskri fvet arten full- komligt rĂ€tt. 12 Digitized by VjOOQle 178 art till pĂ„seende, erhöll jag alltid blott Ăfven Sahl- berg Monogr. Geocor. Fenn. p. 92 anmĂ€rker att han Ă„l- dring sett en g v . Flor pĂ„pekar i r Die Rhynch. Livlands^ I, p. 482, honans likhet med en myra i följande ord ^Ho- nan har till följe af sin gestalt och snabbhet en stor lik- het med en myra^ och han tillĂ€gger att hennes sĂ€lfsynt- het lĂ€tt förklaras derigenorn att hon, der hon kryper om- kring pĂ„ marken, Ă€r mycket svĂ„r att finna. Han eger 45 och blott 4 $. Den första, som funnit denna art i sĂ€llskap med myror, Ă€r Douglas, som i âthe Entomologisfs Monthly Magazine*â, Vol. II, pag. 30 anför att han tagit densammas hona i gallerier, tillhöriga Formica fusca , samt förmodar, i det han pĂ„pekar dess âimitation efter myrorna i struktur och snabba rörelser 11 , att hon lefver af myrornas larver och pu- por eller deras hemförda föda se samma tidskrift, 1874, p. 128. I ^Mittheilungen der Sehweizer. entomol. Gesell- schaft r> , IV, pag. 159 har jag offentlig gjort mina första i akt tagelser öfver denna art. Jag fann nemligen redan för Ă„t- skilliga Ă„r sedan flere honor af densamma under stenar pĂ„ torra backar och alltid i verkliga kolonier af Lasius niger , ibland hvilka hon ostörd sprang omkring, till den grad lik- nande denna lilla myra, att jag mĂ„ste anvĂ€nda all min uppmĂ€rksamhet för att icke taga miste; mĂ€ngen gĂ„ng tog jag det oaktadt ur myrhopen en myra i stĂ€llet för Systel - lonotus- honan. Sedermera var jag i tillfĂ€lle att i akt taga densamma, jĂ€mte den lĂ„ngvingade hanen, i flere exemplar pĂ„ de smĂ„ jordstackar, som Lasius niger uppkastar pĂ„ torra hĂ„rdvalls-Ă€ngar, pĂ„ hvilka hon kröp ikring jĂ€mte myrorna; ocksĂ„ hĂ€r lemnades hon helt och hĂ„llet i fred af dessa. Derefter har jag Ă„rligen tagit henne i Pargas socken i sydve- ötra Finland pĂ„ liknande lokaler med hĂ„f, men alltid har jag derjĂ€mte fĂ„tt en mĂ€ngd Lasius i hĂ„fven. Det Ă€r i syn- nerhet ljumma sommaraftnar, denna art lĂ€ttast kau fĂ„ngas med hĂ„f frĂ„n grĂ€set pĂ„ torra backar och det synes sĂ„lunda sĂ„som om hon, i likhet med hvad jag funnit vara fallet med den i systemet nĂ€ra stĂ„ende Eroticoris rufescens H. Sch., skulle nĂ„gon tid före solnedgĂ„ngen lemna sin egentliga vi- i Sys h il , âąi ft »i r. KV. l V i!l ; e , v to. I V;;/ i % ia er v - i!te t. . ' n* S; set '^it Digitized by VaOOQle 179 stelse-ort pĂ„ marken och krypa upp lĂ€ngs grĂ€sens och vex- ternas stjelkar. Jag har i min uppsats uti ^Mitth. d. Schweiz, ent. Gesellsch. ^, antydt att nymfen Ă€fven af hanen torde vara mimisk; jag kĂ€nde dĂ„ endast honans nymf, hvilken, likasom imago af detta kön, liknar lilla svarta myran. De han-nym- fer, jag sedan funnit, Ă€ro mera lĂ„ngstrĂ€ckta, men visa Ă€fven en, ehuru mindre lĂ„ngt utbildad, likhet med en myra. Huru vida Douglas har rĂ€tt i sin förmodan angĂ„ende orsakerna till denna arts relationer till myrorna mĂ„ste Ă€nnu lemnas derhĂ€n ; endast direkta i akt tagelser i naturen kunna lösa gĂ„tan. Systellonotns alpinas Frey-Gessn., Mittheil. Schweiz, entom. Gesellsch. IV, No 1, p. 21. Ăfven denna arts hona, som Ă€r betydligt större, Ă€n den af ofvan afhandlade species, Ă€r i högsta grad lik en myra. Den Ă€r upptĂ€ckt af den schweiziske entomologen, prof. Frey-Gess n er, som fann bĂ„da könen i Wallis pĂ„ Tracuit-alpvĂ€ggen 1,700 meters höjd; honan anser han en- dast sĂ„som en nymf; men det exemplar, han haft godheten meddela mig, Ă€r dock en fullt utbildad imago, och dĂ„ han blott i största korthet beskrifvit detsamma, tillĂ„ter jag mig har att lemna en ny diagnos af arten i dess helhet. Eget nog, anmĂ€rker Frey-Gessner alls icke honans likhet med en myra, ej heller meddelas nĂ„gra nĂ€rmare detaljer om fynd- orten, m. m.; han sĂ€ger endast att han tagit den i sĂ€llskap med Alt/dus rupestris , sĂ„ledes under stenar. Vi pĂ„peka hĂ€r- vid myrlikheten Ă€fvgn. hos larven af Alydus . Systellonotus alpimis Frey-Gessn. Mas Obscure fuscus, subtilius flavo-pu beseens, capite, pronoto et scutello pilis erectis omnino destitutis; capite pone oculos in eollura longius fortiter constricto; pronoto apicem versus valde angustato, basi qvam apice triplo latiore, disco postice alte convexo, Ă€picem versus fortiter declivi; scutello parte postica convexa; hemelytris longis, obscure fuscis, hic illic pilis semi-erectis minus longis fuscis, corio fasciis duabus albis notatis, altera mpx ante medium obliqva, 8 u turam clavi attingente, in margiriĂ©- corii externo autem haud continuata Digitized by LaOOQle 180 margine externo tamen hoc loco pallidiore, altera in apice corii posita transversali angulum interiorem apicalem haud attingente, in marginem autem exeunte; clavo mox pone me- dium fascia semilunata, antice bisinuata; paullo ante hane gutta rotundata et paullo pone fasciam primam corii fascia latiore transversali tertiam partem posticam corii attingente pallidius fuscis; membrana tota fumata, areolis cum venis fuscis, lineola ad apicem cunei apicem areoloe minoris sub- attingente hyalina antennis pedibusque longissimis, dilute fuscis, illis glabris, articulo primo basique ipsa tertii pallidiori- bus, articulo primo capiti ab oeulorum basi longitudine seqvali, articulo secundo latitudine pronoti basali fere J /a longiore, tertio secundo eeqve longo, q varto tertio fere duplo breviore. Long. 6 7 a mm. Femina Myrmecoidea, nigro-fusea, sub-glabra, tantum pronoto hemelytrorumque rudimentis pilis nonnullis brevio- ribus erectis; pronoto latitudini basali seqve longo, scutello parte postica leniter convexa; hemelytris abbreviatis, scu- tello fere duplo longioribus, totis eoriaceis, nigro-fuscis, pone medium fascia alba, extus dilatata, intus valde attenuata et commissuram attingente; abdomine globoso, basi fortiter con- stricto, pone medium pronoto sal tem duplo latiore ; pedibus dilutius fuscis, apice tibiarum tarsisque obscurioribus; femo- ribus margine supero bre viter et parce setoso. In exemplo caput deest. Long. 5 ? m. m. sine capite 4 mm. Genom storleken, de lĂ€ngre antennerna och benen, fĂ€r- gen och isynnerhet saknaden af lĂ„ng$ hĂ„r afviker denna vackra art frĂ„n 8 . triguttatus. Diagnosen Ă€r gjord efter exemplar, meddelade frĂ„n ofvan anförd ort af Prof. F rey- G ess ner. Enligt Dr Puton Ă€r arten Ă€fven funnen i Frank- rike och i berliner-museum har jag sett en hane, som, ehuru ljusare, synes tillhöra denna art; den Ă€r tagen i Andalusien af Staudinger. Systellonotns Thymi Sign., Ann. Soc. ent. de Fr. SĂ©r. V, Torne 5, p. 125 1865. Dr Sign or et har först i ^Nouveau guide de TAmateur d^nseetes*, 1859, p. 49 beskrifvit denna art efter exemplar, Digitized by LaOOQle J 181 funna af honom i nĂ€rheten af Paris i juni och juli mĂ„nader under timjani Thymus. Dock har han endast beskrifvit hanen, hvaremot honan, sĂ„vidt vi veta Ă€nnu icke Ă€r kĂ€nd. Att hon stĂ„r att trĂ€ffas med myror v+d rötterna af ofvan- nĂ€mnda vext, som just trifves pĂ„ af dessa djur Ă€lskade loka- ler, kan tagas för gifvet. Dr Si gnor et har haft godheten meddela mig tvĂ€nne han-exemplar af denna art. DĂ„ ingen beskrifning af den- samma ingĂ„r i vĂ„rt mest spridda hemipterologiska arbete, Fiebers Mie EuropĂ€ischen Hemiptera^, och Ă€fven Dr Sig- norets diagnos i Ann. Soc. ent. de Fr. Ă€r mycket knapphĂ€n- dig, torde en kort deskription icke anses öfverflödig Mas . Nigro-fuscus, sub-glaber, nitidulus ; capite pone oculos in collum brevius constricto; oculis exsertis; antennis dense pilosulis, nigro-fuscis, tantum articulo primo obscurius testaceo, articulo secundo pronoti latitudine basali parum longiore-, tertio secundo breviore, qvarto tertio circiter 1 / 4 breviore; pronoto apicem versus fortiter angustato, apice basi circiter 3 / 5 angustiore, disco postiee al te convexo, apicem versus fortiter declivi; scutello parte postica leviter convexa; hemelytris totis nigro-fusci9, opacis, basi corii, margine late- rali, margine corii commissurali anguloqve ejus externo api- cali nec non cuneo nitidis, clavo unicolori, corio fasciis dua- bus albis, altera lata mox ante medium, postiee rotundata, antice obliqve truncata, altera apicaii angulum interiorem apicalem haud attingente; membrana fumata venis cum areo- lis fuscis, lineola ad apicem cunei hyalina; pedibus fuscis. Long. 4 mm. Till ofvan upptagna, hittills beskrifna arter af slĂ€gtet Systellonotus kunna vi ytterligare tillĂ€gga tvĂ€nne och der- jĂ€mte en art af ett nytt nĂ€rstĂ„ende genus, hvilkas karakterer Ă€nnu icke blifvit offentlig gjorda; tyvĂ€rr kĂ€nna vi honan till endast en af dem, men per analogiam kunna vi Ă€fven för de öfriga sluta till en kortvingad, myrlik hona âąSystellonotus ? Brackii Fieb. inedit. n. sp. Cum antennis et pedibus nigro-fuscus, hemelytris fuscis, fasciis duabus albis, anteriore ante medium corii cum rnacula Digitized by CjOOQle 182 triangulari in clavi medio posita omnino contluente, maculam unicam triangularem basi lata in margine corii externo api- eeque acuminato in commissura clavi positis formante; poste- riore in apice corii Rosita, transversa, sub-rectangulari, mar- ginem interiorein baud at tingen te; corio extus supra hane fasciam obliqve nigro-fuseo cuneoqve ejusdem coloris; mem- brana fumata, areolis cum venis nigricantibus ; capite verti- cali, gula vix distinguenda, oculis angulis pronoti attingen- tibus ; pronoto lateribus sub-reetis, apicem versus modice an* gustatis, disco postico altissime convexo; scutello parte ba- sali valde eonvexo-declivi, apicali alte bucculato-convexo. cf* Denna art Ă€r beskrifven enligt en vĂ€l utförd, detaljerad figur, gjord af Fieber efter ett exemplar ifrĂ€n Spanieu. Huru vida den likvĂ€l bör hĂ€nföras till genus Systellonotus eller Lcemocoris mĂ„ste tills vidare lemnas oafgjordt, mĂ„- hĂ€nda bildar den ett nytt slĂ€gte; hufvudet Ă€r icke hopsnördt bakom ögonen, hvilka enligt Fiebers detaljteckning stöta till framkanten af pronotum. I alla hĂ€ndelser stĂ„r den ytterst nĂ€ra Systellonotus , sĂ€rskildt genom pronoti och skutellens struktur; Fieber sjelf har ansett den sĂ„som hörande till detta slĂ€gte. Systellonotus unifasciatus Fieb. inedit. n. sp. Mas Fusco-niger, opaculus, hemelytris abdominis longi- tudine fuscis, fascia tantum unica corii ante medium posita cum macula media clavi conjuncta fasciam unicam triangu- larem albam basi lata in margine corii externi apiceqve acu- minato in commissura clavi sitis formante, hac fascia colore opaco nigricante anguste terminata, corio apice extus sat late cuneoque nigro-fuscis, membrana cum areoliö fusca, sub apice cunei macula majore alba vit tulam albidam ab areo- larum apice versus apicem membranee emittente; pedibus fuscis, trochanteribus, femoribus apice, tibiis anticis totis, po- sterioribus apicem versus flavo-testaceis, tarsis fuscescentibus ; capite pronoti basi angustiore, pone oculos constricto, vertice supra oculos elevato, his fere in medio laterum capitis posi- tis, gula longa, obliqva pronoto latitudine basali longiore, apicem versus valde angustato, lateribus late sinuatis, an- ifei ; t- . I - 1* i h. 3 !,; ] 'âąi ill U, r . c Ue iMti "*' 3 öu Digitized by Google 183 nulo apicali vix ullo, disco postico sat alte convexo; seutello basi fortiter convexo-declivi, parte apicali gibboso-convexo. Long. 3Y 3 mm. Femina mari colore simillima, differt tantum hemelytris obscurioribus ; cetero etiam mari similis, distincta tamen capite majore, cum oculis pronoti basi latiore, vertice supra oculos adhuc altius convexo, pronoto et seutello basin versus levius convexis, corpore medio distinetius constricto, hemelytris ab- breviatis, tertiam partem apicalem abdominis haud tegenti- bus, membrana brevi, angusta, tota fusca, tantum ad margi- nem cunei interiorem distinguenda. Long. 3 a / 3 mm. Hanen af denna art Ă€r beskrifven efter en tigur af Fieber, mig meddelad af Dr Puton. utan angifven fund- ort för insekten; en hona af samma art, tagen i Algier, har Dr Sig no re t benĂ€get sĂ€ndt till miu undersökning. Denna hona afviker frĂ„n de öfriga kĂ€nda SystellonotusAumonm ge- nom nĂ„got lĂ„ngstrĂ€ektare, i midten vida mindre hopsnörd kroppsform samt mycket mindre förkortade vingar; men det stora hufvudet, benens struktur m. m. pĂ„minner om myrorna och illusionen fullstĂ€ndigas geuom det ungefĂ€r vid abdomens bas tvĂ€rs öfver tĂ€ckvingarna dragna enda hvita bandet, som frĂ„n att vara bredare utĂ„t afsmalnar emot kroppens medel - linea. SĂ„ledes verkar fĂ€rgen hĂ€r detsamma som strukturen hos öfriga arters honor. Bakkroppen Ă€r för resten hos bĂ„da könen före spetsen tydligt dilaterad. Laemocoris Jakovl. in litt. u. g. Genus Systellonoto valde affine; corpus gracile, capite transversim rugoso, vertice postice obsolete marginato, mar- gine postico a tergo viso late sinuato; clypeo basi a fronte impressione bene disereto, basi in iinea inter bases antenna- rum dueta posita; antennaram artieulo primo apicem clvpei vix attingente; pronoto apicem versus valde constricto, disco postice valde convexo, angulis posticis subtiliter ruguloso; seutello parte posteriore valde cumulato-convexo. Detta slĂ€gte afviker frĂ„n Systellonotus hufvudsakligen genom hufvudets struktur och kortare första aDtennled. Digitized by LaOOQle 184 Laemocoris Reuteri Jakovl. in litteris n. sp. c f Fuseo-ferrngineus, sub-nitidus, fusco-pilosus, anten- nis ferrugineis, apicem versus paul lo obscurioribus, pedibus fuseo-ferrugineis, femoribus nigricautibus, coxis et trochan- teribus pallidisf hemelytris di 1 a te fusco-testaceis, maculis dua- bus niagnis triangularibus, altera ante medium, altera in apice corii posita, margine externo corii inter has maeulas guttaque anguli corii interni apicalis albis, macula anteriore corii ni- gro-fuseo-terminata, cuneo nigro-fusco ; membrana fumata, vena nigra, fascia transversali albida; capite cum oculis pro- noti basi circiter '/, angustiore; pronoti basi apice circiter triplo latiore. Denna art, som till storlek och teckning rĂ€tt mycket erinrar om Systellonotus triguttatus Linn., Ă€r beekrifven etter ett exemplar, taget vid Krasnowodsk, och hvilket hr Jakovleff i Astrachau haft artigheten sĂ€nda mig under of- vanstĂ„ende namn, som jag ansett mig böra bibehĂ„lla, för att undvika möjliga synonymer, i hĂ€ndelse hr Jakovleff sam- tidigt beskrefve arten under detsamma. Honan af detta speeies Ă€r icke kĂ€nd, men enligt all san n o 1 i k h et iny rm ecoid . Cremnocephalus umbratilis Fabr. Helt visst skall mĂ„ngen icke finna synnerlig likhet emel- lan denna art och en myra, dĂ„ han i en samling jĂ€mför dem med hvarandra. Men förhĂ„llandet Ă€r annat ute i naturen. Den lefver pĂ„ Finns sylvestris och jag har mĂ„ngfaldiga gĂ„n- ger erhĂ„llit densamma i hĂ„fven jĂ€mte en mĂ€ngd exemplar af Formica rufa . Det Ă€r hufvudsakligen likheten i rörelser och sprĂ„ng, i benens stĂ€llning och skapnad och i antenner- nas struktur, hvilka senare genom den mot spetsen tilltjock- nade andra leden fĂ„ en likhet med brutna antenner, samt slutligen Ă€fven nĂ„gon viss verkan, Ă„stadkommen genom de egendomliga hvita teckningarna, som bidrager dertill att Ă€f- ven denna art i hastigheten kan undgĂ„ uppmĂ€rksamheten der hon löper omkring bland myrorna. Jag har uppfödt henne inom luis och funnit henne suga barren pĂ„ tallen. Digitized by CjOOQle 185 Globiceps dispar Boh., Reut., Hem. Gymn. Sc. et Fenn. 136, 3. Honan af denna art Ă€r ytterst sĂ€llsynt sĂ„som lĂ„ngvin- gad; sĂ„som kortvingad visserligen Ă€fven sĂ€llsynt, men detta Ă€r den vanliga form, i hvilken hon upptrĂ€der. Ehuru sĂ„som sĂ„dan nĂ„got lik en liten myra, har hon alltid blifvit tagen af mig i grĂ€s pĂ„ fuktiga Ă€ngar, utan att, sĂ„ vidt jag kan erinra mig, jag derjĂ€mte antrĂ€ffat myror. Tvifvelaktigt Ă€r derföre om hĂ€r föreligger ett fall af âmimicryâ eller ej. Myrmedobia coleoptrata Fall, Fieb , Eur. Hem., 133, 1. Hanen af denna lilla art liknar öfriga Microphysarier , men honan Ă€r ytterst olik hanen och företer en af de mest mĂ€rkvĂ€rdiga maskeringar, vi kĂ€nna bland hemiptera. Hon förekommer enligt Maerke 1 i myrstackar deraf det af denne författare gifna artnamnet Microphysa myrmecobia G er- mars Zeitschr. V, p. 262, likasom BĂ€rensprungs namn för s lagtet Myrmedobia uppstĂ€ldt i Berl. en t. Zeit. 1858, p. 160. Enligt Douglas och Scott Ă€r hon ytterst lik en liten skalbagge, Alexia pilifera , i hvilkens sĂ€llskap Ă€fven Dr Power tagit tlere exemplar af denna hemipter i High- gate Wood under löf pĂ„ en sandbank. Efter ofvan nĂ€mnda auktorers erfarenhet var Myrmedobia âicke associerad med myrorna, ehuru vĂ€l Ă€fven sĂ„dana funnos pĂ„ platsenâ Brit. Hem. p. 485. HĂ€rvid torde dock böra pĂ„pekas att den nyss omtalade lilla skalbaggen, enligt uppgift af M. Ro u ge t i AndrĂ©âs âManuel descriptiv des Fourmis dâ EuropĂ©â, p. 80, lefver tillsamman med en myrart, nemligen Lasius fuligino - sus. Denna omstĂ€ndighet synes oss, gent emot de britiska författarenes antagande, tala för den Ă„sigt att maskeringen hos Myrmedobia coleoptrata efter Alexia pilifera dock stĂ„r i nĂ„got, om Ă€fven Ă€nnu outredt samband med lifvet bland myrorna, sĂ„ mycket mer som Ă€fven Douglas och Scott anföra att myror förekommo pĂ„ samma stĂ€lle. Vi hĂ€nvisa för öfrigt till det redan förut omtalade fallet med maskerin- gen hos Plinthisus efter Trichopteryyier samt till den hos andra Myrmedobia- arter efter Pselaphider och hos Cerato- Digitized by ^ooQle 186 combus m. fl. efter Corticarier eller Lathridier, inom hvilka alla skalbaggsfamiljer just en mĂ€ngd myrmecophila arter förekomma, under det derjĂ€mte dessa hemipterer blifvit funna i myrornas boningar. Vi skola lĂ€ngre fram uttala vĂ„r för- modan om arten af denna relation till myrorna och nĂ€mnda skalbaggar. Myrmedobia Signoreti Fieb., Eur. Hem. 133, 2. Enligt Mmrkel ^Beitr. z. Kentn. der unfer Ameisen le- benden Insekten^, No 276 Ă€r Ă€fven denna art funnen i myr- stackar, tillhörande Formica rufa. Dr Puton har i dessa dagar godhetsfullt meddelat mig bĂ„da könen af denna sĂ€ll- synta art. Ehuru nĂ„got mindre kullrig, Ă€n den förra, synes Ă€fven denna arts hona vara maskerad efter Alexia . Der- jĂ€mte sĂ€nde mig samme celebre entomolog honan af en an- nan, Ă€nnu okĂ€nd* art, funnen pĂ„ Corsica, hvilken likaledes till kroppsformen i hög grad pĂ„minner om de föregĂ„ende. DĂ„ jag snart ernĂ„r publicera en revision af de europeiska Cimiciderna, meddelas hĂ€r endast en kort diagnos af denna nya art, som jag kallat Myrmedobia antica, Dr Puton har icke lemnat nĂ„gon nĂ€rmare notis om dess lefuadssĂ€tt. Myrmedobia antica n. sp. M . Signoreti Fieb. g statura et M. coleoptratce Fa il. colore sat similis; capite, rostro, pronolo, margine hemelytro- rum anguste pedibusqve rufo-testaccis, fronte medio infuscato; femoribus superne basin versus picescentibus; antennis pi- ceis; scutello, hemelytris abdomineque nigris, illis remote subtiliter brevius flavo-sericeis ; rostro coxas anticas attin- gente. Long 5 5 /e mm * Myrmedobia rofo-scutellata BĂ€r., Berl. Eut, Zeit. 1858. p. 160. Denna art erinrar, i likhet med följande, om Ă„tskilliga bredare Pselaphider. Arten, som Ă€r obekant för Fieber, har af mig blifvit efter BĂ€ren sprungs typexemplar i Ber- liner museet undersökt och jag skall nĂ€rmare redogöra för densamma i nyss utlofvade afhandling. [Myrmedobia tenella Zett. och M. inconspicua Dougl. et Sc. imitera mĂ„hĂ€nda Pselaphider ; de Ă€ro icke, oss ve- Digitized by CaOOQle 187 terligen, funna med myror. Saundersâ misstĂ€nke Syn. Br. 615, 3 att M. inconspicua vore synonym med M. Signo- reti Ă€r . ogrundad, enligt hvad jĂ€mförelse emellan exemplar af bĂ„da arterna utvisat.]. Microphysa pselaphiformis Curt. = Zygonotus stigma Fieb., Eur. Hem., 134, 2. Hanen Ă€r lĂ„ngvingad, likasom hos föregĂ„ende arter, ho- nan deremot alltid brachypter; hon visar en aflĂ€gsen likhet med vissa bredare Pselaphider , h vil ken dock Ă€r sĂ„ stor att den föranledt tvenne sĂ€rskilda författare att derefter benĂ€mna arten, nemligen C ur tis, som Ă„r 1833 i Ent. Mag. I, 198, 1, beskref henne under namn af Loricula pselaphiformis och Burmeister, som i sin Handb. d. Entom. II, 287, kallade henne Microphysa pselaphoides. Huruvida likheten med Pse- laphiderna Ă€r en verklig mask eller icke, Ă€r svĂ„rt att afgöra; flere arter af dessa skalbaggar lefva bland myror, men den ofvan nĂ€mnda skinnbaggen Ă€r Ă€nnu icke observerad i dessa insekters sĂ€llskap. Det synes oss dock sĂ„som om alla sĂ„- dana fall, dĂ„ honan förekommer blott i den bra- chyptera formen och till skapnad vĂ€sentligen af- viker frĂ„n hanen, vore att anse sĂ„som betingade af ma- skering. Ceratocombus coleoptratus Zett. = C. mnscorum Fall., Fieb., Eur. Hem. pag. 143. Denna art förekommer vanligen kortvingad, sĂ„, som jag karakteriserat dess forma brachyptera i min afhandling om ^Skandinaviens och Finlands Acanthiider^, pag. 406. Under denna form erinrar hon i hög grad om smĂ„ Lathridius-ar- ler, hvilket redan FallĂ©n pĂ„pekar i ^Hemiptera Sverige 71 pag. 153, 3, der arten beskrifves sĂ„som Bryocoris musco- Tum. Zetterstedt har pĂ„ grund af denna likhet benĂ€mnt henne redan Ă„r 1819 i Act. Holm, 173, 24 Anthocoris cole- optratus. Enligt Ă„tskilliga författares uppgifter förekommer hon i myrornas stackar *, hvarest, sĂ„som vi veta, ocksĂ„ myr- mecophila arter af slĂ€gtena Lathridius och Corticaria lefva. * Fieb er, Eur. Hem., p. 143. Digitized by LaOOQle 188 För öfrigt vistas hon Ă€fven under mossa, fallna blad, un- der lafvar o. s. v. deraf namnet Lickenobia BĂ€renspr. i Berl. En t. Zeit. 1857, p. 167, alla dessa stĂ€llen Ă€fven loka- ler för Latkridier. Dess lefnads historia Ă€r för öfrigt Ă€nnu höljd i dunkel. Men mĂ„hĂ€nda vĂ„gar man uttala den förmo- dan att arten, likasom öfverhufvud Anthocorinerna, lefver af Ap hides Pemphigus eller dylika genera? och genom sin lik- het med de af myrorna tĂ„lda Lathr idierna undgĂ„r de för- ras uppmĂ€rksamhet, dĂ„ hon uppehĂ„ller sig i dessas bladlöss- hjordar. Pachycoleus mfescens J. Sahlb., Not. ur SĂ€llsk. pro F. et Fl. Fenn. Förh. XIV, p. 305, och Dipsocoris pusillimus J. Sahlb., 1. e., XI, 288, 68, erinra Ă€fvenledes bĂ„da om smĂ„ arter bland Lathridier eller Corticaria. Den förra af dem har blifvit upptĂ€ckt af J. Sahlb er g i ryska lappmarken; den senare antrĂ€ffades först af samme flitige entomolog pĂ„ ett fuktigt stĂ€lle i fjell- regionen vid Dworetz i ryska Karelen; men sedermera har jag af samma art erhĂ„llit till undersökning ett exemplar frĂ„n södra Frankrike Frejus! af herr Rey och tvĂ„ exemplar frĂ„n Corsica genom hr S aunders. Den synes sĂ„ledes, ehuru sĂ€llsynt, ha en sĂ€rdeles vidstrĂ€ckt utbredning i norr och söder. REDU VIIDiE. Coriscufi lativentrig Boh. = Nabis sub-apterus Fieb.,. Eur. Hem. 160, 2. Denna art Ă€r icke sĂ„som imago mimisk, men i dess högre grad sĂ„som nymf och larv. Nymfen af densamma har Ă€fven blifvit beskrifven sĂ„som en skild art af Costa under namn af Nabis myrmicodes Annuar. Zool. 1834, p. 71. Detta namn antyder att ocksĂ„ hĂ€r föreligger en maskering efter myror. Och denna mask Ă€r verkeligen sĂ€rdeles lyckligt ge- nomförd. I parker och löfskogar i trakterna kring Lille i norra Frankrike var jag i tillfĂ€lle att med hĂ„fven frĂ„n grĂ€set i de skuggrika lunderna fĂ„nga en stor mĂ€ngd af denna arts larver frĂ„n 2 â 4*/ 2 millimeters lĂ€ngd; derjĂ€mte upptogs i massa med hĂ„fven exemplar af en Myrmica , som jag dock a! 4> iL fy t - -il Hr i j h Ii.;,; âK C Ho A.!, r it - V\ 1 Digitized by CaOOQle 189 ej bestĂ€mde till arten; individerna af dessa bĂ„da i systema- tiskt hĂ€nseende frĂ„n hvarandra sĂ„ vidt Ă„tskilda species lik- nade hvarandra emellertid Ă€nda derhĂ€n, att man ytterst lĂ€tt kunde förvexla dem. Till maskeringen efter Myrmica bidraga i hög grad de fyra uppstĂ„ende taggarna hos larven, en pĂ„ h varje sida af meso- och metathorax; bakkroppen Ă€r visserligen i sjelfva verket icke sĂ„ synnerligen starkt hopsnörd vid ba- sen, men fĂ„r utseende af att vara det till följe af den hvita, hinnartade flĂ€cken, som finnes pĂ„ basens hvardera sida. Det synes sĂ„som om det hos denna art egenteligen vore de yngre larverna, som behöfva masken, ty hos nymfen blir denna re- dan nĂ„got mindre utprĂ€glad, i det de fyra ofvannĂ€mnda tag- garne pĂ„ mellankroppen försvinna*. Arten har dĂ„ redan upp- nĂ„tt en sĂ„dan storlek, att maskeringen efter en Myrmica icke mera kan vara den till nytta, enĂ€r dessa senare icke blifva lika stora. FĂ€rgen hos de smĂ„ individerna Ă€r Ă€fven mera öfverens8tĂ€mmande med den hos en Myrmica, Coriscus lati - ventris Ă€r ett rofdjur, dess lefnadshistoria och beskaffenheten af dess förhĂ„llande till myrorna Ă€r för öfrigt Ă€nnu okĂ€nd. MeciBtocoris lineatns Re ut., Pet. nouv. entom. vol. II, pag. 181. Denna högst mĂ€rkvĂ€rdiga hemipter, hvilken bildar ett nytt slĂ€gte nĂ€rmast Centroscelis Jakovl., har jag erhĂ„llit af hr Oschanin i Taschkent och Ă€fven frĂ„n Fedtschenkos Turkestanska samling. Jag kĂ€nner intet om dess lefnadssĂ€tt, men uppmĂ€rksamheten bör dock fĂ€stas vid densamma, eme- dan den pĂ„ samma sĂ€tt, som ^spökenaâ Phasmidce inom Orthoptera , synes imitera stickor och göra skĂ€l för benĂ€m- ningen ^en vandrande pinne^, Ploiarla Scop., Fieb., Eur. Hem. 149, 52. Alla hit hörande arter visa den ypperligaste maskering efter Culices Det var pĂ„ grund hĂ€raf, som redan De Ge er i sina ^MĂ©moires pour servir a 1âhistoire des insectesâ beskref en hit hörande art under namn af Cimex culiciformis 1 . c. I, 3, * De finnas hos larver af 4} mm. lĂ€ngd, ej mera hos 6 mm. l&nga nymfer. Digitized by VaOOQle 190 tab. 17, fig. 1, 2. Deuna art beskrefs senare af FallĂ©n sĂ„som Pl. erratica Hem. Sv. p. 164, 2. De öfriga arterna af samma slĂ€gte, sĂ„som Pl. vagabunda Linn. och PL pilosa Sign., Ă€ro i nĂ€stan Ă€nnu högre grad mygglika.' DĂ„ man ser dem sitta pĂ„ vĂ€ggar, plank o. d., sĂ„som de ofta plĂ€ga, kan man lĂ€tt i hastigheten misstaga dem för Culices. Flor anför Ă€f- ven i ^die Rhyneh. Livlands^ denna deras imitation p. 689, hvilken Ă„stadkommes genom den smala kroppen, de mygg- lika tĂ€ck-vingarna, de lĂ„nga benen, med undantag af första benparet, som Ă€r ombildadt till ett par rof-fötter samt till sin stĂ€llning nĂ„gorlunda motsvarar myggornas antenner och icke kan anvĂ€ndas vid gĂ„endet; men i dess stĂ€lle Ă€ro anten- nerna fina, lĂ„nga och knĂ€böjda samt anvĂ€ndas sĂ„som ett slags fötter, i det djuret stöder sig Ă€fven pĂ„ deras spetsar; de hafva sĂ„lunda Ă„tminstone delvis öfvertagit funktionen af extremiteter. Dessa djurs gĂ„ng Ă€r trög och lĂ„ngsam; der- emot Ă€r deras flygt snabb. Den egendomliga masken efter myggorna erhĂ„ller sin förklaring, dĂ„ man erfar att insekten lefver af rof och sĂ€rskildt af just Culices , hvarföre dess ^mi- micry^ underhjelper honom att nalkas myggorna utan att vĂ€cka misstankar. . Enligt Burmeister Handb. d. En t. II, p. 224 betĂ€cker sig larven af PL culiciförmis med stoft och dam och erhĂ„ller derigenom ett skydd, i det hon sĂ„lunda gör sig oigenkĂ€nnelig. Stenolemus Sign., Ann. Soc. ent. de Fr. 1858, p. 251. Ăfven detta till divisionen Ploiarictria StĂ„l hörande slĂ€gte, af hvilket blott en art, St. Bogdanovi O sch.* HOĂ- Hac. 3apaB. AOJI iihh p. 15, 10 frĂ„n Turkestan Ă€r mig bekant, Ă€r i hög grad imitatoriskt. Den nĂ€mnda insekten liknar till den grad en större Tipulid , att en icke entomolog utan tvif- vel icke skulle draga i betĂ€nkande att förklara honom för en sĂ„dan. OpsicQBtus personatus Linn., Fieb., Eur. Hem. 155, 1 Reduvius. * Denna art upptages icke af S t Ă„ 1 i Enum. Hemipt. IV, p. 94 et 95. Digitized by tjOOQle 191 Redan De Ge er MĂ©m. III, p. 281 och efter honom flere författare veta att om lĂ„rven till denna art berĂ€tta att hon betĂ€cker sig med dam och orenlighet; detta sker helt visst för att djuret öfverhöljdt af detta lĂ€ttare mĂ„ undgĂ„ sina fienders uppmĂ€rksamhet. Liknande torde förhĂ„llandet vara med öfriga arter af samma genus. HYD RO METRI DyE. Hydrometra stagnomm Linn., Fieb., Eur. Hem. 103. Den lĂ„nga och smala insekten, som lĂ„ngsamt rör sig pĂ„ vattenytor, isynnerhet bland Lemna och andra vexter, synes i sin skapnad och fĂ€rg hafva ett godt skydd, i det han myc- ket imiterar smĂ„ smala stickor, svartnad barr eller dylikt. NEPil. Ranatra linearis Linn., Fieb., Eur. Hem. 102. Denna art löper omkring pĂ„ slammet i stilla stĂ„ende vatten och erbjuder, likasom öfriga arter af detta slĂ€gte, en icke ringa likhet med en trĂ€dpinne. CERCOPIDiE. Inom denna homopter-familj Ă€r visserligen icke insek- ten sjelf mimisk, men hĂ€r förekommer dock en slags för- klĂ€dnad, ehuru af högst egendomlig art. Enhvar kĂ€nner nemligen det hos oss sĂ„ kallade ^grod-^ eller *orm- spotte t n , hvilket förekommer pĂ„ grĂ€s och örter och i sjelfva verket icke Ă€r nĂ„got annat Ă€n ett skum, som omgifver hithörande arters larver och hĂ€rrör frĂ„n deras exkrementer. Ett bĂ€ttre skydd, Ă€n detta, kan man dock ej gerna tĂ€nka sig, ty ingen kan af sig sjelf falla pĂ„ den idĂ©n att detta ^spott 75 , hvilket omgifver nĂ€stan alla sĂ„ kallade Skum-Cicaders larver och nymfer, inom sig sluter ett lefvande djur. Den tyvĂ€rr för kort tid sedan aflidne fransyske entomologen Per ris, som sĂ„ förtjeQstful 1 1 studerat insekternas biologi, har i Ann. de la 8oc. ent. de France, SĂ©r. Y, tome 6, p. 192 1876 med- delad nĂ„gra intressanta detaljer om en hithörande art, Aphro- phora Alni Fall. I hans underhĂ„llande ^Promenades ento- mologiques 15 heter det nemligen ^NĂ„gra dagar senare erin- Digitized by CjOOQle rade mig en promenad vid stranden af den bĂ€ck, som flyter vid Mont-de-Marson, tillfölje af liknande omstĂ€ndigheter, om en hĂ€ndelse, som jag pĂ„ samma stĂ€lle och pĂ„ samma tid för nĂ„gra Ă„r sedan upplefde med M. Lafaury. Med ens be- funno vi oss nemligen under ett nog hĂ€ftigt regn, ehuru da- gen var en af de vackraste och himlen en af de klaraste. Min vĂ€ns förvĂ„ning var ej ringa, men hans intelligens och erfarenhet lĂ€to honom genast misstĂ€nka att en insekt vore orsaken till detta egendomliga fenomen, och, i 'sanning, jag visade honom att de stora pilarne, hvilka vexte ofvan om oss, voro betĂ€ckta med flockar af skum, frambragdt af lar- verna till en hemipter, Aphrophora Alni , hvilka voro der- stĂ€des sĂ„ talrika och sĂ„ verksamma i deras nutritions-arbete, att de tusendetals stygn, de gjorde i pilarnes bark, i den rika safven, förorsakade det hĂ€llregn, under hvilket vi pas- serade 1 â. SĂ„ lĂ„ngt hr Per ris. Vi mĂ„ste tillĂ€gga att hans sist anförda förklaring öfver feuomenet förefaller oss min- dre sannolik. Det synes oss nemligen sĂ„som om dessa in- sekters stygn icke kunde förorsaka ett sĂ„dant starkt utfly- tande af safvan. Hellre ville vi söka orsaken till regnet i det skum, som produceras af insekterna sjelfva och som ned- faller frĂ„n trĂ€dens grenar. JASSID^E. TJlopa reticulata Fabr. Denna art, som förekommer bĂ„de sĂ„som kort- och lĂ„ng- vingad, den senare formen beskrifven af prof. Kirschbautn i âdie Cicadinen Wiesbadensâ sĂ„som Ulopa macroptwa , lef- ver bland Calluna vulgaris och erhĂ„ller vanligen i hĂ„fven jemte en mĂ€ngd vissnade blommor af denna vext. Der denna art ligger ibland dessa, visar hon en sĂ„ stor likhet med dem, att man lĂ€tteligen skall förbise henne. Icke blott formen af de hvĂ€lfda tĂ€ck vingarna och af thorax, men Ă€fven den egendomliga fĂ€rgteckningen bidraga till denna intressanta arts maskering. CHERMETID M Larverna af Ă„tskilliga Chermes - arter Ă€ro betĂ€ckta med en mjöllik eller ullik massa, som döljer sjelfva djuret. Detta Digitized by LaOOQle 193 Ă€r sĂ„ledes visserligen icke mimiskt, men, likasom hos en del Fulgorider , Jassider och Oercopider , producerar det en slags mask, som tjenar det till skydd. Blicka vi tillbaka pĂ„, de ofvan anförda detaljerna an- gĂ„ende skyddande likhet och ^mimicry^ bland Hemiptera, sĂ„ finna vi att denna ingalunda Ă€r en sĂ€llsynthet inom denna insekt-ordning. Vi kunna följa densamma steg för steg, en- dast ifrĂ„n en likhet i fĂ€rg med de föremĂ„l, som utgöra in- sektens vistelseort, till en utbildad maskering efter sĂ€rskilda insekter af andra ordningar samt slutligen till frambringan- det af en slags mask, som Ă€r en produkt af djuret sjelft och icke ligger i dess egen skapnad. Sammanfatta vi alla dessa olika slag, sĂ„ kunna vi in- dela dem pĂ„ följande sĂ€tt. I. Likhet i fĂ€rg med lokalen eller det före- mĂ„l, h var pĂ„ insekten lefver. Imitatio coloris. lo. AllmĂ€n likhet i fĂ€rg med jordmĂ„nen m. m. hos lokalen, bvarest insekten uppehĂ„ller sig. Imi- tatio generalis naturce loci Exempel Sciocoris terreus , Perillus claudus , Geocoris bullatus , Nysius , flertalet Lygceider , Acanthia , Cicadula 6-notala. 2o. SĂ€rskild likhet i fĂ€rg med fĂ€rgen hos de vexter, blommor, bark lafvar eller dylikt, hvarpĂ„ djuren lefva. Imitatio specialis coloris plantarum a Likhet med v externas blad. Imitatio coloris foliorum . a Likhet i fĂ€rg med vexters blad öfverhufvud. Imitatio communis coloris foliorum . Exempel Flere gröna Capsider , Cicadarier, Cher - metider . fl Likhet i fĂ€rg med vissa vexters blad sĂ€rskildt. Imitatio coloris foliorum plantarum certarum Exempel en del af de ofvan omtalade arterna frĂ„n barrtrĂ€den, arter frĂ„n Salsolaceer, Chenopodiaceer , Tamarix, Calluna } Psamma , Elymus > Artemisia , Sphagnum m. fl. 13 Digitized by LaOOQle 194 b Likhet i fĂ€rg med v externas blommor. Imi - tatio specialis coloris jlorum Exempel Oncotylus Tanaceti , Macrocoleus Tanaceti . c Likhet med förvissnade blad. Imitatio specia- lis coloris foliorum siccorum . Exempel Athysanus argentatus efter de vissnade blad- slidorna hos Phragmites . d Likhet i fĂ€rg med tradens qvistar, sĂ€rdeles ungskotten. Imitatio specialis coloris ramulorum arborum Exempel de ofvan nĂ€mnda pĂ„ Coniferer lefvande arterna. e Likhet i fĂ€rg och teckning med lafvarne pĂ„ trĂ€dens stammar. Imitatio coloris signatur ceque Lichenum Exempel Flere arter af genus Phytocoris. f Likhet i fĂ€rg och skulptur med trĂ€dens bark. Imitatio coloris partimque sculpturce corticis Exempel Arter af familien Aradidce . Denna sist nĂ€mnda form af hĂ€mning i fĂ€rg efter de föremĂ„l, pĂ„ hvilket djuret lefver, stĂ„r redan pĂ„ grĂ€nsen till det andra slaget af skyddande likhet, eller II. Maskering, likhet i form och fĂ€rg med vissa naturföremĂ„l. Smulatio specialis coloris atque formce . âMimicry 75 . Af denna hafva vi flere slag lo. Maskering efter föremĂ„l ur vextriket. Sitnu- latio partium plantarum , $. phytotdea a Maskering efter blommor. Simulatio jlorum , s. jloroidea . Exempel ZJlopa reticulata efter den vissnade blom- man af Calluna . b Maskering efter stickor, pinnar, etc. Simula- tio baculorum pusillorum , s . bacillotdea. Exempel Mecistocoris , Ranatra , Hydrometra stag- norum, 2o. Maskering efter andra insekter, nĂ€stan alltid tillhörande andra ordningar. Simulatio aliorum insectorum> $. entomoidea. Digitized by CaOOQle 195 a Maskering efter skalbaggar. Simulatio coleopte - roidea . a Maskering efter Carabiciner. Simulatio cara- boidea Exempel Bland Lygceider Lamprodema, fl Maskering efter Pse laphid er. Simulatio psela- phoidea Exempel Microphysa pselaphoides $, Myrmedobia Signoreti ÂŁ. y; Maskering efter Tr i c h op t ery gie r. Simulatio ptilioidea Exempel Plinthisus minutissimus , P. ptilioides. 6 Maskering efter Corticarier. Simulatio lathri- dioidea Exempel Ceratocombus muscorum , Pachycoleus rufe - scens, Pipsocoris pusillimus . Ă© Maskering efter Scymnider Simulatio scym- noidea Exempel Myrmedobia coleoptrata ÂŁ oeh antica g efter Alexia. b Maskering efter myror. Simulatio myrmicoidea . a Maskering i alla utveeklings stadier eller Ă„t- minstone sĂ„som imago efter myror. Saltem ima ginis simulatio myrmicoidea. * BĂ„da könen maskerade. Maris et femince simulatio. Exempel Diplacus, Myrmecoris, Camponotidea , Pilo- phorus; i mindre grad Cremnocepholus , Pterotmetus. ** Endast honan maskerad. Femince solius simulatio. Exempel Mimocoris, Sy stellon otus, Lcemocoris ?. fl Maskering efter myror endast under larv och nymf-stadierna. Larvce et nymphce solarum simulatio Exempel Alydus calcaratus , A. rupestris, Megalono- tus limbatus, Camptopus lateralis, Coriscus lativentris . c Maskering efter myggor. Simulatio tipulotdea Exempel Neides och en stor mĂ€ngd Bery tider; hela divisionen Ploiariaria. Digitized by Google 196 Slutligen kunna vi anföra III. Det slags skyddande likhet, som erbjudes dju- ret genom nĂ„gon af densamma frambringad produkt; sjelfva djuret Ă€r i detta fall icke mimiskt. Protectio ab in - secto ipso effecta. a Skyddande likhet genom afsöndring af en skum- lik materia. Protectio spumosa Exempel larver af Cercopidoe . b Skyddande likhet genom afsöndring af en ull i k materia. Protectio lanosa Exempel Larver af en del Chermetider och Aphider. c Skyddande likhet genom afsöndring af en kr i t - eller mjöl- lik materia. Protectio far inosa vel cretata . Exempel NĂ„gra arter af slĂ€gtena Trigonosoma , Sele - nocephalus, Goniognathus , Aglena , flere Fulgorider. De intressantaste fallen af alla Ă€ro onekligen maske- ringarne efter andra insekter. En dylik maskering efter skalbaggar representeras sĂ„lunda inom familjerna Lygaeidw och Citnicidce, den efter myggor inom familjerna Lygaeidce Bergtina och Beduviidce Emesina samt slutligen den ef- ter myror inom Capsidoe samt bland larver eller nymfer af arter, hörande till familjerna Coreidce och Beduviidce Nabina. Detta senaste slag af ^mimicry 11 synes oss mest an- mĂ€rkningsvĂ€rdt. Det torde icke kunna betvitlas att den stĂ„r i ett nĂ€ra samband med dessa djurs lefnads historia och i ganska mĂ„nga fall har, sĂ„som af det föregĂ„ende framgĂ„r, det i sjelfva verket blifvit uppvisadt att nu afsedda arter lefva i sĂ€llskap med myrorna. Af ej ringa intresse Ă€r att se hviika olika medel naturen anvĂ€ndt till fullĂ€ndandet af masken. Antingen Ă€r kroppsformen fullkomligt illusoriskt lik en my- ras, sĂ„som t. ex. hos honorna af Myrmecoris och Systello - notus triguttatus samt alpinus; eller ock, dĂ„ abdomen icke Ă€r nog hopsnörd vid basen, Ă„ stad kommes likheten förme- delst tillhjelp af fĂ€rgteckningen, i det en hvit flĂ€ck pĂ„ hvar- dera sidan derom, sĂ„som hos larverna af A/ydws-arterua, af Digitized by LaOOQle 197 Megalonotus limbatus , af Coriscus lativentris , eller och pĂ„ motsvarande stĂ€lle af tĂ€ckvingarne, sĂ„som hos Systellonotus unifasciatus, underhjelper illusionen. I sĂ€rdejes mĂ„nga fall och i alla, der masken Ă€r fullt genomförd, underhjelpes myr- likheten hos den fullt utbildade insekten genom en högt upp- drifven phanerodimorphism, och Ă€fven i dessa fall Ă€ro de förkortade tĂ€ckvingarne, hvilka rĂ€cka till abdomens bas eller kroppens midt, i spetsen hvita, hvarigenom ytterligare krop- pen erhĂ„ller ett hopsnördt utseende, t. ex. arterna af Dipla- cus , af Myrmecoris , honorna af Mimocoris och Systellono- tus . Ăfven hos de IĂ„ngvingade myrlika arterna af slĂ€gtet Pilophorus underhjelpa de hvita tvĂ€rbanden jĂ€mte olika glans pĂ„ olika delar af tĂ€ckvingarne till att likasom afdela kroppen i tvĂ„ delar, den ena hĂ€nförande sig till myrornas hufvud och thorax, den andra till deras abdomen. Af synnerligen stort intresse synas mig de upprĂ€ta tag- gar, hvilka finnas vid bakhörnen af pronotum hos larverna och nymferna af Alydinerna Alydus , Camptopus, Megalo - notus samt hos larven af Coriscus lativentris vid basalhörnen af bĂ„de meso- och metanota, hvilka taggar, likasom Ă€fven be- nens stĂ€llning i hög grad förhöja likheten med vissa myr-arter. Denna gemensamma sĂ€regenhet i teckning och Ă€fven, sĂ„som nu just senast framhĂ„llits, i skulptur hos arter, för öf- rigt hörande till vidt Ă„tskiljda familjer, synes bevisa att hĂ€r, om nĂ„gonsin, föreligga fall af verklig maskering. En frĂ„ga af ej mindre intresse Ă€r den om arten af dessa djurs relationer till myrorna, men hĂ€rom ega vi tyvĂ€rr Ă€nnu, sĂ„som Ă€fven blifvit framhĂ„llet, ingen kunskap. I alla fall synas hemipterernas maskering Ă€fven i andra fall Ă€n det, dĂ„ den Ă€r myrmecoid, hĂ€nföra sig till dessa re- lationer. Vi Ă„syfta hĂ€rmed flere arter, hvilkas mask Ă€r co- leopteroid. Endel af dessa, t. ex. Plinthisus , Myrmedobia , CeratocombuSf Ă€ro sjelfva funna i myrornas kolonier eller i sĂ€llskap med myror och de skalbaggar, hvilka imiteras af ofvan nĂ€mnda slĂ€gten, Ă€fvensom af Microphysa pselaphoides, köra alla till familjer, hvilka Ă€ro sĂ€rejdldt rika pĂ„ myrme- cophila species. Vi hafva förut framstĂ€lt vĂ„r förmodan Digitized by LaOOQle 198 angĂ„ende orsaken till denna hemipterernas ^mimicry 7 * efter just myrmecophila coleopterer. HĂ€r Ă„terstĂ„r i alla hĂ€ndelser för forskaren Ă€nnu mycket att uppdaga. Vi hafva endast i det ofvanstĂ„ende velat rikta upp- mĂ€rksamheten pĂ„ de arter, hvilkas naturalhistoria framför andras synes oss förtjena studeras med hĂ€nsyn till den in- tressanta företeelse inom den organiska verldeo, som man kallat âmimicryâ och hvilken sĂ„ djupt ingriper i djurens biologi. I denna uppsats hafva följande arter blifvit beskrifna Alydus calcaratu8 Linn., Iarva - - - pag. 160. A. rupestris Mey., nympha > 162. Megalonotus limbatus Klug, nympha > 163. CamjtojU8 lateralis Gerra., nympha > 164. > > > larva - - » 165. Mimocoris coarctatus M. et R. Q - - » 171. Diplacus nigripes n. sp. > 172. D. limbatus n. sp. > 172. Myrmecoris gracilis var. rufuscula - » 175. > > > fusca - - - - > 175. Camponotidea n. g. > 176. > Fieberi n. sp. > 176. Sy8tello?wtu8 alpmus Frey. q* $ - - > 179. S. Thymi Sign. cf > 181. S . Bruckii Fieb. n. sp. > 181. S. unifasciatus Fieb. n. sp. 182. Lcemocoris Jak. n. g. > 183. L. Beuteri Jak. n. sp. * 184. Mymiedobia antica n. sp. > 186. Digitized by CjOOQle Capsidae Turkestanae. Diagnoser öfver nya Capsider frĂ„n Turkestan. Af O. M. Reuter. De utförligare beskrifningarne Ăfver dessa arter komma att pĂ„ ryska sprĂ„ket ingĂ„ i det stora verk, som utgifves öf- ver A. Fedtschenkos resa i Turkestan, under hvilken samtliga dessa species Ă€ro insamlade. DĂ„ emellertid publi- kationen af den hemipterologiska delen af detta arbete sy- nes blifva Ă€nnu en lĂ€ngre tid fördröjd, haf^ vi ansett lĂ€mp- ligt att hĂ€r lemna latinska diagnoser öfver de nya arterna 1. Calocoris Fedtschenkoi s oblongo-ovatus, satrobus- tus, supra sordide virescenti-flavus, colore in ferrugineum magis minusve vergente, dense et longius flavo-pubeseens, pilis nigris brevioribus intermi^tis; antennis sordide virescen- tibus, nigro-pubescentibus, articulo primo valde robusto, nigro- punctato et setis pluribus rigidis nigris instructo, secundo apicem versus duobusque ultimis ferrugineis, illo apice paul- lulum robustiore nigro-fusco, articulo tertio basi albido ca- pite maris et femince discolore, fronte parum declivi ; pronoto apicem versus sub-constricto, strictura apicali annuliformi sat lata, linea subtili inlermedia longitudinali, disco utrinque ma* cula oblonga sat parva, vittula media marginis lateralis an- gulisque saltem maris posticis fusco-nigris vel nigris; scutello basi lineaque longitudinali media nigris; hemelytris rufo-fer- rugineU, inter suturas et venas limboque corii externo palli- dioribus, venis omnibus rufo-nigris, cuneo flavescente, apice rufo-nigro; membrana venis saturate rufo-ferrugiueis; pedibus Digitized by VaOOQle 200 nigro-pubescentibus, femoribus dense seriatim nigro-fusco- punctatis, tibiis spinulis sat brevibus nigris e punctis nigro- fuscis nascentibus, tarsis saltem apice fuscis. 2. Megacoelum brevirostre supra glabrum, capite, pro- noto et scutello opacis, testaceis, hoc apicem versus vel vittis duabus latis fuscescenti-ferrugineis; hemelytris dilutis- sime pallido-stramineis, pellucentibus, t an tum margine clavi scutellari punctoque corii in apiee venee cubitalis, interdum evanescente, obscure ferrugineis; rostro tantum apicem meso- sterni attingente, articulo primo eaput tantum paullo supe- rante; antennis pedibusque pallide tlavo-testaceis, interdum hic illic ferrugineo- vel aurantiaco-conspurcatis, tibiis spinulis subtilioribus et brevioribus pallidis armatis; abdomine vire- scente; segmento genitali maris ad marginem superiorem sinus sinistri aperturce tuberculo sat magno armato, subtus sub-mutico. 3. Lygus pachycnemisi late ovatus, supra impresso- punctatus, griseo-pubescens; vertice postice tota latitudine subtiliter marginato; clypeo a fronte sat discreto; rostro co- xas posticas attingente; antennis breviusculis, dimidio corpore haud longioribus, articulo secundo latitudine pronoti basali circiter 1 / 3 breviore; pronoto fortiter convexo*declivi; heme- lytrorum margine externo nigĂ; dorso abdominis nigro pe- dibus breviusculis, tibiis crassis, spinulis nigris sat brevibus, validis, e punctis nigris sat magnis nascentibus. Colore va- rians. L. pratensi Linn. et plerumque hujus varietati cwnr pestri Linn. similis et huic punctura et pubescentia affinis; corpore latiore, hemelytrorum lateribus magis rotundatis, pe- dibus distincte brevioribus, tibiis crassioribus, robustis earumque spinulis paullo validioribus et brevioribus e punctis sat mag- nis nigris nascentibus distingvendus. 4. Lygus Orthops sangvinolentua oblongo-ovatus, supra capite excepto sat fortiter minus dense punctatus, corii apice cuneoque obsolete punctatis; colore varians, supra sang- vineus vel pallide ochraceus et ferrugineo-variegatus, clypeo Digitized by eaOOQle 201 plerumque concolore; margine verticis carinato-clevato; pro- noto strictura annuliformi apicali et margine basali scutelloque apice flavo-testaceis; membrana immaculata; femoribus nigro- piceis vel magis minusve ochraceis; tibiis et tarsis testaceis, apiee fuscis, illis spinulis testaceis, tibiarum posteriorum scepe fuscescentibus, tibiis anticis externe muticis; fronte cum clypeo confluente, rostro coxas posticas attingente ; antennis dimidio corpore haud longioribus, articulo primo latitudine verticis sub-breviore ^3 vel distincte breviore $, articulo secundo latitudine basali pronoti paullo minus quam duplo breviore, articulis ultimis simul sumtis secundo longitudine seqvalibus; vertice oculo mediocri circiter 1 / 8 q* vel l / 2 â fere a / 8 $ latiore. L. Orthopi montano Schill. et Foreli Mey. affinis. 5. C&mptobrochis pilipes oblongo-ovalis, pallide ochra- ceus, supra remote for ti ter fusco-punctatus, scutello sub- leevi ; pronoto antice preesertim lateribus longe pallido-piloso, annulo apicali sat lato, pubescente, cetero supra glaber; pro- noto unicolori vel callis magis minusve nigro-piceis, linea longitudinali paliidiore notato; scutello maculis duabus, apice clavi, corio summa basi inter venas cubitalem et brachialem, macula media discoidali et fascia apicali cuneoque angulo interno et apice lato nigro-fuscis vel fuscis; venis membranse fuscis; antennis articulo secundo apice duobusque ultimis fu- 8cis, tertio basi pallido, pilis exseTtis longis ornatis; pedibus pilosis, femoribus subtus tibiieque adhuc pilis longis exsertis, bis cetero muticis, annulis duobus apicalibus femorum annu- lisque basali et medio tibiarum fusco-ferrugineis. 7. lutescenti Schill. colore scutelloque sub-leevi similis, corpore majore, oblongo-ovali, pronoto longiore et annulo apicali latiore, cuneo ad apicem usque fusco, lateribus pronoti, antennis pe- dibusque longe pallido-pilosis mox distinctus. 6. PoBciloscytns brevicomis niger, sat nitidus, supra pilis fragilibus aureis vestitus, antennis, puncto verticis orbi- tali utrinque, margine postico pronoti, apice scutelli, corio basi ultra medium angulisque apicalibus, cuneo basi et apice, venis membrante pedibusque flavis, femoribus medio magis Digitized by LaOOQle 202 minusve infuseatis, apice tibiarum et tarsorum nigro; tibiis saltem anterioribus spinulis concoloribus ; antennis maris arti- culo secundo latitudine postica pronoti haud vel vix longiore, duobus ultimis simul sumtis huic longitudine seqvalibus. Fa- riat capitis apice, clypeo excepto, abdomineque, lateribus medioque exceplis, flavescentibus. P. uni/asciato Fabr. mi- nor, magis nitidus, antennarum struotura divergens. 7. Boopidocoris n. gen. corpus latius ovale; capite lato, pronoti basi paullo angustiore, leevi, fortiter transverso, vertice margine postico carinato, fronte nitida, genis superne impressis, loris bene discretis; oculis magnis, orbita interiore late sinuatis, postice pronoti angulis anticis incumbentibus; rostro articuio primo caput paullulum superante; antennis paullo supra apicem oculorum insertis, sat robustis, articuio primo apicem clypei attingente; pronoto basi truncato, tan- tum leviter transverso, disco profunde punctato, xypho pro- sterni convexo, apice bi-foveolato; tarsis longis, articuio ter- tio duobus primis simul sumtis longiore. Gen. Stiphrosoma Fieb. affinis. B. vitticollis virescenti-albus, vitta lata capitis, vit- tis quatuor pronoti q varum discoidalibus postice abruptis, basi scutelii, mesosterno coxisque ad partem ochraceis, vitta capitis vittisque pronoti lateralibus ad magnam partem piceis, antennis ferrugineis; hemelytris albidis, fusco-punctatis ; femo- ribus nigro fusco-punctatis, tibiis nigro-spinulosis, spinulis in mare e punctis nigro-fuscis nascentibus, tarsis apice fuscis segmento maris genitali supra fusco-bimaculato. Long. $ 7b mm - 8. Pilophoms sinnaticollis angustior, fulvus, sub-opa- cus, summo apice clypei, margine verticis, pronoto medio vel toto, scutello marginibus et apice vel toto hemelytrisque pone fascia-m posteriorem fuscis; abdonune, basi excepta, nigro- piceo; hemelytris fascia postica recta, pilis brevibus nigris subseriatis pubescentibus, parte fusca nitidis, corio postice fortius ampliato; antennis articuio secundo parte apicali cla- t * "MKitj ^'ta *tN I f >; ; s o. i» fi. xis ad magnam partem albidis. P. clavati magnitudine. 9. Orthocephalus niger totus eum antennis pedi- busque niger, supra nigro-pilosus, pilis argenteis divellendis tectus; antennis articulo secundo gracili et primo eirciter triplo longiore; ipsa sutura clavi angustissime pallida; capite sat lato. , Ab O. coriaceo Fabr., cui colore antennarum pedumque similis, structura illarum diversa coloreque hemelytrorum distinctus. 10. Labops Pachytoma brevipennis nigra, opaca, sub- glabra, tantum in capite, pronoto et hemelytris parce et subtili- ter albo-pubescens; antennis pedibusque nigris, tibiis medio ma- gis minusve late fuscescentibus; antennis articulo primo brevi, verticis latitudine interoculari longitudine eeqvali $ vel hac paullulum breviore rf; vertice ne minime qvidem excavato; marginibu 8 orbitae interioris, vitta longitudinali frontis macu- laque utrinque juxta basin clypei in mare deficientibus, marginibus acetabulorum apiceque coxarum albido-testaceis, orificiis nigris; pronoto scutelloque sub-lsevibus, hoc late bre- 1 viterque triangulari; hemelytris formee brachyplferee tantum mesonotum extremamque basin abdominis tegentibus, apice intus oblique truncatis, angulo externo apicali late rotunda- tis. Long. f l 4 / 6 â 2, g 2 4 / 6 11. Dicyphus orientalis supra sordide cinerascenti- v vel albido-testaceu 8 vel stramineus, subtus niger vel fusce- scens; capite, pronoto ante sulcum transversalem scutelloque nigris, macula verticis orbitali utrinque, vittula apicali fron- tis, macula infra basin antennarum, guttis duabus approxima- tis colli, lateribus annuli pronoti apicalis, maculis tribus par- tis anticee pronoti vittaque utrinqve laterali scutelli albidis Digitized by CaOOQle 204 vel ad partem albido-testaeeis; antennis brevibus, sat robu- stis, nigris, articulo primo concolore vel basi et apice albido, secundo pronoto vix seque longo, incrassato, basin versus fortius gracilescente, duobus ultimis conjunctim secundo vix vel paullulum longioribus; pronoto disco postico transversim levius ruguloso; hemelytris nigro-pilosis, angulo externo corii apiceque cunei plerumque nigris pedibus pallidis, femoribus rnaculis magnis tibiisque superne macula basali et subtus serie basali punctorum nigrorum notatis. Long. 3^2 â 3 J / 8 mm. Variat abdomine pallido. 12. Bicyphus thoracicus cum capite et toto pronoto piceo-niger; illo utrinque vitta orbitali a basi verticis usque ad basin antennarum ducta straminea; pronoto longe et parce tlavo-pubescente, postice transversim levius ruguloso; scutello macula straminea; hemelytris pallide cinerascenti-testaceis, sub-seriatim nigro-pilosis, eommissura, punctis duobus apica- libus corii apiceque cunei fuscis; antennis nigris, circiter di- midii corporis hemelytris exceptis longitudine, articulo se- cundo pronoti longitudine, articulo primo basi et apice albo, secundo sat gracili; pedibus pallidis, femoribus parcius seria- tim subtiliter nigro-punctatis, tibiis superne basi fusca vel ssepe concolore, subtus punctis destitutis. Variat capite vit- tula apicali frontis sub-aurantiaca magis minusve distincta vel capite nigro, vertice fronteque sub-aurantiacis, medio ni- gro-bivittatis, vitta orbitali straminea. Long. 2 a / 8 â 3 l / 8 mm. 13. Bicyphus testaceus ochraceus, fusco-pilosus, ca- pite stramineo, vittis duabus divergentibus ochraceis; pro- thorace utrinque infra angulum anticum lineaque media an- nuli apicalis in caput nonnihil prolongata fuscis; pronoto po- stice sub-lsevi; scutello lateribus et apice stramineis; heme- lytris pallide et sordide ochraceo-testaceis, unicoloribus, fusco- pilosis ; antennis dimidio corpori, hemelytris exceptis, seque longis, articulo secundo pronoto vix longiore, articulis duo- bus ultimis simul sumtis parum longioribus, qvarto tertio cir- citer a / 5 breviore, articulis duobus primis testaceis, basi arti- culi primi, basi et apice secundi duobusque ultimis fuscis; ;d[' fe m fe.' di n. h >i ^ Jr 0U! It de iifr »ich SVlj lllODt 1 in > oP i del ;erD^ ufU .53 ^ ;et '.» f - 3U vM i $ ^ v âąo ^ aP !1 ;ilh 0» igiiefeâ funnit Phloeothrips stcitices samt Thrips Limothrips lett- ticornis och Thr. Thrips vulgatissima och physapus pĂ„ sĂ€den. Larverna Ă€ro smĂ„, mjuka och gula eller rodakliga. MĂ„hĂ€nda blir jag i framtiden i tillfĂ€lle att lemna en utförligare redogörelse för Finlands Thysanoptera. Men der- till erfordras bidrag Ă€fven frĂ„n andra samlare frĂ„n olika de- lar af landet. Universitetets Finska Museum, som Ă€nnu sak- nar helt och hĂ„llet en Thysanopter-samling, emottager med nöje dylika, sĂ€rdeles om arterna Ă„tföljas af nĂ€rmare uppgif- ter om deras förekomst och lefnads historia. De arbeten, jag vid bestĂ€mmandet af min samling be- gagnat, Ă€ro LinnĂ©, Fauna Svecica, p. 266, 4 arter beskrifne. 1751. LinnĂ©, Systcraa Naturse, ed. XIII, T. I p. IV. 10 arter. De Geer, MĂ©moires pour servil* Ă€ Phistoire des Insectes, III, p. 1-18. 4 arter. 1773. De Ville r s, Caroli Linnsei Entomologia, I, p. 564 ff. 10 ar- ter. 1789. Sckranck, Enumeratio insectorum Austrice imlegenonim. p. 296-299. 8 arter. 1791. Fabricius, Systema Rliyngotorum, p. 312. 8 arter. 1803. Haliday, A Epitomc of the British Genera, in the Order Thysanoptera, witli Indications of a few of the Species i the Ento- niological Magasin, III, p. 439 â 451. 1836. 41 arter upprĂ€knas och delvis beskrifvas. Haliday, Additional Notes on the Order Thysanoptera ibid. IV, p. 145â146. 1837. Ytterligare tvĂ„ arter. Zetterstedt, In9ecta Lapponica. 1840, p. 312. 3 arter.- Heeger, BeitrĂ€ge zur Naturgeschichte der Physopoden. Sit- zungsberichte d. Keis. Acad. d. Wissenseh. in Wien IX, pp. 123â144. 1852. 10 arter. Heeger, BeitrĂ€ge zur Insekten-Fauna Ăsterreichs ibid. p. 473-490 1852. 6 arter. Heeger, BeitrĂ€ge zur Naturgeschichte der Insekten Ăster- reiclis ibid. XIV, p. 365â372. 2 arter. Newtnan, Characters of Tvvo undescribed Species of TInips Trans. of the Entora. Socicty. New. Series. Vol. Ill, pnrt VII, p, 264â267, 1856, 2 arter frĂ„n Mysore. Regel, Ein noch unbeschricbener Thrips, der die GewĂ€chs- hauspflanzen der St Petersburger GĂ€rten bewohnt. Mclanges biolo- giques tirĂ©s du Bull. de PAcad. imp. d. Sciences de St Petersburg. Torne II, pp. 628- 033. 1858. 14 Digitized by VaOOQte Kol ena ti, Einige neuen Insekten- Arten vom Altvater. I Wiener entomologiscbe Monatsscbrift IV, p. 390. 1860. 1 art. Förr Ă€n jag meddelar beskrifningar pĂ„ de nya arterna, torde det vara lĂ€mpligt att lĂ„ta dessa föregĂ„s af en schema- tisk uppstĂ€llning af hit hörande slĂ€gten, enligt Haliday; hvarjĂ€mte diagnoserna öfver de i det föregĂ„ende omnĂ€mnda arterna införas under resp. genera och subgenera, sĂ„ lydande som de förekomma hos Haliday eller Fabricius, dĂ„ denna förf. af honom citeras. Ordo Tbysaooptera Metamorphosis semi-completa. Alac quatuor sub-seqva- les, haud plicat nec reticulatae, longe ciliatee, anticse fir- miores; tarsi apice vesiculosi, exungves. A. Femina terebra destituta. Stirps et fam. I. Tubulifera. Antenn 8-articulat; al membranace, cruciato-incum- bentes; segmentum ultimum abdominis tubulosoattenuaturn. Gen. 1. Phloeothrips . AA. Femina terebra e valvulis qvatuor composita. Stirps II. Terebrantia B. Terebra femin decurva; elytra marginibas omnibus cilia- tis, venis longitudinalibus. Fam. II. Stenelytra. C. Corpus elevato-reticulatum; al fere capillares. Gen. 2. Heliothrips . CC. Corpus Jffive. D. Abdornen sericans, corpus opacum; caput ad oculos usque immersum. Gen. 3. Sericothrips . DD. Corpus glabrnm, nitidum aut nitidulum ; caput pone oculos magis minusve productum. Gen. 4. Thrips . BB. Terebra femin recurva; elytra latiuscula, ra argi ne antico ciliis destituto, venis longitudinalibus et transversis. Fam. III. Coleoptrata. E. Antenn distincte 9-articulat. Gen. 5. Melanothrips. EE. Antenn qvasi 5-articulat, articulis 4 ultimis rainutissimis in apiculam teretem connatis. Gen. 6. Aeolothrips . De hittills af mig i Finland funna arterna Ă€ro, upprĂ€k- nade i systematisk ordning, följande Digitized by LaOOQle 211 I. Phloeothrips Halid. 1. Phl . longispina n. sp. Nagu, sub fuco ejecto. 1 specimeo. 2. Phl. tibialis n. sp. In vicinitate Abose ; ad Helsing- forsiam sub muscis, D. J. Bahlberg. 3. Phl. TJlmi Fabr., Halid. 1. c. p. 141 âPiceo-nigra, antennarum articulo 3tio toto, seqventibus basi flavo-palli- dis; ti biis basi apiceque, anticis to tis tarsisque ferrugineis; femoribus anticis incrassatis; pollice in utroque sexu distin- cto.' n â Pargas, 1 spec. apterum; in foliis Tilice. 4. Phl. statices Halid. 1. c. p. 442, 5 ^ Alata, atra, antennis inedio, tibiis anticis apice tarsisque fusco-pallidis; fe- moribus anticis incrassatis; pollice maris distincto, feminse obeoleto.â Frequens, prsesertim in Chrysanthemo. 5. Phl. pallicornis n. sp. Ad Aboam locis paludosis. II. Heliothrips Halid. In Fennia haud inventa. III. Sericothrips Halid. 6. S. staphylinus Halid. In Alandia, ad Aboam et in Pargas; in Papilionaceis vide infra in descriptionibus spe- cierum novarum. IV. Thrips Halid. Conspectus subgenerum A. Ocelli nulli nec alae. Aptinothrips . AA. Ocelli tres. B. Prothorax antrorsum attenuatus, capufc perparvum; pedes an- tici perquam incrassati, antennas compressee. Chirothrips . BB. Prothorax aeque latns vel lateribus rotundatns. C. Segmentum ul ti mura abdominale feminae bispinosum; alae maris nullae. Limothrips . CC. Abdomen inerme. D. Antennas stylo articulo 6 to breviore ; alae pleruroque adsunt. Segmentum feminae ultimum compresso-conicum. Tkripu Digitized by LaOOQle 212 DD. Antenn stylo articulo 6 to longiore; segmentum fcminee ultimura longum, compresso-carinatum, spinam apicalem for- mans. Belothrips. Aptinothrips Halid. Nulla species fenniea hactenus detecta. Chirothrips Halid. 7. Thr. Ch. manicata Halid. I. c. p, 444, 1. Par- gas, 1 specimen. Limothrips Halid. { 6. Thr . L. denticornis Halid. 1. c. 445, 2 T Antenn articulo 3tio extrorsum acuminato 77 . In Tritico etc. passim. 9. Thr . L. hidens n. sp. Pargas, i spec. Thrips Halid. A. Tibia apice intrinsecus uncinata, 10. Thr . Thr. basalis n. sp. Pargas, passim. AA. Tibia inermis. B. Elytra linearia, unicolora vel basi tantum pallidiora, 11. Thr . atrata Halid. 1. c. p. 447, 10 ^Nigra an- tennis pedibusque fere concoloribus; elytris nigricantibus, basi albidis/ 0 Pargas sat freqvens, in floribus Campanulce etc. 12. Thr. physapus Linn.?, Halid., 1. c. p. 448, 14 ^Nigra, antenuis pallidis, basi apiceque surnmo fuscis; tibiis anticis tarsisque lutescentibus; elytris fiiscls. 77 Ubique freqvens. 13. Thr. vufyatissima Halid., 1. c. p. 447, 11; Thr. physapus De Geer, Fabr., Sy st. Rh. p. 313 âT. elytris glaucis, corpore atro. 75 Heeger, Sitzungsber. IX, p. 488 ^Corpore fuseo anteunis, oculis, pedibusque flavis; alis di- lute flavo-griseis. Long. 3 / 4 / ". T Ubique in Fennia australi freqvens. 14. Thr. Jlavicornis n. sp. Pargas, rarius. 15. Thr . Salicis n. sp. In Salice repente et rosmari - nifolia, par. Pargas. 16. Thr. Urticce Schr., Fabr., Sys t. Rh. p. 313, 6 ^T. flava elytris albidis.â 7 Hab. in floribus plerumque corolla flava; in Lilio seepe copiosissima. An Thr. fiava } De Vill., Jlnt. p. 567? Digitized by Lioogle BB. Elytra linearia, fasciata. Hactenus species nulla fennica. BBB. -Alse pterothorace breviores. 17. Thr . spec.? Tria speeimina in veni, verisimiliter ad quandam speciem jam antea ab auctoribus descriptam refe- renda. Belothrips Halid. 18. Thr. B bicolor n. sp. Pargas, 1 individuum. V. Melanothrips Halid. In Fennia hactenus haud inventa. VI. Aeolothrips Halid. A. Pterothorax latissimus, subqvadratus; alee completse. Maris abdoraen lateribus appendiculatum. Coleothrips Halid. 19. Aeol. Col. fasciata Linn., Halid., 1. c., p. 451 T; Elytris basi, fascia apiceque albis 73 ; Corpus nigrum, nitidum; antennis annulo albo sec. De Geer, Mem. III, p. 17. Par- gas, ad Aboam passim; in Potentilla tormentilla , Lathyro pratensi; etc. 20. Aeol. Col. limbata n. sp. an = vittata Halid., 1. c. p. 451, 2?. Pargas, in Abiete excelsa. AA. Corpus longius; pterothorax conslrictus; alarum vix rudi- menta. Aeolothrips Halid. 21. Aeol . Aeol. albicincta Halid., 1. c. p. 451, 3 T Atra, abdominis apice ferrugineo; antennis basi et abdomi- nis antici annulo albis 75 . Pargas, verisimiliter in Galio bo - reali. Variat basi mesonoti, pedibus anticis femoribueque in- termediis fusco-testaceis. In Chelidonio , YlĂ€ne, D. J. Sahl- berg. Digitized by LaOOQle NOVAE SPECIES Genus Phloeotbrips Halid. En tom. Mag. III, p. 441, J. 1. Phloeothrips longispina n. sp. Nigra, nifcida; capite lougissimo, mesonoto longiore, cy- lindrico, lateribus rectis, latitudine duplo longiore*, oculis ad ejus marginem anteriorem positis; an tennis basin rudimento- rum alarum attingentibus, novem-articulatis, articulis primis duobus nigris, primo capitis latitudine circiter s / 4 breviore, cylindrico, secundo primo parum longiore, crasso, apice ad* huc crassiore, articulo tertio gracili, secundo magis quam triplo longiore, apicem versus clavato, toto flavo-testaceo, qvarto et qvinto flavo-testaceis, a basi gracili apicem versus fortius clavatis, dimidio apicali piceo-nigro, articulo qvarto tertio fere 1 / 3 breviore, qvinto qvarto nonnihil breviore. sexto â nono nigris, sexto basi angustissime testaceo, his quatuor simul sumtis secundo longitudine vix seqvalibus, sexto sep- timo crassiore et ultimis omnibus tribus conjunctis longitu- dine sub-seqvali; duobus ultimis gracillimis; apice articulorum piloso; pronoto trapeziformi, transversim tri-impresso, latere utroqve tuberculis duobus parvulis piliferis; mesonoto sub- rectangulari, pronoti basi distincte latiore; rudimentis alarum angustis, apicem mesonoti attingentibus; metanoto depresso, lineari; abdomine tubo excepto corpori reliqvo eeque longo, segmentis 6-primis dilafcatis et lateribus late reflexo-limbatis, segmento primo transversaliter lineari, secundo tertio lon- giore, tertio â nono longitudine sub-aeqvalibus, tubo apicali seg- mentis tribus ultimis abdominis aeque longo, segmento sexto angulo basali utroque spina longa apice curvata fere me- Digitized by LaOOQle 215 pro- noto duplo latiore, a medio apicem versus sensim acuminato, segmentis inter se eeque longis, tantum ultimo penultimo paullo breviore, tubo apicali segmento ultimo paullo longiore, seg- mentis omnibus qvadriseriatim obsolete foveolatis; pedibus nigris, femoribus anticis incrassatis, ti biis anticis tarsisque omnibus flavo-testaceis, illis apice intrinsecus unicatis. Long. i 1 /* â 1X /a mm - In floribus Fenniee australis, ex. gr. in paroecia Pargas passim minus freqvens. A Thr. Ulicis Halid., Heeger, Sitzungsber. etc. p. 130, cui similis videtur, colore corporis, antennarum pedum- que antico rum ut etiam structura abdominis apicem versus minus acuminati et antennarum divergens. 3. Thrips Thrips flavicornis n. sp. Piceus, nitidulus; capite longitudine duplo latius, ocu- lis magnis fortiter granulatis; antennis capiti et pronoto aeque Digitized by LaOOQle >20 longis, totis dilute flavis, articulo secundo crasso, tertio â sexto inter se sub-seq vali bus, sexto q vin to haud latiore et stylo distincte longiore, hoc distincte bi-articulato ; pronoto eapite parum latiore, lateribus leviter rotundatis, disco postice bifo- veolato; mesonoto pronoto latiore et hoe duplo breviore; alis anticis griseis, margine antico triseriatim ciliatis, serie nempe pilarum longarum, alia mediocrium et adhuc alia paliidarum breviorum, margine postico longe ciliatis, disco venis duabus longitudinalibus elevatis piliferis; alis posticis anticis paullo longioribus, margine postico longe ciliatis; pedibus piceis, an- ticis totis tarsisque omnibus pallide flavis. Long. 1 â \ l / s mm. In paroecia Pargas inventa. A Thr. vulgatissima Halid. corpore minore, antennis pallidioribus, totis usque in apicern flavis, colore pedum, he- melytris obscurioribus etc. divergens; a Thr. physapode Linn. statura multo minore, corpore piceo, antennarum articulo se- cundo toto flavo pedumque anticorum colore mox distinguenda. 4. Thrips Thrips Salicis u. sp. Capite thoraceque rufo-piceis, nitidulis, abdomine nigro, nitido; capite brevi, longitudine duplo latiore, fere ad ocu- los immerso oculis testaceis; antennis albido-pilosis, capiti et pronoto conjunctis longitudine sub-ceqvalibus, articulo se- cundo crasso, piceo, tertio et q varto flavo-testaceis, ovalibus, secundo paullo gracilioribus, inter se seqvalibus, reliqvis ul- timis piceis, in clavam elongato-fusiformem apice acumina- tam confluentibus, cujus articuli segerrimi discernendi, hac clava stylo excepto articulis qvarto et secundo simul sumtis parum longiore stylo articulo sexto breviore; pronoto ro- tundato, capite fere triplo longiore et medio hoc distincte latiore, subliliter marginato, disco foveolis qvatuor duabus anterioribus, duabus posterioribus notato; meso- et metanoto simul sumtis sub-qvadratis, pronoto paullo longioribus et la- tioribus, lateribus rectis; alis anticis rufescenti-griseis vel al- bidis, margine antico longe pallido-ciliato et adhuc setis ri- gidis sat longis fuscis instructo, margine postico longe ci- liato, disco venis duabus longitudinalibus elevatis, qvarum Digitized by CaOOQle 221 I anteriore tantum basi setis 3 â 4 et apice ipso 2 â 3 fuscis, cetero glabra, posteriore autem tota longitudine longe fusco- setosa; alis postici9 anticis paullo brevioribus; abdomine apice setis pluribus exsertis, segmentis inter se longitudine sub-se- qvalibus; meso- et metasternis rnedio piceis, lateribus flavo- testaceis; pedibus cum coxis flavo-testaceis, femoribus posticis } medio scepe leviter fuscescentibus, tarsorum apice fusco. Long. 1 Vs â l 1 /* m m. In Salice rostnarinifolia et repente ad Dirfall in insula 8tortervö paroecise Pargas m. Julii 1878 freqvens. Species structura antennarum, pilositate alarum colore- que distinguenda. Subgenus Belothrips Halid. 1. c. p. 450. 5. Thrips Belothrips bicolor n. sp. Nitida tota, capite et thorace lscte testaceo-llavo, bre- viter remote, rigide pallide flavo-pilosis; capite margine ba- \ sali basi pronoti circiter 1 / A angustiore, longitudine vix duplo latiore, pone oculos brevi; his nigro-fuscis, granulatis; anten- nis capite et pronoto simul sumtis longitudine ceqvalibus, pal- lide flavo-testaceis, articulis qvinto sexto funiculoque fusce- scentibus, articulo secundo crasso, diametro transverso oculi nonnihil breviore, tertio â qvinto sub-eeqvalibus, sexto qvinto aque longo et stjlo gracili bi-artieulato breviore; prouoto capite latiore et duplo longiore, immarginato, margine antico et postico recti9, angulis posticis late rotundatis, lateribus non -aisi levissime rotundatis, disco qvadri-foveolato ; meso- noto pronoto fere qvadruplo breviore, metanoto sub-qvadrato et pronoto paullo longiore; alis anticis albido-testaceis, niti- dulis, margine anteriore longe pallido-ciliatis et adhuc setis pallidi8 instructo, disco venis duabus longitudinalibus usque in apicem pallido-setosis, margine postico longissime ciliato; alis posticis anticis longitudine eeqvalibus; abdomine piceo- nigro, fusiformi, metanoto latiore, segmento ultimo excepto capite et thorace simul sumtis parum longiore, segmento pri- i i Digitized by LaOOQle mo secundo distincte longiore, 2 â 7 sub-seqvalibus, ultimo ca- rinato-compresso, longe producto, spinam horisontalem seg- mentis 4 et 5 simul sumtis eeque longam formante, hac spina basi et apice setosa; pedibus totis pallide testaceo-flavis. Long. 1% mm. Unicum individuum in paroecia Pargas a. 1876 detexi. A 8peciebus reliqvis structura insigni segmenti ultimi abdominis coloreque mox distincta. Genus Aeololhrips Halid. 1. c. p. 451, 6. Subgenue Coleothrips Halid. 1. c. p. 451. 1. Aeolothrips Coleothrips limbata n. sp. Nigra, nitida; capite longitudine vix duplo latiore, an- tennis capite cum pronoto haud longioribus, articulis duobus primis nigris, articulo secundo crasso, tertio et qvarto elon- gatis, albidis, illo duobus primis conjunctis paullo longiori- bus, qvarto tertio fere breviore, qvinto ab articulis qvatuor aegerrime discemendis composito tertio longitudine ceqvali; pronoto capite longiore sub-rectangulari, mesonoto pronoto circiter dimidio latiore, lateribus angulato, pronoto que-lon- go; alis anticis albis, nitidis, iridescentibus, pone qvintam aut sextam partem basalem fascia lata fusco-nigra medium fere al attingente et versus ejus apicem in margine poste- riore fere usque ad qvintam partem apicalem ut vitta mar- ginali sat lata, a / 5 alee latitudinis occupante, producta, mar- gine postico apiceque longissime nigro-ciliatis; pedibus 'totis nigris, tantum tarsis anticis basi fusco-testaceis. Long. l 2 /s â J 1 / 2 mm. In speciminibus junioribus Ăbietis; in paroecia Pargas in horto Lofsdaliensi m. Augusti 1878 parce occurrit. An forsitan Aeol. Col. vittata Halid. 1. c. p. 451,2 ^Elytrorum basi et cost dimidio exteriore albis 7 *, cujus not in speciminibus meis sat bene q vadrare videntur? Ae- olothrips vittata autem in Heeger, Sitzungsber. etc. IX, p- Digitized by LaOOQle 223 i 136, Tab. XXII, alia est species, mihi ingnota. Etiam AeoL fasciata Heeg. 1. c. p. 136, Tab. XXI, est species ab AeoL fasciata LinD. Scandinaviam et Fenniam habitante diversa, , colore corporis fusco, antennis aliter constructis et coloratia capiteque longiore distinguenda. I I l kt fr -jsifinsb delt- ider } h knoÂŁ -zikĂ ' 1 linorna nna ^ ar i^rf ,*»» ii'"â 11 1 iiii 1 "'* iprik. j,ir^ koi n* i ?r I Voi' ' .fr jii^ i frĂ„n denna hufvudmassa antrĂ€ffas Yotjaker boende bland Tatarer i n. ö. delen af Kazanska guvernementet, i kretsarne Kazan och Mamadys omkr. 10 t. samt i Ufimska guverne- mentet omkr. 15 t. bland Baschkirerna, mest i Birska kretsen. För ett sprĂ„k, hvilket sĂ„som Votjakiskan saknar skrift- liga urkunder frĂ„n Ă€ldre tider, Ă€r ett noggrannt studium af de sĂ€rskilda dialekterna af stor vigt för utredandet af de grammatikaliska formernas och ljudöfvergĂ„ngarnas relativa Ă„lder. DĂ„ Yjatka hufvuddialekten Ă„tminstone till sina vĂ€- sendtligaste grunddrag var kĂ€nd genom akademikern Wie- demanns votjakiska grammatik, beslöt jag att i frĂ€msta rum- met egna min tid Ă„t studiet af de Kazanska Votjakernas sprĂ„k, religion och seder. Efter nĂ„gra veckors vistelse i Kazan, der jag med till- hjelp af en ung Votjak, som af direktorn för Kazanska folk- ökollĂ€rarseminariet herr Ilminski stĂ€lldes till min disposition, begynte mina Votjakiska studier, begaf jag mig till Votjak- byn Ulön-gurt R. Cejio J0 mh omkr. 120 verst Ă„t nordost frĂ„n Kazan, inom Mamadybska kretsen. Omgifna af muham- medanska tatarer och derigenom mera skyddade mot reli- giöst tvĂ„ng hafva Votjakerna inom Kazanska guvernementet bibehĂ„llit troget sina förfaders hedniska tro. NĂ€stan i livarje by finnas Ă€nnu odöpta hedningar, och Ă€fven de döpta offra fortfarande jemte sina hedniska landsmĂ€n Ă„t de gamla gu- darne. Offerlundar lud och heliga trĂ€d finnas i mĂ€ngd kring hvarje by. FrĂ„n Kazanska guvernementet reste jag i alutet af Augusti vidare lĂ€ngs Vjatka och Kama till Izevska gevĂ€rsfaktoriet samt derifrĂ„n norrut till byn Jakmr BĂ€dja belĂ€gen 42 verst frĂ„n Izevsk, der jag var i tillfĂ€lle att stu- dera Vjatka Votjakernas sprĂ„k och gudalĂ€ra. Genom en vid ryska militĂ€ren i Fredrikshamn tj enan de Votjak har jag ef- ter min hemkomst varit i tillfĂ€lle att erhĂ„lla nĂ„gon kĂ€nne- dom om sprĂ„ket och religiösa bruk hos Ufimska Votjakerna, hvilkas förfĂ€der pĂ„ 1600-talet flytt undan för kristendomen och bosatt sig bland Baschkirerna. 15 Digitized by VaOOQle 226 SprĂ„ket inom Kazanska guvernementet har bibehĂ„llit i mĂ„nga hĂ€n- seenden en Ă„lderdomlig prĂ€gel. Vokalers elision Ă€r mindre allmĂ€n Ă€n inom Vjatka dialekten. Af sĂ€rdeles intresse Ă€ro i ljud fysiologiskt hĂ€nseende ljudöfvĂ©rgĂ„ngarne inom den Kazanska dialekten. Max Möl- ler och andra framstĂ„ende vetenskapsmĂ€n hafva framhĂ„llit, att rotstafvelsen i de turanska sprĂ„ken Ă€r oförĂ€nderlig, och att de modifierande stafvelsernas vokaler mĂ„ste rĂ€tta sig ef- ter rotstafvelsens. Ehuru vokalharmonin i dess finska och ungerska betydelse saknas i Votjakiskan, tyckas dock nĂ„gra likartade företeelser i detta sprĂ„k lemna stöd för Ă„sigten, att den sĂ„ kallade vokalharmonin, som ansetts vara utmĂ€rkande för de turanska sprĂ„ken, Ă€r en ljudfysiologisk assimilations företeelse af sednare ursprung, samt att vokalharmonins rikt- ning Ă€r beroende af accentens lĂ€ge. I finskan och magya- riskan, i hvilka hufvudaccenten ligger pĂ„ första stafvelsen Ă€r vokalharmonin progressiv . I votjakiskan Ă„ter, der huf- vudaccenten ligger pĂ„ slutstafvelsen, förĂ€ndrar sig ofta rot- stafvelsens vokal efter Ă€ndeisens. I Kazanska dialekten gĂ„r rotstafvelsens u finskt u, dĂ„ det omedelbart följes af i el- ler e, öfver till u = svenskt u, af stammen lu gutturalt 1 och djupt u blir 3 pers. sing. imperfektum luiz vanligt 1 och svenskt u. LikasĂ„ förĂ€ndras ofta i Kazanska dialek- ten grundstafvelsens u till il genom inverkan af en följande muljerad konsonant eller i, t. ex. közâ = Vjatka kuzâ, töi, nĂ€fver = Vj. tui. I Ufimska dialekten tyckes denna ljudöf- verg&ng frĂ„n u till Ă€ vara regelbunden, t. ex. köz^o, ut 1 , tösâ för kuzâo o. 8. v. Ăfven rotstafvelsens oförĂ€nderlighet visar sig, att döma efter Votjakiskan, vara beroende af accenten. Den första stafvelsens vokal, som i Votjakiskan icke Ă€r skyddad genom skarp betoning bortfaller ofta bĂ„de i Kazanska och Vjatka dialekten. SĂ„lunda sĂ€ges t. ex. skal i stĂ€llet för yskal, na/, dag, för nynal, rom â urom, aranty = araninty. AnmĂ€rk- ningsvĂ€rda, ehuru svĂ„ra att bringas under allmĂ€nna reglor, Ă€ro vokalernas förĂ€ndringar vid sammansĂ€ttning af ord. 1 r Mi a ^a i ,v f ir* O â* if â*» i ^i, â 1 3 I Digitized by LaOOQle m Vjatka dialekten förekomma blott enstaka fall af denna fö- reteelse, t. ex. 7nurt = menniska, men ud-mort = Votjak, my-dor = mudor. I Kazanska dialekten Ă€r den deremot myc- ket allmĂ€n. SĂ„lunda förvandlas ofta u till y dialektvis = ö, t. ex. puz = Ă€gg, kurek-pyz pöz = hönsĂ€gg, pu trĂ€d, kispy kispö = björk, syrpy sirpö, alm; u till o, murt, menniska, ud-mort = Votjak; o till y ö, t. ex. sor, midt, lym-syr sör, middag. I formlĂ€ran förekomma nĂ„gra frĂ„n Vjatka dialekten af- vikande Ă€ndelser. . Ablativi Ă€ndeisen Ă€r lisâ = Vj. les\ Ă n- delsen för elativus Ă€r, dĂ„ possessiv suffix följer, isk , i stĂ€l- let för de ostliga dialekternas is% t. ex. myneskym = Vj. mynestym, af mig. BĂ„de i Kazanska och Vjatka dialekterna förekommer kasusĂ€ndelsen is 1 en. Wiedemann anser en i denna Ă€ndelse vara en paragogisk stafvelse och Ă€ndelseu is 7 en till sin betydelse identisk med elativĂ€ndelsen is\ Enligt min erfarenhet Ă€r dock betydelsen hos dessa Ă€ndelser icke densamme. Ăndeisen is 7 en uttrycker icke sĂ„som elativen is' en rörelse inifrĂ„n. Den betecknar rörelsens allmĂ€nna rikt- ning och motsvarar till sin betydelse finska adverbet pĂ€in , b ex. karis â = ur staden, kartĂ€en = kaupungista pĂ€in. An- tagligen Ă€r denna Ă€ndelse sammansatt af elativĂ€ndelsen is' och instrumentalis Ă€ndeisen en. Den hos pronomina och i possessiv suffixerna förekom- mande accusativĂ€ndelsen e hos Wiedemann = Ă€ nyttjas Ă€f- ven af ordet murt menniska, acc. murtĂ©. I hedniska böner förekommer samma accusativĂ€ndelse i uttrycket burĂ© acc. af bur = god vais 7 ko= jag hemtar godt, d. Ă€. offrar. I vissa adverbiala uttryck förekommer Ă€ndeisen n, dels ensam, t. ex. djyrin,= hufvudstupa, dels i förbindelse med hĂ€rledningsĂ€ndelsen la, t. ex. ullan = nedĂ„t af ul = finskans ala, la och n, vallan = uppĂ„t, Denna kasusĂ€ndelse n be- tecknar rörelse till och torde derföre böra sammanstĂ€llas med den i mĂ„nga finsk- ugriska sprĂ„k förekommande /omvĂ€ndel- sen ne finskan minne, sinne, ung. nek. I konjugationen förekomma liksom Ă€fven inom Vjatka dialekten en mĂ€ngd egendomligheter, i h vil ka verbets ur- Digitized by LaOOQle 228 sprungligen nominala natur framtrĂ€der. SĂ„lunda liar ordet van stam vanm = finskans on betydelserna 1 Ă€r; 2 all; 3 rikedom samt böjes sĂ„som ett vanligt nomen. De sĂ€r- skilda personerna af preesens indikativus anvĂ€ndas i förening med bjelpverbets imperfekt val = finska oli eller vylem = finska olema till bildning af perifrastiska former. Ton todWkod betyder du vet, deraf bildas sammansatta formen ton todis'kod val, efter orden du vet var, d. Ă€. du visste, ehuru jag icke trodde det, ti zem veralody vylem = i haden rĂ€tt. Icke allenast participierna utan Ă€fven verbets substan- tiv-former hafva sin sĂ€rskilda tidsbetydelse. Af verbstam- men kar = gör, bildas t. ex. följande substantiv-former 1 preesens karon = görandet; 2 prseteritum kar em. hafva gjort, det gjorda; 3 futurum karono = skola göra. Den ursprungliga Ă€ndeisen m för la person singularis tyckes förekomma öfverallt i Votjakiskan i frĂ„gesatser t. ex. mon ku kulom i stĂ€llet för kulo = nĂ€r dör jag. DĂ„ de flesta af de Kazanska Votjakerna utom sitt eget tungomĂ„l Ă€fven tala tatariska, hafva de upptagit en stor mĂ€ngd ord frĂ„n tatariskan samt Ă€fven nĂ„gra tatariska hĂ€rleduings- Ă€ndelser. sĂ„som lyk för bildandet af abstrakta substantiver, t. ex. taza = ren, tazalyk = renhet; eâi, som betecknar per- soner, t. ex. sâuan, bröllop, 8âuancâi = brölloppsgĂ€st. Den andra af mig undersökta Votjakiska dialekten, som jag vill benĂ€mna Syd-Vjatka eller Jaksur dialekten visar i allmĂ€nhet stor öfverensstĂ€mmelse med sprĂ„ket i Wiedemanns grammatik. I ljudlĂ€ran Ă€r denna dialekts anmĂ€rkningsvĂ€r- daste egenhet saknaden af det nasala n^-ljudet och dess er- sĂ€ttande genom m, t. ex pum för pun = Ă€nde, skaft, eller n, n, t. ex. dinĂ© = difiö. I in- och slut-ljudet förstĂ€rkes i denna dialekt zâ till dzâ och z till dz, t. ex. kudzâo = kuzâo, udz = uz. AnmĂ€rkningsvĂ€rd i denna dialekt Ă€r vidare ac- cusativĂ€ndelsen ty eller dy, som dock förekommer endast i pluralis, t. ex. adz'iz kionjos-ty af kion = varg = han sĂ„g vargar, murtjasty , menniskor, miV em-dy = 038. Denna accu- sativĂ€ndelse förekommer icke omnĂ€mnd i Wiedemanns gram- matik; dock upptager han vid anförandet af i evangelii öf- Digitized by LaOOQle m versĂ€ttniugarna förekommande accusativformer milemdy = oss oeh. tiledely eder. Kazanska Votjakernas religion. Ehuru hedendomen, sĂ„som ofvanföre anförts, Ă€nnu fort- lefver bland de Kazanska Votjakerna, finner man dock vid en nĂ€rmare granskning af deras böner, att deras nationela gudalĂ€ra erhĂ„llit en viss lutning Ă„t monotheismen, utan tvif- vel genom deras bestĂ€ndiga beröring med de dem omgif- vande muhammedanerna. Bönerna stĂ€llas i frĂ€msta rummet till Osto Inmar , och nĂ€stan i hvarje bön upprĂ€knas de öf- riga gudomligheterna men blott sĂ„som bipersoner vid sidan af den egentliga guden. Deremot hafva de urgamla begraf- ningsformerna bibehĂ„llit sig i Kazanska guvernementet bĂ€ttre Ă€u bland Vjatka Votjakerna, hos hvilka kristendomens yttre antagande försvĂ„rat deras bibehĂ„llande. CastrĂ©n har i sin snillrika, banbrytande finska mythologi framhĂ„llit, att det herrskar i Finnarnes fornsĂ€gner en dubbel mening om andar- nes vistelseort efter döden. Enligt den ena fortlefde de sitt skugglif i grafven, enligt den andra samlades de alla pĂ„ ett stĂ€lle i underjorden. Den förra Ă„sigten Ă€r, tillĂ€gger CastrĂ©n, utan tvifvel den Ă€ldre liksom den Ă€fven Ă€r den rĂ„are. Denna CastrĂ©ns Ă„sigt bekrĂ€ftas fullkomligt af Votjakernas uppfatt- ning af lifvet efter döden. NĂ„gon benĂ€mning motsvarande Finnarnes Manala eller Tuonela finnes icke i Votjakiska sprĂ„- ket. I evangelii öfversĂ€ttningarne Ă„tergifves begreppet hel- vete med ordet s aipydes, som dock egentligen betyder en- dast grafvens botten. Begrafningsceremonierna och bruken vittna om, att man tĂ€nker sig att den aflidne fortsĂ€tter sitt lif i grafven. Liket nedlĂ€gges i grafven utan kista. PĂ„ graf- ven. pĂ„ en del orter Ă€fven i grafven, lĂ€ggas föremĂ„l, som den aflidne anses mest behöfva, sĂ„som sked, spade, kopp, pĂ„ en del orter Ă€fven tobak och the samt Ă„t barn nĂ„gon lek- sak. Om den aflidne var ogift uppmanas han eller hon att gifta sig och att icke lefva allena. DĂ„ nĂ„got barn dör, upp- manas nĂ„gon afliden anförvandt att taga vĂ„rd om den lilla, öfver grafven uppföres Ă„t den aflidne ett skyddstak lipet Digitized by LaOOQle som uppbĂ€res af 4 i jorden slagna pĂ„lar, som upptill före- nas genom horisontala störar, hvilka betĂ€ckas med lindbark. Denna öfverbyggnad Ă€r pĂ„tagligen en efterbildning af Votja- kernas boningshus. Men ehuru de aflidne sĂ„lunda tyckas hafva hvar och en sitt sĂ€rskilda hem, Ă€ro de likvĂ€l icke bundna vid grafven, utan ströfva omkring i osynlig gestalt, besöka sina fordna jordiska hem samt dvĂ€ljas i de djupa skogarne. Ofta visa de sig i drömmen för sina lefvande anförvandter och beklaga sig, i fall det ej till alla delar blifvit sörjdt för deras behof i andra verlden. SĂ„lunda berĂ€ttades för mig att nĂ„gon i Ulyngurt underlĂ„tit att resa den sedvanliga taköf- verbyggnaden öfver en afliden anförvandts graf. Den aflidne visade sig dĂ„ för honom i drömmen och yttrade klagande hvarför har du lemnat mig utan skydd för regnet. Oaktadt sĂ„lunda de hĂ€dangĂ„ngne efter döden hafva samma menskliga behof, som under sitt jordelif, framtrĂ€da de dock derjemte i Votjakernas förestĂ€llning sĂ„som begĂ„fvade med öfvernatur- lig, nĂ€stan gudalik makt. De ega förmĂ„ga att hemsöka de lefvande med sjukdomar och utöfva liksom gudarne inflytande pĂ„tagligen dock endast ett skadligt pĂ„ vĂ€xtligheten. För att göra de aflidne sig bevĂ„gna anstĂ€lla Yotjakerna libatio- ner Votj. kisâton af kis'to= jag gjuter Ă„t dem.* Ă t hvarje enskild afliden anstĂ€llas följande libationer 1 pĂ„ tredje da- gen efter hans död kuin tii ; 2 pĂ„ sjunde dagen sizym tii; 3 4e dagen nuPdon samt Ă„rsdagen ares kiston ef- ter haus död. AllmĂ€nna offer Ă„t alla aflidne anstĂ€llas der- jemte 2 gĂ„nger om Ă„ret vĂ„r-libationen tulys kisâtou snö- smĂ€ltningstiden och höst-libationen sizyl kisâton i oktober. Offret bestĂ„r af bröd, pannkaka, köttsoppa, öl och annat godt, som Votjakerna vĂ€rdera under sitt jordiska lif. Offret ka- stas pĂ„ grafven eller i ett trĂ„g tus 1 kring hvars kanter vax- ljus blifvit fĂ€stade och uttalas dervid följande bön Gamle aflidne, I som Ă€ren och I som icke Ă€ren nĂ€rvarande mĂ„tte detta falla framför eder. Vredgens icke, sĂ€gande 1 hafven icke bragt oss offer. HĂ„llen edra efterlefvande anförvand- * Dylika förekomma Ă€fven bland den Ryska allmogen. Digitized by VaOOQle 231 *ter vid helsa, hemsöken ieke ined dragsjuka, föden icke krĂ„- kor och skator, gören boskapen och hĂ€starne feta, gifven helsa Ă„t barnen. Uti Vjatka guvernementet, der jagten fortfarande Ă€r en vigtig nĂ€ringsgren, offras före höstjagtens begynnelse Ă„t de aflidnes andar pĂ„ samma gĂ„ng, som Ă„t skogens gudar. BĂ„de inom Kazanska och Vjatka guvernementet före- kommer ett egendomligt offer Ă„t en afliden husbonde eller en vĂ€rdinna. Denna fest firas vanligen nĂ„got Ă„r efter den aflidnes död, har en glad prĂ€gel och Ă€r förenad med allde- les samma ceremonier, som ett vanligt bröllop samt benĂ€m- nes Ă€fven hulem murt sâuan, d. Ă€. den dödes bröllop, eller jyr-pyd s'oton = hufvud-fot offer. I Kazan liembĂ€res dervid bĂ„de Ă„t husfader och husmoder en svart ko, men i Vjatka Ă„t vĂ€rden en svart hĂ€st, Ă„t vĂ€rdinnan en svart ko. I sist- nĂ€mnda guvernement har den ursprungliga betydelsen af detta offer bibehĂ„llit sig i folkmedvetandet. PĂ„ min frĂ„ga om Ă€n- damĂ„let med detta offer fick jag genast svaret för att far och mor i andra verlden icke mĂ„tte sakna hĂ€st och ko. Ef- ter festens slut föres det offrade djurets ben med stor hög- tidlighet till ett sĂ€rskildt stĂ€lle, som finnes i nĂ€rheten af hvarje Votjakby och benĂ€mnes lyy-kujan inty = benkastningsstĂ€lle. Ehuru Vjatka Votjakema redan pĂ„ 1600 -talet tvungos till ett yttre antagande af kristendomen, har doek hedendo- men bland dem en ursprungligare prĂ€gel Ă€n i Kazanska gu- vernementet. De sĂ€rskilda gudomligheterna hafva bibehĂ„llit sin individualitet och anropas sĂ€rskildt. CastrĂ©n har med psykologisk skarpblick framhĂ„llit, att de finsk-ugriska folken ursprungligen dyrkat naturen i dess omedelbara, sinnliga form, t. ex. himmelen, jorden, vattnet, elden, att en del af de al- taiska folken, t. ex. Samojeder och Turkar, Ă€nnu till sedna- ste tider qvarstĂ„tt pĂ„ denna ursprungliga stĂ„ndpunkt, men att nĂ„gra altaiska folkslag sĂ„som t. ex. Fornfinnarne fram- skridit till en högre stĂ„ndpunkt af gudsmedvetande och be- gynt skilja emellan naturen i dess sinnliga omedelbarhet och de i naturen herrekande personliga gudamakterna, skilja emel- lan himmel och himmelens gud, vatten och vattnets gudom- Digitized by LaOOQle 232 lighet. Denna CastrĂ©ns Ă„sigt om gudsmedvetandets allmĂ€nna* utvecklingsgĂ„ng hos de altaiska folken bekrĂ€ftas pĂ„ ett slĂ„ende sĂ€tt af Vjatka Votjakernas böner. Ur dein framgĂ„r att Vot- jakerna, som höra till den i kulturhistoriskt hĂ€nseende vig- tiga permiska grenen af den finsk-ugriska sprĂ„kstammen, vis- serligen hafva liksom fornfinnarne höjt sig till att betrakta gudarne sĂ„som personliga vĂ€senden, men derjemte qvarstĂ„r Ă€nnu i denna stund i en del af de Ă€ldsta bönerna den Ă€l- dre sinnliga stĂ„ndpunkten, liksom i Rigveda ariernas gamla naturdyrkan i bredd med ett mera utveckladt sednare guds- medvetande. Den nuvarande Votjakiska benĂ€mningen pĂ„ himmelens- gud Ă€r Intnar , men i bönerna anropas gud un- der detta namn endast vid sĂ„dana offertillfallen, som stĂ„ i sammanhang med jordbruket, och som sĂ„ledes Ă€ro af relativt sednare ursprung. I kota - offer familie- och byaoffer- bö- nerna, som utan tvifvel Ă€ro de Ă€ldsta, trĂ€der den gamla, ur- sprungliga dyrkan af naturen i dess omedelbarhet fram i öp- pen dager. I dem anropas icke Intnar utan in-vu eller in. Ordet in stam inm motsvarar finska ordet ilma jemför Votj. sinm = silmĂ€ och betyder himmel, vu Ă„ter vatten. Vot- jakerna hafva sĂ„ledes, liksom Ă€fven vĂ„ra finska förfĂ€der, ur- sprungligen dyrkat himmelen fin sĂ„som gud och derjemte under benĂ€mningen in-vu förgudat det himmelska regnvatt- net, som befruktande och vederqvickande nedfaller pĂ„ jor- den. Jemför Jupiter pluvius, Indiernas Indra , regnets gud. Den nuvarande gudabenĂ€mningen Intnar tyckes vara sam- mansatt af in , himmel och mar, hvem, nĂ„gon, och torde dess betydelse sĂ„ledes vara nĂ„gon i himmelen. Denna nya be- nĂ€mning uppstod utan tvifvel under en sednare period, dĂ„ Votjakerna begynte uppfatta gudarne sĂ„som personliga an- devĂ€sen, En annan luftens eller hiramelens gudomlighet Ă€r. guduri rnumy = finska jyrinĂ€ mummo, Ă„skans gudinna. Ă t henne offra Vjatka Votjakerna vid fĂ€lt-offerfesten busy vösâ ett fĂ„r och bedja de dervid, att hon mĂ„tte bevara grödan för störtregn, Ă„skvĂ€der och orkaner. I bönerna till jordens gudomligheter förekomma benĂ€m- ningarna Mukyl&in eller Mukyldisâin, Mumai. Af dessa gu- 'jiat i = h isii ny fe i -tiji Jdti i, i Ui fe *ld I hi Digitized by CaOOQle 233 danamn Ă€r det förstnĂ€mnda sammansatt af wtt=jord, kyl- dis" = alstrare af verbet kyldo= jag alstrar och in = him- mel d. Ă€. gud och dess betydelse Ă€r sĂ„ledes jord -als t rare- himmel. Att döma af ordets etymologiska bildning, tyckes mykylcin ursprungligen hafva betecknat den jorden befruk- tande himmelen, som förestĂ€ldes sĂ„som en manlig gudomlig- het i motsats till modren â jorden. Den ursprungliga be- tydelsen af ordet mukylclu har dock gĂ„tt förlorad för fol- kets medvetande man anser honom för en manlig i jorden boende gudomlighet. CastrĂ©n har i sin mythologi framhĂ„l- lit att Forn-Finnarne uppfattat jorden sĂ„som en qvinlig gu- domlighet maa-emĂ€. I böner frĂ„n Ufa samt i en bön frĂ„n Vjatka namnes jemte mukylcâin mumi = moder, men i öf- riga af mig upptecknade böner finner man deremot mumai y hvars betydelse Ă€r svĂ„rare att förklara. 'De Votjakiska pre- ster, hvilka jag var i tillfĂ€lle att rĂ„dfrĂ„ga pĂ„stodo, att Ă€fven mumai Ă€r modren-jorden. De manliga gudanamnen, sĂ„som in, in-vu, inmar, mu- kyhfin, föregĂ„s af attributet Osto i Kazan, Ost i Vjatka, hvars betydelse rĂ„kat i glömska. Möjligen sammanhĂ€nger detta ord med ungerskans isten â gud eller finskans isĂ€ , = fader.* I omedelbar, sinnlig form egnas dyrkan Ă„t elden tyl och vinden töl. Elden förmedlar Ă€fven hos Votjakerna för- bindelsen emellan gudar och menniskor, framför det offrade upp till gudarne. NĂ„got sĂ€rskildt offer Ă„t elden förekommer likvĂ€l icke mig veterligen. Under fĂ€ltoffer-festen offras i Vjatka guvernementet Ă„t vinden en and. Dervid kastas blad pĂ„ marken och bedes, att vinden icke skulle blĂ„sa hĂ€ftigt öfver Ă„kerfĂ€lten utan gĂ„ dem förbi, att han skulle gifva Ă„t sina grannar i byn^ namn namnes varma vindar och varmt regn. Utom de egentliga gudarne, till hvilka hvarken elden eller vinden kunna hĂ€nföras, finnes det en orĂ€knelig mĂ€ngd andevĂ€sen af olika slag. En del af dem Ă€ro herrskare öf- * Jemför Votj. wz Finska viha. Digitized by LaOOQle 234 ver nĂ„got omrĂ„de inom naturens rike. De benĂ€mnas kuzâo = husbonde, uVis = bevakare, vĂ„rdare. FrĂ€mst bland dem stĂ„ vu kuz o = vattnets husbonde, Ă€fven benĂ€mnd vu murt = vattenmenniska och miles kuz' o = skogens husbonde. Ka- zanska Votjakerna offra om hösten en and Ă„t vattnet för att tillgĂ„ngen pĂ„ Ă€nder och gĂ€ss mĂ„tte blifva riklig. 1 Vjatka offras efter barns födelse likasĂ„ en and Ă„t vattnets husbonde. Ă t skogsguden offras i Vjatka, der jagten fortfarande utgör en vigtig nĂ€ring, ett grĂ„jtt fĂ„r. Skogsanden tillskrifver man Ă€fven ekot. Bland öfriga andar Ă€r anmĂ€rkningsvĂ€rdast korka kuz'o = stugutomten Ă€fven benĂ€mnd vyz ul kuz' o â husbonden un- der golfvet. Han Ă€r husets skyddsaude. Om hösten efter fĂ€ltarbetets afslutande olfras Ă„t honom en gĂ„s eller and. Ute- blir offret gifver hab sitt missnöje tillkĂ€nna genom att pipa under golfvet som en höna. DĂ„ en son skall skilja sig frĂ„n fĂ€dernehemmet och anlĂ€gga eget hushĂ„ll gĂ„r han under golf- vet i fĂ€dernestugan. tager derifrĂ„n mull samt sedan eld frĂ„n fĂ€dernekotan9 hĂ€rd och beder derefter hustomtens yngsta son att följa med honom till det nya hemmet. NĂ€stan hvarje mĂ€rkligare stĂ€lle och föremĂ„l isynnerhet Ă„ar, insjöar, kĂ€llor, gamla trĂ€d och lundar hafva sin sĂ€rskilda aĂde, Ă„t hvilkeu frambĂ€res offer af enskilda personer, dĂ„ spĂ„qvinnan tuno utrönt att stĂ€llets ande sĂ€ndt sjukdom eller annat ondt öf- ver menniskor eller boskap. De Votjakiska besvĂ€rjelserna Votj. kyl = ord, finskans kieli, jel'jas'kon â blĂ„suing af hvilka jag lyckades erhĂ„lla nĂ„gra i Ulyngurt Ă€ro till innehĂ„llet vĂ€sendtligen olika de finska trollrunorna. Den finska trollkarlen beherrskar ge- nom ursprungsordet de onda makterna, men Votjakernas tuno eller peljas^isâ rĂ€knar upp en mĂ€ngd ^möjliga saker och sĂ€ger att först dĂ„, nĂ€r detta intrĂ€ffar, mĂ„ den onde anden tillfoga den sjuke nĂ„got ondt. Sjukdomarna anses hĂ€rröra frĂ„n personliga onda vĂ€sen, som ingĂ„ i den menskliga orga- nismen eller slĂ„ eller röra nĂ„gon del af menniskokroppen. I ryska arbeten, som behandla de ostfinska folkens gu- dalĂ€ra, upprepas ofta pĂ„stĂ„endet, att dessa folkslags religion Digitized by LaOOQle 235 Ă€r till sitt vĂ€sende dualistisk. Denna uppfattning Ă€r dock grundfalsk, framkallad genom obekantskap med sprĂ„ket och deraf följande missuppfattning och ofullstĂ€ndig insigt i guda- lĂ€ran. Till sin sedliga halt Ă€ro de Yotjakiska gudarne lik- som de grekiska menskliga. De vredgas om man försummar dem, men Ă€ro vĂ€nligt sinnade mot dem, som ihĂ„gkomma dem med offer, öfvervĂ€gande Ă€r dock hos de Yotjakiska gudarne det vĂ€lvilliga, menniskovĂ€nliga sinnelaget. Det lig- ger nĂ„got naivt patriarkaliskt i Votjakeruas uppfattning af gudarnes förhĂ„llande till menniskorna. De tilltala gudarne i sina böner med barnslig förtrolighet och benĂ€mna sig gu- darnes grannar. NĂ„gon representant för det onda finnes icke bland de egentliga gudarne. TvĂ€rtom anropas gudarnes bi- stĂ„nd mot de onda varelser af lĂ€gre beskaffenhet, hvilka Ă„stadkomma sjukdomar och annat ondt. Liksom Fornfin- narne hafva lĂ„nat af grannfolken benĂ€mningarne pĂ„ de mĂ€k- tigaste onda makterna piru, perkele, hafva Ă€fven Votja- kerna upptagit i sitt sprĂ„k Tatarernas &aitan = djefvul, och peri = ond ande. Formerna för kulten Ă€ro hos Yotjakerna i hög grad utbildade, men bĂ€ra derjemte tydliga spĂ„r af ursprunglighet och sjelfstĂ€ndig utveckling. Troligt Ă€r vĂ€l, att en lĂ„ugvarig beröring med muhammedaner och kristne bidragit till utbild- ningen af Votjakernas gudstjenst- former, men att denna ut- veckling dock har försiggĂ„tt pĂ„ inhemsk grund framgĂ„r deraf, att formerna för kulten Ă€ro de samma öfverallt bland Vot» jakerna bĂ„de i Kazan och Ufa, der de bo omgifna af mu- hammedaner, och i Vjatka, der det ryska inflytandet varit det öfvervĂ€gande. AnmĂ€rkniDgsvĂ€rdt Ă€r att gudabilder icke förekomma hos Votjakerna. VĂ€l omtala Ă€ldre författare Georgi, Rytschkoff, att hos Votjakerna förekomma guda- bilder under namn af mudor, men denna uppgift torde dock bero pĂ„ ett missförstĂ„nd. Votjakernas familjeoffer anstĂ€llas af husfftdren kuzâo i kokhuset, Votj. kua 1. kuala = Finsk, kota, i Ifvars venstra bakre hörn, omkring 3 alnar frĂ„n golf- vet, finnes ett heligt stĂ€lle pĂ„ ett vid vĂ€ggen fĂ€stadt brĂ€de. Detta brĂ€de benĂ€mnes i Vjatka vyle myc" em pul = tet upp- Digitized by LaOOQle 236 lyftade brĂ€det och derpĂ„ placeras den ryska helgonbilden, pĂ„ hvilken en ursprungligen hednisk benĂ€mning mydor blif- vit öfverförd. I Kazan förekomma deremot hvarken helgon- bilder eller andra bilder utan benĂ€mnes der sjelfva platsen pĂ„ det upplyftade brĂ€det mudor = Vj. mydor, hvilket ord egentligen betyder jordens rand . Vid offer i kotan lyftas en del af offret bröd och vin upp pĂ„ brĂ€det, en del Ă„ter kastas i elden för att befordras upp till gudarne. Troligt Ă€r, att under detta dubbla sĂ€tt att öfverleinna det offrade Ă„t gudarne dölja sig tvĂ€nne sĂ€rskilda utvecklingsperioders olika förfaringssĂ€tt. Upplyftandet pĂ„ brĂ€det Ă€r vĂ€l den Ă€ldre for- men och kastandet i elden den sednare, eftersom det förra sĂ€ttet hufvudsakligast förekommer vid kota offer. Hvarje Votjakby har sin sĂ€rskilda by-kota gurt kva, der offren förrĂ€ttas af en Ă€rftlig offerprest, som benĂ€mnes i Kazan mudorcH eller mudor utHs 1 = inudors vĂ„rdare, i Vjatka gurt pop = by-prest. Flera bylag hafva i nejdens Ă€ldsta by en gemensam offerkota, som benĂ€mnes budzyn kva = stor kota och förestĂ„s af 3 Ă€rftliga prester. BĂ„de by-kotan och stor-kotan begagnas endast för gudstjenstliga Ă€ndamĂ„l och hafva de sĂ„ledes för Votjakerna betydelse af kyrkor. Utom i kota offra Votjakerna i offerlundar lud och under heliga trĂ€d. I hvarje by finnes en by-offerlund gurt lud och derjemte förekomma i sĂ€rskilda delar af Votjak- landet allmĂ€nna offerlundar meren lud, af ryska mir = bya- samhĂ€llighet, och eFen lud, af el = frĂ€mmande by, som Ă€ro gemensamma för en mĂ€ngd byar. Ryktbarast bland dem Ă€r offerlunden i byn Nyrja i Kazanska guvernementet, omkr. 20 verst frĂ„n Ulyn gurt. Denna offerlund Ă€r vackert belĂ€- gen pĂ„ sluttningen af en höjd. I midten af helgedomen stĂ„r en urgammal ek, kring denna ek Ă€r en cirkelformig öppen plan omgifven rundtomkring af ekar. Hela lunden Ă€r omgif- ven af ett vĂ€l underhĂ„llet gĂ€rde med en port, som fĂ„r öpp- nas först efter föregĂ„ende offer och bön under den stora fe- sten, som anstĂ€llea om sommaren hvart 3e Ă„r. TiR denna meren vös' strömma dĂ„ Votjaker frĂ„n hela Kazanska Votjak- landet, ja till och med frĂ„n angrĂ€nsande delar af Vjatka gu- Digitized by LaOOQle 237 vernementet. I forna tider hafva dessa stora allmĂ€nna of- ferfester utan tvifvel varit af stor betydelse Ă€fven i politiskt hĂ€nseende. I vĂ„r tid bilda de det enda andliga förenings- » band, som förenar de spridda individerna af det Votjakiska folket och hindrar deras assimilering med nĂ€rboende genom antal och civilisation mĂ€ktigare folkslag. De flesta af Votjakernas Ă„rliga offerfester anstĂ€llas an- tingen om vĂ„ren, dĂ„ jordbruksarbetet begynner eller om hö- sten efter skördens afslutande. Om vĂ„ren efter det snösmĂ€lt- > ningen för sig gĂ„tt anstĂ€lles offer för ymnig grĂ€svĂ€xt, guzdor Syd pösâton, och hembĂ€res dervid bröd, gröt, soppa o. a. Ă„t Inmar. Vid plöjningens begynnelse om vĂ„ren firas gyrny poton. Dervid grĂ€fver hvarje familj skildt för sig pĂ„ sin Ă„kertĂ€ppa en grop och nedkastar deri Ă€gg, pannkaka och smör sĂ„som offer Ă„t Mukylcâin. Husfadren beder dervid att » kornen mĂ„tte blifva stora som hönsĂ€gg, att Mukylcâin skulle gifva Ă„t vĂ€xterna sina varma jord-blad-Ă„dror, bevara för bagel, frost, gifva varmt regn, varma vindar och försĂ€tta ho- nom i stĂ„nd att Ă€fven framdeles offra Ă„t gudarne. DĂ„ bo- , skapen slappes ut pĂ„ bete om vĂ„ren anstĂ€lles offer för bo- skapen pudo ponna vösâjas kon pĂ„ byns hufvudgata, och offras dervid af byns offerprest pĂ„ andra orter af 2 valde l offrare Ă„t Inmar en oxe och ett hvitt fĂ„r. Med större hög- tidlighet Ă€n ofvannĂ€mnda offerfester för sig gĂ„r fĂ€lt-offret, benĂ€mdt i Kazan Dâu kurbon = sĂ€des-offer, i Vjatka Busy vös 1 = falt- offer. Vid detta tillfĂ€lle frambĂ€ras i Vjatka offer Ă„t sĂ€rskilda gudomligheter nemligen 1 Ă„t jordens gud Mu- kylcâin ena Ă„ret en svart oxe, andra Ă„ret ett svart fĂ„r; 2 âą Ă„t Inmar, himmelens gud, ena Ă„ret en oxe icke svart, an- dra Ă„ret ett hvitt fĂ„r; 3 Ă„t Ă„skans gudinna, guduri mumy ett fĂ„r 4 Ă„t vinden en and; 5 Ă„t de aflidnes andar likasĂ„ t en and. Genom lottkastning pus kujan utses dervid 6 of- ferprester vös'jasâki8â, tvĂ„ för hvarje af de tre gudarne, samt 1 lika mĂ„nga slagtare, parcâasâ, och 2 penningeinsamlare. För erhĂ„llandet af regn hĂ„lles Ă„ en del orter Ă„rligen, Ă„ andra Ă„ter endast i hĂ€ndelse af lĂ„ngvarig torka, bön om Digitized by Google 238 regn zor kuris kon. Dervid offras Ă„t Inmar i Kazan en hĂ€st och 2 hvita fĂ„r, i Vjatka en röd eller hvit oxe och 2 fĂ„r. Efter vĂ„rsĂ„dden följa de för en mĂ€ngd byar gemen- samma meren- eller elenvös â offren, hvilka ofvanföre redan varit omnĂ€mnda. Sedan skörden och höstarbetena afslutats, anstĂ€llas Ă„ter sĂ„vĂ€l enskilta som allmĂ€nna offer. I början af oktober off- ras i hvarje gĂ„rd i kotan samt Ă€fven i stor-kotan Ă„t in-vu. Detta offer benĂ€mnes sizâyl sur = höst-öl, till skilnad frĂ„n tulys sur vĂ„r-ölet, som pĂ„ samma sĂ€tt firas i kotarna om vĂ„rsommaren. NĂ„gra dagar efter siÂŁyl sur anstĂ€lles i Vjatka lud vös'jas'kon = lund-offer Ă„t in-vu. Offret förrĂ€ttas af en Ă€rftlig offerprest, benĂ€mnd lud kuzo = lundens husbonde. Utom ofvannĂ€mnda öfver hela Votjaklandet allmĂ€nt fö- rekommande offerfester finnas Ă€nnu en mĂ€ngd andra af mera lokal eller tillfĂ€llig beskaffenhet. Offerceremonierna Ă€ro ungefĂ€rligen desamme öfverallt bland Votjakerna. Vid djuroffer kastas alltid blod, mĂ€rg, bitar af hjerta och lefver i elden, och yttrar offerpresten der- vid MĂ„tte det varma blodet, Ă„ngan stiga upp till dig. Offren Ă€ro talrika. PĂ„ den stora Nyrja-festen t. ex. utom hĂ€star och hornboskap Ă€nda till 60 fĂ„r. FĂ„r man bedöma Votjakernas religiösa ifver och from- het frĂ„n deras egen stĂ„ndpunkt, Ă€ro de utan tvifvel ett af Europas frommaste folk. Gudsmedvetandets och gudalĂ€rans sjelfstĂ€ndiga utveck- ling hos Votjakerna synes mig lemna ett ytterligare stöd för Aspelins pĂ„ arkeologiska grunder stödda Ă„sigt, att den per- miska stammen höjt sig till en relativt högre bildning Ă€n de öfriga ostfinska folken, och att en inhemsk och sjelfstĂ€ndig kulturutveckling i fordna tider för sig gĂ„tt vid Kamas strand. Fredrikshamn den 17 April 1879. Torsten Q, Aniinoff \ Digitized by LaOOQle eu tk ien* dan , m off- 1-vu. frĂ„n i om âș jitka if en ie. itfö- mera i narg, i der t> from* e it *f iveck* 4» tf an* 1 lainl 1 ? Skilnadan emellan varg* och rĂ€fungar. Af Fr. W. MĂ€klin. Ă tminstone i de flesta kommuner i vĂ„rt land betalas för det nĂ€rvarande ganska höga premier för fĂ€llandet af björ- nar och vargar, och ehuru för ungar af nyss nĂ€mnda djur- slag vanligen utbetalas endast hĂ€lften af den för de fullvux- nas dödande bestĂ€mda summan, utfalla, sĂ„som man Ă€fven kan förmoda, de flesta premier för ganska smĂ„ ungar, som blifvit antrĂ€ffade Ă€nnu i boet eller lyan. Isynnerhet hĂ€r i den sydligaste delen af Finland upptes emellertid inför rĂ€tta ganska ofta hudar af smĂ„ rĂ€fungar med uppgift och försĂ€k- ran att de tillhört vargungar, men dĂ„ nĂ€mnden vid en hĂ€- radsrĂ€tt Ă„tminstone i de flesta fall hyser en annan Ă„sigt be- trĂ€ffande de framlemnade hudarne, Ă„lĂ€gges premie-sökanden att af trovĂ€rdig sakkĂ€nnare förskaffa sig intyg öfver de för- menta vargungarnes Ă€kthet. Ă tminstone tvenne gĂ„nger har jag sett intyg t. o. m. af buntmakare öfver hudar af otvif- velaktiga rĂ€fungar derpĂ„ att de tillhört vargungar och vid dessa uppgifna tillfallen hade hĂ€radsrĂ€tten Ă€fven uttrycke- ligen hĂ€nskjutit den tvifvelaktiga frĂ„gans afgörande till zoo- logie professorns pröfning. Att en dylik premie-sökande se- dermera icke Ă€r angelĂ€gen om ett intyg, som icke motsva- rar hans berĂ€kningar, Ă€r naturligt och saken stannar dĂ„ der- vid. â Ehuru hudar af alldeles smĂ„ varg- och rĂ€fungar ega en viss likhet med hvarandra och dimensionerna icke heller lemna nĂ„gon ledning för bedömandet af den relativa stor- leken, dĂ„ ungarnes Ă„lder icke Ă€r kĂ€nd, kunna de sednare likvĂ€l i de flesta fall â mĂ„hĂ€nda alltid â igenkĂ€nnas pĂ„ en hvit svangspets. Antagligen med kĂ€nnedom om detta för- hĂ„llande afnyper en fintlig premie-sökande den omnĂ€mnda Digitized by Ă jOOQle uo hvita spetsen, hvarigenom den hos rĂ€fungen relativt lĂ€ngre svansen i sjelfva verket Ă€fven blir kortare. Ej sĂ€llan qvar- sitta likvĂ€l Ă€nnu nĂ„gra Ă„tminstone med en lup synliga hvita hĂ„rstrĂ„n vid den afstympade spetsen, hvilka förrĂ„da den sĂ„- lunda maskerade rĂ€fungen. Utan att nĂ„gra hudar för tillfĂ€llet för mig uppvisades, anhöll ordföranden bland kommunalnĂ€mnden i en församling hĂ€r i Nylands lĂ€n för omkring ett Ă„r sedan af mig en kort uppgift pĂ„ den mest i ögonen fallande skilnaden emellan varg- och rĂ€fuugar, och anser jag det ej olĂ€mpligt att hĂ€r i af- skrift meddela den af mig dĂ„ i korthet affattade beskrifnin- gen jemte nĂ„gra bifogade allmĂ€nna upplysningar, som mĂ„- hĂ€nda ej sakna allt intresse, dĂ„ de Ă„tminstone för det nĂ€r- varande hafva en viss betydelse i vĂ„rt land. ^RĂ€fungar, som i början med undantag af svansens spets bĂ€ra ungefar samma fĂ€rgdrĂ€gt som vargens ungar, skilja sig frĂ„n de sistnĂ€mnda genom en smalare nos, en proportions- vis lĂ€ngre svans samt sedan de erhĂ„llit utbildade ögon ge- nom sin vertikalt aflĂ„nga pupill. DĂ„ det emellertid oftast Ă€r förenadt med svĂ„righeter att uppföda t. ex. vargungar och dessa derföre vanligen genast dödas, Ă€r det ej lĂ€tt att en- dast efter den afdragna huden med sĂ€kerhet bedöma nosens^ bredd och svansens relativa lĂ€ngd, emedan huden pĂ„ ett eller annat stĂ€lle kan vara olikformigt utdragen. Emedan Ă€fven andra mindre vĂ€sentliga kĂ€nnetecken icke torde kunna an- ses fullt pĂ„litliga, har man vĂ€l allmĂ€nt ansett en hvit svans- spets sĂ„som i frĂ€msta rummet utmĂ€rkande för rĂ€fvens ungar, dĂ„ man veterligen Ă€nnu aldrig antrĂ€ffat vargungar med en sĂ„lunda tecknad svansĂ€nda. â Nyss pĂ„pekade egenhet i fĂ€rg- teckningen hos rĂ€fvens unge Ă€r Ă€fven allmĂ€nt kĂ€nd af all- mogen i Finland och ehuru jag mĂ„ste tillstĂ„, det jag bland ett nog stort antal aldrig sett en rĂ€funge med svart eller svartaktig svansspets, vĂ„gar jag likvĂ€l ej framhĂ„lla ofvan an- gifna kĂ€nnetecken för rĂ€fvens unge sĂ„som osvikligt. Redan Liiwi beskrifver nemligen en varietet af rĂ€fven under namn af Canis alopex , som utmĂ€rker sig genom en svart svans- spets * cauda reda apice nigrcP; Syst % Nat ed. X, p. 40. Digitized by VaOOQle 241 Huruvida ungar af denna sĂ„kallade brandrĂ€f, hvilken Ă€fven af Giebel i hans mera omfattande arbete öfver dĂ€ggdjuren beskrifves sĂ„som försedd med en svart svansspets ^mit schwar- zer Schtoanzspitze m redan ifrĂ„n början Ă€r försedd med en dylik eller om svansspetsen förĂ€ndras först sednare, deröfver har jag ingenstĂ€des kunnat vinna nĂ„gon upplysning. Der- emot har man vĂ€l ingen anledning att anse en hud med en hvit svansspets tillhöra en vargunge. 7 * 7 Jag anser mig slutligen böra tillĂ€gga, det allmogen Ă„tminstone i de flesta trakter af vĂ„rt land med ganska stor sĂ€kerhet igenkĂ€nner vargungar Ă€fvensom huden af desamma, emedan man hĂ€r nog ofta Ă€r i tillfĂ€lle att öfva sig hĂ€ri â och sĂ„ vidt jag kan pĂ„minna mig, har det alltid varit fallet, att hvarje gĂ„ng man anhĂ„llit om intyg af mig öfver Ă€ktheten af en förment vargunges hud jag genast kunnat igenkĂ€nna densamma sĂ„som huden af en rĂ€f â eller lodjursunge. öf- ver ofullstĂ€ndiga hudar, t. ex. med afrifven svansspets, har jag ansett det nödvĂ€ndigt att ej lemna nĂ„got intyg. â Hel- singfors den 20de April 1878. 71 Det Ă€r mig ingalunda obekant, att man Ă€fven anser sĂ„- som gtmĂ€rkande för vargens ungar det förhĂ„llande, att si- dorna af bröstet nĂ€rmast bakom fram benen samt sidorna af buken i den nĂ€rmaste trakten inom samt framom bakbeneu Ă€ro nakna eller endast glest hĂ„rbeklĂ€dda, men detta torde ej kunna framhĂ„llas sĂ„som ett alldeles sĂ€kert kĂ€nnetecken. Af de trenne mindre vargungar, h vilka för det nĂ€rvarande finnas uppstoppade pĂ„ universitetets zoologiska museum, nem- ligen tvenne helt smĂ„ frĂ„n Evois och en mĂ€rkbart större, mĂ„- hĂ€nda omkring en half mĂ„nad gammal frĂ„n MĂ€n tsĂ€lĂ€ socken*, har endast den ena ungen frĂ„n Evois nyss nĂ€mnda partier Ă€f- vensom insidan af baklĂ„ren temmeligen kala, dĂ„ dessa stĂ€llen deremot hos det andra exemplaret frĂ„n samma lokal Ă€ro mĂ€rk- bart tĂ€tare beklĂ€dda med hĂ„r. Hos den omnĂ€mnda större vargungen frĂ„n MĂ€ntsĂ€lĂ€ Ă€r nĂ€stan endast den bakre delen af bukeu emellan lĂ„ren temmeligen naken, och dĂ„ afvikelserna * Denna unge antrĂ€ffades den 12te, erhöll öppna ögon omkr. den 16de samt dödades den 20;de Haj 1878. 16 Digitized by Lioogle 242 i detta afseende stundom mĂ„hĂ€nda Ă€ro Ă€nnu mycket större, inser man lĂ€tt, huru osĂ€kert det vore att endast hĂ€rpĂ„ grunda sin öfvertygelse om skilnaden emellan hudar af dessa arters uu gar, isynnerhet dĂ„ Ă€fven bakre delen af undersidan hos rĂ€f- ungen Ă„tminstone stundom Ă€r mĂ€rkbart glesare hĂ„rbeklĂ€dd. En mera i ögonen fallande olikhet emellan varg- och rĂ€f ungar finner man dock vid en direkt jemförelse pĂ„ hĂ„rens lĂ€ngd och i fĂ€rgteckuingen, isynnerhet pĂ„ hufvudet och fot- terna. Till jemförelse med ofvan uppgifna vargungar har jag för det nĂ€rvarande i mina hĂ€nder sex stycken pĂ„ buksidan uppskurna hudar af rĂ€fungar, ungefĂ€r af samma storlek som den förut uppgifna vargungen frĂ„n MĂ€ntsĂ€lĂ€, sĂ„ledes pĂ„tag- ligen nĂ„got Ă€ldre Ă€n denna. Ăfven dessa sex hudar hafva blifvit lemnade till mig för att tillbörligen dokumenteras sĂ„- som vargungars. Att sluta efter dessa hudar har rĂ€fungen lĂ€ngs hela ryggen och kroppens sidor en mörkare grĂ„ fĂ€rg, dĂ„ vargungen deremot hĂ€r skiftar mera i brunt. KonturhĂ„ren pĂ„ nyss nĂ€mnda stĂ€llen Ă€ro hos rĂ€fungen ungefĂ€r hĂ€lften lĂ€ngre Ă€n hos den lika stora vargungen och morrhĂ„ren hos den förra Ă€ro mycket mera utbildade, nĂ„gra hĂ„rstrĂ„n bland dessa t. o. m. ganska lĂ„nga. Hos alla dessa rĂ€fhudar Ă€r hĂ„- rens fĂ€rg öfver nosen, pĂ„ hela framdelen af ansigtet samt oftast Ă€nda upp till öronen mer eller mindre rödbrun; hos de bĂ„da minsta vargungarne Ă€r hela trakten omkring nosen Ă€nda upp till ögonen deremot mera svartaktig, och ehuru hela partiet ofvanom nosen pĂ„ öfre sidan hos den större varg- ungen Ă€r mycket ljusare Ă€n hos de bĂ„da mindre, öfverens- stĂ€mma dock alla tre deri, att den ljusaste eller blackaste fĂ€rgen ej blott pĂ„ hufvudet utan pĂ„ hela djuret, om man un- dantager de hvitaktiga hĂ„ren inom örat, antrĂ€ffas pĂ„ pan- nan, tinningarne, omkring öronen samt med ett ord öfver hela bakre delen af hufvudet. Framsidan af fötternas neder- sta del synes hos rĂ€fungar vara betydligt mörkare och mera svartaktig Ă€n det Ă€r fallet hos vargungar. PĂ„ formen af nag- larne, som för öfrigt Ă€fven hos de trenne vargungarne Ă€ro nĂ„got olika, har jag icke kunnat finna nĂ„gon anmĂ€rknings- vĂ€rd skilnad. Digitized by LaOOQle orre, uuda irters s raf- - och Ă„ren? i ful- ir ja^ >idao i Mini âąĂ„tag* lllfw HjeB fe ' hiren iiltw b h lilad ir bĂ„- i hos , pO^D ehurö varg* ereos- in un* âą L ,jver iplor- BlO 1 * fuSf e& âą ui»f ' Fabricii och Erichsons Sta tir a-arter Ă„nyo beskrifna a f Fr. W. MĂ€klin. Den 7 April 1862 har jag till införande i Societetens Ada inlemnat en beskrifning öfver af mig dĂ„ kĂ€nda brasi- lianska arter af nyss nĂ€mnda slĂ€gte, och i den förutsĂ€ttning, att de fyra af Fabricius frĂ„n södra Amerika under slĂ€gtnam- net Anthicus beskrifna species, som Lacordaire förmodar höra till slĂ€gtet Statira, Ă€fveu ledes blifvit antrĂ€ffade i Brasilien, afskref jag dĂ„ frĂ„n Systema Eleutheratorum de endast med nĂ„gra ord af bemĂ€lde författare meddelade beskrifningarua. DĂ„ jag förliden sommar hade det nöjet att besöka herr profes- soren Schiödte i Köpenhamn och genom hans förekommande vĂ€lvilja blef i tillfĂ€lle att pĂ„ zoologiska museum nĂ€rmare un- dersöka typerna till dessa af Fabricius beskrifna arter, hvilka alla enligt handskrifna anteckningar datera sig frĂ„n Esse- quibo i brittiska Guyana och ej frĂ„n Brasilien, vill jag nu begagna mig af tillfĂ€llet att hĂ€r meddela en fullstĂ€ndigare beskrifning öfver desamma â och anser jag detta sĂ„ mycket mera nödvĂ€ndigt, dĂ„ en af de fyra arterna, nemligen Sta- tira abdominalis , i sjelfva verket endast Ă€r en ljusare va- rietet af Stat. fulvicollis . Genom baron v. Harolds beredvilliga tjenstfĂ„rdighet var jag sednaste sommar Ă€fven i tillfĂ€lle att i Berliner museum beskrifva den af Erichsok i Wiegm. Arch. frĂ„n Peru en- dast med en kort diagnos bekant gjorda Statira caelata , och dĂ„ jag förut frĂ„n skilda amerikanska trakter beskrifvit ett Qog stort antal nya arter af hĂ€r omnĂ€mnda slĂ€gte, synes det mig ej olĂ€mpligt att hĂ€r tillsammans med en nĂ€rmare redo- Digitized by CaOOQle görelse för Fabricii species af genus Statira tillika Ă€fven fullstĂ€ndigare Ă„nyo beskrifva den omnĂ€mnda Erichsonâska arten. Statira ruficollis Dilulius fusca, nitida, capite et pro- thorace dilute pallide testaceis, antennis apicem versus oculis que nigricantibus; pronoto lalitudine paulo plus quatn quarta parte longiore, ante medium modice rotundato-dilatato ; ely- tris admodum distincte et sat dense punctato-striatis, inter- stitiis alternis punetis paulo majoribus et modice distantibus i m pressis. Longit, 4,4 m. m. Anthicus ruficollis Fabr., Syst. El. I, p. 280,5. Af denna art, som medfördes af Smidfc frĂ„n Essequibo, be/inna sig i Köpenhamns museum ifrĂ„n den fordna Sehestedfska samlingen endast tvenne exemplar, det ena med tvĂ„ och det andra med tre fotter. Antenn elongatee et admodum robustes, basin versus dilutius fuscae, apicem versus adhuc fortiores et magis nigri- cantes. Pronotum, ut supra descriptum est, latitudine paulo plus quam quarta parte longius, ante medium modice rotun- dato-dilatatum, deinde basin versus paulo magis angustatum et ante marginem basalem sinuatum, angulis basalibus nonni- hil prominentibus. Elytra admodum distincte et sat dense punctato-striata, interstitiis alternis punetis paulo majoribus â in hoc genere modice distantibus â per totam longitudi- nem impressis. Pedes fusei, femoribus basin versus dilutio- ribus. Stat. fulvicollis Piceo-nigricans, nitida, elytris subpoli- tis, prothorace toto, abdomine et femoribus basin versus ti- biisque posterioribus ad maximam partem rufo-testaceis, ely- tris paululum ante medium interdum saltem maeula maxima indistineta et parum conspicua paulo dilutiore notatis; pro- noto latitudine vix quarta parte longiore, ante medium modice rotundato-dilatato; elytris subtilius punetato-striatis, punetis linearum sat dense impressis, interstitiis alternis ut in specie preecedenti punetis majoribus impressis. Digitized by LaOOQle 245 Longit. 5 m. in. Anthicus fulvicollis Fabr., Syst. EL I, p. 290,6. Ăfven denna art har blifvit medförd af Smidt ifrĂ„n Esscquibo och deraf befinna sig i Köpenhamns museum endast tvenne temme- ligen dĂ„liga exemplar frĂ„n den fordna Lundâska samlingen. Variatio dilutior Pallide-testacea, nitida, capite nigro, antennis totis, femoribus, elytris et abdoinine apicem versus infuscatis. Anthicus abdominalis Fabr., Syst . El. I, p. 290,7. Denna varietet har likaledes blifvit medförd frĂ„n Essequibo och exemplaret i Köpenhamns museum daterar sig frĂ„n den fordna Sehe- stcdfska samlingen. Prsecedenti admodum affinis, sed paulo inajor et prae- terea pronoto paulo breviore et elytris subtilius punctato- striatis diversa. Antennte rnodiee elongatm, sed admodum robust», apicem versus adhuc validiores. Pronotum latitu- dine antemediali vix quarta parte longius, ante medium mo- dice rotundato-dilatatum, deinde basin versus parum angu- statum et ante marginem basalem utrinque sinuatum. Elytra subtilius punctato-substriata, punctis linearum sat dense iin- prcssis, interstitiis alternis ut in specie praecedenti punctis paulo majoribus per totam longitudinem seriatis et inter se modice distantibus. Stat . fuscipennis Nigra, nitida, elytris totis et femo- ribu8 basin versus fusco-piceis; pronoto latitudine ante me- diali quarta circa parte longiore; elytris punctato-substriatis, punctis striarum vel linearum admodum distinctis, sed pro- pius basin versus suturam minus regulariter dispositis, inter- stitiis alternis punctis paulo majoribus et modice inter se di- stantibus impressis. Longit. 4,3 m. m. Anthicus fuscipennis Fabr., Syst . EL I, p. 290,8. Liksom de föregĂ„ende medförd af Smidt frĂ„n Essequibo och af de fyra exemplar, som ifrĂ„n den fordna Lundâska samlingen befinna Digitized by LaOOQle 246 sig i universitetets museum i Köpenhamn, Ă€r ett exemplar en ljusare varietet och tvenne hafva blott en skalvinge. Prsecedentibus paululum minor et prsesertim punctis line- arum in elytris versus basin eorum minus regulariter impres- sis diversa. Pronotum ante medium parum rotundato-dilata- tum et latitudine ante mediali, ut supra indicatum est, quarta circa parte longius, basin versus pone dilatationem leviter an- gustatum et ante angulos basales prominentes modice sinua- tum. Elytra punctato-substriata, punctis striarum, ut supra in diagnosi descriptum est, minus regulariter in lineas dispo- sitis, interstitiis ut in speciebus prcecedentibus punctis paulo majoribus, modice inter se distantibus impressis, punctis hisce versus apicem elytrorum paulo fortasse magis obsoletis. Stat . caelata Admodum elongata, nigra, nitida, anten- nis apicem versus, elytris in medio versus basin femoribus- que basin versus fusco-pieeis; pronoto oblongo, a medio api- cem versus angustato et ante basin contracto, in disco utrin- que minus dense subtiliter punctato et longitudinaliter latius obsoletiusque impresso; elytris crenato-striatis, interstitiis ele- vatis, alternis dorsalibus versus apicem, lateralibus fere to- tis catenakMnterruptis. Longit. 13 m. Latit. hum. 4 m. m. Statira caelata Erichson, Wiegm. Arch. 1847, 1, p. 122. Beskrifven efter det enda typiska exemplaret i Berliner museum. Statira nigra MĂ€kl. paulo major et ab eadem inprimis pronoto multo angustiore, apicem versus magis angustato, ely- tris profundius striatis punetisque in striis elytrorum majori- bus, profundioribus et multo magis transversis diversa. Ca- put piceo-nigrum, nitidum, sublsevigatum, media fronte inter oculos foveola majore et profunda impressa. Antennse sat validm, capite cum prothorace dimidio fere longiores, apicem versus dilutius piceo-fuscee, articulis primis nigris. Pronotum latitudine dimidio circa longius, in vel paululum ante me- dium leviter rotundato-dilat&tum, apicem versus seusim nonni- Digitized by LaOOQle 247 ire ine* res- ita- arta an- iua- jpra f v auk lirce hil angustatum et ante basin admodum profunde contractum, nigrum, nitidum, longitudinaliter obsoletius impressum et in disco utrinque minus dense, subtiliter punctatum. Elytra prope basin pronoti basi duplo circa latiora, a basi ultra 2 / 3 parteni totius longitudinis subsequilata vel levissime dilatata, uigra, nitida, sed in medio prsesertim versus basin colore fusco translucentia, sat profunde punctato-striata, punctis creberrime impressis et trausversis, ia terstitiis alternis elevatis et cate- nato-interruptis, tertio solummodo ante apicem, quinto jam ante medium, septimo et nono fere a basi ad apicem usque, catenis vel tuberculis sat elongatis. Corpus subtus cum pedi- bus nigrum, nitidum, femoribus basin versus fusco-piceis. nten- ibus- i api- iitriii- hitiu> *ek- re ^ , I 2 i priiö> J adr iaj or *' O > initf ifk 015 * [ te ^ nonu*' Digitized by LaOOQle Om Turkarnes primitiva kultur. Af Ang. Ahlqvist. VĂ€mbĂ©ry, den bekante orientresanden och orientalisten, har nyligen utgifvit ett arbete, benĂ€mndt. Die primitive Cnl- tur des turko-tatarischen Volkes, auf Grund sprachlicher Forschungen erörter t von Hermann VĂ„mbĂ©ry , Leipzig 1879. Med Turkarnes primitiva kultur menar han den odling, som spontant uppkommit bland dem före beröringen med mera kultiverade folk och före islamismens införande. SĂ„som kĂ€lla för kunskapen om denna kultur begagnar han sprĂ„kets ord- förrĂ„d, i det han af benĂ€mningarnes pĂ„ kulturföremĂ„len ur- sprunglighet eller frĂ€mmande hĂ€rkomst slutar till de med dem benĂ€mnda föremĂ„lens inhemska eller frĂ€mmande ursprung. Arbetet Ă€r sĂ„ledes pĂ„ de turkiska sprĂ„kens omrĂ„de ungefĂ€r detsamma som referentens försök öfver de Westfinska sprĂ„- kens Kulturord pĂ„ det finska gebitet, och hr V. tillkĂ€nnager ocksĂ„ uttryckligen, att sistnĂ€mnda arbete gifvit honom vĂ€c- kelsen till dessa hans undersökningar. Det följande Ă€r en skizz, hvari det förnĂ€msta af innehĂ„llet i Vs verk i yttersta korthet framstĂ€lles. De turkiska folkens egentliga hemland Ă€r vestra hĂ€lf- ten af mellersta Asiens stepper, hvilka Ă€nnu innehafvas af turkiska stammar. Följaktligen hade deras ursprungliga lef- nadssĂ€tt varit nomadiskt, sĂ„dant lefnadssĂ€ttet Ă€nnu Ă€r pĂ„ dessa Btepper. De första husdjuren hos Turkarne redan i den förhistoriska tiden voro nötkreaturet och hĂ€sten; det förra af dessa husdjur förekommer dock numera föga hos de egent- lige steppinnevĂ„narne, utan har det blifvit uttrĂ€ngdt af fĂ„ret Digitized by LaOOQle 249 HĂ€sten begagnades ej blott till ridt och sĂ„som dragare för kibitkan, utan bidrog Ă€fven till menniskans uppehĂ€lle, i det stona mjölkades och hĂ€stkött begagnades till föda, sĂ„som det Ă€nnu i dag sker tillochmed bland de jordbrukande Tatarerna. NĂ€st hĂ€sten Ă€r kamelen ett af de Ă€ldsta husdjuren pĂ„ steppen. Ăfven det tredje rid- och lastdjuret, Ă„snan , Ă€r hemma i dessa trakter; detta djur har, sĂ€ger författaren, ingenstĂ€des sĂ„ hög vĂ€xt och sĂ„ kraftiga former som i Turkestans oaslĂ€nder. Af sig sjelft förstĂ„s, att ocksĂ„ hunden , jĂ€garens och nomadens trogne följeslagare, hört till Turkarnes Ă€ldsta husdjur. NĂ€st nomadlifvets sysselsĂ€ttningar bedref en del Turkar, redan i de Ă€ldsta tider och utan att hafva utifrĂ„n fĂ„tt im- pulsen dertill, Ă€fven jordbruk , hvartill de fruktbara stepp- oaserna erbjödo sĂ„ godt De turkiska sprĂ„ken hafva att uppvisa genuina och för dem alla gemensamma namn pĂ„ de flesta enkla jordbruksredskap yxan , hackan , plogen, och sĂ€desslagen hirs , hvete , korn samt Ă€fven nĂ„gra frukter, sĂ„- som melonen , vindrufvan, som dock lĂ€rer begagnats blott till russin, Ă€ppel , plommon. SĂ€rskild uppmĂ€rksamhet för- tjenar den i dessa lĂ€nder sedan gammalt förekommande konst- gjorda bevattningen med dertill hörande kanaler, slussar, hjul för vattenuppfordringen m. m., hvilka alla föremĂ„l hafva ge- nuina turkiska benĂ€mningar. Deremot Ă€ro namnen pĂ„ alla industri vĂ€x ter, sĂ„som hampa, lin, bomull, lĂ„nade, hvaraf kan slutas, att dessa vĂ€xter först i en sednare tid blifvit kĂ€nda. Nomaden har ej nĂ„gon fast boning; derför Ă€ro de tur- kiska benĂ€raningarne pĂ„ en sĂ„dan af jemförelsevis nyare dar tum, hvaremot namnen pĂ„ tĂ€ltet och dess sĂ€rskilda bestĂ„nds- delar Ă€ro urgamla. Ănnu mindre Ă€n fasta boningar förekomma stĂ€der pĂ„ steppen; ocksĂ„ Ă€ro hithörande benĂ€mningar i de turkiska sprĂ„ken lĂ„nade. Nomadens behof af husgerĂ„d, klĂ€- der o. d. Ă€r ej stort, men han tillverkar sjelf allt, hvad han behöfver. Deraf hĂ€rrör det att sĂ„dana begrepp som vĂ€fva , sy, beredning af lĂ€der , tillverkning af filt och mattor , sa- de Imake r i hafva genuina urgamla benĂ€mningar; dereinot sy- nas namnen pĂ„ smed, snickare o. a. d., ehuru turkiska, vara af en sednare bildning. Af metallerna hafva koppar , silfver , 16 * Digitized by LaOOQle 250 guld och jern genuina benĂ€mningar; de pĂ„ bly och brons Ă€ro deremot lĂ„nade. â AII handel har ursprungligen varit byteshandel; detta innebĂ€r Ă€fven det turkiska namnet pĂ„ detta begrepp âtagning-gifningâ. Begreppet pris betecknas med ett ord, som egentligen betyder motvigt, motsvarighet. Köp- man betyder ursprungligen vandringsman, fremling; en an- nan benĂ€mning pĂ„ köpmannen Ă€r âden med melankoli be- hĂ€ftade, den kringirrandeâ, hvilka benĂ€mningar tyda derpĂ„, att nomaderna blott tidtals besöktes af kringvandrande köp- mĂ€n. Ett sĂ€llskap af sĂ„dane, en karavan , har Ă€fven genuint namn. Penningar benĂ€mnas med samma ord som silfver. LĂ€ngdmĂ„tt och vigtmĂ„tt hafva genuina namn; rymdmĂ„tt der- emot ej. BenĂ€inningarne för aln och famn hafva Ă€fven hĂ€r sitt ursprung frĂ„n dimensioner i mĂ€nniskokroppen; ett vĂ€ga- IĂ€ngdsmĂ„tt betyder ursprungligeu rop, rophĂ„ll; denna benĂ€m- nings uppkomst Ă€r sĂ„ledes analogâ med den för nĂ„gra dylika benĂ€mningar pĂ„ det finska sprĂ„komrĂ„det. Likasom pĂ„ sistnĂ€mnda gebit Ă€ro i turkiskan benĂ€mnin- garne pĂ„ slĂ€gtskapsförhĂ„llanden mycket talrika och minutiösa, och sprĂ„ket vittnar Ă€fven tydligt om den strĂ€ngt patriarka- liska karakter, de urturkiska sociala inrĂ€ttningarne hade. öf- ver den enskilda familjens hufvud stod aulens tĂ€ltgruppens, öfver denne stammens chef och öfver stamcheferna i en sed- nare tid khanen , hvars benĂ€mning VĂ„mbĂ©ry anser hĂ€rstamma frĂ„n den nĂ€rbeslĂ€gtade mongoliskan och ursprungligen betyda ordnare, domare. Ur chefsklassen utbildade sig tidigt en högre klass eller ett slags adel , hvars medlemmar kallades de âhvitbenigeâ, i motsats till folket, som hette de âsvart- benigeâ. För begreppet furste finnas Ă€fven nĂ„gra andra be- nĂ€mningar Ă€n khan. En af dem betyder ursprungligen âverk- stĂ€llare af blodshĂ€mdenâ. Denna tillhörde vĂ€l egentligen den dödades familj eller slĂ€gt, men nĂ€r samlifvet begynte ordna sig till ett verkligt samhĂ€lle, gjorde sig olĂ€genheterna af blodshĂ€mdens privata utöfning mer och mer kĂ€nnbara, hvar- för först flera familjer och sednare hela stammar förenade sig om en gemensam blodshĂ€mnare, hvars vĂ€rdighet slutligen blef furstlig och Ă€rftlig. HĂ€r se vi tydligen en af hufvud- Digitized by LaOOQle 251 orsakerna till uppkomsten af öfverhet. Ăfven för begreppen lag , domare , utskyld finnas genuina benĂ€mningar i turkiskan. â Plundrings tĂ„g och krig voro af urgammalt hemmastadda pĂ„ stoppen. Det vĂ€cker derför ingen förvĂ„ning, att i detta sprĂ„ks ordförrĂ„d finnas genuina benĂ€mningar pĂ„ hĂ€rnadstĂ„g, öfverfaU, krigsförklaring, krigshĂ€r , krig , slagtning, förtrupp, eftertrupp , vakt , front , trumma , /awa m. fl. Af det anförda framgĂ„r, att den ursprungliga eller, sĂ„ att sĂ€ga, den genuina kulturen hos de turkiska folken icke varit obetydlig. AnmĂ€rkningsvĂ€rdt Ă€r dock det stationĂ€ra i denna kultur; sedan Ă„rhundraden, ja Ă„rtusenden, har den hos steppfolken stĂ„tt ungefĂ€r pĂ„ samma punkt. Detta Ă€r mĂ„hĂ€nda ett bevis till derpĂ„, att steppen och nomadlifvet ej utgöra den mark, hvarpĂ„ den menskliga odlingen skall slĂ„ ut i blom. Det har likvĂ€l funnits en tid, dĂ„ steppfolkens kultur Ă€fven bidragit till kulturen hos nĂ„gra grannfolk, hvilka sedermera gĂ„tt lĂ„ngt framom de förra pĂ„ civilisationens vĂ€djobana. Detta utvisa t. ex. de mĂ„nga turkiska kulturorden i magyariskan, hvilket sprĂ„k ur turkiskan lĂ„nat bland annat namnen pĂ„ sĂ„- dana föremĂ„l som hvete, korn, skĂ€ra, gryn, oxe, höna och pĂ„ begrepp sĂ„dana som gud, djefvul, lag, ed, krigshĂ€r; till- ochmed det gĂ„tlika namnet pĂ„ ett kristet gudshus egyhĂ„z J kan förklaras endast ur turkiskan, deri ege , eje betyder herre, gud, hvilket ord pĂ„ magyariskt omrĂ„de blifvit sammanstĂ€lldt med magy. hĂ„z hus. Ăfven i ryskan hafva mĂ„nga turkiska kulturord vunnit intrĂ€de under det lĂ„ngvariga mongoliskt-tata- riska herravĂ€ldet; sĂ„dana Ă€ro t. ex. xaiart sehlafrock, ay- maw> bĂ€lte, axoHTB Ă€delsten, xapTB kost, vĂ€gkost, maTepi> tĂ„lt, Kapayjn» vakt, ecayjn» kosackofficer, flcam» skatt i pels~ verk, aa3Ha kronokassa, kronomedel, TaMra stĂ€mpel, bomĂ€rke, hhht» rangklass. Slutligen mĂ„ ur ifrĂ„gavarande arbete VĂ„mbĂ©ryâs Ă„sigt om akkadiskans eller sumeriskans förhĂ„llande till de ural- altaiska sprĂ„ken anföras. HĂ€rom uttalar han sig derhĂ€n, att han i kilskriftens akkadiska eller sumeriska sprĂ„kmonumen- ter, hvilka man uppgifvit tillhöra den ural-altaiska stammen, ej hade funnit nĂ„got det ringaste, som kunde berĂ€ttiga ett Digitized by LaOOQle 252 sĂ„dant antagande. PĂ„stĂ„endet derom att nĂ„got obekant ural- altaiskt folk redan före den assyriska kulturperioden i vestra Asien upparbetat sig till en högre civilisation saknade tills vidare alla bevis. VĂ€l hade Turkarne i dessa lĂ€nder lem- nat spĂ„r af sin kultur, raen deras inverkan derstĂ€des hade begynt först kort före medeltiden. Hypotesen om akkadiskans förvandtskap med de ural-altaiska sprĂ„ken, framkastad af en dertill föga kompetent akkadist, torde sĂ„ledes numera kunna anses vara graflagd, sedan den pĂ„ flera hĂ„ll blifvit vederlagd af verklige kĂ€nnare af sistnĂ€mnda tungomĂ„l. Maj 1879. k Digitized by LaOOQle MagnetnĂ„lens deklination I Fredrikshamn, Af E. Neovius âą Större delen af dessa observationer hafva blifvit gjorda i sammanhang med finska kadetternas geodetiska arbeten under sommarmĂ„naderna. Uti ett trigonometriskt nĂ€t af trianglar har sanna azi- muth för en triangelsida blifvit astronomiskt bestĂ€md och de öfriga sidornas azimuth derigenom Ă€fven erhĂ„llits. Magneti- kal-azimuth för dessa linier har blifvit bestĂ€md dels genom ett stort antal observationer med goda boussoier, dels med tvenne enkom inrĂ€ttade lika apparater, som för kontrollens skull begge anvĂ€ndes och hvilka lĂ€ngre fram nĂ€rmare be- skrifvas och afbildas. Jemförelsen mellan hvarje triangelsi- das sĂ„lunda bestĂ€mda tvenne azimuther sanna och magne- tikal gaf ett vĂ€rde för deklinationen och medeltalet af dessa vĂ€rden â 10 Ă„ 20 Ă„rligen â kunde oftast anses rigtigt pĂ„ 6 minuter nĂ€r. Observationerna börjades Ă„r 1861 och fortsattes till 1873 dĂ„ kadetternas geodetiska mĂ€tningar afskaffades och ersat- tes af andra arbeten; men frĂ„n 1876 hafva observationerna blifvit fortsatta i Fredrikshamn. Sanna azimuth af en fix- punkt, observerad frĂ„n en gifven station, har genom att öka observationernas antal kunnat bestĂ€mmas med större nog- granhet och ehuru antalet af magnetiska observationer redu- cerades till 4 Ă„ 8 Ă„rligen, hafva dessa blifvit utförda med de nyss omnĂ€mnda noggrannare apparaterna och approximations- graden har sĂ„lunda förblifvit ungefĂ€r densamma som förr. Sannolika felet uppgĂ„r nemligen till 20" i sanna och 5' i magnetikal-azimuth. Digitized by LaOOQle 254 De redan omnĂ€mnda apparaternas inrĂ€ttning och an- vĂ€ndning Ă€r följande Vid ett h&rstrĂ€ hh' af betydlig lĂ€ngd 35 c. m. Ă€r en magnetnĂ„l mm' upphĂ€ngd i horizontel rigtning Fig. 1. Till undvikande af det fel, som i vanliga boussoler lĂ€tt upp- kommer deraf, att magnetiska axeln ieke sammanfaller med den geometriska, Ă€r nĂ„len sammansatt af 4 fina stĂ„lstĂ€nger, hvilka hvar för sig blifvit magnetiserade och derefter hop- bundna i ett knippe, sĂ„ att det hela bildar en platt magnet* som p& kant hvilar i den uppbĂ€rande pappershylsan Jf. Innan magneten insattes, utredes jemnvigtslĂ€get af en lika tung blynĂ„l af den lĂ€ngd, att den fritt kan svĂ€nga omkring i trĂ€lĂ„dan LL'\ som skyddar magneten för luftdrag. Upp- Digitized by t^ooQle 255 hĂ€ngningstrĂ„den omgifves likasĂ„ af en trĂ€cylinder C, som kan vĂ€ndas omkring sin axel och skjutas upp och ned i den pĂ„ lĂ„dans lock fĂ€stade cylindern 7. 8edan biyn&len kom- mit i jemnvigt, bringas densamma genom cylinders C kring- vridning att sammanfalla med lĂ„dans lĂ€ngdrigtning och mag- neten insftttes genom lĂ„dans i falser rörliga botten B. Mag- neten har en lĂ€ngd af 26 c. m., och vid hvardera Ă€ndan hĂ€nger en liten blyvigt t>, v' pĂ„ en fin trĂ„d. öfver dessa trĂ„dar syftar man genom tvenne glasrutor, infattade i hvar sin Ă€nde af lĂ„dan. Man anmĂ€rker pĂ„ horizonten de tvenne yttersta lĂ€gen, som magneten intager under sina horizontela svĂ€ngningar, hvilka fortfara ganska lĂ€nge. För större nog- granhets skull göras syftningarna i magnetens begge motsatta rigtningar, hvarigenom tvenne punkter p och p ' blifva be- stĂ€mda pĂ„ horizonten. Under ogynsamma förhĂ„llanden svag belysning och blĂ„st har den ena punkten visat sig afvika anda till 1 Y frĂ„n det lĂ€ge, som Ă€r den andra diametralt mot- satt. Sedan punkterna blifvit vĂ€l anmĂ€rkta och de kringlig- gande föremĂ„len till förekommande af misstag blifvit afteck- nade, ersĂ€ttes apparaten af en i stĂ„ndpunkten uppstĂ€ld teo- dolit och de begge pĂ„ horizonten anmĂ€rkta punkternas p och p' angulĂ€ra afstĂ„nd frĂ„n den antagna fixpunkten be- stĂ€mmes. DĂ„ apparaten skall flyttas och transporteras, skjutes cylindern C ned. Vigterna fl, t/ falla dĂ„ i hvar sin fördjup- ning i lĂ„dans botten, magneten faller deröfver i en rĂ€nna och hĂ„lles ned af cylindern, hvilken fĂ€stes med kilen K. För att förekomma trĂ„dens tvinning, sedan magneten blifvit rigtigt insatt i hylsan, förses cylindern med rĂ€nnan rr', i hvil- ken tappen T glider. Den nu beskrifna apparatens företrĂ€de framför en van- lig boussol beror icke blott af magnetens sammansĂ€ttning och den större noggranhet, som syftningen öfver dioptrar och vinkel-mĂ€tningen med teodolit gifver, utan Ă€nnu mera deraf, att magneten stannar mycket noga i den magnetiska meri- dianen, hvilket Ă„ter har sin grund deruti, att torsion och rig- tande kraften begge blifva =0 pĂ„ en gĂ„ng; dĂ„ deremot vid Digitized by LaOOQle 256 en vanlig boussol friktionen mot stĂ„lspetsen, pĂ„ hvilken nĂ„- len hvilar, Ă€r konstant och sĂ„ledes icke kan öfvervinnas af den rigtande kraften inom en viss vinkel pĂ„ begge sidor om meridianen. Denna vinkel uppgĂ„r för de bĂ€sta boussoler, jag i mĂ„nga Ă„r anvĂ€ndt, till 1 / 3 grad, för vanliga och sĂ€mre till 2 Ă„ 4 grader. â VĂ€ndes cylindern C i apparaten Fig. 1 ett helt hvarf kring axeln, sĂ„ afviker magneten blott 14 minuter frĂ„n sitt förra lĂ€ge; deraf förklaras att medeltalen af ett större antal observationer utförda med begge de lika konstruerade apparaterna skildt öfverensstĂ€mma pĂ„ brĂ„k af minuter nĂ€r. Det variabla fel, som uppkommer deraf, att syftningarna göras utan tub, elimineras nemligen till större delen genom att öka observationernas antal. Naturligtvis Ă€r den med spegel försedda magneten, som efter Gauss anvĂ€n- des, vida noggrannare; den hĂ€r beskrifna apparaten kan der- emot lĂ€ttare anskaffas. I följande observationer har fixpunktens sanna azimuth blifvit bestĂ€md genom att samtidigt mĂ€ta solens höjd och vinkeln mellan solens och fixpunktens vertikaler, antingen med ett mindre universalinstrument eller med tvenne större instrumenter samtidigt. I sednare fallet bestĂ€mdes höjden med sextant och artificiel horizont samt horizontalvinkeln med teodolit. Observationerna gjordes i begge fallen turvis pĂ„ solens öfre och nedre, östra oeh vestra rand, och medel- talet af tvenne kort pĂ„ hvarandra följande observationer kunde sĂ„ledes utan mĂ€rkbart fel anses hĂ€nföra sig till solens me- delpunkt. Vanligen gjordes tidigt om morgonen 4 Ă€ 12 ob- servationer, hvilka, ifall vĂ€derleken var gynsam, upprepades vid nĂ€rinevis samma solhöjd om aftonen. FrĂ„n solens appa- renta höjd hĂ€rleddes den sanna, och dĂ„ solens deklination och ortens polhöjd tillika voro gifna, blefvo alla sidorna be- kanta i sferiska triangeln mellan verldspolen, zenith och so- lens medelpunkt, hvarigenom solens och sĂ„ledes Ă€fven fix- punktens azimuth bestĂ€mdes. â Enligt ett stort antal obser- vationer gjorda i Fredrikshamn Ă€r latituden af stadens me- delpunkt RĂ„d hus torn et = 60° 34' 9 ", och i enlighet dermed har latituden för kringliggande orter blifvit antagen enligt Digitized by LaOOQle I 257 rf m re \l U ieo b af att irre ; ar âąĂ€n* Jer* nuth Ă© jgeu torre *⹠» itel» ur'i ; eiiel- .iiinif >* , pjil^ Ă€fP* i " I ** ' .h Ji- ll fr ob*- . t*- . ert^ K Ă I en hĂ€radskarta.* UtrĂ€kningen af 6xpunktens azimuth har blifvit skildt utförd för hvarje par af observationer, som be- stĂ€mma lĂ€get af solens medelpunkt i anseende till horizon- ten. Genom följande exempel â en bland azimuthal-mĂ€t- ningarna i Fredrikshamn â uppvisas nĂ€rmare rĂ€kningens och observationernas gĂ„ng; tillika önskade vi göra det möjligt för annan person att fortsĂ€tta observationerna utan att azi- muthalmĂ€tningen behöfde förnyas. Vi anmĂ€rka derföre att stĂ„ndpunkten C vid alla observationer pĂ„ denna ort varit densamma, den Ă€r utmĂ€rkt genom en halfsferisk fördjupning midt pĂ„ en huggen sten, som Ă€r ingrĂ€fd en decimeter under sandgĂ„ngen pĂ„ utgĂ„ende vinkeln af bastionen kring kadett- korpsens park; fixpunkten ö, hvars azimuth observerats, utgör takĂ„sen öfver medlersta frontonen Ă„ prestgĂ„rdens ka- raktersbyggnad men dĂ„ genom förestĂ„ende reparation af bygg- naden punkten G möjligen komme att förĂ€ndras, bestĂ€mdes en annan fixpunkt i^ pĂ„ Harala berget 158° 3' 5 1" Ă„t ven- . ^ ^ stra handen frĂ„n G . Fixpunkten F pĂ„ Harala berget. jj Punkten F utgör spetsen af en stor sten liknande till formen en pyramid och igenkĂ€nnes der- pĂ„, att i nĂ€rheten finnes en annan sten af samma form och storlek se nĂ€rstĂ„en- Azimuth for punkten r, observerad frĂ„n C Ă„r 1878 den l Juni morgonen, med hr Wetzers lilla universalinstru- ment instrumentets begge cirklar Ă€ro graderade Ă„t höger; vertikalcirkeln af 7,7 c. m. i diameter har blott en nonie; den angifver minuter. Horizontaleirkeln var under obser- vationerna orörlig, och med tuben rigtad pĂ„ G utvisade la nonien 28°29ÂŁ' bĂ„de vid la och sista observationen. * Fredrikshamn8 longitud borde nörmevis utgöra 24° 52' O. fr. Paris. 17 Digitized by Google ! Polhöjdens komplem. 29° 25' 52". H jjj 0*6 S rÂŁ c g \ ÂŁ S *> e 2 III * 1 Sek. O O CO Min. C5 T* Grad. Oi o 00 Q0 "T3 O* G ~ CO o G CO g 3 » Sek. CO O C? Min. -i* Oi ^ Grad. CO O Oi G* O G âą2 c 0 ^ CO ^ O "O Sek. O Oi CO CO Min. Oi Oi Grad. Oi Oi Oi Oi Tiden enl. Green- wich meridian 31 Maj e. m. 16 timmar Sek. â âą ^ ^ â Min. CO *» ^ Tiden enl. ortens meridian 6 timmar Sek. l ^ O lO ^ â ^ ^ CO CO Min. 05 â 1 »O QG Oi CO CO CO la 1 ÂŁ O O c % X 5? o w » Min. Oi QO ^ Oi â ^ ^ o o » fiö rH Min. Oi OO -rf t- 0? -T* -f Grad. co cd r- O oi O Oi CO â * CO â * 2 i âąr* 0 â> Z, u -» Min. ^ â âą 05 t- ^ Grad. »o GO »O CO CO 05 CO C5 Vertikalcirkeln var vĂ€nd Ă„t ~ ui " sr s- aj t- a; a> -E a> -2 fcc 2 ĂD ÂŁ âąO C o â J; c> 3? I hvilken qvadraut af hĂ„rkorset solen observe- rades. C3 & 0 CĂ CO 4* oi âą ji il 1 fcr. i , I til k t Ne Diaitized bv GooQle 259 Otn komplementerna till solens dekl. och höjd beteck- nas med a och 5, kompl. till polhöjden med c , solens azi- muth med ct och man sĂ€tter a - b -{- c = 2/, sĂ„ blir som kĂ€nd t ty a 1 / sin pâ 5 sin p â c O ' otn /r\ otn f n f 'i sinp sin p â a TillĂ€mpas denna formel pĂ„ la och 2a observationen, blir azimuth för CG 168° 26' 5" N. O.; enligt 3e och 4e obs. fĂ„s 168° 27' 21" N. O.; men i medeltal af sĂ„vĂ€l dessa 6om flere andra obs. blir azimuth för CG 168°27'32 // N. O. och sĂ„ledes azimuth för CF 10° 23' 41" N. O. Resultaterna af observationerna under de olika Ă„ren följa, med uppgift om ort och tid, för hvilka magnetiska de- klinationerna blifvit bestĂ€mda KaonusjĂ€rvi, den 1 Juli 1861 . . . dekl.= 5°30' vestl. Skogby, den 12 Juli 1862 » =5° 20' > Huruksela, den 1 Juli 1863 .... > =6°0' MĂ€mmĂ€lĂ€, den 21 Juni 1864 .... » =5° 24' » Kymmene, den 22 Juni 1865 kl. 12 » =4° 51' > Bredskall, d. 22 Juni 1866 kl. 3 e. m. âąb CO o II > Salmis by, d. 27 Juni 1867 kl. 3 e. m. » =4° 39' 10" > Fredrikshamn, d. 14 Sept. 1868 kl. 12 p =4° 38' 40" a » d. 21 Sept. 1868 kl. 12 * =4° 43' 20" $ KaonusjĂ€rvi, d. 29 Juni 1 869 kl. 1 1 morg. CO o T* II & » MĂ€mmĂ€lĂ€, d. 25 Juni 1870 kl. 10ÂŁ m. > =4° 42' V Bredskall, d. 26 Juni 1871 kl. 12. » =3° 59' Bredskall, d. 25 Juni 1872 kl. 12 . > =4° 5' V Fredriksh., den 9 Maj 1876 kl. 12. » =3° 10' v » d. 20 Juni 1877 kl. 2 e. m. » =3° 39' v d. 26 Aug. 1878 kl. 1 e. m. » = 3° 29' 29" t d. 27 Maj 1879 kl. 7 e. m. » =3° 8' 10* De isogona linierna gĂ„ vid Finlands södra kust nĂ€ra oog i uorr och söder. Genom proportionering mot differen- serna mellan deklinationerna för Helsingfors och Fredriks- hamn eller mot differensen, som angifves af nĂ€mnde linier, kommer man i begge fallen till det resultat, att deklinatio- Digitized by LaOOQle 260 nen i trakten af Fredrikshamn ökas frĂ„n öster Ă„t vester med 0,6 Ă„ 0,7 minuter för hvarje kilometer. Enligt denna grund hafva föregĂ„ende resultater hĂ€nförts till medelpunkten af Fred- rikshamn och tillika blifvit reducerade till medeltiden af Ă„ret l Juli samt till den tid af dygnet, dĂ„ deklinationen anta- ger sin medelstorlek. Observationer gjorda fr. d. 3 Juli 1867 till d. 27 samma mĂ„nad utvisa, att deklinationen denna tid af Ă„ret hĂ€r tilltager med 15 min., nemligen frĂ„n minim. kl. 8 morg. till max. kl. 3 afton., och att deklinationen har sin medelstorlek kl. 11 morg. och 8 aft. Genom dessa reduk- tioner erhĂ„lles följande serie af deklinationer Ă r. Dekl. V. 1861 5° 29' 1862 5° 16' 1863 5° 46' 1864 5° 12' 1865 4° 39' 1866 4° 24' 1867 4° 25' 1868 4° 40' 1869 4° 33' 1870 4° 32' 1871 3° 53' 1872 3° 59' 1876 3° 5' 1877 3°31' 1878 3° 27' 1879 3° T Denna serie har med afseende Ă„ den olika lokala missvis- ningen och möjliga observationsfel blifvit enligt minsta qva- dratmetoden ersatt genom en aritmetisk serie aflagr. All- mĂ€nna termen i denna serie Ă€r d = 4° 16' 4- 8' 1870 âi hvilkeu formel sĂ„ledes gifver magnetnĂ„lens deklination > > > > > >>>>>>> âąBDtqan opatuiH B»,\SSUH V 25 V 13 V 18 h* »O ^ *C >>>> QO -rf O »O CO i -i - Nnrl i 1 >>>>> 1 V 21 âąsiuoubd cc co t» o -* H* f C* CO *C »O iO »o co snjnonQ WQ >>>> >>>> 1 >>>>>>^ cr> E o snatiDiu âąooqd BIA jAg jaafjspqa 1 1 ~ 1 »o âą* 1 1 >> 1 1 1 1 1 >>t> 1 lO > .* sqiUBaao B[OJlXBg VAb9d3S 1 1 I 0 0 oo o hh I c* O? O 'rf iâ 1'- C? CO C? C? I 05 flO > > >> >>>>>> 1 l-H H H H M ?> cr> k âąsuq^soq SBuy pUB9BJr ii i to oo i-h i-h »c; CO lO O 1 ^ 1 or,M 1 f-H CB 1 1 > 1 > h > 1 > 1 >>> M HH M pH > 05 O >>>>> OC > HH >N Ii. DDd? âd A39UV 9 3 PI!A CO c? o? ~ I ^ ~ > 1 > > »â 1 *â t l-H 1 1 1 1 i i i f. i i i l-H IV 24 nj 0 BdBJJL o? r- O j r-H p-H CO ^ »O iâ â ^ C? C? I r-4 1 > ;> 1 M >>> >>>>> > âąsiiDjsntu 9nnSX^ ubaspua ] 1 1 i III 17 IV 4 c? CO CO H l-H i-H GO CO hh 1 *-H l-H M M i-H l-H o c? *fflJB^[TI A 9nujng »JBIg CO C? CC â 1 >>> 1 >> 1 l-H M âi H H > 1 *ĂlU3AiB 1 pnetv j ni O ~ CO 00 00 ~ , t- CO H CD 3 iO iC lO I »o > 1 >> M I-H l-H >>>>>> 1 l-H M M HH l-H l-H > .5 Il CO Ă s 6C r 1 .3 rt* &§⹠UJ 3 5D . *H o âșpĂ€ I . o -fl . u - Ă€ ^ Jz> c co -Ă ĂĂ 3 GG hfl ^ ^ C fcD a S J2 ' fl fl 13 ' âą P *2 JD OD *5 S .O 2 o 5 ? ca fcD ^ a* a -fl -fl '33 p es â 3 âąâąâ a fl -C C Ă3 H © o , > , '3 ,PĂ ^ CO _ c/> Q O -*Ă€ eS O âą^â5 3 -O -fl fl C 1= âą cc -o ci bO s- o -fl 1 Digitized by LaOOQle 263 . t V t » Cl rt > > ' > > 1 1 >>> >^>>> o c ^ Cl iâ co ~io" Oi i »c o lO lO CO CD IC5 >>>>> 1 >> > > > > > 1 >> 1 1 >>>âą>->- o i-' »t co c âąâ â H rH â h th i »o o? ^ »o Oi Oi 'C i lO â lO IC IH H f-H O CO CD CD lO >>>>> 1 > > >> > > > 1 > > > > > > > > > O? CD O ^HCO , i »O -rj» Cl 1 ^ 1 0 01 I I ! â 1 âąflt ^ CD D? h >>> 1 1 > > > l-H M > ' > ' > t-H 1 1 1 > 1 >>->>âș> ^ O o? Ci Oi Ci I X t- i- -H Oi CD t- 0^ â ' Oi j l I O oo o . Oi Oi Oi O i'" Ă i-h oi i râ *â âą > > > 1 1 > > > *â >> 1 M_l-H 1 1 1 >>> O »C CD Oi 1 ^ *0 i l iO â 1 Cl r-i râ X O CD â HH l -H Oi I Oi > > 1 > t> > HH l-H M >â 1 â 4 & > * > * tâ kâ 1 1 1 M t-H t-H âș> > k> ' > t-H t-H t-H t-H O CD i-h Ci , 1 > > 1 > HH tâ t-H kâ 1 ÂŁ >>> 1 >>>>>> tâ 4 Hâ t-H l-H 1â t >â l 1 1 1 1 00 ^ ! 111 i- Oi »O ^H I H H »O Oi Oi- 1 l > > k-H l-H l 1 II 1 1 1 > M ' JU ' j> CO CT- Ci CO â »o *â âą CO CO 1 ^ eoT-i* »o HDJfk O 0 i â ^ kO kO 01 Oi H O H* >>>>>> M H H H H M k> tâ t >>> ' >>>!>>> k-H t-H kH kH t-H t-H * >> 1 1 1 X 1 *° t-4 1 I . »o i H »O X f I - - CD ÂŁ ÂŁ ' > l-H > ' > ' *â 4 »â 1 1 1 - a 1 > M t-H >>> O O? 00 1 fr- ~ ^ 1 Ht 1 ^ QC â GC â i Oi 1 Oi OO O 1 - o* ~ »O Oi kO -HO C' Oi l-H '>>>!> 1 âąâ>â âșâ i *â i * t> 1â 1 >>> ' All 1 S P2 >* l-H l-H t-H > > > > »o ^ CD CD ^ C? 1 H CD X i i 1 »b ^ âą** CO O Ht» kO oi r- CD 1 >>>>G »-H âąâ 1 kâ 1 kâ 1 lâ l AI >>> ' WHH 1 1 > s>> t-H t-H M l-H >>>>> k-H l-H tâ k-H l-H ÂŁ M 8 C8 3 o, 5 a q »a- . .Js 43 O ÂŁ GO ^r f t- u. ^ ^ c 3 5 -M a? PU o f c * -2 -ÂŁ *»5 ^ âą- J o 15 Z.âą . o5 1 je ^ .2 ^ . d ^ ^ 2 oo_ 2 w C5cSdJ * il cd 5 2 5 Sas - "3 ^ _ 25 GG GG GG CO c 6 , 'a jÂŁ* âąS-s o i3 "2 CO HH >-, *âąâ 15 "3 2 > > "5 flö C8 J5 âO 'O *Ă Sâ JU G* O O g Digitized by LaOOQle Flyttfoglars ankomst. 264 *Djlru oputujH tBAnpT 05 CÂŁnO »O t* cÂŁ> »O »O â - ~ ^ 1 ~' H IMI" 1 â1 1 >> 1 1 1 1 > > 1 âąaaiq-in opatuiH »jVAfSTlH V 14 V 22 V 14 V 16 V 15 V 16 V 17 V 14 V 16 V 15 V 29 âąnaoaD sninDnQ *90 V 22 V 19 V 20 V 20 V 19 V 16 V 16 V 22 V 14 V 25 V 26 V 26 âąsiunaju -aoqd ?aj^S jjofjspqM O co co 0 00 â t>>>>> > 1 >' >>> 1 1 1â * âąaqjuuuao 10D1XS wjiAbsuijs 05 X X 05 â - 1 1 ~ - 1 - II 1 > 1 1 >> 1 > 11 1 â M M >-H âąsuqosoq suy pUV6JQ IV 11 IV 12 IV 18 IV 14 IV 15 IV 24 IV 19 V 4 IV 8 V 2 V 15 V 26 âąvqt 1I3*0K {Jt8dpS V 1 IV 13 IV 23 IV 23 IV 16 IV 24 IV 25 IV 6 IV 26 IV 11 IV 8 V 8 V 23 V 18 âąoads qd jasny s?Ă„pi!A C X t- - O O i" I I " j - **â 1 > > > >- >âą 11 1 1 > 1 >âą t*** âąvaaaup sruo *ujx IV 30 IV 9 IV 29 IV 15 IV 29 IV 15 IV 16 IV 12 V 1 V 12 âąsnaismu nuĂ€.>>>>âș> > > > > Ă> *>; © S .fi © O *0 O ÂŁ o -a-S pĂ„ âąs jS* 5 E M >> w O 5 ^ Jg bÂŁ Z t* %* cd a SsSĂ€c 2 ÂŁS _© © i i2 âą= © , > n* à © > > t~ ce >5 i * ÂŁ fl3 ^ -5? Digitized by LaOOQle 265 Digitized by t^oogle 266 âąjoi^iaDXd 9 nU!XJ^ 5SV VI 13 V 21 j d> âąjuqoj snoJSA? *!* " 1 12 ! ! 1 > > VI 5 V 30 1 1 INI i c âąBimuoJi sn[ndoi dsy j ^ â cq co f-i â âą â -t* â CO T* 1 3 X CO 1 â âą c? cq c? c JX 1 >>>>>> >>> 1 > 1 >>> > © âąBijojtin -in *»!l!X puiq 1 1 1 - 1 00 00 o? cq 1 1 UD 1 I' 1 1 1 b p. ^ ' 1 > ' ÂŁ ' > 1 > 1 1 1 1 1> 1 1 o flO *n[ni 91UĂ ^ pcjjapJy "t o >o co 1 C? C! i O? â 1 > > > 1 > r »0 â 0 cq c* â >>> o 1 ~ 1 > ao O 1 IJâ r- cq > o âąsapioiiBi -eid JdDy aupq ^ oo o 1 1 i 1 ?? CO 05 cq *â 1 > 1 > 1 1 >>t> t> © o 9iJw3nA u^uiJ^y UWA8 3 rf N O CC C> â cq â c? â â c* J- ^ »o 3- C5 ao oq »o . â cq cq cq 1 Ch >>>>>>> > > > > > 1 >>> > 0 OJ âąesouijnjĂ€ snujY lqqMM â 1 1 2 1 i 1 ^ > cr. â O? â > b © X âąBUBdno -n »nqjos uaojj oo -t->>>âș>âș> ^oococooi^ooO > SCO > *JJd A Jf âąaopo Bnptj *>ofu 1â 1 â * â of cq â c? >>>>>>> ^fCt^iCCOOC^COt* >>>>>>>âș>> i- > b âąuiruqnj soqiy JBq -UJA *P°H O ^ CO?ÂŁ â â O? O* >-i 1 ÂŁ> âș> ^ ^ co co rt > > > GO l> »O O 1^1 o > âąsnpod enatuj 33bh »O CO CO 3 CC 1 â ^ CN â â C* >>>>>> c 1 'Jt CC -ll > V 23 V 18 V 2G fl A â3 IS a o c GQ .22 Jd 3 H U* ort 3 5T J P 3~>ÂŁ â 3 b - *_3 "O b rt ort 13 â> c» 0 ^ > 3 ĂO XD 3 b "3 jd >> ^2 O Jd » *5 b CO OJ 03 " rt "ri ..'0 rt p / u fV rt *!2 "rt rt S *2 2 3 § F s.= g>s^ rt , 3 rt b .âą rt 3 Jd qj rt ^ q o. hOrthffi^J a>V^ o ^ i *? rt â S - ; 3 ;rt *3 E ? ^ Digitized by t^ooQle Ma .Cm 267 > i f i C* > > 3 * > > i- * c» âș > III 1 1 II i 1 1 II 1 1 1 1 1 II 1 1 1 i 1 1 1 1 1 1 CO , 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 t> 1 l 1 l 1 i i i t â * ââąCD O 05 H* Ci o M *h CO CO Oi I *-âą I âą . - 1 1 >>> ^ I âąâ 1 1 Hk, > > > > > tâ 1 I-H > > HH 1 1 â 1 > > > i i CO o 1 â* i 1 1 1 55 1 1 1 1 1 1 II i i 1 â ! > 1 II M 1 II > > 1 1 1 1 1 1 i i X O? CO CD c? 1 1 1 I 1 1 1 1 1 1 i 1 1 I > >> > M II 1 } 1 1 i 1 1 1 ! i i CD d X 1 O* -J» ^11 III Oi 1 1 1 1 1 > > K. 1 1 M 1 - 1 ^ > > 1 i 1 1 i 1 i i X CD O â l'" CO o> 05 d â d c? o? oi j â c? d oi 1 1 1 1 1 1 I >ÂŁ> Ă>> 1 > 1 >> > > 1 1 1 1 1 i i c? X O O i- o CO 05 d i o? d CO O i i ^ 1 1 1 c? 1 1 I 1 > 1 > 1 > > > 1 1 > 1 > 1 * âș> 1 * i i X CO X o d i*- râ 05 CO CD CD CD 05 -t ^ d -h d ciMco i ^ â Oi d d -» d oi Oi > > > > 1 > > > 1 > > > > > ÂŁ > > > 1 o d oj O Oi X X t'- CD X CO d d cd io O »o C c? -i O i O i O i âąâ âą â âą>> >>>>ÂŁ>;> > > >>>>> >> â C5 » coo O â ⹠»o r- h* -t Oi t d ~ â ^ â \ cl i i i d oi d d oi i d . >>> >> 1 > 1 1 1 >> >>> 1 > > ' X 1â D C D CD tâ X 05 -t ' > 1 >>> >> ' > >5>> 1 ÂŁ > 1 c . . âą âą . © © âą âą âą âą u , âą âą âą C B c .... âą âą âą âą ^ . âą M Sulkava SuJkava . Sordavala stad . . Sordavala LĂ€skelĂ€ Södra öaterbott Wasa Pihtipudas Nykarleby stad . . Nykarleby kyrkoby Kronoby Paras . . Gamla Karleby . . Himango Kannas . Norra Savotaks och Jorois JiirvikylĂ€ . . TohmajĂ€rvi Niirala Norra österbott Kajana stad .... Sotkamo NuasjĂ€rvi Braliestad UleĂ„borg Rovaniemi Korkalo Lappland. SodankyiĂ€ kyrkoby 1 Utsjoki prestgĂ„rd . Digitized by LaOOQle 268 05 C CO Sn9J33 snunij jq*JO\{ VI 15 VI 16 VI 13 VI 13 *9npvd snuiuj V 28 V 29 VI 4 V 28 V 31 VI 6 V 31 V 28 V 27 V 30 VI 4 VI 2 V 30 VI 2 âąuinjqtu »aqitf J q »!A PW V 24 V 30 V 15 V 28 V 26 V 17 VI 1 V 30 VI 2 ujoyjo -bxbjbx *wi -luotqjquig »O CD i- 1- f- CD 05 CD O O ao â i *-* i â t â â . â O Ci Cl C? > 1 > 1 *>'>> âą>>>>>> ' UOJJIUUj? C5 *- O QO Jh- â *C t- C? O C* CO i â ÂŁÂŁ 1 >t> 1 t>> > 1 ÂŁ 1 >>> '9ii9ned *qil*0 »â 05 ^ O â l- c? o >111 !^>l> >>n^~ *B[n»n3Ji vnndo,i d9y IV 29 IV 24 V 2 V 10 V 18 'W90J0U10II 0U0O19HV 12ddl9!A IV >1 IV 23 V 1 IV 24 V 5 V 9 IV 22 V 11 IV 29 IV 29 V 2 V 15 V 14 V 20 âąBJBJJHJ oĂittnx IV 14 IV 23 V 6 IV 21 V 8 IV 30 IV 24 IV 24 V 14 -vaiivdoq oaouott y vddi^m IV 13 IV 20 IV 24 IV 18 IV 24 IV 24 V 7 âąwwouijniH vnuiv iqq!in -t CO CD CO >1^1 >> 1 1 1 1 1 1 1 1 II *-H tâ âąâ i tâ i WUB3U1 9tlUY i* vo co oo co â ao o "IM - 1 i -e* 1 - >l'i '>>>> > 1 1 > > 1 > c ,Z D a v â O = M ÂŁ g .2 S* S> .§âą* O O H rt 5 ao u o -X L ÂŁ o 'g i! ^ CO "C *g â E co j >% o Z ce c CO ⹠öfj ⹠⹠⹠» ÂŁ & âą 6,2 = âą c a> a âą _g 72 ÂŁ co -g Cö -2 i- d .o ^ ^ ÂŁ 5 3 co âą C âąi âą cö ^ C» CĂ O > 5 D5 * S ÂŁ c2 ^ J* 5 ^ o > c 2 ÂŁ 8- § p Oj 3 Wnh C 3 » » > -O tO ti *2 U u ;âąÂ». _ a O o ; ?f ÂŁ ÂŁ ? i' Jl -3 X ÂŁ * > >> i - y* Digitized by Google I J i\\v 269 > V 19 VI 12 VI 16 VI 14 CD t*» O l ~ rH ~ 1 ~ i-H iâ i-H 1 >-H > > > > rf \ \ Z\ > VI 5 VI 19 VI 20 5 CD 05 O O â âą â > 1 >>>> 1 >> >>>>>>>>> k H H H H ^>>>> CD "t Cl O O 1- ci d ^ -f â 1- CD iâ CO , 1 O? CC N Ci -t ci d d d d 1 Cl Cl d d i ^ h-i VI '>>>>>>ÂŁ > > > > 1 >> 1 k H 1 HH HH > > c x 05d05cDrfo5iâ © d 05 co ^ ^ O rf 05 rf â CO hh j ? ;i Whm^hhhcS i-H i-H ^H â H â H 1 - d - d ci d d *» >>>>>>>> >>>>> 1 >>> > > > > > O CD O 05 »O iO o CD »O > y y I 1 HCOlfJ I CM d d d â »ciocco^d d d co co ,» 1 1 HHH 1 1 ^ HH HH HH > > > > âą 2 Q0 hh iQ iO iO »O h- CD CO t- CO CD X hh - T>- ^ ~ 1 ^ ^ i â ^ I-H l-H 1â4 l-H I-H i 5 I HH d ^4 '>> >> 1 >> 1 >> >>>>> 1 1 1 ' > > > X O? 00 CO hh r- 00 CD 05 CO . n 1 rf - C? d rf , , 1 M 1 J -H -H -H > ' 1 >>> * >> > 1 > M 1 1 âș> 1 1 iâ i M * 0 O O H Q 05 05 IO 05 rf â i CO i 5 * ^ CO CO -h d CO hh d ci i o? 1 d i d â . d i hh , '> âș >>âą>> 1 1 > >>> 1 > 1 > 1 > > 1 > 1 > HH h-H HH âąâ! HH M - CO " »O â * OO O CO rf d Cl *> i * 1 w 1 1 1 1 1 1 i-H 1â t i-H l-H 1 1 1 H } d â i â > > II II II > 1 >>> 1 11 > 1 >> 1 > HH â â d d CD CD C5 r-» â o o X »c Hf N . *- 1 HH ^H I Ăl rH i Cl d â * 1 ci d 1 1 1 > > 1 >>>> 1 1 > > 1 > >> 1 > 1 > 1 1 > 1 > M M M H H- H M â4 iâ 4 HH HH HH h-H â â "" 05 05 o d iO o 1 1 1 1 Cl 00 iâ4 i 1 1 1 1 1 d 1 d 1 i * ' ' 1 t> > 1 1 1 >>> 1 1 II 1 1 1 > 1 > 1 ^H h-H H bâ d HH HH fO '»f FH CO X »O »o 'l " 1 1 d d d . i Cl HH . , ^4 ! c* 1 d HH > > 1 1 >>> 1 1 > > 1 1 1 > 1 1 > 1 1 > 1 > 1 - >-H HH M t-H t-H HH HH , . âą âą ' 1 , âą . âą X i âą ' i . . 1 i 2 u âą t . 3 - 'âą 2 2 X i* Södra Satakunta. Punkalaitio MĂ€enpÀÀ . . . . Tyrvis Svenni Karkku Koskis âą Alus * Kulju Nakkila prestgĂ„rd Birkala 77 Parkano Peltoniemi Södra Tavastland. Tammela Mustiala Orimattila prestgĂ„rd .... Jaoakkala Tavastehus Hattula Pelkola Tuulois SyrjĂ€ntaka LempĂ€lĂ€ Lastus SysmĂ€ Stor by L&ngelmĂ€ki kyrkoby .... Medlersta Savolaks och Karelen. St Michel Otava Sulkava Sulkava Sordavala stad Sordavala LĂ€skelĂ„ Impilaks kyrkoby Digitized by LaOOQle 270 'âąjmrvJad snunaj J q"9H 1 1 1 1 1 1 1 â 1 MIM II > 'snped tmunJd jS3H V 30 VI 1 VI 10 VI 16 VI 14 VI 16 *- > VI 10 VI 9 VI 16 co > 1 1 uiiuqtu saqrH Jq *ut a P0H CD ** I jJ i ^ > V 29 VI 6 12 1 1 > âądt H- * > 1 1 CT> C uppjo uinD âą vxax oui -oioiqjoais O* 1 > 1 l * â C? > > V 21 Z 1 l > O 1 ^ 1 > VI 15 1 VĂ€xters blomni 3S0A aoJiituas 2 1 > 0 1 â 1 K* Z 1 > i- c* -i >ÂŁ > > i 1 1 1 âą9Unitd *qil»D qaöl*X iO > ' C D I' 1 v 13 V 19 O co > co i* 0 co c* 0 * c? 0 * c* c? 1 VI 16 âąojnuiDJ» snindoj dsy V 1 4 O ; 1 1 VI 1 1 1 no 1 1 1 1 *Qs0J0UI3U auouiauy ddtSiAH 1 1 1 1 1 1 1 11 1 1 1 1 1 11 in o9fsnx Joq»9?H 1 1 1 1 1 1*1 V 12 1 1 1 1 1 1 1 -vaiivdaq OUOU13UV uddts^ia 1 1 1 1 11 1 11 11 1 1 1 M âą9oatjn3 snujv iqqiM c* 1 > ' CO l> 0 1 1; CO 1 c? 1 >âą v 21 1 1 1 BUTJOUI snaiy T* V J 0 0 1 t IV 20 IV 18 0 1 c? 1 1 > 1 IV 23 1 1 1 IV 30 1 1 o .fi âąO Q t- o 0 C/> O -e-g ÂŁ >» C© * . si C c n d JO a -* ~ J> § 5 "> T v ^ o JH o d 5 ^ * -a -a 5 ce 2. b ^ o j 3 5 » C3 CS r r>*âș>ÂŁ rf âą= 5 D. Ă O K jd >> â> d d d âąÂŁ s Ă ~ o >-z O E ÂŁ . S * O d Z s J2 O H -o d .ÂŁ -Sii *- i2 u c Q. ^ â - - 1 d g 5 ÂŁ C S d 5 c© O *p c rf 5 § d jÂŁ -= ed ? ~ 'iio âąrp*- d d o â w U3 GG tt & DĂ JC C d *T3 O m Digitized by Google Utsjoki prestg&rd Lappland. 271 Oi 05 Oi â i'» lâ ^ Oi -iiiijn i[ -rx POJl VUUI[U SaiMjdg swĂ„Ă„ia âąqu UDUqd -OIA^ l 30J H A H 05 CO âąranamt o? C* C* âąivqdnji soj 1 . , f [ -3P9K l n 0 > >âș p> âąsipojoq »OBUUja ?ân âąna bXd â vaanvjuao _ WlHJfia > vuitdnD ^ 2 , -tiv snqaog U 9 H ^ âą9u _ vduuXg U ? J *S ÂŁ vavdoana c _ Vlpjuafjx âąBjlufBUl H4 âąÂ»irBĂ aoo af IVAUoqafuq ^ C* o 05 -* O? CO 05 O CO Lo öi oi oi 1 . Oi Oi â âą o t 1 â â i 1 1 i_h H H âi > > > > lO »o o o? CO 05 Oi â . Oi Oi 1 , oi o i co . hâ 1â 1 1 1 1 _ 1 hhh > > > > >>> __ O 05 l- CO O 05 fâ lO Oi 1 â 1 j â 1 1â I 1â I rH â . â 1 I-H â I-H i -H l-H 1 H 1â H HH ^H > > > > > >âą > > > > 05 »O ID 05 o 05 i- co o l-H â l-H > > > > ' > > > > o â1 1 1 1 00 , â co 1 * - - 1 1 1 M 1 I-H l-H l-H 1 1 H H H > > > > > > > 00 05 Oi CO Oi 1 00 1 Oi co 05 T* . r-^ O 1 l-H 1 l-H l-H i-H ' *-H H HH > > > > s> > > >>> OO o O o Oi O Oi CO â 1 1 âą** 1 1 > >> > > >> *d c © 3 * o T3 C ⥠âąfiBi â * -C 3 âą C * .2 a â c c 95 Ă c3 v â ^ *- âą -is! u 05 . âąd o . Ă -C âą o Js © ti W A 05 iâ i 'tf m fcD e -Ă . -4 c ed 3 05 *-* SS h ^5 JD ^ ci sf* S 5 ff » 3 3 3 gc j ; S-S S a > * * © 5 â2 * ^ r'S^ â !jÂŁ r! CĂ * âąS 15 35 '.cg* âą K âą*> S ÂŁ w ^ -fi fcD âą .S E o X > SlJttĂ€ftlA Bunn3 Munf'X VII 28 VIII 4 VIII 12 VII 30 VII 30 VII 25 VIII 1 VII 15 J 1 1 1 1 !0J -loijn vi [ -ix P u !l VII 27 VIII 7 VIII 5 1 i 1 VII 13 VII 27 1 1 1 1 1 Bjyuiu vicjidg ssjrfĂ„jj VII 9 VII 7 VII 13 1 VII 10 VII 4 VII 4 VII 3 VII 1 VII 6 1 1 1 1 âąÂ»qjB noeqd -uiXfl sta -WX l! A H VII 4 VII 7 1 »O > »O O Oi Oi L- . I-H l-H l-H >>ÂŁ 1 1 1 1 VII 5 âąranojni aqdnM soj I0 VII 4 VII 3 VII 15 1 VII 1 VII 4 VI 23 VI 28 VII 1 1 VI 30 1 1 VII 5 âąStlV3JOq Bowuuri B?uur VI 27 VI 28 1 o 1-H CO l-H l-H Oi o - 1 z 1 > > 1 1 VI 20 1 âąsnuuĂ n vojntfluag »»lWlH uO h f" âą Oi C* t* O* I l-H â t l-H *â t >>ÂŁ> 1 VI 20 VI 27 CO ^h CO Oi Oi . Oi l-H l-H i-H > > > 1 1 1 1 oi oi HH > âąBUBdna -nc snqjog uuo-jx 05 O 1 1 1 1 l-H l-H M > > > 1 GO â ^ O* l-H l-H > > »o »o »o »o l-H l-H HH l-H > > > > 1 t- H* l-H l-H l-H > > > GO l-H > ttSUfjXg asaXg VI 17 VI 19 VI 19 VI 19 VI 24 VI 18 VI 21 COCOO^OOOCC hhhnhhhh >>>>>>>> 0 01 i-H > ddoano sntijuaiax viin^una CO to t- oo ao -h l-H l-H l-H M i-H > > > > > 1 -H IC l-H l-H > > Oi l-H h 00 HHNH >>>> 1 1 O 1 > Oi l-H > âąsiisfuiu bu -[IVA tI0' of -IBAUoqoftn CO 00 h H 00 H rt 1-^ M iâ * 1-^ >>>>> 1 O CO i-H l-H > > VI 2 VI 5 VI 2 VI 15 1 1 05 Oi â >> O CO > 'sniBai *naXj pwjojdy Oi O »-âą o CO Tjt - 1 - - - - ~ 1 -H 1 HHHHH l > > > > > VI 12 VI 10 VI 8 VI 3 1 1 VI 9 VI 10 0 01 HH > * c3 âą âą âą âą âą âą *-ö âą ^ . § .2 âą - fcCp C= > 2 -2» CO n ^ 3- oj O cö O âh 3 Ut > *-» ^ *© p J-. 1-4 P f= jS ^ IS "3 -x -* s .2 *5 o âą 4 â* CL. O a cd -X , l. ca CL, Sp 5S S 3 > a CL . H cö^-S o S © a EH 3 c3 -* s ^ a ÂŁ s § O >-s ' 5 ' ' ö âą *iS âą âąâą* * 'H 3 - k -2 W3'E> j? 13 s £»,3 o 3 Pu, ^ ;*? cd CL cd CO g co *2 cd c$ 'JJ 5 S- &S w>^ s S Cd J* 3 a >âș* cö Ă€ > > I I i I I 10 Oi MIM II II O CO Oi Oi X , âi â > > â CO> i *0 . â Oi I 1 â ' I âą â > > QO co 05 o? 05 ro X o? â o? o c > o S ÂŁ tt ÂŁ o o o 2 c3 d . > > cj c3 "O ofS-S 3 co "q CQ dl *S C3 * 9 c3 c 53 .5 -*j - ^ S- S* .. 3 O o C CO CO QO CO i5 oj J& . c © . . CO -* o S JÂŁ u o .G âą s g^i ⹠§4Ă€ i ?âș> b o3 â** © 9> âą w* S "TS co 5-S *© CO dl *0 *M O 05 rW - iâ CM H MW > > > I I O? > o X o -t l to râ ^ 1 1 e* Oi X co â M M M-i 1 1 H WH -W 1*1 1 > > 1 H > > >> > >* tâ i > >>, k CO t- O C 5 -+ O O ö lâ o> oi o? m â o i o i co Oi x fâ CO Oi Oi , c» I W â IH â l H M M 1 H H â H -W M t â 1 ât III - 1 t> > ? 2 >> > ^ > >* > â 05 O O 05 Oi O O 05 X o »O O 05 o â cO i- * ^ â Oi ff Oi O i Oi *-* w H â ' fi Oi oi oi ^ W * WWW l-H M Iâ l WH W - 1 I-H t â 1 IH â H M M M â i H w * ÂŁ> I> >âą > > > > > > > > >>>___ÂŁ CO O Oi X CO OX X â o o o o o 0 â Oi Oi ff Oi Oi ff I w Oi oi oi 1 1 1 1 o i m ^ > > âș> ÂŁ> > > i â »O CO Oi iâ O ° 4 1 - t- 1 i- j I II- iâ f - 1 â 1 z - 1 * 1 H â 1 1 â * » 1 M WH tâ i H W- Ih 1 - > > > > > > > > > > > t CO ^ lâ fâ CO -t Oi to o 5 * 0 - 1 - râ âą* l- ff 1 f Oi X oi Oi o X Oi , Ci- H w H h-H Wâ i 1 1 â l W - 1 IH M HM M - > > > > > t> >* > > > > > >^ 5 >_ X â o ~2 1 1 ^ 05 I i i i j 1 [ I 1 1 1 âą H C» 1 1 _ l-i 1 II 1 1 i 1 1 l 1 1 1 1 H r* C > > to C/3 c i rih § c ÂŁ Ă*s 2 6 ÂŁ c 1 o If c/ 2 CO ÂŁ â> âą 5 CO ÂŁ "S 8 4! c i .a c. o Te O d â CĂ . J* *- > O ^ T3 "g - i- i g i s 1 3 J1 -g g âąf% w c3 ; cC O *-âą Q WcOĂQtf 18 Digitized by Google 272 âąsub3Ua 00 o? o 01 â -H >> >> 1 K âș> NH NH NH I lâ 1 NH NH * I >>> 1 1 1 1 âą!0j -icu[n vi -ix P a n VII 27 VIII 7 VIII 5 1 ! VII 13 VII 27 1 1 1 1 w;jvui[n voBitdg sbj333 i VII ! VII 7 VII 13 VII 10 VII 4 VII 4 VII 3 VII 1 VII 6 1 1 1 1 d> c âąq[W Bouqd -uxXfl stu l! A H 1 VII 4 VII 7 »O iS > »O CO DI Cl O . . >>ÂŁ' 1 1 1 1 »O NH > c E âąuinomi Juqdntf lO i ZZ i *-H h* CO QO DI , DI h . o Z i l iO o -313N l n 0 > > > > > > >> > NH > .Q C 0 ' 8 l[ 0 i 0 q Bocuuiq tâ oo 1 1 1 O l-H CO CJ »O 2 1 2 i i CO 1 2 1 1 c. © > > > > > 1 X cq > »ojnBjuoo MMIMflH 1 »O Jr* h* Ol C* ^ C* . nH nh NH n_ 1 1 VI 20 VI 27 CO *-H CO 1 1 NH NN l NN 1 >> t> 1 1 1 Ci oz > ill BUBdno -no snqjog uutvjj 1 02 O r Noi i 1 M M M 1 >>> QO â ^ oz 1â4 NH > > lO LO LO O NH NH NH NH 1 > > > > ^ t- rt> > oo 1â I > âą oĂ€uuXg t- r*N K OJCl 1 QO .â â * C* COCOO-tOOOCO *â 1 *H N 1 l-H i-H 1â4 l-H l-H HH >>>>>> HHHHWHHW >>>>>>>>. NH > âąoaodoano stiojuaiax v ll n> U n G GO t- X 00 -t 1 hhhhh 1 > > > > > -H lO NH NH K> > VI 6 VI 15 VI 12 VI 8 O In 1 > BjfBpBlU U -oiIOAao^ af i- CO QO H X *r h t O CO â * *-H *o N »O M - 02 1 C* - O CO -IVAuo^afni t-H »-H »-H >-H >-H 1 >>>>> > HHHH 1 5> > > > 1 K NH > > > sn{oui enaXj oz CO â Q QQ â H 1 o nH »â QO CO O I 02 NN o CM poi^ldy iâ t > 1 l-H NH l-H 1â4 M 1 >>>>>âș NH NH NH NH 1 > > > > 1 NH NH >> > a âąfl a > n ^ OJ c3 > OD â> >-i t- ^ ce H M * * â oOĂ€ *2 âą H fcC c -X CD .2^ P 3 S O - 3 C M , a ^ fl S Oj] *ÂŁ-5r 3 . 0 â âą 00 â > > > VII 8 0 1 33 > > l Câ ? 1 = 1=1 > > *T 3 3 ic »0 0 ao M P 0 H M HH 1â 1 HH 1 1 »O Oi 0 1 -H H r â 1 1 CO H» Hf lO HH J-H HH HH J CO 1 â 1 -h *-H l-H > > > > 1 1 H M â1 > > > HH »-H HH hH >>> 1 1 0 '.- 0/ u 0 » i. 0 C* Cl NOO l-H HH l-H M 1 1 CO 1 n n 1 O? O no »â H- 10 ^ HH HH H - 1 HH HH X 0 > J > > > 1 1 HH HH > > i-i H H H H >>ÂŁâș>> > 0 V CO Ă© â â 0? c* â 1 1 -H J- O Oi Oi I ^ r- 0 C? cq O? CN j âąĂ¶ bfi a 0 .2 5 c HH M HH M > > > > 1 1 HH l-H HH > > > 1 HH HH HH HH 1 > > > > w ro âąĂ„ . n Ă€c QO O Oi CO ^ Oi 1 1 i iH CO I uo O O 05 »h -âą 0 0 .0 a 3' 5 >>>> 1 1 1 HH HH > > 1 HH HH M HH HH > > > > > w PP 1 ?S 3 i 9 co -t 0 CO â HH Oi â 1 1 iO lO OD Ci *-* â âą co 0? 0 1 H H 0? 1 > *UA -joh uinop aaoM > > > > 1 1 > >> 1 1 hH hh k 1 PP*S âąÂ»Af »9 VU - 3 AV 0 JJH ^ 05 c? > > > > 1 1 -rf>>>> CO c CT> O E co CO âąjqtu oq -m -uj\ Bpqn âąsnaapt tnqny co 0? C> â CO â 1 %o CO 00 N Oi no h HH 1 1 â i 1â 1 1 HH HH HH H HH HH 1 3 1 hH 1 33 uoiihh > HH HH > > HH HH >> HH > âș > > 'Stuomaui -Bqo snqivH uuaiioff] C? Ilal > > CO C? a 23 I I I I a S 5 CO t* CO O ^ ^ c? c? O CO o? c? I I aa > > I ! 0 01 co O 0 c Jis âą * . .5 0 rf CO C C Cw -C O âą-5 ÂŁ fcc o O = 1 âą co -Sd -Jd w h. .*2 12 ö _ 2 âą K 3 i â 2> ' o »>oo ÂŁ âą âąâ a ?£» » *? . 1-§1 o ^ c w Ă 3 . CG hJ Ă Q âąs 2 Cf> .* âą eo c Ă -2 > o *- c/ aö tsd C c3 co ,id ' .t rf " §§ ci ÂŁ » O - CO C > > > hh > >> !. t* ,1 Digitized by Google 275 o - 0 0 »> O C* lO ^ ^ 1 CD O - i CO CD »O I »O IO H H H >>>> hhh hh HH > > > g 1 las > > > 1 1 a a > > HH HH HH > > 1 HH HH HH HH >> CD C? C? O? O? »O Oi N - H QO Oi co fo »o c? o o o 02 ~ ~ 02 02 iât >>>>>>>> M H i-j H H > > > > > i >>> HH hh >> âąâi H-i > > O W-Câ H hH NMHH hhmhh -1 WM H H H w H H H i sas a a 1 M HH M HH >>>>>>>>^ > > > > > >> > > > >> O? â âą 02 02 02 02 02 02 02 i 02 02 C* 02 © h* h* CD O 02 02 02 02 CO HH Hh h^ HHmHHH >>>>>>>>> hhhhh > > > > > 1 >> HHHHH >>>>> , O ^ CO o 5* j â >'*'*>>>> HHHHHHHHH >>>>>>>>> HHHHH > > > > > T* tâ 1 1^- â ao *o â C? ' â * o? O X ^ CO O t- H C? â l- â CO â âą c* o? co D? CO >>> >>> > ' >>> 1 >>> CD O? 1 CD CD â * *â 1 HQOmm TJ CO lO 0 C* C? D? C? CO CO O rj* . â CD CD 02 CD O t* CD _> >>>>>>> >>>>>>>>> > > > > > â 02 ~ 02 CD CD 02 02 O 02 D? r- h CO O 1 a 1 1 a a i s i a 1 aa 1 I a a 1 HH HH 1 HH HH 1 a 1 1 > >> > HH M ^H ^ >> HH HH ' > > > > >> S *o »o O CD â O 02 H CO ? Hf CO O f-H âą a a 1 1 1 a 1 M 1 H Hj 1 1 HH HH l-H H HH a 1 > s 1 1 1 a 1 > H 1 HH â > > > 1 >ÂŁ> a a > > HH > i i i i t- 00 â 02 02 .02 . GO C? 1 1 1 1 O CD ao I ^ CO 1 i i i i âș-H HH Jâ j HH 1 1 1 1 HH I a i 1 a 1 a >> > > > > > O co CO â 1 *-* 02 â »O âą** 02 co c? o C9 ^ 02 â oo ao o? i 1 25 la 1 a 1 sa 1 HH HHH a a I HH HH >>> > >> >>>> j>> >> ° _ ^ O â cö x cd ^ , O 02 CO CD CO *0 »O - ^ 1 »O CD lO O OO ->>>>>>> >^>>>>>> >>>>> i Södra Satakunta. Tyr vis Svenni . . . Karkku JĂ€rvenfaka v Koskis. . . Alus. , . . Kulju . . . Nakkila prestgĂ„rd . Birkala v Parkano Peltoniemi Kuru Waakaniemi . Södra Tavastland. Tamrnela Mustiala . Orimattila prestgĂ„rd Janakkala Hattula Pelkola . . Akkas prestgĂ„rd . . Tuulois Syrjiintaka . LempĂ€lĂ€ Lastus . . Sysmfi, Storby . . . LĂ€ngelmĂ€ki ky rkoby Medlersta Savolakf ooh Karelen. St Michel Otava. . Sulkava Sulkava . . Sordavala stad . . . Sordavala LĂ€skelĂ€ . Impilaks ky rkoby . i \ Digitized by LaOOQle 276 \Y ;âą 1 * \* X * . ⹠»? 0> âO O »r io QO â â ' > >>> X' O 10 10 10 g ti 5 a âąo . â t»D 4 s X CO 00 CN > > > > > > QO C* co O »O ^ O* C* c* c* > > > > > O* O â CD O â O > > > > >_ PP?S âą3jĂ„ -jnA tnnap âąiOM uao%i cd o tâ o? co o â â âą â o* > > > > >_ tâ QO HH ' âą M *â » O 05 CO 0 ? â > > > 1 05 r- â l-H >-H 05 05 -t 0 1 >â» â H > > ^ â > > > > CO 05 O? O? 0 CO 05 CO co c* 0 ? of 1 HH HH l-H H 1â H t> > > > 1 O? 05 â »ho ao 1 >> >âi 1 â 1 âąâ > > . 1 c? ' p * CQ 02 CC l' O c* 01 c* âą ao > > >>>> > 278 279 i?? ix I 1 1879 XI 29 XI 27â XII 7 XI 8, 25 00 c* 1 05 ^ O oo co OJ c* â c? -* I-H jâ r- tâ 1â âą 9 IX / 1] i 1 XII 19 XII 9 * XI 30 XI 27 XI 28 -XII 4 XI 25 XII 1 XI 1, X 29 XI 6, 25 X 8, XI 6, 25 CO *âą C* CO r> I Il III 05 â I 1 1 1 1 1 i'- l- 1 05 1 1 1 1 o? r- to >â > > > > >>> > V IV V âąâ 1 HH ' * t- ia t *- >>>>>> > > t> > > Ă>Ă> hhhhhh HH HH i * âą 8 ^ M * M Ă w *3 2 %i "2 a, o a QO k 5 âą C' o uĂ€ t * 5 * 5 -3 Ă 08 o - CD 2 âąsĂ©'^ S ÂŁ=o o ** o âą âącö .* -I 1=5 w S s*. . S w wW S cö Js ° 4 * 2 2 2 fl c 5 ÂŁ p ? tzi^OSH o o g §* s m w g 2 "3 âą- J ÂŁ z '-'Ă _ âą2 S 2-g O r ° *-9 H 5 o âą -* *0 JU ÂŁ a ti âą pâ a fc ^ cö O eflĂ 3 Z D w e U 'i a> W a> »-5 .Ă€ * § "I ÂŁ a o cö B Ispi -_ _ oo o *2 a ce a; X! g eö _bd ^3 oc8 ? âąrp^ eö C3 ^ cö o Ih ^ O WgqPPDOS O % a § H i 2 T» a -S 4 . 2 »f= *Ă MV Digitized by Google Moberg . 280 Nederbörden 1878 uppmĂ€ttes i Hangö, Orimattila, Wiborg och TohmajĂ€rvi och utgjorde i Hangö. Orimattila. Wiborg. TohmajĂ€rvi Millim. Millim. Millim. Millim. Januari . . ? 20,7 8 27,2 6 28,7 Februari . ? 21,68 23,32 54,3 Mars . . . . 21,9 44,84 58,03 âą 119,9 April . . . . 35,63 32,24 49,7 Maj . . . . . 36,4 72,74 57,13 25,5 Juni . . . . 17,8 69,18 45,00 24,6 Juli . . . . . 5,4 64,13 94,73 47,5 Augusti . . . . 35,4 113,72 46,02 42,6 September . . . 64,9 91,15 88,89 25,0 Oktober . . 51,4 110,76 39,4 November . . . 116,3 92,93 147,57 174,3 December . . . 51,7 101,54 81,66 136,1 Ă ret 1878 ? 828,97 812,61 767,6 A. Moberg. Digitized by Ă jooole 281 . a 1 1 i SM I 1 ^ I -H ©5 CO ^ c© H* tH c© a h n n o c* cs ât + + + *o -a B; ÂŁ »J o ut I 3 i O C* »O t- t- +++ I I kO krt iO 00 . r-i to es os t> co o o ' r-T o* *-T cT cf o o O CO âą o âąS-s § JS 5 âS âąÂ» -a s a §. s ? § ÂŁ c ^ Q" ^2 3 3 5 Digitized by " 282 Medeltemperaturen i Helsingfors under Jret 1878. Celsii skala. Dat. Januari. Februari. Mara. April. Maj. Juni. 1 â 6,32 â 3,89 â 0,80 + 1,64 + 1,02 + 8,52 2 â 3,2 9 â 3,47 â 0,70 + 0,94 + 2,35 8,23 3 + 0,49 â 7,08 â 1,16 â 0,05 + 3,85 9,20 4 â 3,84 â 1,67 +* 0,3 3 + 1 , 8 + 5,42 9,42 5 â 6,90 + 2,22 + 1,04 + 1,40 + 2,86 10,20 6 â 3,02 + 1,00 + 0,94 + 2,08 .+ 0,44 10,02 7 â 10,06 â 0,37 â 0,53 + 3,83 â 0,82 7,89 8 â 8,29 â 3,98 â 4,57 + 5,14 + 0,93 8,30 9 â 12,64 â 6,90 â 5,83 - f - 6,69 + 5,50 10,13 10 â 17,93 â 7,90 â 8,25 + 7,89 + 5,16 9,68 11 â 5,90 â 10,61 â 7,85 + 4,87 + 6,7 6 11,17 12 â 6,62 â 11,39 â 8,38 + 0,74 + 7,30 14,46 13 â 0,12 â 2,39 â 4,57 + 3,31 + 9,24 12,20 14 â 1,59 â 4,59 â 4,04 + 3,41 1 0 , 3 1 1 1,28 15 â 7,52 â 1,48 â 6,26 + 4,06 â 1 â 1 2,0 o 13,19 16 â 7,27 â 5,02 â 5,17 + 4,79 + 12,04 13,27 17 â 17,82 â 0,67 â 0,07 0,5 6 + 9,23 15,76 18 â 8,83 + 9,83 + 1 , 1 » + 1,28 + 10,20 18,20 19 + 0,3 2 + 0,7 3 â 2,35 ~ j â 3,93 + 8,09 18,57 20 + 0,4 9 â 0,91 - j - 0,30 + l , 32 + 9,16 20,10 21 + 0,81 + 1,51 + 0,52 + 0,31 + 7,35 17,28 22 â 2,12 + 2,31 â 1,76 + 3 , 5 ° + 7,86 17,38 23 â 1,96 + 3,77 â 4,29 + 4,33 + 7,91 17,34 24 â 2,59 + 1,56 â 5,14 + 5,16 + 8,41 17,57 25 â 5,45 â 1,74 â 5,33 + 1 , 2 » + 9,56 17,17 26 â 11,72 â 9,46 â 9,12 + 4,30 + 8,68 15,92 27 â 8,52 â 10,22 â 6,24 + 4,05 + 8,38 17,54 28 â 2,97 â 1,58 â 5,95 â 3,08 âą j - 1 0,63 18,34 29 â 3,77 â 1,59 + 3,29 + 12,19 15,69 30 â 5,96 + 1,27 + 3,44 â f - 10,68 - j - 15,30 31 â 6,23 + 2,»5 + 8,55 Med 5,71 â 2,91 â 2,95 + 3,28 + 7,14 -f 13,64 Digitized by LaOOQle 283 D&t. Juli. Augusti. September. Oktober. November. December. 1 + 14,16 15,90 â jâ 15,58 + 6,31 + 6,1 6 + 0,88 2 13,38 16,21 15,28 6,84 4,83 + 0,58 3 11,11 18,16 13,93 6,39 + 2,95 â 5,15 Juni. 4 12,15 16,27 13,81 9,69 + 2,23 â 2,37 âą i 5 14,11 14,02 15,58 7,71 + 4,32 + 1,15 $.25 6 15,03 14,67 13,75 7,32 + 4,05 + 1,51 7 17,65 11,93 13,15 10,19 + 4,14 + 1,38 9, *2 8 16,78 14,90 14,81 10,89 + 2,13 â 0,53 9 10,61 15,85 12,72 10,65 + 4,41 â 5,88 10 10,97 15,32 13,51 10,59 + 2,57 + 0,02 lil 11 12,61 16,56 13,71 11,44 + 3,97 + 0,58 W 12 13,99 15,81 13,09 11,21 + 4,60 â 1,66 10,13 13 16,30 16,20 12,57 9,39 + 5,32 â 3,37 9 M 14 16,58 15,92 14,62 8,77 + 4,03 â 0,6 6 1 U' 15 18,91 14,82 13,78 8,22 + 4,82 â 1,14 1U* 16 18,52 16,22 15,29 8,33 + 4,79 â 0,55 1*1* â 17 19,61 15,18 12,65 8,67 + 0,21 â 4,44 11,1* 18 17,15 14,53 14,02 9,23 â 1,66 â 9,07 19 15,63 13,08 11,28 6,77 + M 8 â 11,65 20 14,88 12,32 10,47 5,65 + 4,7 5 â 10,26 13-7* 21 15,59 11,35 9,74 9,17 + 1,47 â 7,30 22 13,09 12,72 9,63 9,97 + 4,79 â 4,00 23 10,92 12,19 8,2 6 10,82 âI - 0,32 â 1,71 24 11,78 13,74 11,40 8,31 â 1,49 â 1,77 1",J* 25 11,99 14,19 11,16 9,48 + 0,97 â 1,81 lU* 26 12,69 13,55 8,73 + 5,82 â 5,58 17*3* \]}' 27 14,03 14,68 1 1,56 9,69 + 2,36 â 1,76 28 13,66 15,18 10,28 9,27 â 6,68 + 0,68 29 14,20 15,61 7,52 7,43 â 5,96. + 1,52 1 li ii 30 12,92 15,68 + 6,10 6,23 â 1,34 + 1,48 lâr i>' 31 + 13,18 15,69 '+ 6,89 2,38 Med . + 14,34 + 14,86 + 12,43 + 8,72 + 2,34 â 2,21 l' 1 '*' Medium för Ă„ret 5,2 5 + IW* Digitized by LaOOQle 284 Nederbörden i Helsingfors under iret 1878. Millimeter. Januari . . . . . . . . 21,01 Februari .... . . . . 14,00 Mars . . . . 40,86 April . . . . 24,10 Maj . . . . 77,57 Juni . . . . 30,20 Juli ...... . . . . 54,22 Augusti .... . . . . 84,16 September . . . . . . . 59,80 Oktober .... . . . . 60,88 November . . . . . . 102,21 December . . . . . . . 113,16 Summa 682,17. H. Q. Borenius . t Digitized by LaOOQle Föredrag vid Finska Vetenskaps-Societetens Ă„rs- högtid den 29 April 1879. I. SammantrĂ€det öppnades af Soeietetens afgĂ„ende ord- förande hr v. med följande ord Ă Finska Vetenskaps-Societetens vĂ€gnar fĂ„r jag önska hĂ€r vĂ€lkomna de högtarade damer och herrar, hvilka med sin nĂ€rvaro vid detta tillfĂ€lle velat visa Soeietetens strĂ€f- vande samma deltagande, som stĂ€dse tillförene pĂ„ denna dess Ă„rshögtid kommit henne till del ifrĂ„n vĂ„r hufvudstads bildade allmĂ€nhets sida. Under det Ă„r, som förflutit sen vĂ„rt senaste samman- trĂ€de Ă„ detta stĂ€lle, hafva stora verldshistoriska hĂ€ndelser passerat. Det med Turkarne förda blodiga krig, hvari Ă€f- ven mĂ„ngen Finlands son med utmĂ€rkelse deltagit, har nĂ„tt sitt lyckliga slut med att Ă„terskĂ€nka friheten Ă„t Balkan-half- öns talrika kristna befolkning, hvilken sĂ„ mĂ„nga Ă„rhundraden fĂ„tt sucka under det nesligaste trĂ€ldomsok. Det krig, som dernĂ€st hotade att uppblossa emot den af Europas stormag- ter, hvarB flottor beherska hafven och som, ifall kriget kom- mit till utbrott, otvifvelaktigt Ă€fven sökt bringa ofrid öfver vĂ„rt land, har lyckligen kunnat afböjas. För sĂ„vĂ€l det ena som det andra af dessa stora resultat hafva vi, hela verlden erkĂ€nner detta, att tacka vĂ„r högsinte, Ă€dle monarks vishet och moderation. MĂ„ vi derföre hĂ€r frĂ€mst egna en under- dĂ„nig lyckönskans gĂ€rd Ă„t den Finska Vetenskaps-Societe- tens Höge beskyddare, hvars 61 sta Ă„lders Ă„r i dag under Försynens sĂ„ underbara hĂ€gn lyckligen fylles. MĂ„tte den Högste, som styrer folkens öden, vĂ€lsigna hans lif med helsa och kraft för sina mĂ„nga underlydande folkslags vĂ€lfĂ€rd! Digitized by VaOOQle 286 Societeten har sĂ„lunda i frid fĂ„tt arbeta för sitt bety- delsefulla syfte. Sekreteraren kommer att afge sedvanlig re- dogörelse hĂ€rför. Derefter skola föredrag hĂ„llas ^Ăfver all- mĂ€nna helsovĂ„rds angelĂ€genheterna i Finland 71 och ^En öf- verblick af Finlands tidigare historia. 75 ii. Ă rsberĂ€ttelse, afgifven af Societetens stĂ€ndige sekreterare. Det Ă„rsskifte, som denna berĂ€ttelse omfattar, det 41sta af Finska Vetenskaps-Societetens tillvaro, har förflutit utan nĂ„gra mĂ€rkbarare förĂ€ndringar i dess inre lif. De sociala re- formerna, som, ehuru fremmande för Societetens syften, ej kunde undgĂ„ att under den nĂ€rmast föregĂ„ende tiden tilldraga sig den vetenskaplige arbetarens likasom hvarje annan medbor- gares uppmĂ€rksamhet och derigenom mer eller mindre trĂ€ngde andra intressen i bakgrunden, hafva Ă„ter för en tid lemnat rum för ett lugnare fortskridande; och jemte det Societeten sĂ„lunda kunnat mera odeladt fullfölja sina syften, har det förunnats henne att vid denna Ă„terblick finna sina leder ej blott oförminskade, utan förstĂ€rkta. Af de tre lediga plat- ser, som funnits inom dess hist. filologiska sektion, har nem- ligen en nyligen blifvit fyld, i det Societeten den 15 i denna mĂ„nad till ordinarie ledamot inom densamma invalt direk- torn för statistiska byrĂ„n, filosofie doktorn Karl Emil Ferdi- nand Ignatius. Ledamotsplatserna inom de öfriga sektionerna, den matematisk-fysiska och den naturhistoriska, Ă€ro fortfa- rande fulltaligt besatta och dĂ„ ett hĂ€rförinnan vĂ€ckt förslag om ökande af deras antal frĂ„n 10 till 15, i likhet med an- talet i förstberörda sektion, tillsvidare förfallit, har nĂ„got in- vĂ€ljande af nya ledamöter inom dem för nĂ€rvarande ej kun- nat ifrĂ„gakomma. Efter senaste Ă„rsdag har Societeten varit i tillfĂ€lle att genom trycket utgifva följande arbeten Ă / ver sig t af F* Vet- Digitized by LaOOQle 287 bety- lig re- .-er all- 'Eo öl- jet ils» [ ul it utan ociala re- ivften. C J itilUnp t ii tnedbof' 1 e trĂ€ngd jd lemnat Societeteâ ,, har ^ a ledet ej dig» P , bar »e' j i dei"* -alt din*â ihF"* ktieâ er â 11 â kt jeej^ illtall »° . jl }V ' Societetens förhandlingar , XX, 1877 â 1878; Bidrag till kĂ€nnedom af Finlands natur och folk , hĂ€ftena 27 â 31, inne- hĂ„llande arbeten af hh. Ahlqvist, Fagerlund, Heikel, Freu- denthal, Karsten oeh Blomqvist, samt Observations mĂ©tĂ©oro- logiqueSf AnnĂ©e 1876, berĂ€knade af hr Borenius. Den un- der utgifning varande XI tomen af Acta har fortskridit der- hĂ€n, att för nĂ€rvarande inalles 58 ark, hvaraf 36 upptagas af vetenskapliga afhandlingar och 22 af minnestal, Ă€ro tryckta. Af XII tomen, hvars tryckning samtidigt pĂ„gĂ„r, hafva hĂ€r- tills inalles 26 ark lemnat pressen. Till offentliggörande i sina skrifter har Societeten un- der Ă„rets lopp fött emottaga inalle3 16 vetenskapliga afhand- lingar eller uppsatser. Af dem Ă€ro följande 6 bestĂ€mda att införas i Acta, neml. Sur 1âĂ©quation dont dĂ©pendent les inĂ©galitĂ©s sĂ©culaires des planĂ©tes par E. Sourander; Ătudes sur les Collernboles, I â III, par O. M. Reuter. NĂ„gra observationer betrĂ€ffande Fresnel-Cauchyâs teori, I, af K. Hallsten; Die gegenseitige Verwandschaft der Finnisch-Ugrischen 8prachen, von O. Donner; De vocibus consonantibus poötarum graecorum, scripsit. F. Gustafsson, samt Ueber cyklisch-projektivische Systeme von E. Bonsdorff; hvarutom tredje delen af Hemiptera Gymnocerata Europae af O. M. Reuter anmĂ€lts vara till tryckning förberedd. Afsedda att införas i Bidrag till kĂ€nnedom af Finlands natur och folk Ă€ro nedannĂ€mnde tvenne arbeten Eine neue Methode den Holzwuchs und die Standort- vegetation bildlich darzustellen, von A. G. Blomqvist, och Flora öfver Rysslands, Finlands och Ăkandinaviens Hy- menomyceter eller Hattsvampar, I, af P. A. Karsten. öfriga uppsatser, 8 till antalet, skola ingĂ„ i först ut- kommande hĂ€fte af Societetens Ăfversigt. De Ă€ro De Hemipteris e Sibiria orientali nonnuliis adnotationes criticae, af O. M. Reuter; Diagnoses Hemipterorum novorum, af densamme; Digitized by Google 288 Statistiska berĂ€kningav öfver en tillĂ€mnad pensionskassa for folkskollĂ€rares enkor och baru, af L. Linmelöf; Om möjligheten och vilkoren för Ă„stadkommande af ett etymologiskt lexikon pĂ„ det finskt-ugriska omrĂ„det, af A. Ahlqvist; En jemförelse mellan finskan och latinet af F. Gustafsson; Till kĂ€nnedomen om mimiska hemiptera och deras lef- nadshistoria, af O. M. Reuter; Ad eognitionem familiae Cimicidae, af densamme, samt BerĂ€ttelse öfver en med understöd af F. Yet. -Societeten företagen vetenskaplig resa, af T. G. Aminoff. J sammanhang hĂ€rmed mĂ„ omnĂ€mnas, att Societeten till förvaring i sitt arkiv och för att möjligen af framtida for- skare begagnas emottagit en samling handskrifna antecknin- gar, ur aflidne statsrĂ„det Harald Furuhjelms qvarlĂ„tenskap, innehĂ„llande h varjehanda historiskt och lingvistiskt material frĂ„n östra Sibirien och China. De meteorologiska observationer, hvilka Societeten allt- sedan 1846 insamlat frĂ„n skilda orter i landet, hafva under det förflutna Ă„ret fortgĂ„tt enligt samma plan som tillförene. Yid den utstrĂ€ckning och betydelse de meteorologiska forsk- ningarue i vĂ„r tid tillvunnit sig i andra lĂ€nder, samt den nytta deraf kan vĂ€ntas för sjöfarten och i framtiden mĂ„hĂ€nda Ă€f- ven för landtbruket, vore det utan tvifvel önskligt att de- samma afven hos oss kunde erhĂ„lla en fastare och mera tids- enlig organisation Ă€n den nĂ€rvarande, enligt hvilken mate- rialets bĂ„de insamling och bearbetning Ă€r beroende af det tillfĂ€lliga bitrĂ€de, som i sĂ„dant afseende mot ringa eller in- gen ersĂ€ttning stĂ„tt att erhĂ„lla. Det vore sĂ€rskildt önskvĂ€rdt att de meteorologiska stationerna blefve oftare oeh mera re- gelbundet inspekterade, dervid de begagnade instrumenten hvarje gĂ„ng borde noga undersökas och justeras eller, der sĂ„ nödigt vore, ersĂ€ttas med nya, Ă€fvensom att observatio- nernas bearbetning oeh publikation kunde följa tidigare och med kortare mellantider. Förverkligandet af dessa framtids- planer mĂ„ste dock lemnas beroende, tills Societeten kan blifva i tillfĂ€lle att anstĂ€lla en egen meteorolog, hvars hufvudsak- Digitized by VjOOQle 289 tea 1 af ett af A. AF'$ĂV. ras lef- ie. simV cieteien teten tW tiJa ^ r * iteekiiii 1 * itdö^ a Pâ materiai eten *t^ ^ Va u»' ier ,ilitWen' 4a f^ k> Jen n. fllJ haiitlĂ€ »i ,t a *âą le a^ .elle'" 1 ' m rJ re ' traniâ te â eller. ^ ^ ' !i^°? fra ,J ' liga uppgift vore att leda oeh bearbeta undersökningarna pĂ„ detta omrĂ„de. De observationer, soin nu inkommit, bestĂ„ till större delen endast af barometer- och termometerobservatio- ner; frĂ„n en del stationer saknas Ă€fven observationer af baro- metern, dĂ„ detta instrument vid skeende transporter och flytt- ningar ofta Ă€r utsatt att skadas. Endast pĂ„ tre orter, nemligen i Hangö, Wiborg och TohmajĂ€rvi Ă€r nederbörden uppmĂ€tt; psy- krometern Ă€r observerad i Hangö, Kexholm och Nikolaistad; pĂ„ nĂ„gra orter har Ă€fven vindens rigtning och styrka, dock ulan anemometer, Ă€fven som himlahvalfvets utseende antecknats. En brist vid den nuvarande anordningen Ă€r Ă€fven, att mĂ„ngen gĂ„ng störande luckor uppstĂ„tt i observationsjournalerna, hvari- genom materialet förlorat en del af det vĂ€rde, det eljes skulle ega för hĂ€rledningen af mĂ„nads och Ă„rsmfcdellal. Oaktadt de ofullkomligheter, hvilka jag hĂ€r tillĂ„tit mig framhĂ„lla sĂ„- som oskiljaktiga frĂ„n den nuvarande organisationen, vore det dock orĂ€tt att underskatta betydelsen af de meteorologiska observationsserier, som genom Societetens föranstaltande hĂ€r- tills iuom landet insamlats, Ă€fvensom vigten af deras fortsĂ€t- tande; och Societeten stĂ„r derför i stor tacksamhet till de Ă€rade landsmĂ€n, hvilka i sĂ„dant afseende fortfarande lĂ„nat henne sitt vĂ€lvilliga bitrĂ€de. För senaste Ă„r hafva dylika ob- servationer enligt hĂ€rifrĂ„n meddeladt formulĂ€r inkommit frĂ„n Rektorn K. M. Kandolin i Mariehamn, Professorn J. F. Elfving i Ăbo, Fröken G. Renvall i Salo, T/ Th. Molin i Tammerfors, Löjtnanten N. Etholen i Lampis, Ingeuiörkaptenen G. H. Ăhmann i Wiborg, ProvinciallĂ€karen J. M. af Tengström i Kexholm, Apothekaren O. Rela^der i Sordavala, Hrr G. W. Serlachius och G. Hagman, Ă„ Otava jord- bruksskola vid St Michel, Bruksegaren N. E. Arppe i TohmajĂ€rvi, Rektorn E. E. Ingman i Nikolaistad, Doktorn C. Ehrström i Brahestad, Kollegiassessorn E. W r ESTERMJND i UieĂ„borg, 19 Digitized by LaOOQle 290 Vicepastorn J. Simelius i PyhĂ€jĂ€rvi, Wackunska sterbhusel i TorneĂ„, KronolĂ€nsmannen G. A. Ă hlberg i SodankylĂ€ *. Hiirtili komma de af Lotsstyrelsen till Societetens bear- betning benĂ€get öfverlernnade enahanda observationer, hvilka anstalts vid SöderskĂ€rs, Hangö, SkĂ€lskĂ€rs, Björneborgs SĂ€bb- skĂ€rs, Kaskö SkĂ€lgrnnds, Ulkokalla och UleĂ„borgs Marja- niemij fyrbĂ„kar; hvarutom hr C. Ph. Lindforss i Sulkava till- sĂ€nd t Societeten meteorologiska anteckningar för 1878 och vicepastorn C. J. HĂ€ggström i Kristinestad för Ă„ren 1875 â 1878. I förteckningen öfver Societetens medarbetare i lands- orten sakna vi denna gĂ„ng ett namn, ofta nĂ€mndt vid till- fĂ€llen sĂ„dana som detta med aktning och erkĂ€nsla. Socie- teten har efter renaste Ă„rsdag förlorat en af sina mest niti- ska och insigtsfulla observatörer, lĂ€neforstmĂ€staren Carl Jo- han ForstĂ©x, som den 29 Maj sistlidet Ă„r med döden afgick i en Ă„lder af 64 Ă„r. FrĂ„n och med Ă„r 1871 hade ForstĂ©n besörjt de meteorologiska observationerna i Kuopio och hade Ă„t detta vĂ€rf egnat ovanligt intresse och omtanka. Han Ă„t- nöjde sig icke med att endast anteckna sina iakttagelser, hvilka han gjorde med största noggranhet, delvis .med appa- rater af egen konstruktion, utan underkastade dem jĂ€mvĂ€l omsorgsfull bearbetning till utrönande af derur framgĂ„ende medelvĂ€rden för de meteorologiska elementen. Oaktadt syn- förmĂ„gan begynte neka honom 6in tjenst, fortfor han med detta sysslande Ă€nda till kort före sin död. Honom och hans företrĂ€dare KarstĂ©n har Societeten och, vi kunna vĂ€l sĂ€ga, meteorologin att tacka för, det vi nu för Kuopio ega en af de vĂ€rdefullaste observationsserier, som nĂ„gon oTt i vĂ„rt land har att uppvisa, omfattande mer Ă€n tre decennier. I denna serie har nu ett afbrott intrĂ€ffat, men frĂ„n innevarande Ă„rs början hafva observationerna i Kuopio Ă„ter vidtagit, se- dan Apotekaren A. E. Piispanen derstĂ€des benĂ€get Ă„tagit sig deras anstĂ€llande. * Sedan denna berĂ€ttelse afgifvits, hafva meteorologiska obser. vationer för 1878 jemvĂ€l tillhandahĂ„llits Societeten frĂ„n Hangö. Digitized by CaOOQle 29 1 *âą c ns bear- >r. hviika »5 Siltb i Marja- [kava iiii- ISiii oek 15-18* g i lamli- t vid till- il. Soeie- mest niti- 1 Cm i8 ' den af2' k Je ForsW ,j i' J,,e * Han it- ikitatrel^- nied aff -n je»' rtl 'ramsad ikt-ft 1 s. vn ha» i ,ie Zetterman, A., provinciallĂ€kare. Lundo Kahilainen, M. Nystad HollmĂ©n, J. G. v> Söderman, H. L., handlande. 1 1 Pungalaitio Lilius, F. J., kapellan. Digitized by CaOOQle 292 Tyr vis Westerlund, F. W., provincial- borgs lĂ€kare. Karkku Hjelt, Hj., lektor. r> Leislenius, A., fröken. n Forsblom, Chr. T 7 Grönblom, A. A., folkskollĂ€rare. Nakkila Ă berg, J. E., kyrkoherde. Parkano Brander, C., forstmĂ€stare. Tavastehus Tammela Borenius, L. Karsten, P. .A., lektor. Janakkala Bredenberg, E. A., vicepastor. Tavastehus Gadd, M., lektor. Hattula Wegelius, U., possessionat. Akkas HildĂ©n, K. H. Tuulois Ikonen, G., folkskollĂ€rare. LempĂ€lĂ€ Breitholtz, K. J. W. Birkala Afalin, H., pastor. LĂ€ngelmĂ€ki Juselius, J., t. f. kapellan. Kuru Niininen, M., handelsbokhĂ€llare. Wiborgs Wiborg Niklander, G., stationsinspektor. n Helsingius, J., godsförvaltare. Kivinebb Lagerblad, F. AI., forstmĂ€stare. PyhĂ€jĂ€rvi Breitenstein, W. T Sandberg, H. R., forstmĂ€stare. Kexholm Tengström, J. Al. af, provincial- lĂ€kare. Willmanstrand Ilmoni, Hj. Sordavala Krank, F. 0., forstkonduktör. T Relander, 0., normal lyceist. Impilaks Backman, H. St Michels SysmĂ€ Sahlberg, V., apotekare. T Hagman, G. Sulkava Lindforss, C. Ph. J orois Grotenfelt, N., possessionat. Kuopio TohmajĂ€rvi Arppe, N. E., bruksegare. Wasa Nikolaistad Ingman, E. E., rektor. Digitized by LaOOQle 293 vincial- »llĂ€rare. rde, are. ieepastor. ioflat* irare. .ellan* ,oklia Ă€rf - iinspektor- ,rvilu r - stntfi are ' provin^â llreeisk ;»re. ggiOĂ* 1 â eg are * ?r. W asa Nykarleby Hedström, G., lektor. âąn Illberg, F. V. Kronoby Storbjörk, J. 1 Gamlakarleby Chydenius, W. Himango Rahm, H. Pihtipudas Sahlstein, J. V., bruksförvaltare. UleĂ„borgs ! Kaj an a ProcopĂ©, Sotkamo Hollmerus, A. L., forstmĂ€stare. Brahestad Ehrström, C., med. doktor. UleĂ„borg W esterlund, E», kollegieassessor. Rovaniemi Heikel, H., forstmĂ€stare. Sodaukyla Ahlberg, G. A., kronolĂ€nsman. i Utsjoki Gummerus, J., kyrkoherde. De af Soeieteten jemvĂ€l föranstaltade dagliga observa- tionerna öfver vattenhöjden vid kusterna af finska och bott- niska vikarna hafva efter vanligheten fortgĂ„tt vid sju lots- stationer, hvarjemte öfverstyrelsen för lots- och fyrinrĂ€ttnin- gen tillhandahĂ„llit Soeieteten dylika observationer frĂ„n Hangö och SöderskĂ€rs fyrbĂ„kar. Dessutom har Soeieteten fĂ„tt emot- taga anteckningar öfver vattenhöjd och vindar, anstĂ€lde af hr Elmgren under sommarmĂ„naderna sistlidet Ă„r vid Munk- holmen i Esbo. För befordrande af etnografiska och arkeologiska forsk- ningar har Soeieteten Ă€fven under detta redovisningsĂ„r af sina medel beviljat tvenne anslag, det ena om 2,000 mark Ă„t lektorn vid finska kadetkĂ„ren dr T. G. Aminoff för en under sistlidne sommar företagen resa till Permska guverne- raentet i Ryssland i Ă€ndamĂ„l att undersöka det Votjakiska folkets sprĂ„k, seder, folksĂ„ng och sedligt religiösa förestĂ€ll- ningar, det andra om 200 mark Ă„t folkskollĂ€raren G. nen för undersökning af fasta fornlemningar i Ulfsby hĂ€rad. SĂ„vĂ€l hĂ€rigenom, som i följd af de med utgifningen af Societetens skrifter förbundna kostnader hafva Societetens penningetillgĂ„ngar i högre grad Ă€n vanligt blifvit tagna i ansprĂ„k. KassabehĂ„llningen, som vid ingĂ„ngen af Ă„r 1878 utgjorde 22,425 mk, nedgick i följd deraf vid Ă„rets slut till Digitized by CaOOQle 294 16,975 mk, utvisande att utgifterna under Ă„ret öfverstigit in- komsterna med 5,450 mk. Ett vigtigt hjelpmedel för det vetenskapliga samarbe- tet och derjemte ett gliidjande bevis pĂ„ den uppmĂ€rksamhet Societetens skrifter vunnit i utlandet, Ă€ro dess Ă„r för Ă„r vcx- ande förbindelser med vetenskapliga samfund i andra lĂ€n- der. Under nu tillĂ€ndagĂ„ngna Ă„rsskifte har Soeieteten be- hedrats med anbud om ömsesidigt utbyte af skrifter med Ecole polytechnique i Paris , Nautisk meteorologiska byrĂ„n i Stockholm , Der Alterthums Verein i Agram Kroatien samt Geicerbcschule i Bistritz Siebenbtirgen. Genom dessa Ă€ldre och nyare förbindelser Ă€fvensom genom enskilda för- Ă€ringar har Societetens bibliotek under Ă„ret vunnit en till- ökning af omkring 600 volymer eller hĂ€ften, hvaröfver en sĂ€rskild redogörelse af bibliotekarien kommer att i Ăfversig- ten meddelas. Slutligen fĂ„r jag nĂ€mna, att ordförandeskapet i Veten- skaps-Soeieteten under Ă„ret handhafts af hr VON Willebrand och nu enligt stadgad ordning öfvergĂ„r till den vordne vice- ord föranden hr Frosterus. L. Lindel öf. iii. Om allmĂ€nna helsovĂ„rdsangelĂ€genheter i Finland, af F. v. Willebrand. Den satsen, att det Ă€r ofta lĂ€ttare oeh under alla för- hĂ„llanden vigtigare att förekomma sjukdomar, innan det onda sĂ„ att sĂ€ga fĂ„tt det friska lifvet under sitt herravĂ€lde, Ă€n att behandla dem sen de engĂ„ng kommit till utbrott, Ă€r grun- den för all helsovĂ„rd och har stĂ€dse ingĂ„tt sĂ„som ett bety- delsefullt moment i den praktiska lĂ€karens verksamhet. Denna lĂ€ra Ă€r sĂ„lunda lika gammal, som medicinen. Men denna maxim, satt i praktik, för att mot sjukdomar skydda ett helt folk eller sĂ€rskilda grupper deraf, Ă€r jemförelsevis ny. Skulle Digitized by VjOOQle 295 r-tigit in- ,amarbe- irksambet 'or Ă„r vex- mdra lĂ€n- eleien !*âą rifier mwi d'0 ty r ' 111 I Kreativ oii un de?? , , kilda för- uit en lill* arotVer en i ĂfverĂ©ig* et i V^en- » iVlLlö^ 11 ordneviee* elbf' er alla fr ravĂ€iae.»â liet. Men W* p e i!!3 deno man deri komma nog lĂ„ngt att kunna undanrödja, om ej alla sĂ„ Ă„tminstone de vĂ€rsta sjukdomsĂ€mnen, hvilka hĂ€r hĂ€nga öfver oss, huru mycket slörre vigt skulle icke dĂ„ ligga pĂ„ denna allmĂ€nna helsoyĂ„rd, Ă€n pĂ„ den enskilda sjukvĂ„rden! Dock Ă€fven nu i sin ofullkomlighet intar redan den allmĂ€nna helsovĂ„rdslĂ€ran under namn af hygien sin tillbörliga plats sĂ„som specialbranche inom medicinen. Dess allmĂ€nna mĂ„ Ă€r studium af alla de naturlagar, hvilka beherska de lef- vande organismerna pĂ„ vĂ„r jord. Dess speciela mĂ„l Ă€r un- dersökningar om de egendomliga förhĂ„llanden, hvilka göra vissa orter och sysselsĂ€ttningar sĂ€rskildt menliga för menni- skors helsa, och om botemedlen deremot. Den sönderfaller till följd hĂ€raf i flera undjerafdelningar, hvaraf en utgöres af militĂ€rhygienen, hvilken de senare tidernas stora krig gett en beklaglig anledning att sĂ€rskildt bearbetas. En annan som Ă€fven pĂ„ senare tid blifvit med synnerligt intresse om- fattad, Ă€r skolhygienen. HĂ€rtill mĂ„ vidare nĂ€mnas hygienen för skilda handtverkerier, ja t. o. m. hygienen för litteratörer. Men i afseende Ă„ denna lĂ€ra gĂ€ller de olika folken emellan detsamma, som ofta gĂ€ller emellan enskilda hushĂ„ll, att det icke alltid Ă€r tillrĂ€ckligt att sopa rent för sin egen dörr, man nödgas ocksĂ„ se till att grannen icke brister i uppfyllandet af hithörande Ă„ligganden. DĂ„ erfarenheten vi- sat huru farsoter, hvilka alstras inom ett land, lĂ€tt öfver- föras till grannlĂ€nderna, har detta gett ett helt nytt upp- slag för den allmĂ€nna helsovĂ„rden, nĂ€mligen den internatio- nela. SĂ„lunda hĂ€nde sig att för ungefĂ€r ett decennium till- baka pest och kolera hotade att uppblossa i Orienten, i Ara- bien och Egypten, och detta till följd af att principerna för allmĂ€n helsovĂ„rd der voro försummade till en grad, som en- dast i Orienten tyckes vara möjligt. Europas stormakter be- slöto nu, för att skydda sina egna lĂ€nder för en ny inva- sion af dessa farsoter, att sĂ€nda bĂ„de till Konstantinopel, Egypten och Arabien sanitetsdelegerade, försedde med vid- strĂ€ckta fullmakter att handla, i afsigt att vid sjelfva brĂ€nn- punkten för det onda söka qvĂ€fva sjukdomen i sin vagga. Det Ă€r ett kĂ€ndt faktum med hvilken framgĂ„ng desse sanitets- Digitized by LaOOQle 296 delegerade lyckades fullgöra sitt uppdrag. Och detta var begynnelsen till internationel helsovĂ„rd. DĂ„ nu under sist- lidet Ă„r ryktet spred sig, att pestfall förekommit inom guver- nementet Astrakan, hastade Europas regeringar Ă„ter att sĂ€nda sina delegrade till de orter, der pesten förmentes hafva utbru- tit. Huruvida denna allmĂ€nna sanitetsrörelse haft lika myc- ket skĂ€l för sig eller om den befarade vĂ„dan af en utbry- tande pestepiderni berott pĂ„ ett falskt allarm, tillĂ„ter jag mig ej hĂ€r bedöma. Detta synes dock bekrĂ€fta, att den interna- tionela helsovĂ„rden Ă€r sĂ„som princip antagen i Europa, och Ă€r det ur dess vidare utveckling de största fördelar stĂ„ att vĂ€nta. Nekas kan icke att enda möjligheten att stĂ€fja dessa smittosamma sjukdomar, h vilka ursprungligen utgĂ„ngna ur lo- kala förhĂ„llanden redan hunnit utbredas till alla delar af jordklotet och nu vĂ€cka ineunisko vĂ€nnens djupa bekymmer, ligger i en framtida, vĂ€l organiserad internationel helsovĂ„rd. Det Ă€r i öfrigt just vid frĂ„ga om dessa tre exotiska epidemier, pesten, koleran och gula febern, hviika tid efter annan blifvit ifrĂ„n andra verdsdelar införda till Europa och hvilkas stora smittosamhet alltid spridde den största skrĂ€ck i de civilicerade lĂ€nderna, der företrĂ€det af den allmĂ€nna hel- sovĂ„rdens preventiva Ă„tgĂ€rder, framför den enskilda sjukvĂ„r- den, Ă€r mest i ögonen fallande. DĂ„ nĂ€mligen en hvar af dessa farsoter Ă€r, isynnerhet vid sitt första upptrĂ€dande, sĂ„ olycksbringande, att de flesta personer, hos hviika sjukdomen kommit till fullt utbrott, bli dödens offer, har det deremot visat sig numera vara möjligt att hindra dessa mensklighe- tens stora fiender i sin vidare framfart och att qvĂ€fva dem i öiu början. Jag kan vĂ€l ock redan uttala den satsen sĂ„som viss, att hygienen i vĂ„r tid Ă€r i besittning af tre enkla medel att utföra sĂ„dana storverk, nemligen isolering, desin- fektion och renlighet. Ja, jag vĂ„gar förutsĂ€ga att den tiden icke skall vara allför aflĂ€gsen, dĂ„ den förstnĂ€mda Ă„tgĂ€rden, isoleringen, hvilken i form af grĂ€nsspĂ€rrningar och karantĂ€- ner Ă€r sĂ„ föga tilltalande för de civilicerade samhĂ€llena och som medför samfĂ€rdseln de olika folken emellan sĂ„ stor skada, skall kunna vid vetenskapens vidare utveckling helt och hĂ„l- ttized by Google 297 ita var ier sist- \ guver- tt sĂ€nda a uibru* ka myc* u utbry- jag mig interna- âąopa. ock ir slĂ„ att t tja dessa iiia ur I'»â delat d ekymiuer, UelsovĂ€rd. , .soliit 1 i tid elier nrwp ocb I* Ă€tric» i lliillUĂ€ 1^' i sjuk''* 1 ' n a uiaude- * .jukdö» eD ;1 dere» cl vafva dem isen ii -" 1 tre e» kli ing. ^ e! ' S Jen >> be ° Ă„tgĂ€rd I, k rĂ€Bti â Ă€lleoa » tb stot- 8 ^ 1 , oef» bii ' let undvaras, sedan de vilkor, hvilka betingat farsoternas upp- komst blifvit nĂ€rmare studerade och sedan principerna för den allmĂ€nna helsovĂ„rden kunnat fullkomligare genomföras. Att dock Ă€nnu för de stora farsoternas bekĂ€mpande karantĂ€- ner icke kunna vid helsovĂ„rdens nĂ€rvarande stĂ„ndpunkt und- varas, Ă€r jag lika villig att erkĂ€nna, som det varit motbju- dande att höra detta rop höjas om nödvĂ€ndigheten af karan- tĂ€ners upprĂ€ttande i lĂ€nder, dem Ă€nnu en half verldsdel Ă„t- skilde ifrĂ„n hĂ€rden för en sjukdom, hvars verkliga natur Ă€nnu icke Ă€r utredd. DĂ„ jag framhĂ„llit hygienen sĂ„som en n}' vetenskap, pĂ„- kallar detta vĂ€l deu förklaring, att ju nog uuder framfarna Ă„rhundraden, vid tillfĂ€llen dĂ„ Europas folk voro hemsökta af dessa mĂ„nga svĂ„ra epidemier, dem medicinens historia upp- tecknat, förnĂ€mligast pesten i sina olika former, Ă€fven dĂ„ Ă„t- gĂ€rder blefvo vidtagna att skydda folken, eller enskilda grup- per ibland dem, för det onda. Dessa voro olika allt efter tidernas olika skaplynnen. Men naturvetenskaperne voro hĂ€r- vid antingen föga tagna till rĂ„ds, eller hade dessa dĂ„ Ă€nnu ej nĂ„tt ^den utveckling, att de kunnat, sĂ„som fallet Ă€r i vĂ„r tid, beherska hithörande frĂ„gor. Den tid Ă€r Ă€nnu ej sĂ„ alltför atlĂ€gsen ifrĂ„n vĂ„r, dĂ„ pĂ„ mĂ„ngen ort Ă€nnu skydd söktes hĂ€r- emot i kyrkliga ceremonier, i införandet af bot och fasteda- gar m. m. Ja mĂ„nga hjelpmedel anlitades, hvilka voro grun- dade rent af pĂ„ vidskepelse. Den vetenskapliga forskningen har deremot gjort lĂ„ngsamma framsteg inom detta omrĂ„de. Af allt det, som i afseende Ă„ allmĂ€n helsovĂ„rd blifvit vidta- get under de mĂ„nga Ă„rhundraden, dĂ„, aĂ„som nĂ€mndt Ă€r, pest och andra farsoter tid efter annan hemsökte de civiliserade folken, dĂ„ Ă€fven vĂ„rt lands befolkning ofta blef pĂ„ det för- skrĂ€ckligaste decimerad, har endast karantĂ€ns systemet, h vil- ket mĂ„ngenstĂ€des blef genomfördt med hĂ€nsynslös grymhet, bestĂ„tt det vetenskapliga profvet. Jenners stora upptĂ€ckt i slutet af förra Ă„rhundradet gjorde epok inom den allmĂ€nna helsovĂ„rdslĂ€ran. Vaccinationen blef Ă€fven med största ifver omfattad och genomförd i vĂ„rt land^ allt sen början af detta Ă„rhundrade. Digitized by CaOOQle 298 Sen denna tid synes forskningen inom detta omrĂ„de fĂ„tt lĂ€nge hvila. Inom vĂ„ra samhĂ€llsinstitutioner hafva knappt andra allmĂ€nna helsovĂ„rdsĂ„tgar^er blifvit satta i verket, Ă€n vaccination och vid sĂ€rskilta tillfĂ€llen ett ofullstĂ€ndigt ge- nomfördt karantĂ€ns system. Det fordrades att under vĂ„rt Ă„r- hundrade, dĂ„ naturvetenskaperna, sĂ€rskildt medicinen, nĂ„tt en förr oanad höjd, en sĂ„ svĂ„r olvcka, som den indiska kole- ran 1831, skulle upptrĂ€da uti Europa, för att arbeten för all- mĂ€n helsovĂ„rd skuHe fĂ„ den impuls till nytt lif, som nu ut- mĂ€rker dessa inom de stora kulturlĂ€nderna, oeh som gör mitt ofvan uttalade yttrande, att hygienen Ă€r en jemförelsevis ny vetenskap, fullt berĂ€ttigad. Man fick Ă„terigen konstatera, att sjukdomen uppslagit sina förnĂ€msta bopĂ„lar, der gator och gĂ„rdar voro uppfyllda af ruttnande qvarlefvor af auimaliskt och vegetabiliskt ur- sprung. Men de stora humanitetsprinciperna, hvilka utmĂ€rkte denna tid, tillĂ€to icke numera, sĂ„som fallet tillförene var un- der de svĂ„ra pesttiderna, dem, hvilka hade sig vĂ„rden om det allmĂ€nna omhetrodt, att fly undan de af sjukdomen hem- sökta orterna eller innesluta sig inom sina borgar. Man mĂ„- ste söka att icke mindre för tillfĂ€llet Ă€n för framtiden un- danrödja orsakerna till det onda. Den redan lĂ„ngt avance- rade kemien stĂ€llde nu för detta Ă€udamĂ„l till sundhetsvĂ„r- dens fjenst verksamma desinfektionsmedel. Ingeniörveten- skapen anlitades tt förse stĂ€derna med godt dricksvatten och torrlĂ€gga deras boningsgrund. Arkitekterne utarbetade fullkomligare metoder för ventilation af sjukhus och allmĂ€nna byggnader m. m. âą I vĂ„r tid trĂ€dde samma företeelse fram som tillförene, att mordengeln icke heller skonade de rikes palatser, sedan den engĂ„ng vunnit i utveckling och styrka inom elĂ€ndets smutsiga och öfverbefolkade bostĂ€der. Ville man afvĂ€nda faran frĂ„n de förre, kunde icke heller de senares innevĂ„riare numera lemnas Ă„t sitt öde. Den sociala frĂ„gan, hvilken i vĂ„r tid hotar att skaka de gamla samhĂ€llena i deras grund- valar, begynte dyka upp inom tlere af Europas stater. Det allmĂ€nna medvetandet hade redan kĂ€nsla af samhĂ€llets skuld ' Pigitiz edby 299 ide iĂ€tt knappt âąket. Ă„n jiL r t ge- vĂ„rt Ă„r- en. nĂ„tt ka kole* a för all- m tiu ut- yitr mitt d?evis ny uppjUgi' uppf/lW» ,i!>ki * utmĂ€rkte n 'ar * i Ă„rden k? tallf â utaiW** , allniĂ€im» tillf** 1 * *r,* dĂ€I n ^ â till de folkklasser, hvilkas hĂ„rda arbete tvingar jorden att framalstra de nödvĂ€ndigaste elementen för menniskans exi- stens och som uti industrierna skĂ€nka oss lifvets beqvĂ€mlig- heter. DĂ„ statistiken derjemte visade att medlenimarne af denna klass lemna icke allenast under rĂ„dande farsoter, utan ock under normala förhĂ„llanden den största tribut Ă„t döden, mĂ„ste arbetet för den allmĂ€nna helsovĂ„rden hos de stora folken trĂ€da fram emot det svĂ„rlösta problemet, att förbĂ€ttra lefnadsvilkoren för arbetarene i jordbrukets oeh industriens tjenst oeh frĂ€mst att med anlitande af naturvetenskapernas ressurser söka för dem organisera arbetsmetoder och verk- stĂ€der pĂ„ det för helsan förmĂ„nligaste sĂ€tt. Det var dock der, likasom Ă€fven i vĂ„rt land, icke ar- modet allenast som var hinderligt för genomförandet af hy- gieniska Ă„tgĂ€rder inom samhĂ€llena. FörnĂ€msta hindret lig- ger i okunnigheten och den deraf alstrade liknöjdheten, pe- kande pĂ„ det sammanhang allmĂ€nna helsovĂ„rden mĂ„ste knyta med arbetet för den allmĂ€nna folkbildningen. Deraf synes fttt Ă€fven pedagogen arbetar för den allmĂ€nna helsovĂ„rden. Man fĂ„r dĂ„ sĂ€ga att icke naturvetenskaperna allena beher- ska den allmĂ€nna helsovĂ„rden. Det finnes knappt nĂ„gon ve- tenskap, af hvilken icke hygienisten fordrar sin tribut. Allt detta arbete för den allmĂ€nna helsovĂ„rden fram- trĂ€der i tvenne ganska olika rigtningar, af hvilka den ena kunde kallas den populĂ€ra, den andra den rent vetenskap- liga. Den förra riktningen har visserligen det öfvervĂ€gande flertalet af representanter. I alla lĂ€nder finna vi författare? hvilkas skrifter meddela, jemte allmĂ€nna begrepp om menm- skokroppens byggnad och funktioner, en mĂ€ngd försigtighets- regler för det dagliga lifvet, sĂ„som att iakttaga mĂ„tta i lif- vets njutningar, att icke förkyla sig, att lĂ„ta vaccinera sig m. m. Detta har varit ett sĂ„ mycket mera omtyckt fĂ€lt att röra sig uti, som det ju i allmĂ€nhet Ă€r sĂ„ lĂ€tt att i tal och i skrift i oĂ€ndligt varierande former göra sig intressant och lĂ€gga sina menniskovĂ€nliga tendenser i dagen. Men detta Ă€r lika litet vetenskaplig hygien, som dessa s. k. lĂ€kareböc- ker och skrifter, afsedda att fylla behofvet af sjukvĂ„rd, der Digitized by CjOOQle 300 lĂ€karehjelp ej finnes att tillgĂ„, Ă€ro patologi eller vetenskap- lig medicin. Dessa skrifter i populĂ€r helsovĂ„rd hafva vis- serligen blifvit med största vĂ€lbehag emottagne af den stora allmĂ€nheten, ibland hvilka mĂ„ngen flitigt ses begagna sĂ„som slagord hygieniska och satinĂ€ra skĂ€l. Dervid vore intet an- nat an godt att sĂ€ga, ifall de ej haft ocksĂ„ den olĂ€genhet med sig att lĂ„la dem, hvilka haft nog bildning att uppfatta denna i allmĂ€nna drag framstĂ€llda sundhetslĂ€ra, tro om sig att de i sjelfva verket innehade principerna för denna ve- tenskap och pĂ„ grund hĂ€raf uraktlĂ„ta att för vigtiga frĂ„gors afgörande inom hithörande Ă€mnen taga speciela hygienister till rĂ„ds. Men likasom naturvetenskaper i allmĂ€nhet icke tillfreds- stĂ€llas af idĂ©er blott, om Ă€n sĂ„ geniala, utan fordra fakta, baserade pĂ„ exakta observationer, sĂ„ erkĂ€nnas Ă€fveu inom hygienen endast de exakta undersökningarna vara af veten- skapligt vĂ€rde. Detta Ă€r programmet för den vetenskapliga hygienen. Dervid betrĂ€da dess idkare med tillhjelp af ke- min, fysiken och öfriga naturvetenskaper, samt framförallt med experimentet, samhĂ€llslifvets mest hvardagliga och un- der andra förhĂ„llauden ofta motbjudande detaljer. Det for- dras icke sĂ€llan en hög grad af vetenskaplig hĂ€ngifvenhet för att ej afskrĂ€ckas af de svĂ„righeter hĂ€r Ă€ro att öfverviuna. Men vĂ„r tid Ă€r ocksĂ„ redan nog rik pĂ„ exempel pĂ„ dylik hĂ€n* gifvenhet. Vi se en Pettenkofers laboratorium vara sedan tvenne decennier tillbaka nĂ€stan uteslutande upptaget af un- dersökningar öfver hithörande föremĂ„l, födoĂ€mnen, drycker, krydder m. m. Den celebre vetenskapsmannens arbeten öf- ver grundvattnets betydelse sĂ„som sjukdomsorsak Ă€ro verlds- ryktbara. Pettenkofer har ocksĂ„ numera fĂ„tt till stĂ„nd i MĂ€n- chen ett institut för studium af allmĂ€nna helsovĂ„rden, och det har visat sig. att det för hygienister Ă€r lika nödigt att vid dylikt institut genomgĂ„ praktiska kurser, som det för deu praktiska lĂ€karen Ă€r oundvikligt att hafva tjenstgjort vid en klinik. Vi se en Paul Bert bestiga alpernas högsta toppar, stiga förnyade gĂ„nger i luftballonger upp öfver skyarnes grĂ€ns och Digitized by CaOOQLe 301 l\sbp- va vis- w stora b sĂ„som ilot an* ii^enkt appfatta , m sig >nna ve- i frĂ„gors gienisier tillfreds- ira tokty \eu ifl 0 af vete* nskapi'g a âąlp af ke- ramtoral ' 1 i och »c- Det fof 12 ifve»ö et ifvervio*- jylik bĂ€o- iira itf 2 et af ua ' ;** rbete» f trden- ° c nödig* a *** lĂ„ta leda sig ned i grufvornas djupaste schakter, för att Ă„ sig öjelf anstĂ€lla experiment om verkan pĂ„ menniskoorganis- men af det olika lufttrycket, allt i afsigt att utfinna medel att afhjelpa den svĂ„ra olĂ€genhet arbetarne i grufvor och tun- lar hafva att uthĂ€rda af det abnorma lufttrycket. Att lian ocksĂ„ lyckats lösa detta problem förblir hans ovanskliga Ă€ra. Vi hafva vidare sett en Hallier sysselsatt med att kul- tivera sjelfva koleragiftet och forska efter botemedlet hĂ€remot. Genom noggranna undersökningar, anstĂ€llda i skilda verldsde- lar, har man kunnat igenkĂ€nna malariagiftets natur och finna medel att göra tillförene nĂ€stan obeboeliga malarialrakter Ă„ter sunda. Man har genom mikroskopet lyckats Ă„dagalĂ€gga, att trikiner utgjorde den verkliga grunden för en oftast till dö- den gĂ„ende febersjukdom, hvars vĂ€sen dittills var okĂ€nd t och höljdt i dunkel. Af huru stor vigt denna upptĂ€ckt ensam Ă€r, framgĂ„r lĂ€tt, dĂ„ man betĂ€nker att i inĂ„nga lĂ€nder svin- fettet utgör arbetarens förnĂ€msta sofvel till hans torftiga bröd. Dessa fĂ„ exempel Ă€ro gripna ur mĂ€ngden. SĂ€rskild t framtrĂ€der i vĂ„r tid den tendens hos hygienisten, och delta mĂ„ vara hans stolthet, att söka ur hvarje ny seger inom na- turvetenskaperna vinna nya förvĂ€rfskĂ€llor och lĂ€ttnader för de arbetande folkklasserne. Och huru skulle ej hygienisterne strĂ„fva derĂ„t, dĂ„ den dag som Ă€r knappt nĂ„gon god sam- hĂ€llsmedlem torde finnas, af hvad opinion han i öfrigt mĂ„ vara och för livilken fĂ€derneslandets vĂ€l Ă€r uppriktigt kĂ€rt, som icke ville hringa sin gĂ€rd af lĂ€ttnad för de samhĂ€lls- klasser, hvilka kĂ€mpa med fattigdom och nöd. Ja, arbetena inom omrĂ„det för den allmĂ€nna helsovĂ„rden höra onekligen redan rĂ€knas till den moderna medicinens högsta uppgifter och dessas framtida inverkan pĂ„ menniskoslĂ€gtet9 utveck- lingshistoria kan Ă€nnu blott aningsfullt antydas. Men i det vi kasta en blick pĂ„ denna mĂ€rkeliga rö- relse inom nu ifrĂ„gavarande branche af medicinen, spĂ„ra vi förgĂ€fves efter nĂ„gon finsk man sĂ„som deltagare hĂ€ri. Der- med Ă€r dock ingalunda sagdt att detta Ă€mne hos oss skulle lemnats helt och hĂ„llet obeaktadt. FrĂ€mst mĂ„ste erkĂ€nnas Digitized by CjOOQle 302 att landets styrelse mer Ă€n nĂ„gonsin tillförene nu vidtagit kraf- tiga lagstifningsĂ„tgĂ€rder, rörande allmĂ€nna sundhetsvĂ„rden i landet. DernĂ€st Ă€r jag sĂ€ villig som skyldig att ge ali rĂ€tt- visa Ă„t den vetenskapsman, som vid universitetet representerar hygienen och som nedlagt pĂ„ detta Ă€mne stor möda icke mindre i förelĂ€sningskurser, Ă€n i utarbetande af förslag till allmĂ€n helsovĂ„rdsstadga för kommunerna i stĂ€derna och pĂ„ landet. Men denne lĂ€rare har sig derjemte pĂ„lagd t sĂ„ arbets- drvga och vigtiga lĂ€roĂ€mnen som den allmĂ€nna patologien, patologiska anatomin, rĂ€ttsmedicinen och statsmedicinen. Det kan sĂ„ledes icke komma ifrĂ„ga att innehafvaren af denna lĂ€ro- stol kunde till men för dessa sina öfriga lĂ€roĂ€mnen uteslutande egna sig Ă„t arbeten inom hygienen. Samma torde i Ă€nnu högre grad fallet vara med de öfrige embetsmÀ», hvilka vid sidan af sina andra tjensteĂ„ligganden hafva sig allmĂ€nna hel- so vĂ„rden i landet anbefalld. Men vi sakna hos oss en spe- cialist inom detta omrĂ„de. Det kunde t. o. m. synas sĂ„som vore hygienen fallen i miskredit, dĂ„ sĂ„ mĂ„nga unge veten- skapsmĂ€n egnat sig mera uteslutande Ă„t dels kirurgi, ögon- sjukdomar, barnsjukdomar, barnförlossningskonst med flere af dessa olika specialbrancher i medicinen, men ingen egnat sig specielt Ă„t hygienen. Under nĂ€rvarande förhĂ„llande finnes tyvĂ€rr heller ingen utsigt att ifrĂ„gavarande vetenskap skulle finna sin speciela bearbetare, dĂ„ den, hvilken vore hugad att offra sin tid och möda hĂ€ruppĂ„, icke derigenom kan vinna den mest ansprĂ„kslösa lifsbergning. Men af blotta det veten- skapliga intresset Ă€r det hos oss sĂ€llan nĂ„gon förunnadt att kunna existera. Jag tror mig derför med anledning af nu pĂ„pekade förhĂ„llande böra uttala det önskningsmĂ„l, att vid vĂ„rt universitet mĂ„tte, sĂ„ snart landets tillgĂ„ngar det medge, inrĂ€ttas en sĂ€rskild lĂ€rostol för hygienen. Denna frĂ„ga har ocksĂ„ tidigare varit vĂ€ckt, men icke utan skĂ€l stött emot den invĂ€ndning, att sĂ„dant vore ren lyx, dĂ„ föga vore i hygieniskt hĂ€nseende att utrĂ€tta, der klimatets strĂ€nghet framtvingat lef- nadssĂ€tt och seder sĂ„ afvikande ifrĂ„n dem i de stora kul- turlĂ€nderna, der sĂ„ ofta den stora massan af folket kĂ€mpar mot de oblida naturmakterna om sin existens och barken in- Digitized by VjOOQle 303 it kraf- arden i all riitt* iseiuerar jda icke rslag till x och pĂ„ ui arbets* Atologic»- nen. D et ;mia lĂ€ro- ^slniaixle ije i ann' 1 avilw '' iJ naiiiw kd - fĂ€ en n;\; jĂ„- !in uge vete»* â irgi, ⧰"' ,ed tlere »f ,jen â Ă€ ' ande fiw** kap ^ , Ims^ 1,1 U» viD "* , Jet veten- uiinad 1 Jl1 ning Jet , h„ t ett 11 -â 1 hvgi af" u att med?' har ,-oieai^ 1 kul- stor* ie ik*r Ă€Bli ' ir oel> vrar - jlasrna i 1 i ^ Dillar! kĂ€" ora n> asSIE dt halv» l'» r . nieu^ ade vĂ„r »II*? ; m>ncl t ö- iovjrur" ; propor' 1 ' 55 gtiirst ^ 1 e â sĂ„ w ,Ă€ri»? 5r det $$ nom alstras kroniska sjukdomar, hvilka förlama arbetarens krafter oeh i förtid bryta hans helsa. Behöfver jag vĂ€l hĂ€rtill Ă€nnu pĂ„peka den rĂ„het och de förolĂ€mpningar, ja t. o. m. handgripligheter, för hvilka de statens funktionĂ€rer varit utsatte, hvilka sin plikt likmĂ€tigt gĂ„tt att utföra den enda Ă„tgĂ€rd, hvilken man i afseende Ă„ allmĂ€n helsovĂ„rd sökt konseqvent genomföra i vĂ„rt land, vac- cinationen. Fall hafva förekommit der distriktslĂ€karen nöd- gats med revolvern i hand öfvervaka utförande af denna operation. Huru de allmĂ€nna helsovĂ„rdsĂ„tgĂ€rderna emottagas i vĂ„r egen goda hufvudstad, derpĂ„ hafva vi mĂ„nga bevis sĂ„ att sĂ€ga ifrĂ„n gĂ„rdagen. För att ej hĂ€r anföra mĂ„nga exempel, hvilka tiden nu ej medger, fĂ„r jag endast pĂ„minna om, för huru 8kymfligt bemödande de funktionĂ€rer varit utsatta, h vilkas tjenst Ă„lagt dem det mödosamma och vĂ„dliga arbetet att hĂ€r bekĂ€mpa en vidare spridning af rabies canina. Man skall i motsats hĂ€rtill invĂ€nda, att vĂ„r hufvudstad ocksĂ„ visat prof pĂ€ intresse för den allmĂ€nna sundhetsvĂ„rden genom nedsĂ€ttandet af en sundhetsnĂ€mnd. ErkĂ€nnas bör att staden hĂ€ri uppfyllt gĂ€llande författningars pĂ„bud, men sĂ„- som det vill synas hafva vĂ„ra stadsfullmĂ€ktige vid valet icke varit af den opinion, att nĂ„gon sĂ€rkild insigt i de medicinska vetenskaperna för desse vore af nöden. Eller var det en ren tillfĂ€llighet att vid valet af ledamöter till nĂ€mnden ingen lĂ€kare kom ifrĂ„ga, ehuru vĂ€l ett fyratiotal lĂ€kare utgöra-med- lemmar af denna kommun. Oaktadt jag visserligen hyser den oförgripliga tanke att man i allmĂ€nhet har mera chance att pĂ„trĂ€ffa specialinsigter i hygienen hos lĂ€kare, Ă€n hos dem hvilka aldrig studerat medicin, vill jag med denna an- mĂ€rkning ingalunda hafva sagdt att lĂ€karene hafva monopol pĂ„ insigter i allmĂ€n helsovĂ„rd, och Ă€nnu mindre sĂ€tta ifrĂ„ga att ju samtelige de valde ledamöterne Ă€ro utmĂ€rkt lĂ€mplige för detta Ă„liggaude. De skola otvifvelaktigt vara redo att vid hvarje fall af befaradt utbrott af en farsot, vid hvarje uppkommen frĂ„ga ora osunda förhĂ„llanden af en eller annan art och vid bedömandet i öfrigt af hela den mĂ„ngfald om- 20 Digitized by LaOOQle 306 stĂ€ndigheter, hvilka kunna intluera Ă„ det allmĂ€nna helsotill- etĂ„ndet i vĂ„r stad, vara fĂ€rdiga att egua de förekommande vigtiga problemen det mödosamma specialstudium, dessas grun- deliga lösning krĂ€fver. Det enda jag i förbigĂ„ende kunde anmĂ€rka, Ă€r ett tvif- vel, huruvida denna institution skall kunna i lĂ€ngden exi- stera annat Ă€n till formen. Och detta af den enkla orsak att dess medlemmar fĂ„ arbeta gratis. Dock tror jag för visso att just desse valde medlemmar, hvilka emottagit sitt upp- drag sĂ„som ett nobile officium , skulle med ovilja tillbakavi- sat anbud af ersĂ€ttning för denna tjenst. Men enhvar i vĂ„rt land plĂ€r jn dock i mer eller mindre mon vara för sin exi- stens beroende af att vinna för produkten af sitt arbete er- sĂ€ttning i förhĂ„llande till det kapital, han nödgats nedsĂ€tta i förvĂ€rfvandet af sina kunskaper och sin talang. MĂ„ngen skall derför vid frĂ„ga om Ă„terval antagligen finna sig nödsakad att undanbedja sig detta arbetsdryga förtroende. De skola dĂ„ ersĂ€ttas af nya, hvilka Ă„ter inom lĂ€ngre eller kortare tid finna detta gratisarbete tungt. Men tillgĂ„ngen pĂ„ mĂ€n med specialinsigter i hygienen torde icke hos oss vara obegrĂ€nsad Ă„tminstone pĂ„ den puukt studiet i denna vetenskap nu stĂ„r. Ăm opinionens rigtning i afseende Ă„ medicinens stĂ€ll- ning till den allmĂ€nna helsovĂ„rden kunde jag anföra ytter- ligare exempel, taget ur sĂ„ intelligenta kretsar som vĂ„ra skolmans. DĂ„ för ungefĂ€r halfannat Ă„rtionde tillbaka medicinalad- ministrationen i landet blef mig anförtrodd, var hĂ€r liksom an- norstĂ€des allmĂ€nt den Ă„sigt rĂ„dande, att en tilltagande skröp- lighet hos den nu lefvande generationen vore för tiden ut- mĂ€rkande i jemförelse med det kraftfulla helsotillstĂ„ndet hos vĂ„ra förfĂ€der. Man klagade isynnerhet öfver svaghet i ut- vecklingen hos den uppvĂ€xande ungdomen, att i vĂ„r tid barn och ynglingar med bruten helsa hörde till ordningen för da- gen, och man skyllde öfveranstrĂ€ngning i skolan sĂ„som or- sak hĂ€rtill. Vid tagen nĂ€rmare kĂ€nnedom, huruvida verklig grund lĂ„ge för denna opinion, visade det sig faktiskt att ele- verne sĂ„vĂ€l vid goss-skolorna som fruntimmerskolorna i all- Digitized by CaOOQle 307 hekoiill* Dtnmande ,sas graD- ,r ett tvif- ijdeo eli- i orsak Ă€tt för ris» ; sitt upp- tillbakari- bvariMf âr sin est- arbete et- jDCOrittai â De stek kortare i nu» ^ obejra»* 1 apn" stĂ„l. stĂ€ll- nior» fttet' I 1 edieiâ l,d ' r likse amle> W ' jr ti* * biin*»* aiite* ' vĂ„rtid^ igeo i sĂ„s* för iO© r .-ida veĂ dom » 1 mĂ€nhet företedde Vid slutet af lĂ€seterminerne anblicken af kraftuttömning och slapphet, hvilken knappt den lĂ€nga ledig- heten af mellantenninen förslog att reparera, och gĂ€lde detta framförallt fruntimmersskolornes elever. Hos dem förekommo fall af nĂ€rsynthet, snedhet, krökning af ryggraden, blodfat- tigdom och bleksot i ett orovĂ€ckande förhĂ„llande. Och otvif- velaktigt hade mĂ„ngen till följd af öfveranstrĂ€ngning un- der sin skoltid fatt fortlefva 9in öfriga tid med bruten helsa eller sĂ„som krympling. SĂ€kert har mĂ„ngen Ă€fven af samma anledning blifvit nedbĂ€ddad i en förtidig graf. Detta sam- manföll med det faktum, att skolan, der eleverne för genom- gĂ„ende af fullstĂ€ndig kurs nödgas tillbringa i medeltal 12,000 timmar pĂ„ skolbĂ€nkarne just under utvecklingsĂ„ren, icke in- nehöll i sitt program nĂ„gon tillsyn af lĂ€kare. Det var mig dĂ„ tydligt att i vĂ„rt lands skolor vĂ„rden om elevernas fysiska utveckling icke hĂ„llit jemna steg med arbetet för deras an- deliga forkofran. DĂ„ derjemte just den tiden en komitĂ© var nedsatt för utarbetande af förslag till ny skolordning, hvil- ket förslag sedan ock blef stadfĂ€stadt utan att nĂ„gon speciel medicinalauktoritet hĂ€röfver blifvit hörd, ansĂ„g jag mig böra ingĂ„ till landets regering med framstĂ€llning, huruvida icke skĂ€l vore för handen att den vetenskap, hvilken par prefe- rence omfattar menniskans fysiska lif, borde tagas till rĂ„ds Ă€fven vid öfvervakandet af arbetet i skolan. Medicinalöfverstyrelsen blef dĂ„ anbefalld att bringa detta Ă€rende till diskussion vid det allmĂ€nna skollĂ€raremötet, hvil- ket var utsatt att hĂ„llas hĂ€rstĂ€des i juni mĂ„nad 1867. Jag bevarar i lifligt minne denna mĂ€rkeliga konferens, hĂ„llen just i detta rum. Landets ypperste skolman togo nu detta Ă€rende under ompröfning, men ingen enda fann skĂ€l att in- stĂ€mma i medieinalchefens sĂ„ ovĂ€ntade och sannolikt i deras tanke sĂ„ opĂ„kallade förslag. TvĂ€rtom uttalade man sig der- hĂ€n, att skolmĂ€n i -allmĂ€nhet förstĂ„ sig bĂ€ttre pĂ„ hithörande Ă€mnen, Ă€n lĂ€karĂ©ne. Det kunde hĂ€rtill anföras Ă€nnu att vissa exempel tyda pĂ„ att opinionen hos oss i detta hĂ€nseende stĂ€ller sig annor- lunda i teorin Ă€n i praktiken inom Ă€nnu högre kretsar. I I Digitized by LaOOQle 308 teoria Ă€r ja den allmĂ€nna helso vĂ„rden nog tillbörligen erkĂ€nd sĂ„som en medicinalangelĂ€genhet. Men icke Ă€r det likvĂ€l mig kĂ€ndt att intill den dag, som Ă€r, medicinalaukloriteters utlĂ„tan- den blifvit infordrade vid offentliga byggnaders uppförande, huruvida t. ex. skolor, kaserner, fĂ€ngelser tn. m. uppfyllde hy- gienens tidsenliga fordringar sĂ„vĂ€l till placering som inredning. Detta förhĂ„llande torde antyda att Ă€fveu arkitekterna i vĂ„rt land anse sig mera kompetente att bedöma angelĂ€genheter rörande allmĂ€n helsovĂ„rd Ă€n lĂ€karene. Ingen tviflar i vĂ„r tid att ju mi- litĂ€rhygienen intar ett af de vigtigaste rummen i vederbörande befĂ€lhafvares administrationsangelĂ€genheter; och dock intrĂ€f- fade till exempel för Ă€nnu blott tvĂ„ decennier tillbaka, att den i Ă bo förlagda fiuska skarpsky ttebataljoneu blef hemsökt af sjukdomar till den grad, att hela bataljonen sĂ„ att sĂ€ga dog ut inom tvĂ„ Ă„r, d. v. s. att dödsfallens antal under denna tid uppnĂ„dde siffran af manskapets hela numerĂ€r. Luckorna i ledet fylldes genom nyanvĂ€rfdt folk och saken glömdes snart. Men ingen utredning vanns och nĂ„gon undersökning blef ej heller mig veterligen anbefalld angĂ„ende orsakerne till en sĂ„ oerhörd dödlighet. Detta, som kunde hĂ€nda dĂ„, skulle vĂ€l icke numera fĂ„ passera oanmĂ€rkt. SĂ„ lĂ„ngt har dock opinionen om hygienens vigt framskridit ocksĂ„ i vĂ„rt land. Om jag dock trott mig böra i minnet Ă„terhemta ett dylikt faktum ifrĂ„n en Ă€nnu icke alltför allĂ€gsen tid, har detta skett för att nu, dĂ„ allmĂ€n vĂ€rnepligt stĂ„r för dörren, Ă€nnu mera bjert framhĂ„lla, huruledes vid dess organisation spesialister böra tagas till rĂ„ds öfver de hygieniska prin- cipernas noggranna iakttagande. Men hvarest Ă€ro de egent- liga specialisterna inom hygienen hos oss att finna? För att denna frĂ„ga i en framtid mĂ„ kunna besvaras, vill jag dock Ă€nnu Ă„terkomma till det redan ofvan anförda önskningsmĂ„- let, att Ă€fven vĂ„rt lands högskola mĂ„ doteras med en speciel lĂ€rostol för hygienen. Det Ă€r ifrĂ„n universitetet vetenskapens ljus sprides kring vĂ„rt land. Det Ă€r ocksĂ„ att hoppas, att hĂ€r- ifrĂ„n sundhetslĂ€rans principer skola pĂ„ ett mera afgörande sĂ€tt förmĂ„ intrĂ€nga i det allmĂ€nna Ă„skĂ„dningssĂ€ttet och ut- vecklas till ett lifgifvande element i vĂ„ra sociala institutioner. Digitized by LaOOQle 309 eu erkĂ€nd likvĂ€l mig r$ ullĂ„ian- ppluraDile. pfylldebv- ^ i vĂ„rt land ter rörande id att ju mi* jjerburaodt dock inrf -aka, audec hemsökt Ă© ilt sĂ€ga *>? juder den» I Luckorna seu je ursakem^ le hioda di- Si Bof* ocksĂ„ i Uerbem^ ett sen ^ ^ r för d^ $0 i P^ 11 ' t 9 for & $ orga D1! ieni ; tro nD&' villj* , iösknio^*; ed*f 'indiqâ erlti eoneD* P 1 * eo JV autre cotĂ© du fond mĂ©me du golfe finlandais et des grands lacs de Ladoga et dâOnega jusquâau cours infĂ©rieur du Volga au sud-est, offrent naturellement sur cette vĂ€ste surface de grandes variations de elimat et de sol. Tandis que sous le cercle arctique la vĂ©gĂ©tation cesse, offrant k peine une maigre pĂ„ture aux rennes des tribus errantes, et que dans la zone qui lui succĂ©de au midi, Tagrieulture reneontre bien des diffi- cultĂ©s, les rĂ©gions qui entourent le Volga, et mĂ©me la plus grande partie du territoire baltique, comptent Ă„ juste titre parmi les provinces fertiles de 1âEurope orientale. De nos jours une production cousidĂ©rable de seigle et de froment donne Ă„ ces pays une importance incontestable dans le monde eommercial; des bois de chĂ©nes et de tilleuls rappellent un ciel assez doux et contrastent agrĂ©ablement avec les sombres forĂ©ts de conifĂ©res qui, depuis des siĂ©cles, couvrent les plai- ues du nord. Au midi, des populations assez nombreuses, et sur certains points mĂ©me trĂ©s-denses, trouvent sans peine de quoi subsister, tandis quâĂ„ mesure qu'on avance vers le nord au-delĂ„ du soixantiĂ©me degrĂ© de latitude, les habitants clair- semĂ©s soutiennent une lutte de moins en moins victorieuse contre une nature inhospitaliĂ©re. Toutefois ces diffĂ©rences, si marquĂ©es k prĂ©sent, Ă©taient moins prononcĂ©es autrefois et se eonfondent aux Ă©poques les plus reculĂ©es dans une certaine monotonie k limites flottan- tes. Par analogie k ce quâon a constatĂ© aiileurs, la nature dans le nord de TEurope a exercĂ© jadis, faute de culture, un empire infiuiment plus absolu que de nos jours, et oii rien nannon^ait encore ces nuances extĂ©rieures, crĂ©Ă©es par les travaux de la civilisation. Test ce que nous verrons un peu dans la suite. Mais dâabord, quâest-ce que les recherches sa- vantes nous ont appris sur les origines et les premiers habi- tants de ce monde Jointain? Ce sujet a Ă©tĂ© en efifet du nombre de ceux qui ontTait nattre des dĂ©bats assez vifs et soulevĂ© des questions trĂ©s- difficiles k rĂ©eoudre exactement. I/histoire proprement dite, toujours rĂ©duite k une forme eecondaire pour ces zooes, a fourni moins de renseignements que la philologie et TarchĂ©o- Digitized by LaOOQle 312 logie. Mais ces Sciences nâont pas Ă©tĂ© non plus bien ferti- les en resultats dĂ©finitifs; on dirait mĂ©me qifinfluencĂ©es par le caraclĂ©re mystĂ©rieux propre h ce champ dâexploration et qui sĂ©duit facilement Fimagination, elles se soient laissĂ©es aller quelquefois des opinions assez hasardĂ©es et contradic- toires entre elles. On a constatĂ© que les aborigĂ©nes du nord de FEurope ont Ă©tĂ© des peuplades llnnoises, dont les avant-coureurs, les Lapons, avaient pĂ©nĂ©trĂ© bien avant dans la pĂ©ninsule scan- dinave. Mais, en sâappuyant surtout sur des arguments de lin- guistique et sur des recherehes relatives aux idiomes de FEu- rope, des savards ont encore assignĂ©, pour les temps prĂ©his- toriques, des territoires plus vastes & ees races; on les a mĂ©me regardĂ©es comine un rameau d'une population mainte- nant disparne qui, a une pĂ©riode antĂ©rieure Ă„ toute histoire, aurait couvert une partie considĂ©rable de FEurope vers Foeci- dent et le midi, et dont les Finnois actuels, ainsi que quel- ques autres peuplades. conime les Basques des PyrĂ©nĂ©es, se- raient les dĂ©bris. De nos jours, les conquĂ©tes importantes, quoique non encore terminĂ©es, qu a faites la Science en dĂ©- chiffrant FĂ©critnre cunĂ©ifonne sur des monuments de FAsie occidentale, dans Fancienne Assyrie et en Perse, nâont pas manquĂ© de se relier en quelque sorte Ă„ ces vues sur la haute antiquitĂ© et lexpansion des Finnois. En cherchant Ă„ con- stater des Ă©lĂ©ments finnois dans les inscriptions appelĂ©es tou- raniennes qifon a trouvĂ©es sur les ruines, des investigateurs ont en effet de nouveau facilitĂ© ces hypothĂ©ses; en partant de ces donnĂ©es, la supposition que les Finnois ont fait par- tie de la population primitive du monde ancien, rĂ©pandue au loin, s^ffre en quelque fa$on delle-mĂ©me. Mais, ces idĂ©es nâont pas seules dorninĂ© dans la littĂ©ra- ture. Ainsi, au sein möme de FarchĂ©ologie prĂ©historique eom- parĂ©e, Science toute möderne, qui, en examinaut les objets matĂ©riels laissĂ©s en dififĂ©rents pays par les gĂ©nĂ©rations dâau- trefois, aspire Ă„ reconstruire une antiquitĂ© infiniment plus haute que celle oii FĂ©criture et les monuments littĂ©raires pri- rent naissanee, il sâest Ă©levĂ© une voix, qui ne reconnatt pas Digitized by Google 313 bien ferti- *ncĂ©es par xplnration âąnt laisséö enntradic- e 1' EuropĂ© mrenrs, te nsule smd- Mils delin- ik I Eu* ^ nps prĂ©hiĂ€- on le? 3 ion mainte- ite hisbire, ver? 1 wci* i qne e savann" le t? jeC larei ^ as to* s q»'â n vtions U Germanie, et avoir conduit le lecteur jusqu 5 aux environs du littoral sud-est de la Baltique, Taeite nous montre dans le lointain les Fenni , dont ce mot rappelle le sĂ©jour au milieu d un pajs rempli de marais fanni, fenni = marais dans la langue teutonne aneienne. Parmi les nations que Phistorien vient de mentionner avant dâarriver jusqiPĂ„ eux, se trouvent les Gothons, ainsi que âau littoral droit de la mer des SuĂ©ves,â les Aestiens; plus prĂ©s eucore, au sud, les VĂ©nĂ©tes âparcou- rent en pillant tout ce qu'il y a de forĂ©ts et de montagnes entre les Peucines et les Fenni.â Au delĂ„ de la terre ferme, âsur 1âocĂ©an möme,â on reneontre âles Ă©tats des SuĂ©ons, puis- sants non seulement par leurs horn mes armĂ©s, mais aussi par leurs flottes.â Il paralt certain que les Gothons sont les Goths, dont le nom, grĂ„ce aux incursions sur le territoire romain dans les siĂ©cles suivants, acquit une renommĂ©e sinistre Ă„ Kome, et que les Aestiens, qui, selon Taeite, seuls recueillent 1âambre sur la plage, sont les ancĂ©tres des peuples litthuaniens ; les VĂ©nĂ©tes au contraire, sâĂ©tendant vers le sud jusquâau versant nord des Carpathes, oii se trouvent les Peucines, sont les Blaves dâautrefois, nâajant point encore quittĂ© leurs rĂ©siden- ces primitives. Dans ces derniers, ainsi que les Aestiens, on reneontre ainsi pour la premiĂ©re fois des nations qui, durant bien des siĂ©cles, se sont trouvĂ©es sur les eonfins de la race finnoise, de mĂ©me quâĂ„ 1âouest apparaissent, sous le nom de SuĂ©ons, les Scandinaves il y a donc une preuve remar- quable, ce semble, pour constater la prĂ©sence des tribus fin- noises sous les Fenni de Phistorien. Mais le territoire quâoccu* paient ces derniers, nâen est pas moins bien difticile Ă„ indi- quer; on dirait quil est entiĂ©rement livrĂ© aux conjectures. Tandis quâun historien möderne l a cherchĂ© dans les provin- ces maritime8 de la Baltique, Ă„ partir de la Prusse orientale et de la Lithuanie Ă„ travers la Courlande et la Livonie, 1 dâautres le font reculer bien au nord-est, au delĂ„ du lac dâIl- men et vers le cours supĂ©rieur du Yolga. 2 1 Voigt, Oeschichte Preussens, I, 55 . * Schafarik, Slatvische Alterthiimer , 1 , 300 . Zeuss, Die Deutschen Digitized by LaOOQle 316 Les moeurs des Fenni sont dĂ©crites de la maniĂ©re sui- vante ^Ils sont siuguliĂ©rement sauvages, d une pauvretĂ© dĂ©- gofitante; ils nâont ni armes, ni ehevaux, ni pĂ©nates; ils se nourrissent d herbes, s habillent de peaux, se couchent sur le sol. Leur seul espoir est en leurs flĂ©ches, quâils garnissent dâos, Ă„ dĂ©faut de ler; et la mĂ©me cliasse fait vivre les horn- mes et les femmes. Car elles les suivent parlout, en de- mandant leur part du gibier. Quant aux petrts enfants, il ny a pas dâautre moyen, pour les mettre h couvert des bĂ©tes fĂ©roces et des pluies, que de les cacher sous des ra- meaux entrelacĂ©s. LĂ„ les petits se retirent; eâest aussi h\ que les vieux trouvent leur abri. Mais ils considĂ©rent cette ma- niĂ©re de vivre eomme plus heuretise que de labourer pĂ©nible- men t les champs, de construire des maisons et de traiter leurs affaires ainsi que celles des antres, ballotĂ©s entre lespĂ©rance et la crainte. Tranquilles k 1'Ă©gard des hommes, tranquilles Ă„ 1âĂ©gard des dieux, ils ont atteint. la ehose la plus difficile, savoir de nâavoir rien Ă„ dĂ©sirer. 71 1 Mais ce tableau, attestant sans rĂ©plique 1âabseuce de toute culture intellectueile ou physique des Fenni, retrace-t-il rĂ©ellement, eomme 1'out pensĂ© bien des savants, les habitu- des des ancĂ©tres des Finnois? Trouve-t-on en effet ceux-ci dans ces Fenni de Taeite, auxquels il Ă©tait presque impos- sible dâindiquer des eontrĂ©es certaines? Il y a certainement des raisons trĂ©s-graves pour reculer devant cette conclusion; eomme nous verrons bientöt plus en dĂ©tail, des recherches philoiogiques rĂ©centes ont attestĂ© une culture primitive plus Ă©levĂ©e chez les P"innois de Foccident; ils ont pratiquĂ© origi- nairement une espĂ©ce d agriculture nomade, ils ont possĂ©dĂ©^ eomme animaux domestiques, des chiens, voire mĂ©me des che- vaux et des vaches; quant aux mĂ©taux, le cuivre et Fargent, ce semble, leur Ă©taient connus. 2 Les Fenni sont, on doit und die NachbarstĂ€mme, en etendant la rĂ©sidence primitive des peu- ples Wendes jusquâau lac nommĂ© p. 621, partage le m6me avis. â Voir du reste, pour ce qui prĂ©cĂ©de, ces deux auteurs passim. 1 Oermania , c. 46. 2 Aug, Ahlqvist, De Yestfinska sprĂ„kens kulturord, 232, 233 gitizi passim. 317 iere sui- rete dĂ©- >s ils se iiit sur le r;\rnissent les horn* t, eu de- 5 en fan is» uivert des us des ra* ussi IM 6 cetie ma* er ptnible* niiter leur? 'e>pĂ©rafl rt iram] 111 ^ pditti* ^ ahseuee de relrace * 1 *' 1 los habi tu ilet ce^ fl ; imp 0 ** ertiiin^ eDl eonel^ ioo rechereh^ P lflS Hit P"** ' ITU* d** et l'arg eDt ' nt, on d il tive iie! I* 1 ' &* 1 * ri 2& 333 le supposer, queique tribu consanguine des vĂ©ritables Finnois dont les traces se sont perdues depuis; ou bien, seraient-ce ces Lapons qui eu gĂ©nĂ©ral ont prĂ©cĂ©dĂ© les Finnois propre- ment dits vers Pouest, et avec lesquels ils ont Ă©tĂ© souvent confondus aux yeux des Ă©trangers, tĂ©moin quelques dĂ©nomi- nations qui subsistent encore en partie? Toutefois le sĂ©jour des Lapons dans ces parages paralt impliquer une Ă©nigme. Mais il y a encore un dĂ©tail meutionnĂ© par Tacite et qui peut-Ă©tre se rapporte Ă„ une branche de la race finnoise. Il 8âagit des peuples des Sitons qui daus le nord extrĂ©me se trouvent limitrophes des SuĂ©ons. ^Ils ressembleut Ă„ ceux-ci Ă„ Pexception de ee quâune femme les gouverne. r/ Au site gĂ©ographique, mais surtout & la maniĂ©re siuguliĂ©re de gou- verneraent, des savauts ont cru voir poindre pour la premiĂ©re fois k PextrĂ©mitĂ© de la pĂ©ninsule scandinave les Kwenes, Kal- nulaiset, dont le nom, rapportĂ© k rĂ©tyinologie germanique, 1 fit naitre plus tard des rĂ©cits sur des amazones et le pays de6 femmes. AprĂ©s Tacite, PtolĂ©mĂ©e, Ă„ la fin du deuxiĂ©me siĂ©cle, fait meution des Finnois; il les place prĂ©s de la Vistule infĂ©rieure, enclavĂ©s entre dâautres peuples, dans la proximitĂ© des Goths. Oa a trouvĂ© le mĂ©me nom, en latin et en grec, Ă€ cötĂ© dâau- tres dĂ©noininations populaires, sur deux monnaies lrappĂ©es sou8 Tempereur Volusien 253. Ces iudices nâoffrent pour- tant rien de positif sur le sĂ©jour, ni sur la nationalitĂ© reelle des tribus en question. Plus tard, k mesure que lempire romain tonibait en ruine et que les peuples germauiques sâen partageaient les provinces, les relations que les Romains avaient eutretenues aux bords de la Baltique, furent interrompues, et avec elles les occasions de complĂ©ter 1âĂ©bauche de Tacite. Aux dĂ©chirements politiques se joignirent du reste PindiffĂ©rence en matiĂ©re scien- tifique et la dĂ©cadence des lettres; il ne se trouva plus d*in- vestigateur assez hardi pour explorer le nord. Ou a cepen- 1 Voir Geijer, Svea Rikes hĂ€fder , 323, 324, Samlade skrifter, 8edn. afdeln. I. Stockholm 1850. Digitized by LaOOQle 318 dant quelques notices, dalant prĂ©cisement de cette triste Ă©po- que, et qui, bien que la forme en soit tout einpreinte de la barbarie de ces temps, sont dune grande valeur en ce quel- les rĂ©pandent un jour positif sur les peuplades tinnoises. Lâhistorien Jornandes qui, au sixiĂ©me siĂ©cle, sâĂ©tait pro- posĂ© de dĂ©crire Porigine et les exploits des vaillants Goths, maitres pour quelque temps de Pempire dâOccident, ainsi que de certaines contrĂ©es du nord, donne en passant quelques noms ethnographiques sous lesquels, Ă„ les bien prĂ©s, sont dĂ©signĂ©es des tribus finnoises. En Ă©numĂ©rant les conquĂ©tes qiPavait faites au quatriĂ©rne siĂ©cle Pil lustre roi Her- manaric et qui, selon quelques-uns, Ă©galaient celles dâAIexan- dre-Ie-Grand, il nomme ~des nations du nord, nombreuses et trĂ©s-guerriĂ©res.' n 1 Panni les noms de ces nations quâil donne en les corroinpant, on rencontre r Thuidos in Aunxis, Va- sinabroncas, Merens, Mordensimnis 75 etc. 2 Or, que par les premiers on doit entendre les Tschoudes , dĂ©nomination slave des aborigĂ©nes linnois, et que les noms suivants dĂ©signent les Ves, les Meria et les Mordwins, autres peuplades de sou- che finnoise s'Ă©tendant des regions k Pest du golfe de Fin- lande vers PintĂ©rieur de la Russie, cela est confirmĂ© par le tableau Ă©thnographique du religieux russe Nestor f 1113, rĂ©digĂ© six siĂ©cles plus tard et oii se trouvent indiquĂ©s, outre leurs noms, les territoires de la plupart de ces peuplades. LĂ©- poque ci-dessus constitue donc un point de dĂ©part certain pour les investigations ultĂ©rieures, comme, depuis le savant Schlö- zer, dâautres Ă©rudits Pont reconnu. 3 Mais quelles ont Ă©tĂ© les autres peuplades dans ces contrĂ©es? 11 est impossible Ă€ la critique de Pindiquer au juste, vu le texte vicieux de Jornan- des; toutefois on entrevoit parmi les voisins k Pouest et au 1 âMultas et bellicosissimas arctoas gentes perdomuit suisque parere legibuB fecit.â 1 Ces noms sont Ă©crits de diffĂ©rentes maniĂ©res. Pour le pre- mier, il y a par exemple aussi Thiudos, Thi vidos etc. â Voir Jor- nandes, De Getarum sive Gothorum origine et rebus gestis , ed. C. A. Closs, Stuttgart, 1866, c. 23, notae p. 89, 90. * Schlözer, Nestor, II, 39 ss.; corap. Zeuss, 688, et Schafarik, I, 304, 305. Digitized by tjOOQle 319 riste Ă©po- ute de la i ce qu el- joises. .'eiait pro* nts Oil» te , idea^f ilfe de Fl â' irinĂ© p jr k ,r t I" 31 ' uquĂ©e-^ ilades- ^ eertaiaf' 00 ' ,vant^ k " untĂ©td fi 0 ;;ible * Ă€ .jeJorn»"' "oiiest e l , s â lf{ rou r l e ÂŁ â Voif Jo ti i.»y c> S*** 1 sud, comme au fcemps de Tacite, ââla nation populeuseâ des VĂ©nĂ©tes, Ă©galement subjuguĂ©e par Hermanaric. Mais Jornandes a quelques notions sur les habitants de la pĂ©ninsule scandinave, ou de ^la grande ile de Scandza,* 0 comme il lâappelle. Toutefois les noms quâil donne, en grand nombre du reste, sont aussi peu correets que les autres. Au nord sont les Adogit qui, au milieu de lâĂ©lĂ©, jouissent dâune lumiĂ©re continue pendant quavante jours et quarante nuits, mais qui, en revanohe, nâen ont point en hiver pendant un temps Ă©galement long.* Les Rerefenni ne cherchent pas Ă„ se procurer de cĂ©rĂ©ales, et se nourrissent de la chair de9 bĂ©tes sauvages et doeufs d oiseaux. Puis sont Ă©numĂ©rĂ©s les Fin- naithae, les ^Finni mitissimi,â plus doux que les autres ha- bitants du pays, et les Vinoviloth, ^leurs Ă©gaux.â 1 On trouve en outre cliez quelques autres Ă©crivains de cette Ă©poque ou du temps suivant, des notices Ă©parses sur les habitants de ces contrĂ©es, don t les habitudes semblent avoir Ă©veillĂ© une certaine curiositĂ© chez les mĂ©ridionaux. ^Parmi les barbares de ThulĂ© 7 â, dit le Grec Procope, r/ une seule peuplade riommĂ©e Scrithifinoi vit en quelque fa^on & la maniĂ©re des bĂ©tes. Car ils nâont jas de vĂ©tements, ni de ehaussure, ni ne boivent de vin, ni ne possĂ©dent aucun ali- ment provenant de la terre. Ils ne labourent pas eux-mĂ©- mes la terre, et leurs femmes ne font pas de travail; mais les hommes en compagnie des femmes se livrent to uj o urs Ă„ la chasse^ etc. Paul Diacone raconte plus tard a peu prĂ©s les mĂ©mes ehoses, en appellant le peuple Scritobini. Chez le gĂ©ographe de Ravenne on trouve encore, avec la mĂ©me des- cription, le nom de Sirdifenni Ă„ cötĂ© de Rerefenni. Les indices gĂ©ographiques ainsi que les moeurs annon- cent quâiei, de mĂ©me que peut-Ă©tre dans la description de Tacite, noua avons devant nous des peuplades pour la plu- part laponnes. Il paralt certain qu'il en est ainsi dâAdogit de Jornandes; Zeuss suppose que par les Scrithifinoi, Scri- tobini et mĂ©me Sirdifenni il faut entendre Tes tribus erran- 1 c. 3. Digitized by LaOOQle 320 tes qui parcouraient sur leurs raquettes les hautes monta- gnes, et par les Rerefenni, les habitants des grandes vallĂ©es boisĂ©es situĂ©es au nord-est, au bord de la mer polaire. 1 Le mĂ©me savant voit encore daus les Vinoviloth de Jornandes les Kwenes ou Kainulaiset. Mais, dans les siĂ©cles qui sĂ©parent Jornandes de Nestor, le nombre de notices isolĂ©es augmente, et l on voit quelques membres nouveaux de la grande famille linnoise sortir de TobscuritĂ©. Quaut aux Kwenes, ils sont distinctement dĂ©- signĂ©s avec leurs territoires par le savant Alfred, roi d\Angle- terre t 901; sâappuyant sur les rĂ©cits d'Ottar, le norwĂ©- gien, il raconte quâils demeurent au nord des SuĂ©ons, au-delĂ„ du dĂ©8ert. Le golfe bothnique mĂ©me est uommĂ© lac des Kwe- nes. A l*est et au sud-est de ceux-ei se prĂ©sentent les CarĂ©liens contre lesquels les Kwenes, dont le roi, Faravid, avait solli- cirĂ© le secours de Thorolf, commissaire du roi nonvĂ©gien, di- rigĂ©rent k la fin du neuviĂ©me siĂ©cle une attaque mentionnĂ©e dans les vieilles traditions. Vers la mĂ©me Ă©poque, Eric fils dâEmund, souverain de la SuĂ©de et fameux roi de mer, sou- mit au midi, selon les vieux rĂ©cits, le pays des CarĂ©lieus ou Kirialiens Kirialand, de mĂ©me que les autres rĂ©gions qui cou- finaient au golfe de Finlande, savoir la Finlande, TEsthonie et mĂ©me la Courlande. Et plus loin, au nord-est, sur les cötes de la mer Blanche et Ă„ rembouchure de la Dwina, cet Ottar que nous venons de nommer, avait dĂ©couvert les BĂ©ormas Blarmieus, avec lesquels il s Ă©tait entretenu et dont le pays Ă©tait, Ă€ son dire, bien cultivĂ©. AprĂ©s lui, des guerriers illu- stres nommĂ©s par Snorre fils de Sturle, avaient abordĂ© daus les mĂ©mes rĂ©gions, attirĂ©s par TappĂ„t des richesses qui en avaient rendu cĂ©lĂ©bres les habitants. Vers la fin du onziĂ©me siĂ©cle nous rencontrons ce chro* niqueur russe renommĂ© qui, assez instruit des Ă©vĂ©nements arrivĂ©s dans rimmense plaine de Test de TEurope, a rendu & la Science möderne des services rĂ©els, surtout par 1âatten- 1 685 ss. â Selon lui, Scridefimii =» Kletterfinnen ; altnord skridha â kriechen, klettern. Digitized by LaOOQle 321 ites mouia- n des vallĂ©es ilaire . 1 k le Joiuandea es de Nestor, voit quelques i B - e "l'ÂŁĂ€lho' el it les eö eĂ€ de â ce t W" âąin»i ce , t les BĂ©or fflii ; t dont !e Pf auerriers lll9 lt ° s boröé i ehessesf 0 jtrons es Ă©' irop e i 1 ut ce^* J re^ 1 ratte»- tion qu'il apporte Ă„ Porigine des peuples. GrĂ„ce Ă„ cet in- etinct assez rare, nous devons aux rĂ©eits naifs de Nestor un aper$u passablement clair de la distribution des peuplades finnoises dans la Russie actuelle. Dans les tableaux placĂ©s Ă„ la tĂ©te de sa chronique l , cet historien, complĂ©tant les notices de Jornaudes, Ă©numĂ©re parmi les nations Ă©trangĂ©res âde la souche de Japhet liabi- taut les pays du nordâ et tributaires des Russes, outre les Tschoudes sur la mer des VarĂ©gues, les Ves aux en vi rons de BielosĂ©ro, les Meria prĂ©s des lacs de Rostow et de Kle- scino, les Aluronia au confluent de POka et du V r olga, les Cze- remisa, les Mord va, les Perm, les Pecera, les lam, les Liv et et les Kors; il mentionne Ă„ part les Tschoudes au delĂ„ du Vo- lok istlime ou forĂ©t et les Ugra. Les rĂ©gions boisĂ©es et rna- rĂ©cageuses qui, Ă„ partir du littoral oriental de la Baltique, des lacs de Ladoga et dOnega, ainsi que du cours supĂ©rieur du Volga et de ses aftluents, se prolongent jusqiFĂ„ la mer glaciale, sont donc partagĂ©es Ă„ grands traits entre difFĂ©rentes peuplades finnoises. Car outre les indications gĂ©ographiques dĂ©jĂ„ donnĂ©es dans le texte möme il faut. par les Tschoudes des bords de la mer, les Liv et les Kors, entendre les Esthons, les Lives et les Coures, par les Tschoudes dâau delĂ„ du Volok les Finnois CarĂ©liens au sud de la mer Blanche, par les Perm, pro- bablement les habitants Ă„ 1âest et au sud-est de la Dwina, par le6 Pecera et les Ugra, les tribus aux bords du fleuve Pet- schora et eelles aux chalnes septentrionales des monts Ou- rals; les lam enfin sont les Heemeeleeiset dâaprĂ©s la pronon- ciation russe, dont encore au onziĂ©me siĂ©cle une partie con- öidĂ©rable restait massĂ©e au nord-est des Esthons, entre les lacs de Ladoga, dâOnega et de BlelosĂ©ro. Toutefois, malgrĂ© ces renseignements prĂ©cieux, il reste encore certains points obscurs, et le religieux de Kiew nâa pas rĂ©solu toutes les questions. Nous ne parlons pas du carac- tĂ©re vĂ©ritable de ces Meria et ces Muroma, dont les noms ont diöparu depuis, mais quâon na regardĂ©s que cornme des grou- 0^ 1 Chap. I et VII. 21 Digitized by VaOOQle 322 pes isolĂ©s des Tcheremisses et des Mordwin9 nous ne rele- vons jas Pomission de quelques tribus comme les Suriaines, les Wotiakes etc. alors jue les Petschora, peu connus, sont nommĂ©s; selon nous les lacunes sont surtout considĂ©rables en ce qui concerne la Finlande proprement dite et la distri- bution de ses habitants. De mĂ©me, PĂ©poque oii les rĂ©gions situĂ©es au midi du golfe auraient Ă©tĂ© peuplĂ©es par les tribus que cite Nestor, iPa pas Ă©tĂ© mĂ©me indirectement indiquĂ©e au leeteur. Or, pour saisir rensetnble vĂ©ritable dc toutes les peuplades en question, cormnent faut-il se figurer ces dĂ©tails? Un Ă©rudit * renommĂ© de nos jours a prĂ©sentĂ©, comme on sait, une tbĂ©orie fort plausible Ă„ cet Ă©gard. Selon lui quel- ques siĂ©cles avant Nestor, mais Ă„ une Ă©poque postĂ©rieure de deux ou trois centaines dâannĂ©es ii Jornandes, Pimmigration au nord et au midi du golfe en question se serait efiectuĂ©e de la maniĂ©re suivante. De grands mouvements selaut pro- duits dans Test de la Russie aetuelle vers la iin du sep- tiĂ©me siĂ©cle par Pinvasion des Rulgares qui s^Ă©tablirent sur le Volga mo yen, le eontrecoup sâen serait fai t sentir parmi les tribus finnoises rĂ©sidant mĂ©me Ă„ Pouest. GroupĂ©s au- paravant Ă„ Pest et au sud des lacs de Ladoga et d^Onega, les CarĂ©liens et les Tavastes se seraient trouvĂ©s dĂ©sormais dans la nĂ©eessitĂ© de cbercher a Poccident de nouveaux terri- toires; aiusi une partie de ceux-lĂ€, savoir les Lives et les Coures, mĂ©lĂ©s de Tavastes, se dirigĂ©reut des le commence- ment du VHIime siĂ©cle vers les provinces baltiques, ou ils laissĂ©rent leurs noms, en mĂ©me temps que d au tres CarĂ©liens envahissaient les terres Ă„ Pouest du Ladoga. Plus tard une branehe des Tavastes, dans laquelle se trouvaient les Sou- mes ou Finnois propremeut dits, se serait Ă©braulĂ©e dans la mĂ©me direction; au sud du golfe ils arrivĂ©rent jusqiPaux con- fius des Lives et peuplĂ©rent PEsthonie, taudis quâau nord, dĂ©passant les colons qui les avaient prĂ©cĂ©dĂ©s, ils se rĂ©pandi- rent dans le coin Occidental de la Finlande. La branehe res- tante des Tavastes, les Iaemes ou Heermelseiset, serait par- tie la derniĂ©re; tout en envoyant quelques groupes isolĂ©s vers les confins meridionaux des Esthons, le gros de cette popu- Digitized by VaOOQle 323 ous ne rele- Suriaines. en n nu?, soot i et la di?tri- u les par les trifc» t inditpf ^ je toutes ie? , r ces dĂ©uii?- lĂ©, comme od ;lâtt lUl f* 1 ' wstĂ©rieore * 'itn»ii - ral011 Ă€ selan' pr»' » lin eiaMirent ^ [ senlir para» Grmfa » et vĂ©s l * 00 iiiveaiis Krn â ; Live* e' lfĂ€ e contmenf*- ]liqi^ oiili ,rcsCat»i'^ [lus wrd t,e lient aulce du* 1 * usi]u'ait J C11 ' , q âąÂ» * l se rĂ©p 8 " 1 â , br»t> c ^ ,i t. ser »* 1 f ,es isr' 1 ^ ' eri , cette P°F i * lation aurait pris possession des rĂ©gions de la Finlande si- tuĂ©es au delĂ„, de la riviĂ©re de Kymmene et qui furent nom- mĂ©es depuis pays des Tavastes, Tavastie . Tout ee placernent des tribus en question se serait terminĂ© avant la fondatiou de lâempire des VarĂ©gues au neuviĂ©me siĂ©cle; cependant, comme uous venons de le voir, il Ă©tait restĂ© eneore, au temps de Nestor, un certain nombre des Icemes Ă„ Test. 1 Cette thĂ©orie, qui sâaccorde assez bien avec les notices prĂ©cĂ©dentes, tout en supposant que la plupart des tribus fin- noises de 1 intĂ©rieur de la Russie avaient Ă©tĂ© un peu refoulĂ©es vers 1âouest par 1âĂ©tablissenient- de la Grande Bulgarie, cette thĂ©orie complĂ©te les indications de Nestor, et nous renseigne suffisamment, ce semble, sur la distribution ethnographique des peuples en question. Maintenant, si nous passons au röle que les ifTĂ©rentes branches distribuĂ©es sur le sol de la Russie actuelle ont jouĂ© dans le drame variĂ© de plusieurs siĂ©eles que la clironique dĂ©roule, nous voyons qu*il est assez inĂ©gal et en gĂ©nĂ©ral de peu dâimportance. Il nây a en efFet quâun point remarquable; c est la fondation de Tempire varĂ©go-russe au neuviĂ©me siĂ©cle. Voici le rĂ©cit naif de Nestor T, En 1'annĂ©e 2 â les VarĂ©gues arrivĂ©rent dâoutremer et levĂ©rent des tiibuts sur les Tschou- des, les Slaves, les Meria et les Ves et les Krivicz. ... En 1'annĂ©e â 3 ils ehassĂ©rent les VarĂ©gues au delĂ„ de la mer, ne leur payĂ©rent pas de tribut et commencĂ©rent Ă„ se gouver- ner eux-mĂ©mes; mais la justice fut mal rendue, les tribus se levĂ©rent les unes contre les autres, la discorde se init entre elles; on commenya Ă„ se faire la guerre. Alors ils se di- rent T 'allons chercher un priuce qui nous gouvernera et nous rendra la justice dâune maniĂ©re Ă©quitable.â Et ils partirent outremer cliez les VarĂ©gues, les Russes, car ainsi sâappelĂ©- 1 Quant aux traces dâhabitants qui, outre des Lapon9 errants, se seraient trouvĂ©s en Finlande antĂ©rieuremenfc Ă€ 1âimmigration, voir lc mĂ©me au teur, Tiedot Suomen suvun muinaisuudesta p. 41 ss. 2 6367 dâaprĂ©9 la chronologie de Nestor â 859 dâaprĂ©s 1âĂ©re ordinaire. 1 3 6370 dâaprĂ©s Nestor â 862 dâaprĂ©s 1'Ă©re ordinaire. Digitized by Google 324 rent ces VarĂ©gues, de mĂ©me que d^utres sâappelaient SvĂ©ons, dâautres Normands, d^autres Anglais, d'autres Goths. Et les Tschoudes, les Slaves, les Kriviez, les Ves dirent aux Rus- ses ^Notre pajs est vaste et plantureux; mais 1âordre y man- que; venez donc nous gouverner et rĂ©gner sur nousF* 5 Et 1âon choisit trois frĂ©res avec leur suite; ceux-ci arrivĂ©rent, ame- nant tous les Russes avec eux. Rurik, 1âainĂ©, sâĂ©tablit Ă„ Nov- gorod, et le second, Sinetis, Ă„ BielosĂ©ro et le troisiĂ©me, qui se nomrnait Truvor, a Isborsk. Et c'est daprĂ©s ces VarĂ©gues que Pempire russe a Ă©tĂ© nommĂ© Ă„ partir de cette Ă©poque T/ ... 1 A en juger par ce rĂ©cit, les institutions sociales des Fin- nois et de leurs voisins nâĂ©taient guĂ©re dĂ©veloppĂ©es; ils re- connurent dâeux-mĂ©mes Pavantage quâoffrirait une domination Ă©trangĂ©re. Qu en effet, dans 1âopinion de Nestor, ceux-lĂ„ sur- tout aiefct oceupĂ© un rang inierieur, rĂ©suile de ce qui suit; tandis quil rend compte par exemple des djnasties princiĂ©- res qui avaient Ă„, 1âorigine gouvernĂ© des tribus slaves, qiFil dĂ©- crit les moeurs et raconte les exploits guerriers de ees tribus, il ne donne aueun dĂ©tail semblable sur les Finnois. Dans la suite les princes russes se partagent une trĂ©s-grande partie de leur territoire selon les convenances politiques et le hasard des couibats; ils sont eux-mĂ©mes de temps Ă„ autre Ă©numĂ©rĂ©s parrni d'autres peuples taisant partie des armĂ©es varĂ©gues. Lorsque Oleg, tuteur dâIgor et vrai fondateur de la puissance russe dans 1'intĂ©rieur du pajs, prĂ©pare, au commencement du dixiĂ©me siĂ©cle, sa fameuse expĂ©dition contre Constantinople en rĂ©unissant les peuplades de la Grande Scythie , on rencontre aussi parmi les recrues des Tschoudes et des Meria; quand Wladimir prĂ©pare la guerre contre Rogvolod, prince de Po- lotzk, on voit de mĂ©me des Tschoudes parmi ses troupes. 2 Un petit nombre dâexpĂ©ditions faites par des princes russes contre certaines tribus Ă©loignĂ©es, sont aussi mentionnĂ©es en passant. 3 1 Nestor, ch. XIV, XV. * Ch. XXI, XXXVIII. 8 Vers le railieu du oDziĂ©me siĂ©cle, en 1'annĂ©e 1042, 'Wladimir, fils de Jaroslaw, attaqua victorieusement les lam; Ă„ la fin du mĂ©me siĂ©cle Gleb, fils du Swiatoslaw, fut tuĂ© dans le pays au delĂ„ du Vo- Digitized by VaOOQle 325 ent SvĂ©ooĂ€. ihs. Etlfs il aus Kue- , ni re v nun- ns." Et Tod vt-reut. anie- uLlitĂ„Sov- ? ieme, qui se v ariftiues '] ue - i Ă©poque âą âąâą iales des Fin- ipĂ©es; i ' 1 rt ' ie JotniuatiW sur- , ce qui -'âi 1 islies pri» e ' aveMâ» 1 ^ ie ees uois. B** , Ti »de p fllf ,âetlel ^ 1 utreeu^ Ă©es e la p^ iöCe netacecn sianM 1 ,le en oo reneC' 1 Meria ***, t, roupe- [042, a 6° ^ du ^ dela te ^ Mais si, en quittant le religieux de Kiew, le lecteur con- sulte sur ces temps-lĂ„ des rĂ©cits scandinaves, les vieux Fin- nois, au moins en partie, se prĂ©sentent Ă„ lui sous un autre aspect, un peu plus riehe de dĂ©tails. Cest le cas surtout dans 1âextröme nord; au bord de la mer Blanche et aux en- virons de la Dwina, chez ces Tschoudes au delĂ„ du Yolok dont Nestor sait si peu de chose, une vie active s^Ă©tait ma- nifestĂ©e; des richesses, dues Ă„ un commerce Ă©tendu, et le. culte religieux des habitan ts avaient fait de ces contrĂ©es, aux yeux des Scandinaves, un pays enchantĂ©, dont la poĂ©sie hĂ©- roique a exaltĂ© les merveilles. 1 Dans des sagas on dĂ©crit ainsi les gĂ©ants, les sorciers redoutables et les trĂ©sors fabu- leux de ces rĂ©gions dĂ©signĂ©es sous des noms particuliers. Bien des vikings habituĂ©s Ă€ parcourir les mers lointaines, te- naient Ă€ honneur de ehercher des aventures nouvelles en möme temps que du butin dans ces rĂ©gions aimĂ©es du goflt romantique du temps. Le premier tĂ©moignage positif sur les Biarmiens a Ă©te donnĂ©, ainsi que nous Favons mentionnĂ©, par le uorwĂ©gien Ottar. Dans le livre des rois de Snorre fils de Sturle, on lit quâau siĂ©cle suivant Eric Blodyxe Ă€ la hache sanglante, 2 fils chĂ©ri du puissant Harald HĂ„rfager en NorwĂ©ge et qui avait passĂ© sa jeunesse Ă€ dĂ©vaster les cötes de FAtlantique et cel- les de la MĂ©diterranĂ©e, Ă©tait passĂ© dans le pays des Biarmiens, oii il livra une bataille acharnĂ©e. Harald GrĂ„fĂ€ll Ă„ la four- rure grise, fils dâEric, en fit autant quelque temps aprĂ©s; il gagna un butin immense, aprĂ©s avoir vaincu les indigĂ©nes la colline de Vina Dwina.'â LâexpĂ©dition la plus curieuse et qui nous donne des renseignements remarquables sur le pays, fut celle des deux frĂ©res Karle et Gunsten et de Tore Hund, adversaire impitoyable du roi St. Olof. 3 Les aven- lok et en 1âannĂ© 1103 le prince Jaroslaw subit une dĂ©faite dans une campagne contre les Mordwins. Ch. LV, LXX et LXXXVI. 1 Voir par exerople les aventures dâOrwar Oddur et celles deâ Herraud et Bose. * i 941. * TuĂ© par Tore quelques annĂ©es plus tard Ă„ la bataille de Stik lastad 1030. L Digitized by Google 326 turier6, marchands et pirates en mĂ©me temps, ajâant fait au lien ordinaire un commerce d Ă©change avantageux avee les habitants et en ayant reeu bon nombre de peaux d'Ă©curcuil, de eastor et de zibeline, Orent, la trĂ©ve terminĂ©e, une atta- que co n tre le sanctuaire des Biarmiens. Ils ]Ă©nĂ©trĂ©rent par la barriĂ©re de planches derriĂ©re laquelle se trouvait 1'idole de Iornala, emportĂ©rent beaucoup d^or et d argent dĂ©posĂ© prĂ©s de la statue, de mĂ©me que le collier attachĂ© Ă„ son cou, et se sauvĂ©rent sur leurs vaisseaux, poursuivis a cor et Ă„ cri par les Biarmiens. On peut conclure que le butin fut assez considĂ©rable du fait que Tore Hund, ayant plus tard perfi- dement dĂ©pouillĂ© ses compagnons, se 01 remarquer par ses richesses et jouit de grands honneurs Ă„ Ja cour de Knut, roi dAngleterre, oii il s Ă©tait rĂ©fugiĂ©. 1 A quelles conclusions la lecture de ces rĂ©cits nous con- duit-elle? Que les richesses et la culture des Biarmiens nâĂ©- taient pas un fait isolĂ©, provenant seulement de ce sol glacĂ©, inais qifelles se rattachaient nĂ©cessairement Ă„ quelques cau- ses quâil faut chercher chez les peuplades voisines h abi tant PintĂ©rieur du pays. En effet, des recherches historiques ont constatĂ© quâau sud-est et k Best, chez les Perm de Nestor auxquels il faut ajouter, ce semhle, les Surianiens, au nord? quâil ne nomine pas, il sâĂ©tait Ă©tabli un commerce trĂ©s-consi- dĂ©rable, dont celui que faisaient les Biarmiens Ă©tait en quel- que sorte le dĂ©bouchĂ© vers la mer Blaoche, tout en ayant valu k cette population auprĂ©s des Seandinaves la dĂ©nomina- tion de ses frĂ©res limitrophes, de mĂ©me que dhin autre cötĂ© les usages religieux des Biarmiens leur avaient acquis une rĂ©putation partieuliĂ©re. Mais le trafie des Permiens propre* ment dits unissait en quelque sorte TAsie k TEurope; au sud, aux bords du Volga, se trouvait le rovaume puissant des Bul- gares, sur la nationalitĂ© desquels bien des hypothĂ©ses ont Ă©tĂ© Ă©mises, mais dont Tinfluence sur les peuples environnants est 1 Voir le rĂ©cit dramatique de Snorre fils de Sfcurle, Konunga- Boken, öfversatt af H. O. H. Hildebrand, Ărebro 1869, II, Pl, ss. 189, 217. â Voir aussi J, 93, 157. Sur lâexpĂ©dition du roi HĂ„kan To- resfostre f 1095, voir III, 94. Digitized by CaOOQle 327 rant fai t au ux avec x 1'Ă©ciireui!. e. une atta- lĂ©trĂ©reot par ,uvait l'id A I JĂ©posĂ© prĂ©s ?on cou. el eur et Ă„ W ii in fut tĂ©? 1 is tard p^rti* quer par sfc tle Knut. r*»i L*its »oas con- Bjarniien? ° e ? . e sol aM- quclqu es t» .ines ta » 1 " 1 i = ti*rtq ueS 0,1 nn de iens. ar leurs caravanes de frĂ©quentes relations commerciales avec les pays situĂ©s au sud de la mer Caspieune. 1 Les marchandises de 1âOrient arrivaieut donc par ee moyen, ou sur des uavires, Ă„ Bolgari, capitale des Bulgares sur le Volga, et aux autres villes des environs, oii les Permiens en recevaient une par- tie, eu Ă©change des produits du nord. 2 LâactivitĂ© que met- taient en revauche ces dcrniers ii Ă©tendre leurs rapports avec les contrĂ©es septentrionales, est attestĂ©e par la navigation frĂ©- quente des riviĂ©res de Kama et de ses affluents du nord, de mĂ©me que de ceux de la Dwina et de ce fleuve mĂ©me; les Permieus Ă©tablirent mĂ©me un chemin nouveau au pays Ă©loiguĂ© des Ugra ou Iougriens en pergant les monts Ourals; Nestor eu parle avec un naYf Ă©tonnement, comme dâun miracle. 3 Mais pour en revenir aux rĂ©cits des Scandinaves sur les Finnois, ce n 7 Ă©taient pas seulement les trĂ©sors qui avaient frappĂ© leur imagination; ce quâils croyaient observer le plus souvent, chez tous ces peuples indistiuctement, câĂ©tait la sor- cellerie et une connaissance profonde des puissances occul- tes. Dans la pĂ©ninsule scandiuave mĂ©me les habitants du nord, du Finmnark, appelĂ©s par les poĂ©tes Iotun, peuple des montagnes, fils des rochers etc. et ennemis naturels des SvĂ©- ons, se distinguaient sous ce rapport et lâou rencontre Ă€ leur 1 Fraehn, Die Ă€ltesten arabischen Nachrichtcn iibcr die Wolga- Bidgaren, aus Ibn Foszlans Reiseberichte. AlĂ©moires de PAcad. des Sciences de St. PĂ©tersbourg. SixiĂ©me sĂ©rie. T. I, p. 542. mĂ©me volurae, p. 178, Textrait de Masudy. * Sur les diffĂ©rents objets et monnaies de provenance Ă©trangĂ©re trouvĂ©s de nos jours dans ces parages. voir Aspelin, AntiquitĂ©s du nord Finno- Ougrien, II, 124. * Nestor, ch. LXXXI. Les citations se rapportent h une tra- duetion rĂ©cente de beaucoup de mĂ©rite Nestors ruseiske Kr&nike, over- 8at og forklaret af C. W. Smith. Kjobenhavn 1869. Cpr. CastrĂ©n, Nordiska resor och forskningar , IV, 147, 148; 111. Digitized by Google 328 Ă©gard, dans la vieille littĂ©rature, des traces de ceite dĂ©fiance instinctive que fait naitre tout pouvoir mystĂ©rieux. Aussi, Ă„ en juger par les rĂ©cits de Snorre fils de Sturle, les Finnois faisaient usage de la sorcellerie en toute occasion, k la chasse, la pCche, aux combats pour vainere les ennemis. Iej& & PĂ©poquc mvthique, Drifva, fille dâun prĂ©tendu roi de Fiolande, afm de se venger de 1'inPidĂ©IitĂ© de Vanlande dâUpsal, le fait tuer par sortilĂ©ge, et Skiilf, autre princesse mythique de ce pays, abusant de son iniluenee sur le roi Agne, lui fait subir un sort Ă©gatement funeste. Harald HĂ„rfager qui sâĂ©tait Ă©pris d\in amour passionnĂ© pour Snöfrid, fille du Finnois Svase, crut h la fin dĂ©couvrir quâil avait Ă©pousĂ© une magicienne, laquelle mĂ©me aprĂ©s sa mort tenait son esprit sons le charme. Dans les combats, les Finnois, grĂ„ce aux incantations, sont reprĂ©- sentĂ©s comme des adversaires redoutables; le roi St. Olof, nyan t abordĂ© en Finlande et dĂ©vastĂ© le littoral, nâĂ©chappe quâavec peine a la tempote et aux tlots furieux que les habi- tants avaient dĂ©chainĂ©s contre lui. 1 Teis sont en rĂ©sumĂ© les renseignements que les plus anciens documents slaves et scandinaves fournissent sur les babitudcs et la maniĂ©re de vivre des Finnois. Ils prouvent jusqifa rĂ©vidence combien est pauvre 1âhistoire des peuples qui, comme dit Geijer, nâen ont pas dâautre que celle de leurs voisins. DissĂ©minĂ©s sur dbmmenses espaces, ils Ă©taient restĂ©s, pour ainsi dire, enfouis dans les solitudes pendant des siĂ©cles, sây contentant dâune existence humble et peu aper§ue. Ce nâest qifaux abords du golfe de Ia Dwina et du littoral de Touest, ainsi que sur quelques points de fintĂ©rieur, que certains symptömes dâune vie plus active sâĂ©taient manifestĂ©s. II. Mais les voisins envahirent peu Ă„ peu ces vastes terri- toires. Du midi les Slaves, animĂ©s dâune nouvelle Ă©nergie -sous la dynastie varĂ©gue, sâavanÂŁaient vers 1âest et le nord; 1 Konunga Boken, I, 20, 25, 87 ss. H, 8, 9. Digitized by Google 329 ttc dĂ©tafi . Aussi. i les Finnois t a la cHasse, lis. DejĂ„i le FullĂ€nda psal, le M hique de ce lui faitsubir > s etait Ă©pm s Svase, crnt nne, laqnefc iarme. , snnt reprĂ©* ; 0 i Sl. Olof- ' J, u^echapp que les ijue les P laĂ€ fSCUt Sâ r lei Ils pr 01 â 111 iles peâP leS ,ue colle ^ Si ils *»â peadaol de pe a P er f K ; âąt di. w* jtĂ©rieur- f e ,1 nianifö- 1 ^' vĂ€ste* te rrl elle 1^0, ss. Digitized by VjOOQle 334 les individus par la naissance ou le mariage. Lâalliance entre les familles Ă©tait considĂ©rĂ©e comme 1âaflaire la plus impor- tante; conjointement avec des aventures qui sy Ă©taient atta- chĂ©es, le rĂ©cit dâune union pareille constitue en quelque sorte le fond de la vieille Ă©popĂ©c finnoise. On inculquait en dĂ©- tail et dune mauiĂ©re touchaute aux nouveaux mariĂ©s non seulement les devoirs et les Ă©gards auxquels ils Ă©taient tenus l un envers Lautre, mais aussi eeux qu ils devaient au li- gnage de chacun d entre eux. D'un autre cötĂ© l attachement rĂ©ciproque qui existait entre les paren ts et les enfants Ă©tait trĂ©s-fort et les passages quâil a inspirĂ©s aux poĂ©tes sont des pls beauw Les adieux que fait en partant la jeune liancĂ©e Ă„ son pĂ©re et k sa mĂ©re, k sa soeur et k son frĂ©re, de mĂ©me que le regret quâelle a de quitter lo sĂ©jour oii sâest passĂ©e son enfance, sont dâune puretĂ© peu commune. 1 Dans le poe- nie KalewipoĂ©g le hĂ©ros cberche partout sa mĂ©re chĂ©rie, qui lui a Ă©Ă© enlevĂ©e; en fils pieux il 8âadresse avec effusion, k Fheure des Ă©preuves, aux mĂ„nes des parents dĂ©funts, et cest en 1âhonneur de Linda quâil nomme Lindanissa la ville quâon a construite. 2 Quâon ne se fasse pourtaut pas d'illusions Ă„ ee sujet; le fonds de passions violentes et de haines impitoyables, pro- pres au paganisrne, ne se dĂ©mentit pas non plus et la vieille poĂ©sie ne l a aucunement dissimulĂ©. En dĂ©pit du naturel flegmatique et des sentiments souvent doux il y avait des explosions terribles; des familles riaguĂ©re alliĂ©es se faisaient frĂ©quemment la guerre k outrance et la vengeance sanglante, implacable que Kullerwo, dont la race avait Ă©tĂ© exterminĂ©e, tira des ennemis de sa famille, a dil Ă©tre d une vĂ©ritĂ© typique, au moins dans les contrĂ©es de roecident. Du reste, les com- bats eux-mĂ©mes avaient des attraits; la mort du brave est reprĂ©sentĂ©e comme un sort trĂ©s-beau et câest avec des mar- ques de joie et au son d'une musique fiĂ©re que le dit hĂ©ros part pour la guerre, T jouant dans les marais et les campa- 1 Voir Kalevala, XXIV. * Voir III, V, 738, ss. VII, 807, ss. XVII, 1â28. Digitized by eaOOQle Selonle cĂ©lĂšbre dĂ©taillant Target, partagĂ© par JeuxRadar +, Elden Ring sortira le 30 juin 2020. Maintenant, ces dates sont gĂ©nĂ©ralement considĂ©rĂ©es comme des espaces rĂ©servĂ©s, mais cette fois, il y a quelque chose de plus. Le 30 juin est un mardi, en fait, et c'est le jour oĂč la plupart des titres seront publiĂ©s en AmĂ©rique du Nord.Accueil » Critique Ni No Kuni II Revenant Kingdom â Destructoid Chat et souris Ni No Kuni nâa pas dĂ©connĂ©. Au tout dĂ©but de son rĂ©cit, le jeune et courageux Oliver vient dâassister Ă la mort de sa mĂšre aprĂšs avoir lui-mĂȘme subi une expĂ©rience de mort imminente. Alors que certains dâentre vous peuvent assimiler le projet Level-5 et Ghibli Ă des monstres mignons et PokĂ©mon aspects, la blessure secrĂšte, subtile et constante dâOliver est restĂ©e avec moi. Je nâai pas eu la mĂȘme rĂ©action Ă©motionnelle avec Ni no Kuni IImais Ă©tant donnĂ© quâil sâagit en quelque sorte dâun collectif de ce que Level-5 a appris jusquâĂ prĂ©sent au cours de sa carriĂšre, cela fonctionne assez bien comme suivi. Ni No Kuni II Royaume des Revenants PC, PS4 [reviewed]DĂ©veloppeur Niveau 5Editeur Bandai NamcoSortie 23 mars 2018PDSF 59,99 $ Sans aucune sorte de taquineries ou de tergiversations, Royaume des revenants commence. Soudain, une personnalitĂ© prĂ©sidentielle dans une limousine est secouĂ©e par une attaque de missile sur une grande ville, et une seconde plus tard, il se rĂ©veille dans un royaume magique assiĂ©gĂ© par des souris. Tout de suite, le niveau 5 cherche Ă crĂ©er une dichotomie entre deux dirigeants â un prĂ©sident Ă©rudit et mature de notre» monde et un autre garçon prince avec une touche de chat anime. Roland, le premier, est assez charismatique et sympathique pour porter ses scĂšnes tout de suite, mais Evan, le second, est un peu grinçant, et pas dans le sens il est censĂ© grandir Ă©ventuellement » la performance vocale anglaise dâEvan nâaide pas. Vous pouvez dire que Royaume des revenants va ĂȘtre un autre type de conte de passage Ă lâĂąge adulte, qui nâa pas autant dâimpact. Le cadrage de lâenfance de SorciĂšre Blanchecar le bref moment que nous passons avec Oliver dans lâitĂ©ration prĂ©cĂ©dente nous dit tout ce que nous devons savoir sans sâattarder, et Evan apparaĂźt en quelque sorte, en position de pouvoir, avec un conseil immĂ©diat pour lâaider. Roland apporte Ă©galement son arme de poing avec lui, crĂ©ant immĂ©diatement un tout nouveau ton alors que les joueurs sont placĂ©s dans le siĂšge du conducteur dâun avatar capable. Tirer sur un rat au visage avec une arme de poing a un tout nouveau ressentir, mais la magie de voir Oliver faire face Ă ses problĂšmes familiaux Ă©tait quelque chose qui Ă©tait rarement, voire jamais, reproduit Ă lâĂšre moderne du jeu. La sorciĂšre blanche et ses semblables avaient Ă©galement une prĂ©sence imposante et un facteur de fluage que les souris usurpatrices ne peuvent pas reproduire. Cela ne veut pas dire que Royaume des revenants est dĂ©pourvu dâĂ©motion. Plus tard, lorsque des personnages comme un mĂ©chant Steve Jobs sont prĂ©sentĂ©s, les choses deviennent plus intĂ©ressantes et il y a beaucoup dâoccasions de verser des larmes. Lâensemble du jeu est davantage centrĂ© sur lâimmĂ©diatetĂ©, ce qui va Ă son encontre Ă certains moments. Le combat a maintenant une teinte hack and slash plus simple, y compris une esquive et un blocage en temps rĂ©el, un diffĂ©rentiel dâattaque lourd et normal et des capacitĂ©s Ă dĂ©clencher. Vous devrez Ă©galement gĂ©rer le zing dâarme », qui se remplit lorsque vous frappez des ennemis et fonctionne indĂ©pendamment de la gestion du mana, amĂ©liorant les compĂ©tences lorsquâil est dĂ©clenchĂ© aprĂšs avoir un compteur de zing complet Ă 100%. Pour aider Ă gĂ©rer cela, vous Ă©quiperez trois armes, qui ont toutes leur propre zing, avec la possibilitĂ© dâutiliser lâĂ©change dâarmes automatique, semi-automatique ou manuel. Cependant, toutes ces petites choses ne se prĂ©senteront pas souvent, car vous nâavez pas vraiment besoin de vous battre pour traverser la campagne principale lâaprĂšs-match a encore ses moments. En raison du spam de combat dâaction, un pouvoir de zone dâeffet que la plupart des personnages obtiennent immĂ©diatement est suffisant pour prendre en charge la plupart des combats de dĂ©chets. Les membres du groupe sont Ă©galement plus difficiles Ă gĂ©rer, car ils peuvent parfois ĂȘtre un peu tĂȘtus en particulier lorsque diffĂ©rents niveaux dâĂ©lĂ©vation sont impliquĂ©s. Il y a une lĂ©gĂšre quantitĂ© de personnalisation Ă avoir, principalement avec des Ă©changes dâĂ©quipement et dâaffinitĂ©, mais encore une fois, ce nâest pas vraiment nĂ©cessaire pour la majeure partie du jeu. Higgledies, les Kodamas de Royaume des revenants, prennent le relais des membres du groupe monstre, qui offrent des pouvoirs de base comme la guĂ©rison pĂ©riodique sur le champ de bataille. Câest simplifiĂ©, mais je suis dâaccord pour ne pas tout faire PokĂ©mon chose Ă recommencer. Câest une plainte plus douce, mais lâĂ©quipement peut ĂȘtre dĂ©sordonnĂ© et alambiquĂ©, principalement en raison de lâensemble des trois objets par personnage », qui, selon la composition de votre groupe, peuvent devenir encore plus dĂ©sordonnĂ©s avec un Ă©quipement optimal qui se chevauche. Je suis sĂ»r que certaines personnes vont ĂȘtre ravies du systĂšme plus centrĂ© sur lâaction jâĂ©tais, en thĂ©orie, mais les cas dans lesquels la nuance tactique peut sâĂ©panouir sont rares. Les premiers boss manquent de poids et de dĂ©vastation. Il y a des bĂȘtes inter-dimensionnelles spĂ©ciales qui sont rares et qui ajoutent un peu de danger dans le mĂ©lange, mais qui ne sont toujours pas assez redoutables quand il sâagit de cela. Peut-ĂȘtre la raison pour laquelle Royaume Revanant se sent si Ă©parpillĂ©, câest quâil essaie de faire tellement dans le but de sauvegarder le rĂ©cit du mythe de la rĂ©cupĂ©ration dâEvan, peut-ĂȘtre mieux rĂ©alisĂ© Ă travers son aspect de construction de royaume. Ramener immĂ©diatement quelques friands Nuage sombre souvenirs hĂ©, cela a Ă©galement Ă©tĂ© crĂ©Ă© par Level-5 !, votre royaume, Evermore, collecte des ressources en temps rĂ©el, qui sont utilisĂ©es pour acheter des services, des amĂ©liorations et des bĂątiments. Câest un petit mĂ©ta-jeu amusant qui ferme rarement la campagne, offre un rĂ©pit et associe un sens significatif de la progression aux quĂȘtes secondaires, car de nombreux maĂźtres de courses heureux rejoindront votre royaume en tant que citoyens actifs. Royaume des revenants est un monde riche et plein de vie, et se connecter avec des PNJ, mĂȘme par le biais de petites courses, puis vivre avec eux Ă perpĂ©tuitĂ© est une connexion assez Ă©motionnelle pour moi. Ensuite, il y a toute lâaffaire des combats sur la carte du monde â et je ne parle pas de marcher dans une escarmouche tout en explorant. Câest une affaire de stratĂ©gie en temps rĂ©el, avec diffĂ©rents types de troupes de style rock/papier/ciseaux, des capacitĂ©s spĂ©cifiques Ă lâescarmouche et son propre systĂšme de montĂ©e de niveau. Tout cela est indĂ©pendant des quĂȘtes majeures, et selon votre point de vue, ces gaidens crĂ©ent soit un travail plus chargĂ© qui ralentit la progression du chemin critique, soit servent de construction du monde. Câest Ă©prouvant, de penser Ă toutes les diffĂ©rentes facettes qui se rejoignent dans Royaume des revenants, et sâils rĂ©ussissent ou non. MĂȘme en traversant quelques batailles de boss, je le faisais avec un sourire sur mon visage, et devoir attendre 20 minutes pour gagner la monnaie dâun chantier naval afin que je puisse amĂ©liorer mon navire et continuer lâhistoire a Ă©tĂ© compensĂ© par la finition quelques courses et marquer quelques nouveaux membres cruciaux de la main-dâĆuvre de mon royaume. Je sais que câest par cĆur, ça semble par cĆur, mais je nâai jamais ressenti le besoin de faire une pause ou dâarrĂȘter le jeu. Une chose dont personne nâa besoin de sâinquiĂ©ter est le soin apportĂ© Ă recrĂ©er la magie du premier jeu. La partition est fantastique et Ă©mouvante, et les visuels sont incroyables, tout comme la conception des personnages. Ghibli en tant quâentitĂ© ne travaille peut-ĂȘtre pas directement sur cette suite, mais quelques membres de leur Ă©quipe ont aidĂ© Ă lui donner vie. Ă lâexception dâEvan, les performances en anglais sont bonnes, mais comme vous pouvez passer au japonais dans le menu principal dĂšs la premiĂšre minute, cela ne vaut mĂȘme pas la peine dây rĂ©flĂ©chir plus longtemps quâil ne faut pour cocher une case de menu. Le niveau 5 est plus que capable de jeter des portions saines de sa sauce secrĂšte en plus de ses jeux, mais le combat de Ni no Kuni II et sa tentative de faire tant de choses diffĂ©rentes peut le retenir. DĂšs la premiĂšre heure, jâai Ă©tĂ© hypnotisĂ© et captivĂ©, prĂȘt Ă aller jusquâau bout de son histoire. Bien quâil tombe dans certains piĂšges de genre et ne se sente pas aussi Ă©pique par rapport au premier, le niveau 5 a la capacitĂ© Ă©trange de garder la mĂ©moire et la magie du JRPG en vie. [This review is based on a retail version of the game provided by the publisher.] Salut je suis Max ! Je partage toutes mes derniĂšres trouvailles sur lâactualitĂ© du jeuxi vidĂ©os, gaming, Ă©quipement et software sur ce site. We use cookies on our website to give you the most relevant experience by remembering your preferences and repeat visits. By clicking âAccept Allâ, you consent to the use of ALL the cookies. However, you may visit "Cookie Settings" to provide a controlled consent.
Unefois les trois tortues Ă©rudites Ă©liminĂ©es, vous pouvez vous rendre au sommet de la Tour de Chelona et rĂ©cupĂ©rer le Sort LĂ©gendaire Lune Noire de Ranni dans le coffre ( image18-19 ). image 18 image 19 Autres Ă©lĂ©ments 20 juillet 201220/07/12 Un visiteur, Mothership, de la guilde Illendar maintenant sur Mantle of the Force, m'a parlĂ© d'une petite astuce 19 juillet 201219/07/12 Mothership, initialement sur Phateem et ayant migrĂ© rĂ©cemment sur Mantle of the Force revient sur les spĂ©cificitĂ©s de lâĂrudit soigneur 16 juillet 201216/07/12 DâoĂč viennent les Sith ? Qui Ă©taient-ils Ă lâorigine ? On sait qu'ils sont actuellement, au sein de lâEmpire. 12 juillet 201212/07/12 Micuthana, avec son guerrier Sith Barrul sur Mantle of the force, s'est passionnĂ© pour l'affection avec le partenaire 09 juillet 201209/07/12 Lâune des sections du site officiel de TOR sâappelle la chronologie. Officiellement, elle reprend lâhistoire des derniĂšres annĂ©es 07 juillet 201207/07/12 RayleĂŻgh vous propose ce guide sur le sorcier Ă©clair afin d'exposer toutes les informations essentielles, pour le DPS en PVE. 06 juillet 201206/07/12 Je te protĂšge. Ils devront d'abord me passer sur le corps ! DĂ©votion tel est le maĂźtre mot du gardien 06 juillet 201206/07/12 Et hop! Quelques piĂ©cettes... DĂ©robĂ©es des poches d'un passant bien sĂ»r. MaĂźtre de la furtivitĂ© et de la surprise 06 juillet 201206/07/12 Je pourrais vous expliquer en dĂ©tail, mais le mieux est que je vous montre MaĂźtre du carnage mĂ©canisĂ©, l'ingĂ©nieur affectionne les explosifs 06 juillet 201206/07/12 Quand j'en aurai fini avec toi, ton esprit sera ton pire ennemi L'envoĂ»teur est un magicien duelliste dont les armes ont pour noms ruse et tromperie. Son plus grand alliĂ© le doute. Il manie de puissantes illusions pour dĂ©tourner l'attention et s'arroger l'avantage, en Ă©vitant autant que possible de combattre directement. . 504 555 502 717 413 263 329 2063 grandes betes erudites elden ring
